Mors dag i förändring

I år fyller mors dag 100 år i Sverige, och fars dag kommer i höst att firas för 88:e året. Båda dagarna infördes under en annan tid med andra värderingar, och förhållningssättet till dem har till viss del förändrats över tid. Isof har nyligen gjort en insamling på temat och Lina Midholm tittar närmare på berättelser och tankar om de båda dagarna.

Ny insamling om mors och fars dag

Den sista söndagen i maj 2019, närmare bestämt den 26:e, är det 100 år sedan mors dag firades för första gången i Sverige. Inför detta efterfrågade vi redan 2018 berättelser om och i så fall hur mors dag firas, vilka tankar som finns kring dagen, om det skett några förändringar genom åren med mera. En likadan undersökning gjordes inför fars dag i november samma år – även om den dagen bara fyller blygsamma 88 år.

Vi fick in drygt hundra svar för respektive dag. Det är övervägande kvinnor som svarat på båda dagarna, men även en hel del män. Åldrarna är spridda, från runt 20 år till mellan 80–90 år. För en del går båda dessa dagar obemärkt förbi. Andra firar ordentligt med presenter, god mat och tårta. Några firar av gammal vana, för att det alltid varit så. Och många jämför då och nu.

Ett stort och varmt tack till alla er som bidragit och på så sätt hjälpt oss med att utöka institutets samlingar med ett nytt material som ger bilder av hur dessa dagar ser ut runt om i landet! Av utrymmesskäl kan vi endast presentera en bråkdel av materialet här på vår webbplats; i våra samlingar finns flera berättelser för den som vill forska vidare.

Jag besöker min mamma med blomma, tårta och present och har såvitt jag minns alltid gjort det sedan jag flyttade hemifrån 1988.

Man född 1964
(arkivuppteckning DAGF 2013:7)

Vi uppmärksammar inte mors dag något nämnvärt. Barnen ”tvingas” till att göra någon typ av uppvaktning till mor i skolan. Jag skriver just ”tvingas” inom citattecken för det verkar inte vara ett val att INTE göra detta. Mina barn vet att jag inte bryr mig om mors dag och inte heller förväntar mig något kort de gjort i skolan. Ändå kommer det, år efter år. När jag var liten, var mors dag mer i ropet. Pappa gick i bräschen för att vi barn skulle göra något litet för mamma; plocka blommor, rita ett kort eller liknande. Pappa lagade maten (hände aldrig) och vi fikade tårta. Det här var ca 1970-1978. Sen slutade den traditionen hos oss när pappa sa att både mors och fars dag var kapitalistiska krafter och han tog mer aktiv del i familjeliv/matlagning.

Kvinna född 1969
(arkivuppteckning DAGF 2013:8)

För 30–40 år sedan tycker jag att sedan förändrades med mindre uppmärksamhet för dagen, bl.a. slutade man göra farsdagskort i skolan. Familjesammansättningarna förändrades, flera barn hade skilda föräldrar och ingen skulle pekas ut. Det tyckte jag var bra.

Kvinna född 1944
(arkivuppteckning DAGF 2030:13)

Kan väcka starka känslor

Hos några väcker dagarna starkare känslor. Känslor av skuld, av att inte räcka till, eller minnen av att ens föräldrar kanske inte alltid var så som man önskat.

Det finns ju en sång som sjungs även nu då och då om en kvinna som sitter hemma med dukat bord och väntar på sina barn. Kanske det inte var mors dag utan födelsedag men ingen hade tid att komma. Min mamma var aldrig nöjd med det som jag gjorde för henne och påpekade ofta om den sången. Jag ringde henne nästan varje dag och jag tror att om jag hade lämnat min familj och flyttat hem till henne hade hon inte varit nöjd. Så pressen på barn kan vara större än man tror. Det blir så att man inte orkar bry sig till sist när man ändå inte kan göra mamma nöjd.

Kvinna född 1929
(arkivuppteckning DAGF 2019)

Jag gillar inte hyckleri och kvinnor som förväntar sig uppvaktning. Eller män heller för den delen, men få män förväntar sig uppvaktning. (…) När jag var mindre tvingade mig pappa att måla en teckning till henne. Min mor tvingade inte mig att måla teckning till far på fars dag. Inte för att hon var mindre omtänksam, utan för att kulturen inte krävde att männen skulle uppvaktas.

