Distingsmarknad

Redan i förkristen tid hölls disablot, som med kristendomen omvandlades till disating och distingsmarknad. Fortfarande i dag lever distingsmarknaden kvar i Uppsala.

teckning som föreställer tre människor som står på isen och utbyter varor

Distingsmarknaden i Uppsala avbildad i Olaus Magnus bok Historia om de nordiska folken (1555).

I förkristen tid var diserna fruktbarhetsgudinnor och även en slags valkyrior runt Oden. Fester till deras ära kallades disablot. Samtidigt hölls ting, som kallades disating. Med kristendomen omvandlades det hela till en marknad, distingsmarknad, som hölls i samband med kyndelsmässan Öppnas i nytt fönster. i början av februari.

Fortfarande i dag hålls en distingsmarknad i Uppsala i början av februari.

Namnet Disa

I Magnus Olaus bok Historia om de nordiska folken (utgiven första gången 1555), knyts en berättelse om drottning Disa till marknadens namn. Enligt sägnen ska Disa ha räddat landet från hungersnöd, och berättelsen var populär under 1600-talet.

Det var alltså på 1600-talet som själva namnet Disa uppstod, men det var först 1901 som Disa fick sin plats i namnlängden den 3 februari. Där finns hon nu tillsammans med namnet Hjördis. I båda namnen ingår det fornnordiska ordet dis ’kvinnlig gudom’ och i det ursprungligen fornisländska Hjördis ett ord för svärd, hiǫrr.

Namnet Disa är känt redan från runstenar, medan Hjördis började användas i Sverige först på 1870-talet, troligen efter en av personerna i Henrik Ibsens historiska drama Härmännen på Helgeland.

svartvitt fotografi med vinterklädda människor som vandrar mellan marknadsstånd.

Distingsmarknad i Uppsala år 1949. Foto: Uppsala-Bild/Upplandsmuseet (CC BY-NC-ND).