Kuxmyran ‒ Inte så koxigt

Namnet Kuxmyran väcker en hel del förundran och frågan är vad ett kux kan vara för något. För att lösa denna gäckande fråga är vi tvungna att bege oss ut på en tur till Jämtland, Ångermanland, Gästrikland, Uppland och sist men minst till Malå i Lappland.

Kuxmyran

Kuxmyran är en långsmal myr som är en kilometer lång och mellan 100 till 350 meter bred. Den ligger i den sydligaste delen av Vännäs kommun, drygt åtta kilometer sydväst om centralorten Vännäs och drygt 700 meter från gränsen till Nordmalings kommun och 800 meter från gränsen till Umeå kommun. Väster om Kuxmyran ligger det 217 meter höga berget Kuxmyrberget och på andra sidan nedanför detta ligger bebyggelsen Östansjö vid Pengsjöns strand. Något äldre belägg av namnet Kuxmyran finns inte men uttalet av namnet anges i en uppteckning i vårt digitala ortnamnsregister (DOR) från 1957 som /kukksmyyra/, med ett kort u-ljud som i svenskans gubbe i första stavelsen. I samma uppteckning finns kommentaren ”Lapskt namn?”. I en annan uppteckning från 1957 finns namnet Lillkuxmyran med uttalet angivet som /lillkuksmyyra/, också detta med ett kort u-ljud, men med kort /k/ framför /s/, dvs. /ks/. I samma uppteckning finns kommentaren ”Lapsk anknytning?”. Lillkuxmyran bör enligt uppteckningens tillhörande sifferkarta ligga strax öster om Kuxmyran och antingen vara den lilla myren precis söder om skogsvägen mellan Kuxmyran och Josjöbäcken eller vara myren sydost om denna myr, vilken korsas av Josjöbäcken. Några äldre belägg för namnen Lillkuxmyran och Kuxmyrberget finns inte och inte heller någon uttalsuppgift för Kuxmyrberget.

Gåx- och Gux-namnen och gök?

Den första tolkningen som man kommer att tänka på är att förleden skulle ha något att göra med fågelnamnet gök med genitiv-s, dvs. göks. I Jämtland finns flera namn, vilka är tolkade som att förleden på något sätt syftar på gökar så som Gåxåsen i Bergs kommun, Gåxsjö och Gåxsjön i sydvästra delen av Strömsunds kommun och Gåxsjön i nordöstra delen av Strömsunds kommun, liksom Guxås och Guxåsberget i Sollefteå kommun i Västernorrlands län. Förledernas genitivformer i dessa namn pekar på att namnen förmodligen inte syftar på fågeln gök utan på det manliga personnamnet Gauk ´gök´ och att t.ex. namnet Gåxsjö betyder ´Gauks sjö´. I våra dialektsamlingar (OSD: Ordbok över Sveriges dialekter) framgår det att uttalet av appellativet gök i Nysätra i södra Västerbottens län är /gôôk/, i Nordmaling /gôôk/ och /gokk/, i Bygdeå och Sävar /göök/ och /gokk/, i Umeå /göyk/ och /gokk/, i Hörnefors /göyk/, i Vindeln /göuk/, /göyk/ och /gokk/ och i Vännäs /göyk/, /göök/ och /gokk/, där uttalen med /ôô/ är ett öppet långt ö-ljud och /o/ är ett kort o-ljud som i bonde och alla uttalen med /g/ är ett /g/ och inte /j/. Ingen av dessa uttalsuppteckningar från södra Västerbotten stämmer med uttalet av förleden av namnet Kuxmyran, /kukks-/, där vokalen som sagt är ett kort u-ljud. Att namnet Kuxmyran uttalas med ett /k/ och inte med ett /g/ pekar också på att förleden i Kuxmyran inte har att göra med någon ordform med betydelsen ´gök´ eller någon form av det äldre mansnamnet Gauk, eller för den delen med det modernare soldatnamnet Gök, vilket bl.a. finns i Bygdeå. Ingen av uppteckningarna för södra Västerbotten i våra samlingar av ortnamn med förleden gök- (i nominativ singular) har ett annat uttal än appellativen i dialektsamlingarna, förutom att några ortnamn i området i nyare uppteckningar har antagit ett modernare högspråkligt uttal med uttalsformen /jöök-/. Uttalsuppgifterna pekar också på att ett ortnamn med uttalsformen */gokksmyyra/ ´göksmyran´ fonetiskt skulle ha förändrats till uttalsformen /kukksmyyra/ inte är trolig.