Man född 1966
(arkivuppteckning DAGF 2023)

Jag ägnar kanske en tanke åt hur riktig usel min pappa var som förälder. Mina barn har två mammor så hemma hos oss hade fars dag gått obemärkt förbi om det inte vore för att de har en trevlig morfar på sin andra mammas sida. Honom firar vi.

Kvinna född 1979
(arkivuppteckning DAGF 2030:72)

Frånvaron av pappa i mitt liv har nog gjort att jag uppskattar att fira fars dag nu när vi har tre barn och fyra barnbarn.

Kvinna född 1950
(arkivuppteckning DAGF 2030:50

)

Vi firar istället vår tacksamhet inför donatorn på Danmarks grundlovsdag

Flera av dem som har skrivit och berättat om fars dag har barn som kommit till genom spermadonation. Vi antar att frågelistan har delats och spridits i en särskild grupp på sociala medier, vilket ger andra perspektiv på den här dagen. Sedan 2005 har lesbiska par samma rätt som heterosexuella par att få hjälp med assisterad befruktning, men det var först 2016 det blev lagligt i Sverige med inseminering av ensamstående kvinnor. I mars 2019 rapporterade nyheterna om att den längsta kön för inseminering i Sverige består av just gruppen ensamstående kvinnor.

Jag har en son via donation, eftersom han inte har en pappa firar vi inte en specifik person. Däremot pratar vi ofta om pappor på fars dag. Eller jag pratar. :) Sonen är snart fyra, så han tänker så klart en del på pappor. Jag ser det som ett bra tillfälle att prata om det, och faktum är att vi har en tradition trots allt. Vi gillar att spendera dagen med min pappa. Min son har en nära relation till sin morfar, och jag tycker om att vi är tillsammans den dagen.

Kvinna född 1974
(arkivuppteckning DAGF 2030:46)

Jag är (frivilligt) ensamstående mamma till en son som blev till med hjälp av donator på klinik. Fars dag brukar vi fira genom att passa på att prata om tex vad en pappa är, om olika pappor vi känner, eller titta i fotoalbum om hur vår egen familj ser ut.

Kvinna född 1981
(arkivuppteckning DAGF 2030:67)

Samtidigt minskar antalet svenskar på klinikerna i Danmark dit många tidigare vänt sig för att få hjälp med inseminering.

Vi har ingen pappa i vår familj eftersom barnen kommit till med hjälp av spermadonator. Vi firar istället vår tacksamhet inför donatorn på Danmarks grundlovsdag den 5 juni. Då firar vi med dannebrogen och jordgubbsbakelser!

Kvinna född 1971
(arkivuppteckning DAGF 2030:3)

I vår familj finns ingen pappa. Istället firar vi Danmarks grundlovsdag den 5 juni, och uppmärksammar på så sätt att barnens donator är dansk. På grundlovsdagen ställer vi fram den danska flaggan och firar med något bakat. Ibland wienerbröd, ibland bakar vi kladdkaka. Som mamma brukar jag även uppmärksamma grundlovsdagen på Facebook, och skickar då tacksamma tankar till vårt grannland som varit en föregångare när det gäller öppenhet och familjebildning, och som hjälpt mig få det finaste jag har – mina två söner.

Kvinna född 1970
(arkivuppteckning DAGF 2030:30)

Kommersiellt jippo eller dag för solidaritet och jämställdhet?

Många upplever att både mors och fars dag blivit mer kommersiella och att reklamen ökat kring olika prylar att köpa.

Mer reklam, mer kommers. Vår lokala COOP-butik hade gjort ett speciellt farsdags-presentbord vid ingången. Där fanns muggar med tryck och ett väldigt sexistiskt urval av presenter som utgår från att alla män har teknikintresse…

Kvinna född 1978
(arkivuppteckning DAGF 2030:1)

En tanke som jag själv har rent allmänt om mors dag, fars dag, valentins dag m fl, är att det under de senaste kanske tio åren har blivit mer kommersiellt än tidigare. Det görs reklam och jag tror att människor pratar mer om det och kanske jämför med varandra om hur var och en firar eller inte firar.

Kvinna född 1961
(arkivuppteckning DAGF 2013:50)

Det känns som att det har blivit mer av ett kommersiellt jippo de senaste tio-femton åren. Det är fokus på dyra presenter och tanken med att mor i huset skulle få ha en dag att vila upp sig på och slippa allt tungt hemmaarbete har försvunnit.

