Visioner om ett fantastiskt språksamhälle

Så här när det nya året har dragit igång är det lätt att drunkna i kortsiktiga att-göra-listor och problemfokuserade förbättringar. Men låt oss inte glömma att tänka på visioner också, inte minst på det språkpolitiska området.

Låt säga att du fick fatta ett språkpolitiskt beslut och visste att det skulle genomföras; vilket beslut skulle du fatta då? Eller om du fick uppfinna en ny yrkeskategori av språkarbetare, med utbildning och gott om arbetstillfällen, vad skulle det vara för yrke då? Hur skulle du svinga din trollstav om du hade möjlighet att förändra svensk grundskola i enlighet med en språkvision?

Under 2022 anlitade vi på Språkrådet fem språkpolitiska visionärer som fick i uppdrag att utveckla varsin vision om ett bättre språksamhälle. Visionerna är konkreta och balanserar mellan djärvhet och pragmatik.

Både djärvt och pragmatiskt

Många digitala kanaler har problem med en aggressiv samtalston. Tänk om AI kan hjälpa oss att hålla en god samtalston på nätet, som Lisa Kaati visionerade. AI:n skulle kunna känna igen tecken på toxiskt språkbruk, och varna användare av sociala medier som är på väg att publicera något aggressivt, hatiskt eller hotfullt. Det skulle kunna leda till att vi kommer närmare den ursprungliga visionen om hur digital kommunikation kan demokratisera det offentliga samtalet.

Textens roll har länge varit central för samhället, både för myndighetsinformation och för bildning. Tänk om tal skulle gå lika bra att använda som skrift, som Jussi Karlgren funderade på. Mycket information sprids idag genom talade medier som ljudböcker och poddar. Vad innebär detta för skolans uppdrag att utbilda framtidens språkbrukare, informationsproducenter och nyhetskonsumenter?

Skolans värld är ett vanligt fokus för visionära tankar, så också om språk. Tänk om elever kunde läsa vännernas modersmål i skolan, som Memet Aktürk Drake föreslog. Han utarbetade en vision om att modersmålslärare skulle kunna utnyttjas som språklärare för resten av eleverna på en skola. Om en grupp elever på en skola läser ukrainska som modersmål skulle alla andra elever på den skolan alltså kunna välja ukrainska som främmande språk.

Många myndigheter har kommit långt i sitt klarspråksarbete, men gör det på olika sätt. Men tänk om alla myndigheter hade ett gemensamt klarspråk, som Päivi Korhonen Carlberg uttryckte i sin vision. Det skulle handla om att olika aktörer i det offentliga kunde samordna sitt språkbruk, så att det inte gör någon skillnad för den enskilde att ett ärende vandrar mellan Försäkringskassan, Skatteverket och Arbetsförmedlingen.

Tolkning blir allt viktigare i vårt flerspråkiga samhälle. Tänk om alla myndigheter visste när man ska använda tolk, som Alina Frantsuzova beskriver i sin vision. De som ska beställa tolk är ofta osäkra på hur det går till: i vilket skede tolken ska anlitas, hur man hittar rätt tolk och hur uppdraget ska formuleras. Om en person som inte talar svenska som blir vittne till ett brott, så behövs en tolk för att personen ska kunna vittna i svensk domstol. Till exempel skulle utbildningar till samhällsbärande yrken kunna innefatta att man lär sig en tolkanvändarkompetens.

Många vill visionera

Det här är bara några av alla visioner som skickades in till oss under språkvisionsprojektet. Andra visioner rör allt från idéer till hur utbildningssystemet skulle kunna reformeras till förslag på nya krav som skulle kunna ställas på public service. Bland visionärerna ryms språkforskare, lärare, journalister, översättare, konstnärer och många andra.

Det här är utmärkt, för det vittnar om att vi är många i landet som har visioner om hur Sverige som språksamhälle kan bli ännu bättre. Det är med visionära idéer det börjar. Vi på Språkrådet fortsätter att verka som en nod i språksamhället, där perspektiv, kunskap och beslut om språk möts. Så fortsätt fantisera under 2024. Hur bra kan ett språksamhälle bli?

/Linnea Hanell