Midsommarnattens magi

Ritualer, tydor, mystiska blommor och eftertraktad dagg... Forskningsarkivarie Tommy Kuusela gör ett djupdyk i folktro kopplad till midsommar.

Att midsommarnatten tänks vara laddad med magiska krafter har länge varit en allmän föreställning i svensk folktradition. Än i dag är det inte ovanligt att höra om en folklig sed med rötter i äldre tid som hör ihop med midsommarnatten – att lägga blomster under huvudkudden för att drömma om sin kärlek. Men vad är det för blommor som ska läggas under kudden och hur många blommor är det egentligen som gäller? Måste blommorna plockas på ett särskilt sätt? I det här blogginlägget besvaras frågan och du får även lära dig om andra föreställningar knutna till midsommarnatten som är av en magisk natur, något jag här benämner ”midsommarnattens magi”. Blommor under huvudkudden är bara ett av flera exempel på detta.

Midsommar – mellan vårbruk och slåtter

Föreställningar om den magiskt laddade midsommarnatten är ett resultat av att midsommar länge betraktades som ett gränsmärke mellan två viktiga tider på arbets- och vegetationsåret. I det äldre bondesamhället inföll en relativt arbetsfri period från vårbrukets avslutning mellan början och mitten av juni fram till slåtterns början drygt en månad senare. Det var tekniskt sett tidsgränsen mellan jordens bearbetning och tillvaratagandet av dess produkter. Hur gammalt midsommarfirandet är i Sverige är inte helt lätt att besvara, och är beroende av vad för firande som avses och hur nära i rum det måste ligga för att betraktas som ett äldre skikt. Att midsommarfirandet som vi känner till det i dag skulle gå tillbaka på en förkristen fest är enligt min mening mindre troligt, även om ett par av dess beståndsdelar mycket väl kan vara gamla, till exempel källdrickningen för god hälsa eller tändandet av eldar i avvärjande syfte som skyddsåtgärd mot farliga makter som väsen, trolldom och rovdjur.

Midsommareldar är kända över stora delar av Europa från åtminstone 500-talet. I Sverige omnämns de hos Olaus Magnus under mitten av 1500-talet, men tycks då inte ha haft en central funktion i firandet. I folkminnesuppteckningar med räckvidd till första hälften av 1800-talet, tycks de endast allmänt ha förekommit i Skåne, södra och mellersta Bohuslän, samt sporadiskt på andra håll. Något som dock tycks vara gammalt och allmänt i Norden är tron på att vatten, dagg och örter är hälsobringande vid midsommar. I fornvästnordiska texter finns benämningarna miðsumar och mitt sumar för midsommar. Enligt kristen tradition firas midsommar till minne av Johannes döparens födelse. Nu kan man kanske tycka att midsommar inte upplevs som särskilt kristen och i dag är det väl få personer som associerar firandet med Johannes döparen.

Sommarsolståndet och kalenderreformen

Vi ska inte fastna i frågan om ursprung eller de äldsta formerna av den enkla anledningen att midsommartraditionens upprinnelse i regel inte var något som folket funderade över. Det viktiga var i stället att det uppfattades som gammalt och att det var en speciell högtid och något som ”de gamla” (det vill säga den äldre generationen och de närmaste förfäderna) uppmärksammat. I stället fanns ett annat fenomen som tilldrog sig en hel del tolkningar, det var att man i bondesamhället trodde att sommarsolståndet i den äldre kalender hade infallit under midsommarhelgen (vilket inte är korrekt).

Efter kalenderreformen 1753, då den gregorianska kalendern infördes i Sverige, kom midsommardagen att ligga elva dagar tidigare än förut (midsommarhelgen är en rörlig helg i kalendern och midsommardagen kan infalla mellan 20–26 juni), men långt fram i tiden var det en del som ansåg att det ”gamla” datumet var det rätta. Det fanns alltså två system i omlopp samtidigt, ett nytt som staten fastslagit och ett annat som tidigare generationer följt. Detta gjorde naturligtvis att det kunde bli ganska rörigt för gemene man som inte ville riskera att göra fel saker vid fel datum. Därför fanns det också sådana som höll koll på båda kalendrarna parallellt, den gamla och den nya. Midsommaren var en märkestidpunkt för hela den samlade bygemenskapen.

