Lasamatta, föstäcke och klutakavring

Ett sätt att ta till vara gamla textilier har varit att klippa dem till trasor och väva av dem. Det har man gjort sedan 1700-talet och det görs fortfarande. Under tidens lopp har det skapats många dialektala benämningar för de vävar man framställde. Oftast ingår ord för trasor, som filla, lase, palt(a), slarva och slöra.

På nästan varje loppis finns det nystan med mattrasor, ibland bara ett fåtal, andra gånger hela säckar eller stora lådor. Det tycks inte vara någon större åtgång på dem, även om man erbjuds att fylla en kasse för några få tior. Jag rotar gärna bland alla nystan och ofta känns det som att jag är den första att göra det. Tygerna som klippts till remsor är av alla de slag: glesa och täta, syntetiska och naturliga, stickade och vävda. De flesta nystanen är i mera dämpade färger från grå madrassöverdrag, mörka kostymer och nötta blåkläder, men bland dem ligger också som juveler, fantastiska nystan från småblommiga klänningar och läckra 1950-talsgardiner. Remsornas utseende varierar och jag inbillar mig att det säger något om den som klippt dem. En del har tillämpat millimeterprecision i klippandet. Andra har gått snabbare fram och det är si och så med jämnheten på remsorna i hastigt hopvirade nystan. Allt mitt rotande har lett till att jag nu samlat på mig en försvarlig mängd nystan, som jag så gott det går har sorterat efter färg. Målet är att jag ska återuppta mitt sedan länge vilande vävande och då börja med att sätta upp en trasmattsväv.

Att väva med trasor

Idag förknippar nog många av oss trasmattor med lantliga allmogemiljöer – trasmattor på såpskurade brädgolv har blivit en del av vår romantiserade sinnebild av det enkla livet på landet. Men de miljöerna har inget att göra med var mattorna ursprungligen användes. Följer vi trasmattan bakåt i tiden hamnar vi i högreståndsmiljöer runt sekelskiftet 1800. Den äldsta uppgiften om trasmattor finns (enligt Den svenska trasmattan. En kulturhistoria, 2003) i en bouppteckning från 1798 där ”1 lång slarfmatta” är uppförd. Bouppteckningen är efter en brukspatron i Dragsfjärd i Åbolands skärgård, vilket vid denna tid låg inom det svenska rikets gränser. En vårdag 1808 noterar Årstafrun (Märta Helena Reenstierna) i sin dagbok att ”En 30 alnars lappmatta köptes för 6 ½ sk[illing] alnen” och 1814 omnämner friherrinnan Anna Posse på Björneborgs herrgård i Värmland ”trasmattor” i ett brev till sin dotter. Av de äldsta källorna kan man utläsa att trasmattorna inte tycks ha ansetts som sämre mattor, utan ofta fanns i finare rum och gärna i sovrum.

Först under senare hälften av 1800-talet började trasmattor dyka upp i allmogens hem. Att det dröjde så länge hade framför allt att göra med den stora motvilja som fanns mot att lägga textilier på golvet. Textilier hade ett betydande värde och var inget man behandlade hur som helst, inte ens om de var tillverkade av trasor.

Att använda trasor som inslag vid vävning var dock inte främmande för allmogen, det hade man gjort troligen sedan 1700-talet. Men det som då framställdes var främst ett slags grova underlakan som lades ovanpå sänghalmen för att skydda kroppen mot de stickiga halmstråna eller, som en västgötsk dialekttalare frankt uttrycker det: dä va bra för-Lå stakk inte halmpipera i röva. Underlakanen bestod vanligtvis av två våder som var hopsydda på mitten. Ofta var de enfärgade, gärna vita eller ljusa, men kunde även ha mörkare färger eller enklare mönstring. De grova trasvävnaderna användes också bland annat som hästtäcken eller till att lägga över vagnslass, särskilt när de tjänat ut som lakan. I vävlitteraturen nämns ibland att de här underlakanen kallas för underbreda. Det är egentligen ett dialektord som funnits i Uppland, Dalarna och en del landskap längre norrut.

På vissa håll kom trasvävarna att förses med färggranna dekorationer och användas som täcken sommartid eller läggas uppepå sängkläderna, som ett slags överkast. Trasor har också använts i ryor, som på vintrarna användes i sängen i stället för fällar.

Trasmattan är idag upptagen på den nationella förteckningen över immateriella kulturarv i Sverige Länk till annan webbplats. och där kan man läsa mer om dess historia. Man får bland annat veta att trasmattorna inte haft några ortsspecifika mönster. Vad som däremot varierat mellan bygderna är vad mattorna och de andra trasvävarna har kallats.

Trasvävar i dialekterna

I dialektala ord för trasvävar ingår ofta benämningar på själva inslaget, trasorna, och ord för trasor har det funnits ganska gott om i dialekterna. Filla, klut, lase, palt(a), radd(e), sladd, slans(a), slant, slarva och slöra är alla ord som använts om mattrasor. Också trasa finns i dialektsamlingarna, men trasmatta och andra ord för vävnader där trasa ingår har troligen nått många trakter i ganska sen tid via böcker, kurser osv.

I södra Sverige är lase ett vanligt ord för trasa och lasamatta har använts om trasmattor. För den trasväv som lades ovanpå sänghalmen har lasakläde eller lasatäcke förekommit. Ytterligare en benämning är lasakavring, men här rör det sig enligt en uppgift från 1830-talet om ett ’täcke med iväfda utstående lasändar, rya af lasar’, alltså en trasrya. Ett drygt sekel senare, 1942, tycks det i stället handla om ett underlakan, enligt en upptecknare i södra Småland: ”Runtom väggarna stodo väggfasta sängar med halm att ligga på och ”lasakavringar” till påhölje.”