Koxik?

Den från samiskan till svenskan inlånade regionala fågelbenämningen koxik ´lavskrika´ bör också beaktas som möjlig för den svenska förleden. I våra dialektsamlingar för södra Västerbottens län framgår det att i Örträsk i Lycksele kommun är uttalet /köksiker/ ~ /kökksiken/ och i Lycksele /kôkksiken/, där /ô/ är ett öppet kort ö-ljud, medan i Nysätra är uttalet /kôkksik/ och i Sävar /kökksikk/. Appellativet koxik är ganska ovanligt i Västerbottens län nedanför lappmarksgränsen. Inget av uttalen i dessa belägg pekar på att fågelbenämningen koxik skulle ligga bakom uttalsformen /kukksmyyra/.

Kux-namnen längre söderut?

I Ockelbo kommun i Gävleborgs län finns ett namnkluster med tre namn med förleden Kux-. Kuxbo är namnklustrets primärnamn och Kuxbobäcken och Kuxbotjärnen är sekundärnamn. I en uppteckning från 1937 anges det att Kuxbo är fäbodar till byn Åbyggebo och att uttalet av namnet Kuxbo är /kuksbo/, med ett kort u-ljud. I en uppteckning från 1935 för ett annat Kuxbo i Ockelbo socken, ett bostadshus flyttat från Brattfors till Jädraås, framgår det att uttalet är samma som för de nämnda fäbodarna, det vill säga /kuksbo/. Intressant är att det i en kommentar i uppteckningen står att ”[m]an söker förbättra namnet till Smedsbo”. Förmodligen har man associerat namnet med det manliga könsorganet, trots att uttalet är annorlunda.

Det finns i våra samlingar flera ortnamn där förleden kommer av att någon heter Kock i efternamn, ett namn bildat till ordet kock ´person som lagar mat´, t.ex. finns i Piteå kommun i Norrbottens län gården Kock och till detta det sekundära sjönamnet Kocksjön. I Järbo i Sandviken i närheten av Ockelbo uttalas mycket riktigt kock som /kukk/ och möjligen ligger efternamnet Kock bakom ortnamnen i trakten. Dock finns det uppteckningar i våra samlingar från 1935 för två långa raka vägsträckor i Ockelbo kommun med namnet Långkuxet. I uppteckningarna står kommentarerna ”[v]id Storbacken. Man ser ett mycket långt stycke av vägen där.” och ”/kuksa/ = se, titta”. Likaså finns i Skarpvret i Älvkarleby kommun i Uppsala län en gård med namnet Kuxut . Uttalet i en uppteckning från 1935 anges som /kuksuut/ med kommentaren ”[n]amnet möjligen av den fria och rel[ativt] höglänta belägenheten”. Verbet koxa ´titta närgånget och nyfiket´ finns även som det avledda substantivet kox ´titt, blick; ansikte´ och det är detta substantiv som ligger bakom namnen Långkuxet och Kuxut. Om Kuxbo-namnen i Ockelbo har med kox eller kock går inte att fastslå.

Bakom namnet Kuxmyran kan inte efternamnet Kock eller för den delen appellativet kock ligga då appellativet kock i uppteckningar i dialektsamlingarna i Västerbottens län uttalas som /kökk/, bl.a. i Nysätra och i det till Kuxmyran närbelägna Hössjö. I uppteckningarna i OSD uttalas verbet koxa och substantivet kox i södra Västerbottens län som /kôkks/ i Nysätra och /kökks/ i Sävar, Vindeln och Hössjö, samt som /kôks/ i Nordmaling och Ström. Det angivna uttalet med /k/ är ett hårt /k/ så som i svenskans kaka och inte ett tje-ljud. Bakom förleden i namnet Kuxmyran kan likaså inte substantivet kox ligga. Några andra möjligheter att ge namnet en svensk tolkning verkar inte finnas, utan vi får återvända till de ovannämnda kommentarerna i uppteckningarna att namnen i namnklustret skulle kunna ha en samiskspråkig bakgrund.

