Ortnamnssamlingar

I Uppsala finns vad som förmodligen är världens största ortnamnssamlingar med information om alla tänkbara typer av ortnamn. På arkivet i Göteborg finns material om ortnamn i Göteborg och Bohus län och för Skånes del i särskilda samlingar i Lund.

Lång hylla med arkivlådor.

Den topografiskt ordnade ortnamnssamlingen i Uppsala innehåller runt 3,7 miljoner belägg. Foto: Isof.

Ortnamnssamlingarna i Uppsala

De omfattande ortnamnssamlingarna i Uppsala innehåller information om alla tänkbara typer av ortnamn: från de allra äldsta namnen på stora sjöar och öar och forntida bebyggelser, till namn på stenar, broar och nutida gator.

Innehåll och struktur

Den största och viktigaste beståndsdelen utgörs av den topografiskt ordnade samlingen, som består av omkring 3,7 miljoner arkivkort. Samlingen är sorterad utifrån den administrativa indelning (socken, härad och län) som rådde 1951. Den innehåller material från hela landet. Samlingen är digitaliserad och ligger till grund för vår webbtjänst Ortnamnsregistret Länk till annan webbplats. där du kan hitta information om ortnamn i hela Sverige.

Ortnamnssamlingarna innehåller tre typer av information, som alla är viktiga för att kunna tolka ett ortnamn: belägg, uppteckningar och litteraturhänvisningar. Genom beläggen kan ortnamnens skriftformer följas bakåt i tiden, vilket ofta är avgörande för att kunna fastställa ett namns etymologiska ursprung.

På arkivkorten med uppteckningar hittar man uppgifter om hur namnen uttalas och ofta även upplysningar om namnets bakgrund eller om förhållanden på den plats som namnet avser. Uttalsuppgifterna är skrivna med det så kallade landsmålsalfabetet, som på ett mycket detaljerat sätt återger alla de olika ljud som finns i dialekterna. För att lokalisera platserna som de upptecknade namnen avser finns det ofta sifferkartor knutna till uppteckningarna. På dessa kartor identifieras platsen för namnet med en siffra, vilken även återfinns på arkivkortet.

Den tredje och sista typen av information som finns i ortnamnssamlingarna, litteraturhänvisningarna, visar var man kan läsa mer om namnen och deras ursprung.

En maskinskriven och en handskriven uppteckning.

Exempel på arkivkort med ortnamnsuppteckningar: Priitantupa i Junosuando socken och Sormauddarna i Malungs socken.

Ortnamnssamlingar i Göteborg

Ortnamnssamlingarna i Göteborg omfattar det som förr var Göteborgs och Bohus län, och består av ett stort antal uppteckningarna i olika format, excerpter ur äldre källor, flera register som guidar besökaren in i samlingarna. Här finns även ett antal originalkartor från området.

Ortnamnssamlingar i Lund

Handskriven uppteckning på arkivkort.

Ortnamnssamlingarna i Lund innehåller omkring en miljon sådana här arkivkort med ortnamnsbelägg.

De skånska ortnamnssamlingarna finns vid Arkivcentrum Syd i Lund. De omfattar omkring en miljon arkivkort med ortnamnsbelägg, uppteckningar, tolkningar och litteraturhänvisningar.

Samlingarna är digitaliserade och sökbara i Skånsk ortnamnsdatabas. Vad gäller bebyggelsenamn är databasen heltäckande. Däremot har databasen inte full täckning vad gäller natur- och ägonamn. Arbete pågår med att lägga in natur- och ägonamnsmaterial från följande härader i databasen: Onsjö hd, Oxie hd, Rönnebergs hd, Skytts hd, Södra Åsbo hd, Vemmenhögs hd, Västra Göinge hd, Östra Göinge hd. Övriga härader i Skåne har full täckning vad gäller såväl bebyggelsenamn som natur- och ägonamn i databasen. I de skånska namnsamlingarna finns också ett antal uppteckningskartor. Dessa är för närvarande inte tillgängliga digitalt.

