Nässla

Växten nässla benämns i de svenska dialekterna med en mängd olika former. Förutom den riksspråkliga nässla hittar man bl.a. nättla, näschla, nählla, nälla, näta och nata. I vissa dialekter finns också ett motsvarande verb med betydelser som ’bränna (sig själv eller någon annan) på eller med nässlor’.

Ursprung

Det svenska substantivet nässla har direkta motsvarigheter i resten av det germanska språkområdet, såsom netla i isländskan, nettle i engelskan, netel i nederländskan och Nessel i tyskan. Ordet kan i de nordiska språken vara ett inlån från västgermanskan. Det förmodas gå tillbaka på ett urgermanskt *natilōn, en diminutivbildning till *natōn, i sin tur bildat till en rot *nat-, som betyder ’knyta’ och bl.a. föreligger i det svenska substantivet nät och dess motsvarigheter i andra germanska språk. Nässlor användes fordom just för tillverkning av nät.

Redan i fornsvenskan uppträder ordet nässla i ett flertal former, såsom nätla, nätzla, näsla och nälla, mer eller mindre överensstämmande med flera av dem vi ser i senare tiders dialekter. Äldst av de uppräknade formerna är nätla. I de övriga har förbindelsen tl vidareutvecklats på olika sätt. Även utanför Sveriges gränser uppvisar ordet dylika utvecklingar, såsom i den norska formen nesle och den danska nælde, där ld är tecken för l-ljud. Samma slags förändringar av tl ser vi i vissa andra ord, t.ex. substantivet vassle, av ett äldre vatle (bildat till stammen i vatten). Dialektalt förekommer detta ord såväl med bevarat tl som med uttalet valle. Ett annat exempel är adjektivformen lilla, med dialektala varianter som lissla, alla av ett äldre litla (jfr engelskans little). (Den tyska formen Nessel är däremot resultatet av en mer generell process, nämligen den högtyska ljudskridningen, vilken bl.a. fått till följd att t i de allra flesta ställningar övergått till ts eller ss, det förra tecknat z eller tz. Några andra former frambringade av denna ljudskridning är zahm, Herz, Netz och messen, svarande mot svenskans tam, hjärta, nät och mäta.)

Bland de svenska dialekternas nässelbeteckningar finns även l-lösa former som nata och näta, med ett delvis annat ursprung: Nata antas återgå på det nämnda urgermanska kortare *natōn. Näta kan vara en ombildning av nata i anslutning till nässla (nätla) eller en bildning till substantivet nät.

Former med l

En genomgång av det material som i Isofs dialektsamlingar finns rörande ordet nässla låter oss urskilja tre huvudområden vad uttalet beträffar:

• ett sydligt område, i vilket tl blivit ll
• ett mellanliggande område, i vilket tl mestadels bevarats (eller blivit ttl)
• ett nordligt område, i vilket det forna tl återfinns som (s)sl, schl, hll och liknande.

Som synes överensstämmer riksspråkets form nässla bäst med formerna i det sistnämnda området.

Vokalen i stamstavelsen varierar något i alla de tre områdena; vanligen rör det sig om ett ljud som kan tecknas med ä eller e. I ändelsen är vokalen mestadels a, men i delar av landet uppträder i stället försvagade varianter som kan skrivas med e. Det förekommer även ordformer som helt saknar vokal efter l.

Det sydliga området utgörs av Halland, Skåne, västra och mellersta Blekinge samt sydvästra Småland. Här är former med ll, såsom nälla, nästan enarådande. Nordöstra Skåne och västra Blekinge utmärker sig genom diftongerade former som näilla och nailla.

