Annandag jul

I äldre tider var det vanligt att på annandagen få besök av skränande staffanståg eller goda grannar. Att vattna fålarna skulle ge tur både med hästarna och med skörden.

Fem utklädda personer som står på rad på snöig backe utanför stuga.

Staffanssångare på Skansbacken i Nås, Dalarna år 1917. Foto: Thors Erik/Nordiska museet (CC BY-NC-ND).

Annandagen firas till minne av den första kristna martyren, Sankt Stefanus, som enligt Apostlagärningarna stenades till döds av en uppretad folkmassa. Stefanus kom att bli ett aktat helgon och många berättelser knöts till hans person och levnad. Enligt en medeltida legend sägs Stefanus ha varit tjänare till kung Herodes och den som berättade för honom om Jesu födelse. Det sägs att när Stefanus vattnade kungens hästar såg han en ny stjärna som speglade sig i källan och tolkade detta som ett tecken på att Jesus var född. När han berättade detta för Herodes blev han avrättad. Stefanus kom bland annat att bli hästarnas skyddshelgon. Detta speglas i de äldre svenska traditionerna där hästen haft en stor del i annandagsfirandet.

I Sverige är Stefanus känd under namnet Staffan som är en svensk ombildning av Stefan. Stefan är i sin tur en form av latinets Stephanus, som kan härledas till grekiskans Stéfanos ’den krönte, den bekransade’.  Båda namnen finns i almanackan just den 26 december.

Viktigt att vattna fålarna

Våra folkminnesuppteckningar berättar att under Staffansdagen kunde det innebära god hälsa för hästarna och en god skörd för gården om man kunde vattna hästarna i något speciellt vattendrag, gärna så tidigt som möjligt på annandagens morgon. Helst skulle de dricka ur en nordrinnande bäck eller en speciell kallkälla och det skadade inte att lägga ett silverföremål i vattnet. Olika lokala uppteckningar berättar om att man skulle låta hästen gå över nio bäckar eller dricka ur tre brunnar på vägen till vattningen. Det förekom också kappridning till dessa platser, så kallade Staffansritter.

Närbild på stenskulptur föreställande en man till häst.

Staffan Stalledräng och en av hans fålar avbildade på en pelare i Uppsala domkyrka. Foto: Riksantikvarieämbetet.

Staffansupptåg

På många håll i landet var det förr vanligt att ”gå Staffan” på annandagen. Då drog ungdomar runt mellan gårdarna iklädda stjärnsymboler. Från tidig morgon uppvaktade man folket på gårdarna med sång, och fick som tack någon mat eller dryck. Var husfolket snålt kunde de råka ut för något hyss eller skämt.

Det fanns också en tradition att mocka hos djuren på granngårdarna, något som också kunde ersättas med mat och dryck som tack. Var folket på granngården mindre omtyckta och inte så givmilda kunde gödsel lassas in i lagården i stället för ut.

”Nu har vi mögat och nu har vi gett”

Vid Avdelningen för arkiv och forskning i Göteborg finns uppteckningar från norra Halland som beskriver staffansupptågen under andra hälften av 1800-talet:

På Annandagen var di ute och ’möka’ i lagårn. Det var pojkar, som gick från ställe till ställe under natten. Di kunde ibland ge kreaturen vedträn och allt möjligt. Så knacka di på för att få komma in och få nåt för besväret. Di sjöng: ’Nu har vi mögat och nu har vi gett, och ingen brännevinstår har vi sett.’ Det var natten mellan juldan och annandan di gick.

Arkivnummer IFGH 943

Annandag jul. På juldagen skulle man inte måka i stan och fähus, utan gödseln fick ligga till annandan. Men då brukade ungdomarna slå sig ihop några lag och ge sig ut ytterst tidigt på morgonen och smya sig in i grannarnas fähus och måka där. Och ibland kunde de göra det ordentligt, så att det blev nytta med det. Men för det mästa gjorde ont vad galet var, så det blev bara till förargelse. De kastade in gödsel från dynghögen, vräkte för kreaturen alldeles bort i tok med foder och sånt.

När de hade slutat, gingo de fram till ett fönster och bankade på, till dess husets folk vaknade. Och då skulle desse måkarna in och ha fägnad. När de bankade på fönstret brukade de skrika: ’Nu är det färdigt’. En enda gång, som jag minns, voro de inne här och fingo brännvin. Här hade de varit snälla och gjort ordentligt rent i lagården. Men sen satte far ett redigt lås för lagårdsdörren, så de kommo inte in.

Arkivnummer IFGH 2094

Staffan var en stalledräng …

Det finns flera Staffansvisor, vars innehåll går tillbaka på den medeltida legenden om Staffan som var stalldräng hos Herodes. I dag sjungs dessa visor oftast på Lucia, men de har under långa tider varit knutna till annandag jul och Staffansritten.