Ett annat ord för ’trasa’ i äldre tid var klut. Också det ingår i några benämningar på de grova underlakanen: klutatäcke, som främst förekommit i Småland, samt det skånska klutakalle och halländska klutakläde. En småländsk upptecknare beskriver att i di gamLe sängera förr hade di lång råghaLm, kLutatäkke på dänn å lakan, å-sså täkke å ôm vennten (vintern) fäll. (Klutatäcke har annars på flera håll varit synonymt med lapptäcke.) Från Småland finns även två ord för trasryan: klutarya och klutakavring. En klutamatta är enligt uppteckningar från Halland, Småland och Västergötland en trasmatta, men ibland rör det sig om en matta hopsydd av tjocka lappar. Några andra, mindre vanliga sydsvenska benämningar på trasmattan är sladdakläde, -matta, slansamatta, lumpamatta (lompa-), raddamatta och slantamatta samt på trasryan sladdakavring, -rya, -täcke och slansakavring.

I Västsverige är filla det vanliga ordet för ’trasa’. Nästan alla ord där filla ingår avser vävar som använts i bädden; det gäller fill(e)kläde, filletäcke och fillåkläde, vilka är upptecknade från Värmland och Västergötland. Vävnaderna kan ha använts under eller ovanpå den sovande; det framgår inte alltid tydligt vilket. Att det var ett äldre bruk att ha trasvävarna i sängen och att det då handlade om linnetrasor uppmärksammas i en uppteckning från Mangskog i Värmland: filletäkke dä va tåkke sôm en har te matter nu, män dä va linalt: tå lintraser kLöft (gjort av lin: klippt av lintrasor). Endast en uppgift avser kanske trasmattor: fillematta från Stångenäs härad i Bohuslän.

Också palt(a) har ofta ingått i benämningar på trasvävar i bädden. Det gäller såväl paltatäcke från Halland, Småland, Värmland och Västergötland, som paltaåkläde, som varit vanligt i Västergötland. En skånsk paltakalle tycks i stället mest ha använts som sittunderlag eller matta, medan paltamattor i Halland, Småland och Västergötland haft sin plats på golvet.

Förflyttar vi oss norrut i landet, till Ångermanland, har trasmattor här kallats slörmattor. Man har även tillverkat slörtäcken som lades överst på bädden. Slörtäckena kunde vara dekorerade och ingå i ett fälltäcke, såsom beskrivs i en uppteckning från Arnäs: Dam (de) vävvde hlörtäkka vä fösen (rosetter) på. Dam sömme dam på fälla, dell (till) fälltäkk. De dekorerade täckena kallades också för föstäcken efter de trasrosetter som prydde dem. Samma upptecknare från Arnäs berättar hur de tillverkades och användes:

Till varp hade man hemspunnet tvinnat lingarn, vilket var färgat med alderbark (albark) o. med alun till beta (dvs. lösning som garnet betas i). Till inslag hade man vita eller annars ljusa trasor. Till fösorna var det mest rött. När föstäckena inte längre var fina, eller man slutade att använda dem, så blev de använda till att lägga över kvarnlass o.d. (Isof, ULMA 24812).

Ordet slarva ingår i flera, ganska utbredda benämningar. Slarv(a)matta ’trasmatta’ är i våra samlingar belagt från Dalarna, Jämtland, Medelpad, Skåne, Uppland, Västerbotten och Ångermanland. I ungefär samma område har slarv(a)täcke använts om såväl grova underlakan som täcken med inplockade mönster av färggranna trasor. Slarvtjäll är idag en allmän vävterm som används om just denna teknik, där kortare trasor plockas in till ovanpåliggande mönster och trasornas ändar är mer eller mindre utstickande. Ursprungligen har slarvtjäll dock betecknat trasvävnader, i Härjedalen framför allt underlakan, i Hälsingland, men även Härjedalen, täcken med inplockade slarvor i mönster. Den här sortens mönstrade täcke har i Härjedalen även kallats tupptäcke, utifrån de tuppor, tofsar av garn eller trasor, som bildar dekoren. De fick pryda väggarna vid högtidliga tillfällen:

Väggarna (i bröllopssalen) kläddes med ”tupptäcken”, d.v.s. vävnader som vävdes i vanlig trasmattväv och av vita, fint klippta remsor. I dessa vävnader plockas in med ryateknik, allehanda figurer av tjockt ullgarn eller fina tygremsor i färger, även plockades in namn och årtal. Isof, ULMA 1221:1

Slarvkväll och lasakadorra

Att klippa mattrasor är en monoton och tidsödande sysselsättning. För att underlätta arbetet hände det att man träffades för att umgås under trevliga former samtidigt som man klippte trasor. Slarvkvällar har anordnats i Härjedalen och i Värmland har man ställt till med klipparöl, trasklipparöl och filleklipparöl.

Det förekom även att kvinnor klippte trasor på beställning. I Västra Göinge har det funnits en sådan, en lasa-kadorra: Vi ha vaed au hoss lasakadårran å hännt lasa, fårr Anna ska sätt i gang mä å väva mattår (vi har varit hos ”lasakadorran” och hämtat trasor, för Anna ska sätta i gång med att väva mattor).

Trasor till vävar och annat

Den här texten har bara handlat om att väva av trasor. Men om du själv vill göra något av trasor och inte kan eller vill väva, går det också utmärkt att virka och sticka av dem. Så börja rota bland mattrasorna på närmaste loppis du också! Eller har du kanske textilier hemma som kan klippas till trasor? Det mesta går att använda; gamla uttjänta t-shirtar och jeans blir det perfekta trasor av. Och vill du inte arbeta ensam, gör som man gjorde förr, samla dina vänner till en slarvkväll, bjud på fika och börja klippa!