Mystiska krafter i rörelse under midsommarnatten

Midsommar tänktes vara en tid då mystiska, övernaturliga krafter var i rörelse och då tillvarons hemligheter yppade sig. Då var det möjligt att lyfta på framtidens slöja för att få se en glimt av det kommande. Enligt ett par uppteckningar, från Gotland respektive Småland, förvandlades vattnet till vin vid ett par ställen vid midnatt under midsommarnatten. Enligt flera uppgifter sägs det att alla varelser kunde tala under midsommarnatten. Liknande föreställningar finns även knutna till jul- eller nyårsnatten. Midsommarnatten sägs vara den enda natten då hästarna verkligen åt sig mätta. Det finns också uppgifter om att det var lönsamt att skära sig en slagruta under midsommarnatten. En sådan skulle fungera särskilt bra. Det var ju en tid när det fanns så mycket kraft i naturen. En del trodde att endast den slagruta som tillverkats under midsommarnatten hade sin fulla kraft.

Midsommarnatten var också en tid präglad av allehanda faror. ”Midsommarnatten är trollen ute”, sägs det exempelvis i en uppteckning från Västmanland. I Mora berättas om att eldar hade setts brinna om midsommarnatten för att rådande var ute och höll fest. I Västergötland sägs det i stället att sjöjungfrur visat sig vid tolvslaget på vid Näs midsommarnatten. En annan uppteckning från samma landskap berättar att på midsommarafton höll de döda gudstjänst i kyrkan och en midsommarnatt sågs en ung flicka komma från kyrkan bärandes på två krus som innehöll tårar som fällts för att männen supit.

Även om gårdstomten i dag förknippas med julen föreställdes han i själva verket vara aktiv året runt. Det sägs i en uppteckning från Uppland att gårdstomten skulle ha sin gröt midsommarafton. Natten förknippades även med häxor och mörka makter. I en uppteckning från Jämtland berättas om en skräddare som under midsommarnatten sett tre ugglor sitta på kyrktaket vid midnatt. Han sköt och träffade en av ugglorna i benet när den flög iväg. Vid samma tid bryter en kvinna i granngården sitt ben och av detta drogs slutsatsen att ugglorna måste ha varit trollkäringar. Risken för att utsättas för trolldom (förgöring) var särskilt stor under midsommar. Enligt en uppteckning från Dalarna får vi höra att under julnatten, midsommarnatten och påsknatten, hade tre trollkäringar varit uppe i kyrktornet och gnagt på kyrkklockorna. De som gick upp i tornet för att se dem under någon av dessa nätter, måste gå ned i bakvänd ordning, annars kunde trollkäringarna ha ihjäl dem. Från flera håll, bland annat i en uppteckning från Dalarna berättas om att man kunde se trollkärringar om man satt uppe under midsommarnatten, helst vid en korsväg, med en fyrklöver på sig. I Västmanland berättades om att trollkäringar inte bara tjuvmjölkade kor, de drog även musten ur andras gräs på midsommarnatten. Det kan jämföras med föreställningen om de magiska egenskaper som tillskrevs den dagg som fanns på ängarna under midsommar.

Midsommardaggen kunde ge växtkraft och god hälsa

Den dagg som samlades på ängarna under midsommarnatten tänktes vara särskilt potent och hade goda och hälsobringande egenskaper. Därför kunde man under midsommarnatten klä av sig naken och rulla i daggen, vilket ansågs både hälsosamt och nyttigt. Särskilt skulle det vara bra för barn. Daggen var inte bara hälsofrämjande – den gick också att stjäla från grannen. I exempelvis en uppteckning från Västmanland berättas att under midsommarnatten kunde man dra dagg från grannens åker och vrida ur den över sin egen åker för att överföra kraften till sig själv. Om en illvillig person samlade ihop dagg från grannens åker och bar över det på sina egna ägor, förflyttades växtkraften också över. På den gård dit daggen förflyttats blev korna feta och granna, medan det motsatta hände på den gården från vilken daggen stulits.

Det finns uppgifter om bönder som gick ut och vakade över sina åkrar under midsommarnatten så att inte daggen skulle hamna i orätta händer. Dagg som insamlats under midsommarnatten kunde också användas i brödbaket. Samlades daggen upp i en ren handduk och om den sedan vreds ut i ett fat och blandades med mjöl, kunde det bakas till små kakor som användes i varje bak fram till nästa midsommar. Det finns också uppgifter om att det inte var bra med för mycket av den kraftfulla daggen. Från Södermanland berättar till exempel om att daggen var så stark att den gjorde linnevävarna sköra om de låg ute under natten. Enligt en uppteckning från Östergötland föll det honungsdagg under midsommarnatten, därför fick inga vita kläder hänga ute eftersom de kunde bli fläckiga av daggen.

