Disälv – ett urgammalt namn
Kvinnonamnet Disälv har urgamla anor – redan för tusen år sedan vandrade det omkring ett antal Disälv i den här delen av världen. Vad betyder det och hur vanligt är det i dag?
Disälv finns med på två olika runstenar: en i Ösmo socken i Södermanland (här en avbildning från 1850-talet) och en vid Jumkils kyrka i Uppland (foto: Marianne58, CC BY-SA). Runstenen i Ösmo berättar att ”DisælfR ok Inga letu ræisa st[æi]n þenna æftiR Sloða, faður sinn” (Disälv och Inga lät resa denna sten efter Slode, sin fader). På runstenen i Jumkil står att ”Ærnfastr ok Stæinbiorn [ok] Þorstæinn letu at Iorund, faður sinn. Disælfʀ.” (Ärnfast och Stenbjörn (och) Torsten lät (resa stenen) efter Jorund, sin fader. Disälv).
Känt från runstenar
DisælfR, som är den runsvenska formen av namnet, är en sammansättning av två substantiv. Förleden dis betyder ’kvinnlig gudom’, medan efterleden ælfR är en kvinnlig variant av det maskulina alfR ’alf, ett slags underjordiskt väsen’. Dis kunde också användas ensamt som ett enkelt namn.
Namnet finns belagt på två runstenar, den ena bredvid Jumkils kyrka i Uppland (U917) och den andra i Ösmo socken i Södermanland (Sö251).
Minst en runforskare har lagt fram förslaget att namnet DisælfR på U917 kan vara en underskrift av ristaren, men många andra har ansett att detta är en alltför våghalsig tolkning. De menar istället att Disälv förmodligen var en mor, fru eller syster till de tidigare nämnda personerna.
I dag finns det nästan ingen som heter Disälv i Sverige, däremot finns det ett trettiotal Dis. Ännu populärare är namnet Disa med ca 1 900 bärare, från början en kortvariant av alla sorters sammansatta namn med Dis- i förleden.
%20Josefin%20Devine.jpg)