I det mellanliggande området, med framför allt former som nättla, ingår Gotland, Öland, östra Blekinge, merparten av Småland, stora delar av södra och västra Östergötland samt troligen det allra mesta av Västergötland. Vad som saknas av Småland är förutom den sydvästra delen med ll-former en mindre del längst i nordost. Även från Lerbäck, som ligger i Närke men gränsar till Östergötland, finns en (t)tl-form belagd. Ett till synes isolerat belägg på en sådan form finns från Väddö i Uppland. Här och där i den större del av Småland där former med (t)tl är förhärskande påträffas även former med (s)sl. Från vissa socknar i Småland och Östergötland finns både en (t)tl- och en (s)sl-form upptecknade, och i några av dessa fall anges att den förra formen är den äldre. Från Kristdala i Småland år 1921 meddelas sålunda att de gamla alltid säger nättle men att även formen nässle förekommer, och från Söderåkra i samma landskap år 1947 uppges att nätla till största delen ersatts av näsla. På Öland dominerar formen nättel/nettel, oftast med grav men i vissa belägg med akut accent. Samma form förekommer på vissa håll i östra Småland. Former med k i stället för t, såsom näkla, är belagda från ett antal socknar i Norrvidinge och Västra härader i Småland. Gotland uppvisar jämte former som nettle den mer anmärkningsvärda natul (den sistnämnda kanske snarare utgående från pluralen natur av den l-lösa formen nata?). Materialet från Västergötland är något mindre fylligt, vilket gör det vanskligare att uttala sig om detta landskap. På det hela dominerar här former med (t)tl; en mindre men inte oansenlig andel av beläggen utgörs dock av schl- och (s)sl-former.

Det nordliga området inbegriper hela Norrland och så gott som hela Svealand och sträcker sig dessutom långt söderut, på de västra och östra sidorna om (t)tl-området. Sålunda ingår häri även Dalsland, Bohuslän, större delen av Östergötland samt nordöstligaste Småland. Eventuellt kan också delar av Västergötland räknas hit. Områdets tre huvudvarianter nässla, näschla och nählla är tämligen oregelbundet fördelade. Former med (s)sl är sparsamt belagda från Norrland men förekommer i samtliga av de landskap i Svealand och Götaland som ingår i området. Former med schl, där konsonantförbindelsen uttalas med tungspetsen något längre bak i munnen, finns belagda från olika håll i de flesta av de nämnda landskapen i Svealand och Götaland men saknas från Norrland. Former med hll förekommer i Dalsland och i alla landskap i Svealand och är dominerande i Norrland. I de sistnämnda formerna har (s)s övergått till ett slags tonlöst l, som vanligen följs av ett vanligt (tonande) l. Tvåstaviga former med finalt l, såsom nässel, dels med grav, dels med akut accent, förekommer här och där i det nordliga området. Enstaviga former som nehll finns belagda främst från Västerbotten och Norrbotten, vanligen med akut accent men i något fall med cirkumflexaccent. Det senare kan skrivas ne`ehll. (Måhända utgår formerna med akut accent från en icke belagd enstavig sidoform till fornsvenskans nätla; jfr s. 27 f. Länk till annan webbplats. och s. 171 Länk till annan webbplats. i Burträskmålets grammatik av J. V. Lindgren.) I ett antal socknar i Jämtland förekommer former som nehll’n, med stavelsebildande n. Norra Bohuslän kännetecknas av former som nassla, med a-ljud i stamstavelsen. Bjursås i Dalarna utmärker sig genom inskott av k i former som näkksLa.

Vad genus beträffar överväger femininum mycket stort (bland de fall där genus överhuvudtaget framgår). Endast i ett fåtal belägg uppges ordet i stället vara maskulint. Från några håll i landet finns en neutral variant med kollektiv betydelse belagd. Från Göteve i Västergötland uppges sålunda det feminina nättla ’nässla’ och det neutrala nättle ’nässelbuskar’, det senare förekommande i följande språkprov: dä ä så möe nättle i kåLgårn så en räkkti kune bLi fôrgången ’det är så fullt med nässelbuskar i köksträdgården att man riktigt kunde förgås’.