Spådomar och omina

Midsommarnatten var en tid som lämpade sig synnerligen väl för att ta tydor eller för att utföra mer avancerade former av spådomsritualer. Det var en tid som gjorde det möjligt att få en glimt av framtiden. Under första hälften av 1700-talet skriver lektor J. J. Törner:

Den som intet äter eller talar midsommarafton, wakar hela midsommarnatten och går omkring uti giärdet och ängarna, han får höra och se hwad som det året skie skal, såsom lik, brudar, barn, god eller ringa årswäxt, dråp etc. Och detta kallas gå årsgång. Somlige anställa en sådan gång Julenatten, Luciae eller Pehr mäszenatten.

Det finns många olika typer av spådomsmetoder beskrivna i arkivet och här finns det bara utrymme att nämna några. Enligt en uppteckning från Härjedalen ansågs det bra att under midsommarnatten gå till en korsväg och kasta en sko över axeln. Dit sulan sedan vände sig skulle man gå, för i den riktningen skulle det finnas arbete. Det fanns olika typer av omina som kunde utläsas under midsommarnatten, från sådana som rör årsväxten och jakt- eller fiskelycka till sådana som rör födelse, äktenskap och död. Den absolut mest frekvent förekommande typen är olika former av spådomar och omina knutna till kärlek och äktenskap. En del kan kanske upplevas som märkliga, exempelvis följande beskrivning från Lappland:

på midsommarafton skulle en ogift kvinna krypa naken in i en bakugn. Om någon kom och tittade på henne där, skulle det bli hennes make.

Det finns också en sed beskriven som gick ut på att knyta på rågstrån eller råghalm under midsommarkvällen eller natten, helst med tre olika färger. Ibland kunde flickan som gjorde det tänka på en viss pojke för varje strå, och det strå som sedan växte längst skulle det bli. En annan metod var att slå en äggula i ett glas vatten under midsommarnatten för att utläsa vem den tilltänkta var eller att utläsa hans karaktär eller yrke i äggvitan. Ibland ställdes glaset under sängen under midsommarnatten och tydan togs då på morgonen efter det att midsommarnattens magi fått verka. En metod som beskrivs i flera norrländska uppteckningar är att ta tydor av insekter under midsommarnatten. Från Jämtland finns en uppgift om att en ogift kvinna på midsommarafton skulle gräva upp en tuva och lägga tillbaka den. Om hon fann tjur under tuvan morgonen därpå hölls det för att tecken för att hon snart skulle bli gift. Samma uppgift finns från Härjedalen men då betyder en tom grop dagen efter otur. En variant från Jämtland menar att en mask betyder döden men att en myra betyder att hon blir gift med en arbetsam man. En annan variant, den här gången från Västerbotten, uppger att en grå mask betyder att hon blir gift med en bonde, men att en skalbagge betyder att det blir en herreman. En mer utförlig variant berättas från Ångermanland: en myra betyder en liten men flitig man, en mask att det blir en latmask, en svart spindel betyder olycka, en ljus spindel tur, en svart skorv betyder sorg och en nyckelpiga tur. Från ett par landskap (bland annat Gotland och Västergötland) berättas det om att sova på en slant under midsommarnatten. På morgonen skulle slanten ges till den första person som möttes av motsatt kön samtidigt som man frågade om dennes namn. Det namnet som då avslöjades skulle också bli namnet på ens tillkommande.

Det fanns en uppsjö av olika metoder för att se sin tilltänkta, oftast ämnade för unga ogifta kvinnor. I ett gotländskt exempel sägs att den som vill se sin blivande skulle gå ut mitt i midsommarnatten och smaka av daggen. Därpå skulle hon gå baklänges in över tre trösklar. En uppteckning från Skellefteå beskriver hur den som vill se sin tillkommande skulle hoppa baklänges över sju gärdesgårdar under midsommarnatten för att sedan vända sig om och då se vem som visar sig där. En annan beskrivning, den här gången från Norrbotten var att gå naken och hämta vatten i brunnen under midsommarnatten. Då skulle hno få se sin tillkommande. En annan variant var att en ung ogift kvinna kunde sopa i farstun under midsommarnatten eller sitta naken på tak, lada, jordfast sten eller liknande för att se tillkommande. Helst skulle hon gå upp på taket till ett hus som är flyttat tre gånger, sägs det i ett par uppteckningar. Då ska hon få veta eller se vem hennes tillkommande är. Ett par metoder beskrivs också från Halland, där skulle den man eller kvinna som ville se sin tilltänkta gå runt kyrkan tre gånger motsols en midsommarkväll efter solnedgången. Sedan skulle personen hämta vatten i en brunn med en norrifrån rinnande ådra eller ur en nordrinnande bäck. Därefter skulle personen sätta sig vid en väg, som gick till kyrkan och sitta där till midnatt. Precis vid tolvslaget kom då den gåendes som personen skulle bli gift med. En förutsättning för att det skulle fungera var dock att personen inte talade från det att solen gått ned.

