Meänkieli nu och då

Under 1900-talets försvenskningspolitik var det många meänkielitalare som förlorade sitt språk.

Meänkieli är ett av Sveriges nationella minoritetsspråk. Namnet är en sammansättning av två ord som betyder vårt språk. Innan språket fick sitt officiella namn kallades meänkieli ofta för tornedalsfinska, eftersom språket har ett starkt fäste i Tornedalen. Men meänkieli talas också i många andra områden i Sverige och numera benämns språket enbart meänkieli.

Sedan urminnes tider har folk med olika språk rört sig fritt över gränserna på Nordkalotten, som utgörs av de nordligaste områdena i Norge, Sverige och Finland samt nordvästligaste Ryssland. Meänkieli har talats på båda sidorna om riksgränsen i norra Sverige och Finland mycket länge. Även på den norska sidan har kvänska, som har stora likheter med meänkieli, talats i många hundra år, kanske ännu längre.

Finland och Sverige var under 600 år samma land, ända fram till år 1809. Då förlorade Sverige ett krig mot Ryssland och därmed blev Finland en del av Ryssland under omkring hundra år. Tornedalen delades i två delar när Finland skildes från Sverige och gränsen mellan Sverige och det ryska storfurstendömet Finland gick rakt igenom ett område där de flesta människorna talade meänkieli.

År 1917 blev Finland självständigt, men gränsen mellan Finland och Sverige ligger kvar där den drogs 1809. Sedan dess har språken på båda sidor om gränsen utvecklats i olika riktningar.

Försvenskning

I slutet av 1800-talet, under nationalismens tidsålder i Europa, ville regeringen etablera ett starkt svenskt och gemensamt språk i Sverige. Det innebar att man ville försvenska alla de folkgrupper som bodde i Sverige men som hade ett annat språk som modersmål, till exempel samiska, meänkieli och finska. Svenska blev det enda undervisningsspråket i skolan. På vissa orter gick man så långt att man förbjöd barnen att tala sitt språk även under rasterna.

Försvenskningen fortsatte ända in på 1960-talet och den ledde till att många tappade sitt modersmål. Många föräldrar slutade prata meänkieli med sina barn bland annat eftersom språket hade lägre status än svenskan, för att man skämdes för att tala sitt språk. Man säger i dag att två generationer talare tappade sitt språk på grund av försvenskningspolitiken. Vuxna i dag förstår kanske meänkieli när mormor eller farfar talar, men kan inte själva tala språket. Och även om man har talat språket hemma eller fortfarande gör det kan man ofta inte läsa eller skriva det, eftersom läsning och skrivning är kunskaper man vanligtvis får i skolan.

Nationellt minoritetsspråk år 2000

På 1980-talet började meänkielitalare att höja sina röster för att meänkieli skulle erkännas som ett eget språk. År 2000 fick meänkieli status som nationellt minoritetsspråk. I och med det fick man stärkta rättigheter till till exempel modersmålsundervisning. Elever från meänkielitalande familjer behöver inga förkunskaper i språket och det räcker med att en elev i klassen önskar modersmålsundervisning, så ska skolan ordna det. Men i praktiken begränsar ofta tillgången på lärare och läromedel möjligheterna att få undervisning i skolan.

I dag kan man studera meänkieli vid Umeå universitet. Där erbjuds både nybörjarkurser i meänkieli och fortsättningskurser för att få högskolekompetens. År 2017 kom den första A-kursen som gavs som distanskurs med 12 inskrivna studenter.

Inom förvaltningsområdet för meänkieli har invånarna speciella rättigheter. De har rätt att kommunicera med myndigheter på meänkieli, att låta sina barn gå i förskola och få äldreomsorg helt eller till väsentlig del på meänkieli.

Områden där meänkieli talas

I Sverige talas meänkieli främst i kommunerna Gällivare, Haparanda, Pajala, Kiruna och Övertorneå. Men många har också flyttat söderut från de ursprungliga områdena och i dag bor det meänkielitalare över hela Sverige. Men talarna kallar sig tornedalingar, lantalaiset eller kväner beroende på vilket område de kommer ifrån eller lever i, eller helt enkelt meänkielitalare. De människor som lever i och omkring Tornedalen kallar sig ofta tornedalingar. De som har levt i kommunerna i Malmfälten i århundraden kallar sig lantalaiset, medan de tornedalingar som under 1900-talet flyttade dit för att arbeta i gruvorna fortfarande räknar sig som tornedalingar. Hos kvänerna i nordligaste Norge är det många som har rötter i Tornedalen.

Antal talare

Eftersom det inte förs statistik över antalet talare av olika språk i Sverige vet man inte exakt hur många som talar meänkieli. Det har givetvis gjorts uppskattningar av hur många meänkielitalare det kan finnas i Sverige. De vanligast förekommande siffrorna bland tidigare uppskattningar ligger mellan 50 000 och 60 000 talare, skriver lingvisten Mikael Parkvall i ”Sveriges språk i siffror – vilka språk talas och av hur många?”. Samtidigt måste man hålla isär begreppen talare av meänkieli och personer som har meänkieli som modersmål. Enligt Parkvall är 40 000 en sannolik övre gräns för antalet modersmålstalare, men antalet talare är förstås fler. Enligt Tornedalingarnas Riksförbund finns det cirka 75 000 talare av meänkieli i Sverige. Kanske är de ännu fler.