Sjöbo
Sjöbo är en tätort i södra Skåne och centralort i kommunen med samma namn. Den by som ursprungligen bar namnet Sjöbo låg i de sydliga delarna av det som i dag är tätorten, som växte fram som järnvägsknut under 1900-talet. Det äldsta belägget på namnet påträffas i ett brev daterat 1502, där namnet skrivs ”Søbo”.
%20Sj%C3%B6bo_RK.jpg)
Sjöbo med grannbyarna Sandbäck, Södra Åsum och Grimstofta på Skånska rekognosceringskartan från 1812–20 (blad IVÖ 206). Kartan tillgänglig via Riksarkivet (https://sok.riksarkivet.se).
Efter försvunnen sjö
Byn låg inte i omedelbar närhet till någon sjö; närmaste naturliga vattensamling var Möllers mosse mellan Sandbäck och Södra Åsum, över en kilometer norr om Sjöbo. Ändå anses förleden i namnet innehålla just ordet sjö, troligen med syftning på en idag försvunnen sjö. På äldre kartor, till exempel Skånska rekognosceringskartan från 1812–20, syns ett mossmarksområde strax öster om byn. Här springer den bäck i dagen som givit namn åt Sandbäck (ursprungligen Sjöbos grannby, nu en del av tätorten). Detta sanka område kan tidigare ha varit en sjö, vid vars västra strand Sjöbo i så fall har legat.
Ett alternativt tolkningsförslag lades med tvekan fram av K. G. Ljunggren 1953 (s. 141). Han föreslår att Sjöbo i stället för sjö innehåller ordet söd ’småboskap, får’, som skulle ha formen sö i skånska dialekter. Ljunggrens föreslagna tolkning är förenlig med äldre belägg på namnet, till exempel Søbo 1502, 1527, Søboe 1579. I och med att namnet inte är belagt förrän i början av 1500-talet går det inte att säkert avgöra vilket ord som föreligger i förleden. Om Ljunggrens tolkning är riktig skulle man vänta sig en forndansk form på *Søth-, men det tonande läspljud som th står för har i så fall fallit bort redan före 1500-talets början, när namnet första gången uppträder i skrift. Redan under dansk tid förekommer dock skrivningar på Siø-, till exempel Siøboe 1594, 1624, vilket talar för att förleden innehåller sjö och inte söd.
Bodarna vid sjön
Namnets efterled anses innehålla plural av bod ’primitiv byggnad, hydda’ (Ljunggren 1953 s. 141, SOL s. 283; jfr Ejder i Svensk uppslagsbok 26 sp. 39). Sjöbo har således ursprungligen sannolikt betytt ’boden eller bodarna vid sjön’. Men vad användes bodarna till och vilka byggde dem? Det kan vara fråga om förvaringsbodar för hö vid slåttermark, vind- och regnskydd för betesdjur eller möjligen fiskebodar. I det sistnämnda fallet är det faktiskt möjligt att namnet inte är tvåledat utan innehåller det sammansatta ordet sjöbod ’fiskebod’, belagt redan i forndanskan. Bodarna kan ha byggts av bönder eller fiskare från grannbyn Sandbäck (som dyker upp i källorna nästan 200 år innan Sjöbo) cirka 1,5 kilometer nedströms längs den bäck som givit byn dess namn eller möjligen från socknens kyrkby Södra Åsum cirkaa 2,5 kilometer norrut. Det kan inte heller uteslutas att bodarna har byggts av folk från den östra grannbyn Grimstofta, men det förutsätter nog att namnet innehåller det sammansatta sjöbod ’fiskebod’ , eftersom Grimstofta bör ha legat lika nära sjön som (det blivande) Sjöbo; det tycks mindre naturligt att tala om ’bodarna vid sjön’ med en sådan utgångspunkt.
Så småningom uppstod en fast bebyggelse vid (den före detta) sjöns västra strand. I jordeboken från 1662 upptas 11 mantalssatta gårdar. Men namnet Sjöbo – ’bodarna vid sjön’ eller ’sjöbodarna’ – fortsatte att användas och skulle så småningom bli namn på både municipalsamhälle och kommun.
Litteratur
Ljunggren, K. G., 1953: Ordet nytiabol och sydsvenskt fäbodväsen under medeltiden. I: Arkiv för nordisk filologi 68, s. 140–152.
SOL = Svenskt ortnamnslexikon. Andra reviderade upplagan. Redaktör Mats Wahlberg. Uppsala 2016.
Svensk uppslagsbok. 1–32. Malmö 1947–55.
%20Mathias%20Strandberg_webb1_fotogra-joachim-bago.jpg)