Kvinna född 1968
(arkivuppteckning DAGF 2013:11)

Samtidigt är det flera som skriver att de ger bort något med en solidarisk tanke bakom, t.ex. ett bidrag till en get som kan föda en fattig familj, ett träd att plantera i en urskog eller ett gåvokort till någon hjälporganisation.

Jag och min syster uppvaktar vår mamma på mors dag och även hon gratulerar oss, dock utan gåvor från hennes sida. Eftersom hon har det mesta i materiell väg, väljer vi att träffas över en kopp kaffe hemma med tillhörande kaffebröd och ger henne en upplevelse eller en solidarisk gåva. I år fick hon ”Säker förlossning” genom Läkarmissionen av min syster och ett Unicef-paket för nyfödda barn av mig.

Kvinna född 1972
(arkivuppteckning 2013:73)

Några berättar att de tänker på jämställdhet, främst i samband med, och i kontrast till, mors dag.

Vi grattar mamma och ringer till farmor, men det gör vi alla söndagar. I övrigt är det inget speciellt, vi försöker vara jämställda i vardagen.

Man född 1979
(arkivuppteckning DAGF 2013:49)

Vi uppmärksammar den inte. Mer än att prata lite om det, om varför den kom till och konstatera att lever man jämställt så behövs den ju inte. Och att man kan uppskatta varandra.

Kvinna född 1970
(arkivuppteckning DAGF 2013:48)

Då min pappa alltid lagade mat så var det inte så märkvärdigt att han lagade mat den dagen.

Kvinna född 1954
(arkivuppteckning 2013:34)

Slipsar, blommor och parfym

Slipsar, glasögonputsdukar, trisslotter, blommor, choklad, strumpor, parfym, raktvålar, kuddöverdrag med texten ”världens bästa mamma”, årsglögg, en flaska vin, muggar med mera. Presenterna kan variera.

Pappa hade planterat en syren som han hade stammat upp och den var nog förädlad för blommorna var större. Den fick VI inte röra men till mors dag klippte han en kvist till mamma.

Kvinna född 1929
(arkivuppteckning DAGF 2019)

På senare år har jag också börjat skriva dikter som jag ger till mamma på mors dag. Pappa brukar hjälpa oss ibland, men i takt med att jag och min lillasyster blivit äldre så blir dessa tillfällen färre.

Kvinna född 1997
(arkivuppteckning DAGF 2013:67)

Från min svärdotter får jag ett sms, och jag återgäldar. Det är ju vi som är mödrarna.

Kvinna född 1941
(arkivuppteckning DAGF 2015)

Dikter och teckningar

En del av skribenterna har hittat gamla mors- och farsdagskort bland föräldrarnas efterlämnade saker. Där finns hälsningar, dikter och teckningar som de själva en gång knåpat ihop. Några har lämnat detta material till arkivet.

Kvinna född 1945
(arkivuppteckning DAGF 2054)

I mors efterlämnade gömmor hittade jag denna tidiga uppvaktning som troligtvis skrevs och målades i slutet på 50-talet. På den tiden fick vi uppmaningen att göra ”Mors dags kort” på lektionstid i skolan. (…) När jag själv utbildade mig till småskolelärare/lågstadielärare och arbetade som klasslärare i 39 år förändrades morsdagfirandet. Det blev så småningom inte lika självklart att fira barns mammor, då samhällsstrukturen och familjesammansättningen blev en annan än tidigare. Men jag är ett barn av min tid och är glad att jag under alla år vi fick tillsammans, uppmärksammade min mor för allt hon gjorde för mig och för att hon ”satte mig till världen”.

Kvinna född 1950
(arkivuppteckning DAGF 2037)

Sänder ett antal morsdagskort som fanns kvar efter min mamma. Hon hade samlat dem under åren och de visar hur man uppvaktade mor för länge sedan. Eftersom hon sparat dem, betydde de säkert något för henne.

Kvinna född 1935
(arkivuppteckning DAGF 2014)

Det var inte bara kort och teckningar som tillverkades i skolorna inför mors och fars dag och en man minns sina alster mycket väl.

