Ravasta
Ända sedan medeltiden har franska ord införlivats med det svenska språket. Under 1700-talet var inlåningen mycket omfattande, men en del ord som då användes blev ganska kortlivade.
Det var främst vid hovet som man talade franska, men orden togs upp av borgerskapet och även av landsbygdsbefolkningen. De senare såg sällan orden i skrift och därför kan man i dialekterna finna former som avviker ganska kraftigt från ursprungsorden och dessutom kan ett och samma ord uppträda i mycket skiftande former.
Betydelser
På Gotland och i Småland, särskilt de östra delarna, har verbet ravasta varit känt under 1900-talet. Innebörden är främst 'undersöka (noggrant), leta, rota' men även 'hålla räfst'. Betoningen ligger på andra stavelsen, något som tyder på att detta skulle kunna vara ett lånord, men ordet är inte belagt i skrift utan bara genom dialektuppteckningar.
Närliggande ord
Några ord i institutets samlingar som hör ihop med ravasta är dels ravast 'räfst, sträng undersökning, rannsakning' som finns i ett antal belägg från Blekinge, dels ravastera 'bråka, väsnas' som finns i ett enstaka belägg från östra Småland. Det sistnämnda återfinns också i Gotländsk ordbok med samma betydelse som ravasta. Denna betydelse anges också för rafaska som har upptecknats i Våmhus i Dalarna, och även detta ord tycks höra ihop med ravasta.
Franskans rafistoler
Det som ligger bakom är med största sannolikhet verbet rafistulera, franskans rafistoler, som dök upp i svenskan på 1700-talet och då betydde dels 'nagelfara (något) och göra eventuella ändringar eller förbättringar', dels '(under rotande eller omrörning i något) leta eller snoka (i eller efter något)'. Ungefär hundra år senare finner man avvikande former i skrift, rolfistulera och rastifulera. Att dialektala former som ravastera, ravasta och rafaska kan ha utvecklats ur rafistulera är inte förvånande.
Mer om franska lånord i svenska dialekter kan man läsa i Karin Halléns avhandling Franskt i svensk tappning som kan beställas från oss.
/Kristina Hagren