Samisk historia och kultur

Samer har levt i nordligare delar av Norge och Sverige, i norra Finland och i norra Ryssland i flera tusen år, sedan urminnes tider.

Samernas historia

Länge var samerna ett jägarfolk. Man fiskade och jagade säl i kustområdena och flyttade mellan olika fångstplatser. I inlandet fiskade man och jagade vilt, bland annat vildren. Det finns många fångstgropssystem i terrängen som vittnar om den tid då samerna var vildrensjägare. Fångstgropar är djupt grävda gropar som ligger på rad i vilka man fångade älg och ren.

Så småningom började man tämja renen. Först hade man bara några tama renar som mjölkades, användes som dragdjur och som lockrenar. Lockrenarna hade man för att locka till sig vildrenar som då blev lättare att fånga. Det finns olika uppfattningar om när samerna började med renskötsel. I liten skala verkar man ha börjat tämja renen för mer än tusen år sedan. Renskötsel så som man bedriver den i dag tror man utvecklades först på 1600-­talet.

Samerna har sedan lång tid tillbaka haft handelskontakter både med Östersjökusten och med den norska kusten. Man handlade med skinn och pälsprodukter i utbyte mot verktyg, tyg, silverföremål och senare mjöl och andra matprodukter. Samerna har och har haft en egen samisk religion där man betraktar naturen som besjälad och man offrar åt sina gudar för att få lycka i jakten och rennäringen. Kyrkan i Sverige inledde sin missionsverksamhet på allvar i början av 1600­talet. Ambitionen var att samerna skulle bli kristna. Samerna hade redan tidigare kommit i kontakt med katolicismen efter norska kusten och många samiska silverföremål har katolska förebilder bland annat Maria­symboler.

Rennäring

Renskötseln är en samisk näring som är förbehållen samerna, enligt Sveriges grundlag. Samerna förknippas i hög grad med renskötseln och det är också historiskt sett samernas viktigaste försörjning även om den förändrats från jakt på vildren till tamrenskötsel. Det dagliga arbetet med renarna är en livsstil i harmoni med naturen där renen är i fokus och ger både köttproduktion samt skinn och horn.

Renskötselarbetet innebär att man flyttar och följer renarnas naturliga vandring genom olika betesområden beroende på årstid. Renskötaren bevakar och försöker skydda sina renar mot rovdjur och störningar från andra markanvändare. Skogssamerna följer med sina renar inom skogsmarkerna året om medan fjällsamerna flyttar med renarna till fjällterräng på sommaren. Renen äter lav i barrskogarna på vintern och gräs och örter på myrar och i högre terräng på sommaren. Renen är privat egendom. Med olika snitt märker man sina renar i öronen när de är kalvar för att veta vem som äger renen.

Renskötseln i Sverige är organiserad i 51 stycken samebyar. En sameby är ett geografiskt område där renskötsel bedrivs. Den är organiserad som en ekonomisk förening med egen styrelse som gemensamt ansvarar för renskötseln inom samebyns marker. Könkämä sameby är den nordligaste och gränsar mot Finland och den sydligaste är Idre sameby i norra Dalarna. Det finns drygt 1 000 renskötselföretag med cirka 4 600 renägare i Sverige och 40 procent av renägarna är kvinnor.

Det samiska kulturarvet

Från 1700-­talet och framåt började en del samer, liksom inflyttade icke­samer, att bli nybyggare. De slog sig ner, uppförde en gård och ägnade sig åt jordbruk eller andra näringar.

I dag arbetar många samer inom alla andra yrken än renskötsel. De har ändå kvar sin samiska identitet och värnar om sitt samiska kulturarv, det vill säga det samiska folkets kultur och historia. Kulturarvet återspeglar en svunnen tid samtidigt som det är basen för ett tankesystem och dagens levande samiska kultur. Det kan vara lämningar i naturen eller ett sätt att tänka eller göra saker på. Med samiskt kulturarv avses också samiskt språk, jakt och fiske, samisk slöjd och dräkt­ och jojktraditioner.

Samisk media

Medieutbudet på samiska består av tidningen Samefolket, en tidskrift med utgivning en gång per månad och Nuorat, en ungdomstidning med en upplaga av 3–4 nummer per år. SVT sänder program på samiska och SR Sameradion sänder på radiokanalen P2, men har också webbsändningar. De samarbetar med samiska redaktioner i Norge och Finland. Samiska medier speglar aktuella samiska händelser från olika delar av Sápmi. De utgör en viktig arena för samisk språkutveckling både som statushöjande och normerande, det vill säga hur språket ska låta och uttalas, för de samiska språken.