Umesamisk tolkning

Umesamiskan är och var den ursprungliga samiskan nedanför lappmarksgränsen i Västerbottens län ända ner till kusten. Ordet för ´lång´ i umesamiskan i attributform är guhkkies, med uttalet /kohhkies/ ~ /kohhkees/ med ett kort o-ljud i första stavelsen för de nordliga fjällumesamiska dialekterna och vissa nordliga skogsumesamiska dialekter, och /kuhhkies/ ~ /kuhhkees/ med ett kort u-ljud för de sydliga fjällumesamiska dialekterna och vissa sydliga skogsumesamiska dialekter. De sista uttalsformerna kan skrivas som gühkkies. Ett umesamiskt namn i den sydliga skogsumesamiska formen *Gühkkiesjeäggie, där jeäggie betyder ´myr´, kan ha lånats in i svenskan där diftongen eller den långa vokalen i andra stavelsen i förledens uttal först har förkortats till ett kort /e/, */kukkes/ och sedan genom synkopering fallit bort och fått den svenska uttalsformen /kuk(k)s/ och den umesamiska efterleden översatts till det svenska /myyra/. Intressant är dock att det samiska substratnamnet Vartasberget i närheten inte har synkopering av andra stavelsens vokal, vilket kanske kan ha att göra med att ett uttal med synkopering, */vartsbärje/, skulle bli för svårt att uttala med tanke på konsonantföljden.

Detta bör vara en helt rimlig tolkning, inte minst med tanke på att Kuxmyran är en långsmal myr. Dock så innebär detta att namnet lånats in i svenskan efter att /o/ i den äldre umesamiska formen av förleden /kohhkies/ ~ /kohhkees/ blivit /u/ och förleden då /kuhhkies/ ~ /kuhhkees/. Eller så har den äldre umesamiska formen förleden /kohhkies/ ~ /kohhkees/ lånats in i svenskan och /o/ blivit ett /u/ av någon anledning.

En annan umesamisk tolkning kan vara att bakom den svenska förleden skulle ett umesamiskt gukssie ~ gükssie ´kåsa, kopp; slev, skopa´ ligga. Uttalet för gukssie, vilket är de nordliga fjällumesamiska dialekternas och vissa nordliga skogsumesamiska dialekters form, är /kokksie/ ~ /kokksee/ med ett kort o-ljud i första stavelsen, och för gükssie, vilket är vissa sydliga fjällumesamiska sydliga skogsumesamiska dialekters form, är uttalet /kukksie/ ~ /kukksee/ med ett kort u-ljud.

Ett umesamiskt namn i den sydliga skogsumesamiska formen *Gükssiejeäggie, skulle kunna syfta på en 150 meter lång och 100 meter bred göl, eller kanske snarare före detta göl, i den norra delen av Kuxmyran. Det rekonstruerade namnet kan jämföras med Koppselet i Malå vars umesamiska ortnamn är Gukssiesuvvane, där suvvane betyder ´sel´. I en uppteckning av det samiska namnet finns kommentaren ”[i] närheten ligger en kulle, som till formen liknar en skopa.” Mycket riktigt går det att se på kartor att det bredvid selet ligger en liten kulle som höjer sig 17-19 meter över omgivningen och som liknar en uppochnedvänd skopa.

Ett annat namn som namnet kan jämföras med är det försvenskade namnet Kocksjaur, ett tjärn också det i Malå, vars officiella samiska ortnamn enligt den äldre umesamiska ortografin är Guksiejávrrie, där jávrrie betyder ´sjö´. Vid detta tjärn ser det inte ut att finnas någon kulle som ser ut som en kopp eller skopa, utan namnet syftar förmodligen på tjärnets form, som påminner om en kåsa eller kopp. Den till vissa delar uttorkade gölen i Kuxmyran påminner om en kopp och ser ut att tidigare haft en smal del norrut, vilket skulle kunna ha gjort att gölen sett ut som en skopa med handtag. Professor emeritus Olavi Korhonen har varit vänlig att påpeka att det faktiskt finns en liten skopformad kulle cirka 90 meter öster om Kuxmyran och som höjer sig 11-15 meter över omgivningen (se figur 1. ovan där kullen ligger mellan frågetecknen). En sådan kulle skulle vara en bra utsiktspunkt för renskötare för att hålla koll på renarna under vintern ifall renarna skulle vara runt omkring på myrarna. Intressant är att renskötare från den umesamiska samebyn Ubmeje Tjeälddie nuförtiden har en led där de driver fram renarna som går från Mjösjön i norr, via sänkan mellan Torrvedaberget och Kåvraberget, väster om Långmarksberget längs Långmarksbäcken och senare längs Josjöbäcken till Inner-Josjön. Området ligger i samebyns vinterland och att man nuförtiden väljer att driva renarna denna väg bör peka på att det är en bra led och att det nog även tidigare kan ha varit en bra led. Den skopformade kullen öster om Kuxmyran och namnet Kuxmyran kan således ha haft med renskötsel att göra.