Former utan l

L-lösa former som näta och nata är i Isofs samlingar belagda framför allt från västra Småland, norra Västergötland (huvudsakligen dåvarande Skaraborgs län) och Värmland. Belägg finns även från Gotland, Dalsland, Närke, Hälsingland och Medelpad. I stamstavelsen har dessa former oftast långt ä- eller e-ljud. Långt a-ljud i denna stavelse förekommer främst på Gotland och i delar av Värmland. Ändelsevokalen uppvisar en variation snarlik den vi ser i l-formerna; man påträffar såväl former som näta och näte som former helt utan ändelsevokal. I det senare fallet har ordet i Värmland ofta cirkumflexaccent, såsom i nä`ät. Former med långt t, såsom nätta, är belagda främst från Hälsingland. I en påfallande stor andel av beläggen anges enbart pluralformer, något som ger anledning att tro att ordet sällan använts i singularis. Bland uppgifterna om genus överväger femininum, men även maskulinum och neutrum förekommer.

Det delvis annorlunda ursprunget hos de l-lösa formerna motsvaras, såvitt man kan utläsa av materialet i samlingarna, inte av någon skillnad i betydelse gentemot l-formerna. Snarare tycks den ena eller andra l-formen i många folkmål vara ett nyare tillskott. Gottfrid Kallstenius uppger i sin Översikt av Värmlands svenska dialekter från 1920-talet (s. 24 Länk till annan webbplats.) att riksspråkets nässla i nästan hela Värmland uppvisar former som utgår från näta. L-former sägs förekomma i en del av Nordmarks härad men också dyka upp som varianter, säkerligen påverkade från riksspråket, på en del andra håll i landskapet. Materialet i Isofs samlingar ger närmast intrycket att de l-lösa formerna nog överallt där de påträffas har en l-form vid sin sida; en form av det senare slaget finns alltid belagd antingen från samma socken eller från något ställe inte långt därifrån.

Motsvarande verb

Ett verb motsvarande de substantiviska formerna finns i Isofs samlingar belagt främst från Halland, Skåne, Blekinge och Småland. Enstaka belägg finns också från Västergötland, Östergötland och Hälsingland. Uttalet av verbet är det man kan vänta sig utifrån de substantiviska formerna i respektive del av landet. Betydelsen utgår från nässlans förmåga att bränna levande varelser. Typiskt är det fråga om att någon råkar bli bränd (eller riskerar att bli bränd): ja nättla mäk ’jag brände mig på en nässla’, Skallsjö i Västergötland; akta så du inte nällar deg, hâr ä gôtt omm näller ’akta så du inte bränner dig, här är gott om nässlor!’, Stamnared i Halland; han ha nällad se pau nävana ’han har blivit nässelbränd på händerna’, Oderljunga i Skåne; hönsen e så tjea au ad, di nälla dåm på nakkana ’hönsen är så trötta på det, de bränner sig på nacken [egentligen: nackarna] [när de går och plockar inom ett område här och där beväxt med stora nässlor]’, Svensköp i Skåne; ja nälla me sau pau armen i jauns naur ja lau å luga ’jag blev så nässelbränd på armen nyss när jag låg och rensade’, Nävlinge och Vinslöv i Skåne; ongen naillade se sau rälet sau hann ba:ara skreg ’ungen blev så förskräckligt nässelbränd att han bara skrek’, Örkened i Skåne; ja nällade me sao dant ’jag blev så nässelbränd’, Hällaryd i Blekinge; ja nättlate ma pa benet ’jag blev nässelbränd på benet’, Aspö i Blekinge; å, va ja netade me utå netene! ’åh, vad jag brände mig på nässlorna!’, Ryssby i Sunnerbo härad i Småland; ja nettlade ma på haonnan ’jag blev nässelbränd på handen’, Torsås i Småland; ja nässelde ma på fingra ’jag blev nässelbränd på fingrarna’, Blackstad i Småland; ho nâtlade saj på etternâtlera ’hon brände sig på etternässlorna’, Sund och Västra Ryd i Östergötland. Ofta men långt ifrån alltid används verbet reflexivt, såsom i de ovanstående språkproven. I följande exempel betecknar objektet i stället en kroppsdel: ja nella növana ’jag blev nässelbränd på händerna’, Ljunits härad i Skåne.