Ett år, det kunde vara i andra eller tredje klass, fick vi möjlighet att göra något alster i lera till far. (…) I alla fall lyckades jag forma till ett fyrkantigt askfat som jag när det stelnat målade blått med texten ”till Far” i gult på sidan. En ganska anskrämlig skapelse och dessutom helt onödig särskilt som min far inte var rökare. Men han var glad ändå.Lite längre fram fick vi gå i syslöjd och det var inte särskilt populärt bland oss pojkar men något måste man ju göra och jag tänkte då brodera en så kallad rakhandduk som min far skulle föräras med till fars dag. (…) Motivet var en rakhyvel och en rakborste samt texten ”Slät haka gör glad maka”. (…)Naturligtvis överskattade jag min handarbetsförmåga, för handduken blev tyvärr inte helt färdig till ”den stora dagen” men jag tänkte att jag kan ju alltid göra den färdig hemma istället. Rakduken överlämnades alltså i ofärdigt skick men med löfte om snar fullbordan.(…) Många år senare när far var borta och jag hjälpte mor att flytta till en ny lägenhet, hittade jag rakduken bland min mors dukar. Den var fortfarande ofullbordad, det stod ”Slät haka gör glad” Det fattades bara ett ord. Det kunde jag väl ändå ha gjort färdigt sade mig då mitt samvete. Men jag tror att jag är förlåten av min gode fader. Jag känner stor tacksamhet för min far för vad han betytt för mig, mina syskon och vår mor. Inte kan det väl vara så att faderskärleken hänger på en blå tråd på en handduk även om han skulle ha haft mera nytta av den än ett anskrämligt blått askfat.

Man född 1945
(arkivuppteckning DAGF 2036)

Hon blev ett kyrkogårds-mors-dags-besök

Kyrkogårdsbesöken var nog vanligare förr, och idag av förklarliga skäl bland de som är äldre.

I min barndoms Östergötland på 50-talet var det alltid vackert väder på mors dag. I alla fall så som jag minns. Familjen gav sig iväg i bilen, en blågrå PV 444. Första anhalten var kyrkogården i Linköping, där mina farföräldrar ligger begravda. Min fars mor blev alltid ihågkommen denna majsöndag. Jag hann aldrig träffa min farmor, som dog året innan jag föddes. Hon blev ett kyrkogårds-mors-dags-besök och ett svart-vitt fotografi.

Kvinna född 1941
(arkivuppteckning DAGF 2015)

Liljekonvaljbukett är viktig. Nu lever varken mormor eller mamma så buketten sätter jag på graven.

Kvinna född 1945
(arkivuppteckning DAGF 2013:54)

För vissa har istället Facebook blivit ett forum för att minnas och hedra bortgångna nära och kära.

Det var väldigt mycket mer fokus på det på mina Facebooksidor just i år. Flera av mina vänner skrev särskilt om sina avlidna mammor, vilket jag inte minns från tidigare år.

Kvinna född 1955
(arkivuppteckning DAGF 2013:65)

Firande på Facebook

Överlag är det flera som noterat alla gratulationer och hyllningar på sociala medier, och det här materialet visar att det främst verkar vara vid mors dag som detta är ett fenomen – dels hur vi själva som mammor blir firade, men också hur vi firar våra mammor.

Allt ska sedan läggas ut på Instagram där man ska visa vilken duktig partner man har och vilka fina barn man har som älskar en så mycket att de har gjort sig besvären. Sen ska man skriva något poetiskt och analytiskt till sin egen mamma på Facebook/Instagram för att där förklara hur mycket man älskar sin mamma och hur tacksam man är. Detta även om mamman inte har konto på dessa sociala kanaler.

Kvinna född 1981
(arkivuppteckning DAGF 2013:56)

Det som ökat är väl gratulationer och fina ord i sociala medier. Förr uppvaktade man mor som en grej mellan en själv och henne. Nu ska man visa hela världen hur mycket man älskar sin mamma. Dock blir min mamma rörd över fina ord på Facebook t ex så det är väl inte bara av ondo.

Kvinna född 1975
(arkivuppteckning 2013:43)

Dagar som kan exkludera

Flera har reagerat starkt på hur utsatta de med exempelvis frånvarande föräldrar kan bli i skolan – och några berättar om hur de själva varit med om att känna sig utanför och utsatta.

På 1950-60-talet ritade man ett vackert morsdagskort till sin mamma på teckningstimmen. Men efter att min yngsta kusin var med om en traumatisk upplevelse så tappade jag all lust för att göra detta. (…) Innan mors dag satte hennes fröken klassen att teckna morsdagskort. Men min kusin fick tillsägelsen: ”Du kan rita vad du vill, du har ju ingen mamma”. Min kusins mor hade dött i cancer ett par år tidigare.

