Reality tv-serie på jiddisch har setts runt om i världen

Kan en tv-serie bli en metod för revitalisering av ett litet språk? Kan den vidga synen på språkstärkande arbete? Hur gör man för att nå ut och lyckas? Tomas Woodski, programledare och medverkande i tv-serien Woodskis värld, svarar på frågor om arbetet med ett tv-program helt på jiddisch.

Varifrån kom idén och konceptet för reality tv-serien?

På Public Service ska man jobba med de fem nationella minoritetsspråken, men det fanns inget på jiddisch. Det hade gjorts några program som handlade om det judiska språket, kulturen och om andra judiska ämnen, men inga program på jiddisch. Så kom det en idé om ett program där man åker runt i världen och pratar jiddisch, idén var inte min utan produktionsbolagets och sen blev jag kontaktad. Jag var inte inblandad i beställningen och hela den processen. Men jag tyckte det lät jättekul och tackade ja.

Hur gick det till? Hur var processen för att nå fram till slutprodukten?

För att hitta personer till serien gick vi genom mina egna kontakter. Det var den enda möjligheten för att kunna förverkliga konceptet. Vi behövde göra en världskarta och kolla efter personer som kunde tillräckligt mycket jiddisch och som var beredda på att vara med på tv. Vi prickade av olika platser i världen där vi kunde träffa jiddischtalande. Av budgetskäl höll vi oss till Europa och Israel i första säsongen. Och så filmade vi andra säsongen i Stockholm på grund av covid-pandemin. Vi hade mycket tur som kunde göra detta program, det är ändå ovanligt att göra en tv-serie där alla pratar jiddisch!

Jag behövde lära mig att jobba med ett produktionsteam som inte själva talade jiddisch. Alla de kulturella kopplingarna till och förståelse för språket kunde inte filmteamet och det är inte så konstigt, men jag lärde mig att vara tydligt och markera vad som kan vara viktigt för den judiska målgruppen, men också för jiddischtalande och för andra som är intresserade av språket.

Vad hade ni för syfte med serien?

Tanken var att det skulle vara levande och personligt och vi rör oss mellan verkliga platser och personer. I säsong två blev det väldigt personligt, vi är hemma hos mig, vi är på min arbetsplats, vi träffar folk som jag känner. Det var roligt att få presentera olika jiddischtalare i Stockholm.

Jag ville presentera jiddischtalande personer och få med den judiska identiteten. De som är med i serien har berättelser kopplade till språket utifrån att de är jiddischtalare eller judar eller både och. Att prata jiddisch är för många en stark identitetsmarkör. Om en medverkande berättade något viktigt som kunde skapa igenkänning hos andra judar, bekräftade jag det, regissören var också lyhörd för mina inspel och vi lyfte sen fram det i programmet så att tittaren kunde identifiera sig med personen.

Vad hände sedan? Hur var responsen?

Det var väldigt unikt och väldigt lärorikt att göra detta program. I USA beskrev man serien som det första tv-programmet i hela världen som görs på jiddisch sen 1970-talet. Jiddisch är ett relativt litet språk, men det talas av människor över hela världen. Vi fick så pass bra respons på första säsongen att vi gjorde en säsong till. Sen fick vi fin respons på den andra säsongen också. Serien har blivit en inspirationskälla för många andra att göra något liknande.

Man har använt sig av programmet på lite olika sätt i olika delar av världen. Till exempel har vissa använt programmet i undervisningen i skolor och det är väldigt intressant. När jag tänker på alla de berättelser som vi lyfte fram, så känner jag mig nöjd och stolt över att vi där och då skapade något så pass unikt och bra.

Kan en tv-serie vara en metod inom språkstärkande arbete för minoritetsspråk? Ett sätt att lyfta språkets status i samhället?

Ja, absolut. Det är ett av många sätt. Jiddisch har en stor kulturell produktion historiskt. Man kan gå tillbaks till Broadway och se hur många föreställningar på jiddisch som helst, både nutid och dåtid. Att erbjuda ytterligare ett format är ett sätt att vidga perspektivet av olika aktiviteter som man kan ta till sig språket på. Det stärkande finns i det visuella. Kultur är ett jättesmidigt verktyg för att kunna tillgängliggöra språket.

Det har funnits en stor efterfrågan på satsningar och projekt på jiddisch, men jag önskar att personer som faktiskt kan jiddisch skulle få mer plats i redaktionerna. Jiddischkulturen ingår i den judiska och den europeiska kulturen, men den är också sin egen.

Vad har du för tips för de som skulle vilja göra ett liknade projekt?

Ha folk som kan språket eller har förståelse för språket hela vägen i produktionsprocessen för att höja kvaliteten, även om det blir en dyrare produkt. En ordentlig satsning kan ändå resultera i något bättre och det blir mer användbart i slutändan. Det är också extra viktigt att språket används så mycket som möjligt. Sen om någon säger ett litet fel eller behöver slänga in ett eller två ord på svenska eller engelska är det inte fel. Serien gjordes nästan bara på jiddisch. Det vore stor skillnad om den vore mer blandad, det skulle ge en mindre effekt. Min agenda var att prata, prata, prata jiddisch!

Text: Dagmara Szydlowska.