Arkivens historia

Uppbyggnaden av ortnamnssamlingarna har pågått sedan början av 1900-talet och hänger nära samman med framväxten av en vetenskapligt grundad svensk ortnamnsforskning.

Ortnamnssamlingarna i Uppsala

1902 tillsattes Kungl. ortnamnskommittén (från och med 1930 kallad Kungl. Ortnamnskommissionen). Kommitténs uppdrag var bland annat att få ordning på ortnamnen i de jordregister som då skulle byggas upp utifrån de gamla jordeböckerna. Syftet var både vetenskapligt och praktiskt. Kommittén fick därför i uppdrag att ”för ett län eller landskap låta verkställa undersökning af namnen å byar och gårdar äfvensom å viktigare berg samt större skogar, sjöar och landsträckor”. En in i minsta detalj reglerad arbetsplan för undersökning av svenska ortnamn fastställdes sedan av Kungl. Maj:t. En annan uppgift var att granska ortnamnformerna på de allmänna kartorna (något du kan läsa mer om på sidan Ortnamnsvård i kunskapsbanken om ortnamn).

För att arbetet med ortnamnsundersökningarna skulle kunna genomföras bedrevs ett omfattande insamlingsarbete, dels av de namnformer som förekommer i äldre skriftliga källor, dels av de dialektala uttalsformerna av namnen. Så småningom insåg man behovet av att samla ihop och ordna det insamlade materialet, och 1 januari 1928 inleddes verksamheten vid Svenska ortnamnsarkivet i Uppsala. Föreståndare för arkivet blev Ortnamnskommissionens sekreterare, Jöran Sahlgren, som ett par år senare fick en personlig professur i nordisk ortnamnsforskning. På 1930-talet inleddes ett mycket omfattande uppteckningsarbete, där framför allt studenter på ort och ställe gjorde ortnamnsuppteckningar genom att intervjua lokala sagespersoner.

Samlingarna var till att börja med inhysta i ett rum på universitetsbiblioteket, för att 1937 flyttas till det så kallade Dekanhuset i Odinslund. 1961 flyttades arkivet till rymligare lokaler på S:t Johannesgatan, och där blev det kvar fram till 1992, då flytten gick till de nuvarande lokalerna på Uppsala arkivcentrum.

Ortnamnssamlingarna i Göteborg

Arbetet med att mer systematiskt undersöka länets ortnamn påbörjades i Göteborg år 1897. På initiativ av Göteborgs och Bohus fornminnesförening inleddes då arbetet med att uppteckna ortnamn i Bohuslän och Dalsland. Arbetet upphörde tillfälligt efter några år, men år 1916 inleddes uppteckningar av kust- och skärgårdsnamn i Göteborgs och Bohus län. Tanken var att ”namn på kartor och sjökort skola framträda i oförvanskat skick”. Det var framförallt ortnamn på landsbygden man intresserade sig för, namnen i städerna behandlades styvmoderligt.

Uppteckningarna gjordes ofta av högskolestudenter men undersökningarna leddes av professorn i jämförande språkforskning med sanskrit, Evald Lidén. Det var också Lidén som tog initiativ till att en särskild institution för ortnamns- och dialektforskning skulle upprättas. Styrelsen för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola konstituerade sig 1917. Organisationens namn ändrades år 1918 till Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola, det som senare kom att bli den språkliga avdelningen på Avdelningen för arkiv och forskning i Göteborg.

År 1918 beviljade Göteborgs stadsfullmäktige 7 000 kronor till uppteckningar inom länets västgötadel och meningen var att ortnamnen i Göteborgs stad och dess närmaste omgivningar skulle behandlas grundligt och att åtminstone en del av arbetet skulle ligga färdigt till Göteborgs 300-års jubileum. Detta arbete kom att bli de första delarna i serien Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, ett projekt som kom att pågå i 100 år och till vilket arkivets äldre ortnamns- och dialektuppteckningar samlades in.

Film: Namnsamlingar i Uppsala

Forskningsarkivarie Josefin Devine berättar om ort- och personnamnssamlingarna i Isofs arkiv i Uppsala.