Dialektbloggen

Lue, luv

Lu eller lue betyder ’pojke’ i Blekinge och Småland. I dialektsamlingarna i vårt arkiv står exempelvis ’ung pojke’ och ’gosse under 15 år’ som förklaring.

I ett belägg från Småland från 1880 står det: En torpares 3 söner skiljdes af föräldrarna på det sättet att den äldste kallades ”pojken”, den andre ”heren” och den 3dje ”luen”.

Din luver!

Utanför Blekinge och Småland dominerar formerna luv och luver. Belägg finns från Skåne i söder till Ångermanland i norr. I Västergötland talas det i ett språkprov om en rekkti luv och i Närke utropar en sagesman: din luver! Vi märker att ordet verkar ha en annan betydelse. På många ställen finns enbart denna alternativa, nedsättande betydelse. Det kan stå ’lymmel, filur, rackarpojke’ som förklaring, eller till och med ’illmarig person, bedragare, ohederlig människa’. Även från Småland och Blekinge finns långt fler belägg på ordet i denna betydelse, som ofta anas även när ordet översätts neutralt: tokka da lua, de klara se allti (sådana där pojkar, de klarar sig alltid) och va hae nu luen joet? (vad har pojken gjort nu?).

Nedsättande ord för barn

Vid en genomgång av språkproven i dialektarkivet lyser faktiskt de positiva sammanhangen med sin frånvaro. Troligen är ordets neutrala innebörd sekundär, och den nedsättande betydelsen den ursprungliga. Det är nämligen en ganska vanlig företeelse att använda nedsättande eller skämtsamma ord för såväl pojkar som flickor. Två exempel på sådana ord är herde och däka, som vi skrivit om tidigare. Med tiden kan orden förlora sin nedsättande klang och till slut uppfattas de som neutrala eller till och med smeksamma.

Ursprung

Vilket ursprung kan då lu, lue, luv och luver ha? Enligt Svenska Akademiens ordbok kan det finnas ett släktskap med ordet luv i betydelsen ’håret på övre eller främre delen av huvudet, i synnerhet om tätt och tjockt hår’, alltså ’luggen’. I så fall hör det också ihop med ordet luva, ’mössa’. Visst är det sant att luar kan ha en tendens att råka i luven på varandra, det vill säga ’råka i slagsmål’ (egentligen alltså med hårdragning!). Om orden har ett gemensamt ursprung är dock enligt ordböckerna höljt i dunkel.

/Lovisa Alvtörn