Ibland kan någon använda nässlor för att bränna någon annan: du får-la innte nella-me, fôr-dô skriger ja ’du får väl inte bränna mig med nässlor, för då gråter jag’, Vallda i Halland; mor, kal nällar me! ’mor, Karl bränner mig med nässlor!’, Halmstad i Skåne; akkta da, annes nälla ja da! ’akta dig, annars bränner jag dig med nässlor!’, Ronneby landsförsamling i Blekinge; beje o nättla däkena, älla fa do ta da bak för sa möe somm en enda möystrare! ’sluta att bränna flickorna med nässlor, annars kan du se dig i stjärnorna efter [egentligen: annars kan du ta dig bak för] så mycket som en enda kyss!’, Hasslö i Blekinge. (Den skånska socknen Halmstad bär samma namn som residensstaden i Hallands län.)

Absolut användning av verbet, d.v.s. utan objekt, är belagd i följande språkprov, där subjektet inte, som ovan, syftar på någon person eller varelse utan på själva nässlorna: dai ä mjuga, dai nälla inte ’de är mjuka, de bränns inte’, Vittsjö i Skåne. (Sagt om en sorts mjuka och behagliga nässlor.)

Verbet används även deponentiellt. Subjektet kan då referera antingen till en person eller till nässlorna: du får innte nellas så, lä bLi de ’du får inte bränna mig så med nässlor, låt bli det!’, Vallda i Halland; da skålla dåm i koghitt vann, sö nällas da ente ’de [d.v.s. människorna] skållar dem [d.v.s. nässlorna] i kokhett vatten, så bränns de [d.v.s. nässlorna] inte’, Grevie i Skåne. Dessutom kan subjektet syfta på något som orsakar en känsla liknande den som åstadkoms av nässlor: tislana nällas ’tistlarna sticks’, Luggude härad i Skåne; disse negôrna nällas så fôrskräkkelit ’de här kärvarna sticks så förskräckligt’, samma härad.

Verbet används dessutom i talesätt och liknelser. Ofta handlar det då om människor som rör sig mer eller mindre hejdlöst: häô springô di som di hade nällat se ’här springer de som om de hade bränt sig på nässlor’, Asarum i Blekinge. Vanligen står verbet i perfekt particip: dåi ränna såm dåi vôre nällate ’de ränner som om de vore nässelbrända’, Lindberg i Halland; han for au såm han hade vaed nällad i ännen ’han for iväg som om han hade varit nässelbränd i ändan’, Perstorp i Skåne; han luår såm en nellad galt ’han löper som en nässelbränd galt’, Mölleberga i Skåne; så foe honn app au sängen summ honn hade vatt nällad ’så for hon upp ur sängen som om hon hade varit nässelbränd’, Markaryd i Småland. Den som ger intryck av att vara nässelbränd kan också vara någon som sitter: han sadd somm hann våre nällad ’han satt som om han hade bränt sig på nässlor’, Vinberg i Halland.

Participet är därutöver belagt i de överförda betydelserna ’orolig, angelägen, otålig, hialös, inkiett, ängslig, ivrig’: han va nällad ’han var orolig’, Harplinge i Halland; farlit va du e nällad! ’fasligt vad du är angelägen!’, Höganäs i Skåne; jaså, vill han va åu med hused? hann va nåck så nällad ingan hann fåd fatt i de ’jaså, vill han bli av med huset? han var nog så otålig innan han fått fatt i det’, Bjärshög i Skåne; hum va så nellad ette nåm ’hon var så angelägen efter honom’, Östra Hoby i Skåne.

Motsvarigheter finns också i andra delar av det germanska språkområdet, såsom i engelskan, där verbet nettle används både i bokstavliga betydelser som ’bränna med nässlor’ och i bildliga som ’irritera, provocera’. Ett exempel som återkommer i ett antal ordböcker på nätet är he was nettled by her manner ’han irriterades av hennes uppträdande’.

/Jan Hellström