Ormbunkens blomma och övernaturlig kraft i växter

På midsommarnatten fanns det, ansåg man, en övernaturlig kraft i allt som växte i naturen. Då hade blommorna en starkare läkekraft än någon annan tid på året. Därför var det vanligt att binda midsommarkrans eller midsommarbukett som sparades för framtida behov. Samma bukett kunde användas för att bota människor eller djur. Det var också av den anledningen som trolldomskunniga (som kloka gubbar och gummor) sades gå nakna på ängen och plocka örter under midsommarnatten. Dessa användes sedan till bot mot olika sjukdomar och krämpor. Klockan tolv på natten var det lämpligt för en bonde att slå lite gräs och gömma undan till jul. Detta hö skyddade inte bara mot sjukdomar, det skyddade också mot trolldom. Vargarna hade inte heller makt att riva de djur som ätit av detta hö, trodde man. Från Småland berättas att man ska plocks så många sorters örter och strå som möjligt under midsommarnatten och binda i två kvastar. Sedan ska en kvast hängas i ladugården mot sjukdomar hos kreaturen, medan den andra hängs inne mot sjukdomar hos folket. Den senare kvasten skall ligga i badkaret under julafton, som skydd mot sjukdomar.

Midsommarnatten var den tidpunkt då ormbunken tänktes blomma, åtminstone enligt en del sagesmän. Det skedde mycket hastigt, ofta under mystiska omständigheter eller bara så att synska kunde se. Den som ville komma åt denna blomma var tvungen att agera kvickt. Enligt en uppteckning från Småland var det en stor eldröd blomma, medan en annan från Värmland menar att den är ljusblå. Den som lyckades erövra en sådan blomma hade lätt för att tjusa flickor, enligt en uppteckning från Södermanland. En uppteckning från Värmland beskriver i stället att den som fick tag på en sådan blomma kunde önska sig vad han eller hon ville. I Västergötland sägs det att blomman blommar vid midnatt på midsommarnatten och att den vaktas av ”alla mörkrets onda makter i olika gestalter”. Får man tag på den och bär den med sig får man tillgång till lycka och rikedom. I ett par uppteckningar från Gästrikland berättas en variant, där sägs att ormriset blommar vid midnattstimmen under midsommarnatten och om man går igenom buskarna och ormris fastnar vid kängskaft eller stövelskaft får man förmågan att trolla och bli osynlig. I en uppteckning beskrivs en man som gjort detta och när han deltagit vid midsommardansen var det ingen som såg honom. Tanken om att blomman kunde göra den som får fatt på den osynlig, finns även på annat håll. I en uppteckning från Uppland berättas om en yngling som vill plocka blomman. Han instruerades att lägga blomman på 9-dubbelt papper. Men när han väl fann blomman var den omgiven av en mängd ormar. När han tagit sig igenom ormarna och skulle plocka blomman såg han en halt höna som drog ett hölass vilket såg mycket lustig ut. Då brast han ut i skratt och i samma stund han för det försvann blomman. Det senare är ett vanligt motiv i skattsägner.

Att sova på blommor för att drömma om sin kärlek

I Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala har jag funnit ett sjuttiotal uppteckningar som beskriver seden att sova på blommor under midsommarnatten, fördelade på 21 landskap, från Skåne i söder till Lappland i norr. När det gäller antalet blommor som ska plockas så är det vanligaste siffran nio vilket beskrivs i 49 olika uppteckningar. Den näst vanligaste siffran är sju vilket nämns i tio exempel. Därefter förekommer tre blommor i fyra exempel, 14 blommor i två exempel, 12 blommor i ett exempel. Ett par uppteckningar nämner endast att det ska vara ett udda antal blommor eller att det ska vara en fyrklöver/fyrväppling och en uppteckning att det ska vara tre fyrklövrar.