Kvinna född 1948
(arkivuppteckning DAGF 2013:35)

Min pappa dog redan när jag var 4 ½ år. Han var sjuk. Detta var inget man talade om så mycket på den tiden. Jobbig tid för min mamma dock. När jag började skolan 1957 skulle klassen rita farsdagkort. Fröken visste om att jag inte hade någon pappa att rita till så jag fick i stället rita till min morfar.

Kvinna född 1950
(arkivuppteckning DAGF 2030:50)

När jag gick i folkskolan bestämde vår manlige lärare att klassen skulle rita/måla farsdagskort. (…) För mig var detta oerhört plågsamt!!! Vår lärare kände till min familjesituation men brydde sig inte alls om det. Jag minns hur jag bara satt där och inte hade något att göra. Kanske gick jag också ut och grät.

Kvinna född 1947
(arkivuppteckning DAGF 2030:76)

Det finns även reaktioner på att mors och fars dag kan påverka också i vuxen ålder och till exempel exkludera de som är barnlösa, barnfria eller bonusföräldrar.

Personligen tycker jag att dagen är problematisk; den är svår för många – ofrivilligt barnlösa, frivilligt barnfria, personer med dåliga relationer till sina föräldrar mm. Jag har två bonusbarn och brukar påminna dem om att uppmärksamma sin mamma med ett sms eller liknande. Dagen sätter fingret på att jag inte är deras mamma, vilket inte är särskilt problematiskt i just min familj, men jag känner många styvföräldrar som tycker att mors och fars dag är jobbiga. Jag vet faktiskt inte varför jag själv envisas med att uppmärksamma dagen – troligen mest för att ”en ska”.

Kvinna född 1975
(arkivuppteckning DAGF 2013:41)

Funderingar om förändringar

I materialet finns en hel del funderingar kring förändringar; kvinnor och män, moders- och fadersrollen, mors dag och fars dag.

Förändringar i fråga om uppfattning av fadersgestalten, ja, det har det blivit synnerligen påtagligt i år. Mannen, och inför fars dag, fadern, har granskats i tidningar och tidskrifter. Böcker om dysfunktionella familjer och våldsamma fäder har givits ut och recenserats. Det är en hemsk bild, som träder fram. (…) Efter mee-too-rörelsen har fokus riktats mot männen. Detta återspeglas just på fars dag. (…) Jag kan tycka det är sorgligt, att denna hemska bild av fadersgestalten målades upp på fars dag. Det finns så många unga, fina pappor i dag. Bara alla dessa fäder, som stolta går ut med sina små i barnvagnen och leker med dem i sandlådan. Det såg man aldrig för 50 år sedan.

Kvinna född 1932
(arkivuppteckning DAGF 2048)

Nu för tiden finns inga hemmafruar utan ungdomarna får ta till helgerna för att uträtta allt hemma. Har de tid och kommer blir jag glad men inte ledsen om de uteblir. Det räcker med ett telefonsamtal för min del och skulle de glömma även det gör det inte mig något.

Kvinna född 1929
(arkivuppteckning DAGF 2019)

Jag kan inte se någon förändring konkret men folk pratar annorlunda kring mors dag. Bland folk i min ålder (20/25 år) börjar det låta mer amerikanskt, man vill fira det mer med fester och stora saker, inte bara små egengjorda presenter som förut. Folk säger att när dom får barn ska det vara en stor grej, man vill äta goda frukostar, spendera tid ihop och ha fest för att fira dagen.

Kvinna född 1994
(arkivuppteckning DAGF 2013:4)

I materialet som rör mors dag och fars dag finns tankar, reflektioner, minnen och funderingar kring två av årets högtidsdagar som infördes under en annan tid med andra värderingar. Förhållningssättet till de båda dagarna har till viss del förändrats över tid. De väcker inte enbart positiva tankar utan även minnen av att dagar som dessa kan vara svåra att möta. Även om flera idag ställer sig avvaktande till firandet, finns inga direkta tecken på att detta är dagar som håller på att försvinna ur vår almanacka. Samtidigt handlar det inte heller om något stort firande utan i många fall om en familjehögtid som ser lite olika ut beroende på familjekonstellationer och familjeband.

/Lina Midholm