Vilka är de största utmaningarna för revitaliseringen av jiddisch?

Isofs språkfrämjare, Tomas Woodski, på Språkcentrum jiddisch berättar om sitt och kollegornas arbete och visioner för språket.

Vilka är ni på språkcentrum?

”Tomas Woodski, språkfrämjare vid Nationellt språkcentrum för jiddisch, Stockholm. Jag har arbetat med jiddisch på lite olika sätt de senaste 15 åren, en hel del genom public service och biblioteksfrågor. Nu är jag helt ny på jobbet som språkfrämjare men jag har två kloka fina kollegor så vi är tre plus en chef i min direkta arbetsgrupp: Mikaela Rohdin, Noëmi Lichtenstein, Elina Majakari (chef) och jag.” 

Vad lockade med jobbet som språkfrämjare?

”Det finns otroligt många kreativa och aktiva jiddischister, folk som väljer att använda jiddisch, i Sverige. Att få hålla kontakt med dem och se till att det finns möjligheter att stödja, utveckla och matcha deras hjärtefrågor tycker jag känns oerhört intressant. Det har tagit några år för mig att verkligen begripa hur oerhört viktigt jiddisch är för så många: inte bara för de som faktiskt talar det utan för många fler är det en viktig identitet. Det är en stark kulturell grej oavsett hur många ord och uttryck du kan eller om du pratar poylish eller litvish [olika dialekter]. Kort sagt: intresset är stort och att få vara med och facilitera kändes verkligen som en ära och ynnest. Så jag sökte mig hit.”

Vad ser ni mest fram emot att jobba med inom språkcentrum?

”Att få vara med att just ’möjliggöra jiddisch’. Det är många som pratar om att det ’hänt något de senaste åren’, det har liksom tagit fart. Bokpubliceringar, musik, radioprogram, utbildningar osv. Det finns en enorm kreativitet, uppfinningsrikedom och driv och många otroligt begåvade personer i Sverige som jobbar med språket. Därtill otroligt inspirerande och kunniga människor spridda över landet i Borås, Malmö, Hallands skogar, Östersund, lite här och där helt enkelt.

Genom alla dessa ansträngningar, som ju började med erkännandet av jiddisch som nationellt minoritetsspråk och det stora jobb som föregick det beslutet, så har man lyckats sätta Sverige på världskartan. Dessutom är det en arbetsplats där vi pratar jiddisch på jobbet, superspännande. ”

Vilka är de största utmaningarna för revitaliseringen av jiddisch?

”Det har blivit ett glapp i många familjer, ofta har man tappat en generation som inte pratat språket. Därtill finns det många som kanske är lite generade då de inte pratar så ’bra’ eller helt enkelt inte naturligt kommer i situationer där det talas jiddisch.

Vi pratar på språkcentrum om ’språkbärare’ och där gör vi ingen skillnad i hur mycket eller vilken jiddisch du pratar, du kan till och med vara språkbärare utan att kunna prata jiddisch. Det är oerhört viktigt att den som är intresserad av språket, oavsett geografisk plats eller ålder ska kunna få tillgång till det och helst på ett sätt som passar för just den individen.

Sen är det fortfarande många som inte vet om vilka rättigheter de har fått med språket i och med dess erkända status, att de kan vända sig till skolan eller biblioteket eller myndigheten till exempel. Det finns en hel del familjer därute vars barn inte har fått den undervisning de har rätt till men även, en hel del äldre som längtar efter det språkliga sammanhang som uppstår när man kan samlas kring jiddisch. 

En bredare utmaning är att synliggöra för hela samhället att jiddisch är i högsta grad ett levande språk. Det är många som frågar ’jiddisch, men är inte det ett dött språk?’ fastän det används över hela världen.”

Hur ser er vision ut för jiddisch och tillhörande kultur i Sverige?

”Att jiddisch ska gå att använda i ännu större utsträckning i Sverige idag, på fler platser, i fler sammanhang och av fler människor. För att det ska bli möjligt är det mycket viktigt att den som vill söka sig till språket kan få hjälp att hitta sin väg till jiddisch, det kan vara genom musik, språkstudier, kultur eller egentligen vad som helst. Det går att göra allt på jiddisch, över hela världen och i alla möjliga sammanhang!”