De magiska talen (3, 7 och 9) är vanligast i sammanhanget, vilket inte är särskilt förvånande. I regel var det dock inte helt enkelt att samla blommorna. För att det skulle få effekt krävdes att den som ville drömma om sin tilltänkta ansträngde sig. I uppteckningarna är det vanligt att den som plockade blommorna skulle gå genom x antal grindar, plocka blommorna på x antal ägor eller åkrar, på en korsväg eller gå över x antal korsvägar, alternativt hoppa över x antal gärdesgårdar. Antalet, det vill säga x, är alltså ett magiskt tal 3, 7 eller 9. I vissa fall kunde ritualen försvåras ännu mer, till exempel genom att den kärlekskranka var tvungen att gå och plocka blommorna baklänges, ibland spritt språngande naken.

I en uppteckning från Västergötland ska midsommarkvasten plockas under midsommarnatten och bestå av nio slags blommor, nio slags löv och nio slags gräs. Om en flicka sov med den under kudden tre torsdagsnätter skulle hon drömma om sin tillkommande. Det magiska tretalet förenas här med den veckodag som ofta förknippades med magi och mystiska makter. I en uppteckning från Västmanland sägs det att man måste gå över nio gärdesgårdar för att plocka de nio blomstren, en blomma från vart gärde. Sedan man så sovit på denna med stor möda plockade bukett kunde man på morgonen se efter om det fanns något hårstrå bland blommorna. Var så fallet, fick man den person man tänkt på. I en uppteckning från Norrköping ska man plocka en fyrklöver eller nio olika växter i tre socknar midsommarnatten och sova på dem. Man drömmer då om sin tillkommande. Fyrklövern (fyrväppling/lyckoklöver) var av betydelse på grund av att den var ovanlig. Fann en flicka en sådan skulle hon lägga den under huvudkudden på kvällen och fick inte säga något. Då skulle hon drömma om sin kommande man. Denna metod finns beskriven i flera landskap. En variant beskrivs i Västergötland. Då berättas om att den flicka som vill se sin tillkommande måste leta upp sju fyrklövrar och äta upp dem. Efter detta fick hon inte yttra ett ord, men vid midnatt skulle hon gå sju gånger kring en kornåker och sedan gå hem och lägga sig. Hon skulle då i drömmen få besök av den som en gång kommer att bli hennes man. En annan metod som finns beskriven är att en kvinna under midsommarafton tar tre brudborstar (en slags tistel) och klipper av kronbladen och lägger alla tre under ’dynan’ i sängen; var brudborste har dessförinnan uppkallats med namnet på en tänkbar fästman. Den blomma som växer mest under natten visar vem som blir ens tillkommande.

Från magi till fokus på sommarens växtlighet

Midsommar är en tid som länge har förknippats med mystik, festligheter och sommarens växtkraft sedan åtminstone medeltiden. Det är en fest- och märkestidpunkt för hela landet, även om firandet ofta sker lokalt på särskilda platser i städerna eller på landsbygden där folk samlas för att fira och glädjas tillsammans. Vid sidan av jul intar midsommaren den främsta och den mest betydande platsen i den folkliga festkalendern. En del har till och med (skämtsamt) kallat midsommaren för Sveriges inofficiella nationaldag.

Som vi sett var midsommaren och i synnerhet midsommarnatten förknippad med tydor och magisk potential, särskilt till sådant som kunde associeras till kärlek och växlighet. Husbonden och hans hustru värnar om gröda och djur genom olika magiska åtgärder, de tar tydor om liv och död och samlar blomster och örter eller dagg för kommande behov. Ungdomarna, i synnerhet ogifta flickor, har istället andra syften, de tar också tydor av olika slag men som oftast var knutna till kärlek, erotik och giftermål, de plockar olika typer av kärleksblomster och örter, binder drömkvastar eller bereder drömgröt och drömsill. Under natten fanns det också en tradition om att gå årsgång, eller midsommargång. Föreställningar om midsommarnattens magi har kanske till stor del försvunnit eller ersatts med andra tankar om högtiden. Den uttrycker ett högtidlighållande av sommaren och växtligheten. Det senare tar sig till uttryck i den blomsterklädda midsommarstången som är den samlingspunkt som idag särskilt förknippas med midsommarfesten och gemenskap, men nog finns det en och annan som än idag också plockar åt sig ett par blommor och av ren nyfikenhet lägger dem under huvudkudden, för vem vet, kanske visar sig någon man tycker om i drömmen?

/Tommy Kuusela