Jag anser att både en umesamisk tolkning av namnet Kuxmyran med betydelsen ´lång´ eller en umesamisk tolkning med betydelsen ´kopp, skopa´ för gölen eller kullen är möjlig, dock så är nog den senare betydelsen något mera tilltalande med tanke på syftningen på den skopformade kullen. I vilket fall är namnet Kuxmyran primärnamnet och Lillkuxmyran och Kuxmyrberget sekundärnamn, förmodligen myntade av svenskar med utgångspunkt i närheten till Kuxmyran. Vän av ordning frågar sig givetvis om det är sannolikt att det finns samiska substratnamn i området med tanke på en samisk tolkning och om det finns andra samiska substratnamn runt omkring. Svaret är att det är sannolikt och samiska substratnamn i området är bl.a. de ovan nämnda namnen Pengsjön bredvid Kuxmyran och Vartasberget i Umeå kommun nio kilometer sydost om Kuxmyran och dessutom Balkesliden i Nordmalings kommun nio kilometer nordväst om Kuxmyran. Det finns även namn i närområdet som pekar på samer, bl.a. Stor-Lappkåtamyran i Vännäs kommun, en myr en kilometer öster om Kuxmyran, Lappkåtamyran i Umeå kommun, en myr 3,1 kilometer sydost om Kuxmyran, Stor-Lappkåtamyran och Lill-Lappkåtamyran i Nordmalings kommun, myrar 1,2 kilometer respektive 1,8 kilometer söder om Kuxmyran, och Lapptjärnen och Lapptjärnberget i Vännäs kommun, ett tjärn och ett berg fyra respektive 3,8 kilometer nordväst om Kuxmyran.

Epilog

Ovan nämndes att förleden i namnet Gåxsjön i nordöstra delen av Strömsunds kommun har tolkats antingen innehålla fågelnamnet gök i genitiv singular eller troligare det manliga personnamnet Gauk ´gök´ i genitiv singular. Intressant är att två äldre belägg (kanske de äldsta?) för Gåxsjön, ett från 1646 och ett från 1648 har formen Gopsiön jämte belägg som Giöksiön från 1685 och Lillflåsiön från 1705 (sjön ligger söder om Flåsjön, därav detta parallellnamn) och Göksiön från 1710. Förlederna i skriftformerna Giöksiön och Göksiön är högspråkliga och följer inte det genuina uttalet av gök i området. Förleden i formen Gopsiön är väl troligast en felhörning eller felskrivning, men det är frestande att tänka sig att förleden i skriftformen Gop- skulle motsvara den högsvenska formen kopp som skulle kunna vara en översättning från det sydsamiska ordet guksie ´kopp, kåsa; slev, skopa´ eller de umesamiska gukssie ~ gükssie med samma betydelse (jämför med det ovan nämnda Koppselet). Förleden Gåx-, i Gåxsjön med uttalen /gôkksjöön/ och /gôuksjön/ i uppteckningar från 1910 respektive 1929, båda uttalas med initialt /g/ som i gubbe, och de högspråkliga äldre skriftformerna Giök- och Gök- skulle därmed vara folketymologiska omtolkningar utifrån dessa samiska ord särskilt om man beaktar att Gåxsjön faktiskt har formen av en skopa eller kopp med handtag och att det även finns en skop- eller koppformad utstickande kulle precis sydost om Västersttjärnen i Sönner-Gåxsjöflon söder om Gåxsjön som höjer sig mellan 18 till 28 meter över den omkringliggande myren. Folketymologiska omtolkningar av obegripliga ortnamn är också vanliga.

Intressant är också att den tidigare nämnda Gåxsjön i sydvästra delen av Strömsunds kommun i ett äldre belägg från 1710 har namnet Långsiön, vilket skulle kunna peka på att även det svenska namnet med förleden Gåx- är en folketymologisk omtolkning av ett samiskt namn, men då med en förled med den ovan diskuterade betydelsen ´lång´ och det äldre belägget från 1710 är då ett översättningslån. Det äldsta belägget, Goksio, för denna sjö är dock redan från 1410 och efter detta finns det flera belägg från 1500-talet och framåt som pekar mot fågelnamnet gök eller det manliga personnamnet Gauk och en sjö som syftar på fågelnamnet gök eller det manliga personnamnet Gauk ´gök´ kan ju faktiskt vara lång.

/Björn Lundqvist