Språket jiddisch

Jiddisch har sina rötter i flera så kallade språkfamiljer. Språket har många drag gemensamma med germanska språk, som svenska och tyska, men också med semitiska och slaviska språk. Jiddisch skrivs oftast med det hebreiska alfabetet.

Jiddisch klassificeras ofta som ett germanskt språk med inslag av andra språkfamiljer. Mycket av grammatiken bygger på medeltida germanska strukturer. En stor del av ordförrådet kommer från tyska, hebreiska och arameiska samt från slaviska språk, som polska och ukrainska.

Många språkforskare anser att jiddisch uppkom för omkring tusen år sedan, när judar kom till tyskspråkiga områden och blandade det nya språket med språk de redan kunde, som hebreiska och arameiska.

Detta ledde till att två för varandra främmande språkfamiljer, den germanska och den semitiska, förenades. Jiddischtalande som senare bosatte sig i slavisktalande områden, exempelvis i dagens Tjeckien och Polen, införlivade ord och uttryck från de språken.

Dagens jiddisch kan indelas i nordöstlig och sydöstlig jiddisch samt centraljiddisch. Vanligast i Sverige är centraljiddisch.

Skriftspråk

Det hebreiska alfabetet ligger till grund för jiddischalfabetet. Till skillnad från hebreiska använder jiddisch dock bokstäver för vokaler. Språket läses från höger till vänster. I jiddisch görs ingen skillnad mellan versaler och gemener (stora och små bokstäver).

I många sammanhang används i stället det latinska alfabetet – exempelvis i sångtexter och av människor som inte kan jiddischalfabetet.

Standardisering

År 1908 hölls den första konferensen om jiddisch i Czernowitz i dåvarande Österrike-Ungern (Chernivtsi i nuvarande Ukraina). Konferensen ledde till att språket började standardiseras med målet att skapa ett enhetligt skriftspråk.

Det judiska vetenskapliga institutet YIVO (Yidisher visnshaftlekher institut) grundades i Vilnius 1925 under ledning av lingvisten Max Weinreich. Institutets vetenskapliga inriktning var östeuropeisk judisk historia och kultur, däribland språket. År 1937 lade institutet fram ett förslag om standardiserad stavning. Denna standard följs än i dag i vetenskapliga sammanhang.

Grammatik

En stor del av jiddischgrammatiken bygger på medeltida germanska strukturer, men det finns också likheter med slaviska grammatiska strukturer.

Verbböjning

På jiddisch böjs verben efter person:
ikh lakh ’jag skrattar’
du lakhst ’du skrattar’
er/zi lakht ’han/hon skrattar’
mir lakhn ’vi skrattar’
ir lakht ’ni skrattar’
zey lakhn ’de skrattar’.

Tempus

I modern jiddisch uttrycks förflutna handlingar endast i perfekt. Meningen ikh hob gelakht motsvarar både jag skrattade och jag har skrattat på svenska.

Ordförråd

Många ord i svenska och jiddisch liknar varandra.

Jiddisch innehåller också en hel del ord som härstammar från hebreiskan och arameiskan samt olika slaviska språk.

Ett tydligt exempel på hur jiddisch har påverkats av olika språk syns i ord som rör familjemedlemmar.

Litteratur på jiddisch

Under det tidiga 1900-talet utvecklades litteraturen på jiddisch. Den judiska arbetarrörelsen arrangerade läsecirklar, vilket bland annat ledde till efterfrågan på översättningar till jiddisch av världslitteraturen. Läsning var populärt i alla samhällsskikt, och tack vare att mycket litteratur skrevs på jiddisch var den tillgänglig även för människor som inte talade eller läste andra språk.

Ett stort antal böcker på jiddisch (över 11 000 titlar) finns digitaliserade och fritt tillgängliga genom Yiddish Book Centers Digital Yiddish Library Länk till annan webbplats..

Jiddischlitteratur fick stor uppmärksamhet i omvärlden när Isaac Bashevis Singer fick Nobelpriset i litteratur år 1978. I samband med detta höll Singer ett tal på jiddisch. Länk till annan webbplats. Några av hans verk är Trollkarlen från Lublin, Yentl – yeshivapojken och Satan i Goraj.