Fössta tossdan i mass – en högtidsdag för småländska dialekter

Mars månads inträde glädjer många eftersom det i kalendern räknas som den första vårmånaden, alldeles oavsett väderförhållandena. På senare år har den första torsdagen i mars rönt särskild uppmärksamhet. Denna dag har dock varken med årstider eller väder att göra. Första torsdagen i mars är i stället något så ovanligt som en uttalsmässig högtidsdag och den förknippas särskilt med landskapet Småland.

Skälet till att just denna dag högtidlighålls är nämligen att datumet uttalas på ett särpräglat sätt i många småländska dialekter: fössta tossdan i mass. Dess existensberättigande som högtidsdag är alltså språkligt. Bakverket som kommit att förknippas med dagen är följdriktigt prinsesstårta, eller rättare sagt marsipantårta, ett ord som uppvisar samma småländska särdrag: massipantåta.

Det (än så länge) inofficiella firandet av den första torsdagen i mars har förekommit i ett tiotal år och tycks ha tillkommit på initiativ av privatpersoner. Firandet kan ses som ett lättsamt och lekfullt sätt att lyfta fram och hylla ett regionalt uttalsdrag. Det rör sig dessutom om ett uttalsdrag som är lätt att höra och härma och som kanske av vissa anses vara lite ”bonnigt”. Firandet blir på så vis också ett sätt att med glimten i ögat visa stolthet över ett välkänt och underskattat regionalt särdrag och en regional tillhörighet.

Uttalet av ”första torsdagen i mars” som fössta tossdan i mass avviker på ett tydligt sätt från skrivbilden och från talad standardsvenska som den låter i och omkring huvudstaden. Det kan nog tyvärr räcka för att ett uttalsdrag ska få lite lägre status. Dessutom skiljer sig det småländska uttalet här från många andra svenska dialekters uttal. För att kunna klarlägga detta krävs en närmare titt på språkljudet som detta kretsar kring: r.

R-ljudet i småländska dialekter

Hur r-ljudet uttalas i småländska dialekter beror på var konsonanten r står i ett ord och vilka andra språkljud som omger r. Det som särskilt utmärker r-ljudet i många småländska (och även halländska) dialekter är att det i vissa ställningar blir försvagat eller faller bort. Det sker dels då r-ljudet står före en konsonant i samma stavelse som i korv, gurkmajonnäs och bärs, dels då det står i obetonad stavelse som i hummer. Men i de flesta ställningar uttalas r-ljudet hörbart, ofta med bakre r. R-ljudet hörs när det står först i ett ord, som i rotmos, eller först i en stavelse som i pirog. R-ljudet uttalas också hörbart då det är långt som i curry, när det står efter en konsonant i samma stavelse som i gröt och när det står efter en lång betonad vokal som i stor.

Uttalet av r-ljudet växlar alltså inte alls slumpmässigt utan systematiskt. Det är lätt att inse att det skulle kunna ställa till problem med förståelsen om r-ljudet regelmässigt inte hördes i ord som rotmos, curry och gröt.

Det fall som står i fokus i frasen ”första torsdagen i mars” är då r-ljudet står före en konsonant i samma stavelse. I alla dessa tre ord är det samma konsonant som följer efter r-ljudet, nämligen s.

Supradentaler – när r-ljudet följs av d, l, n, s eller t

S-ljudet är en av svenskans så kallade dentala konsonanter; övriga är d, l, n och t. En dental konsonant uttalas genom att tungan trycks mot tänderna eller något bakom tänderna (vid tandvallen). Både i standardspråket och i många svenska dialekter uttalas r i kombination med en efterföljande dental konsonant som ett särskilt språkljud. I ord som bord, porlande, flarn, marsipan och tårta uttalas alltså rd, rl, rn, rs och rt som ett enda språkljud. Detta ljud kallas för en supradental (även termen retroflex förekommer). En supradental uttalas med tungan något längre bak i gommen än en dental konsonant. Tungan dras och böjs bakåt samtidigt som tungspetsen trycks mot gommen. Prova gärna att uttala orden bod och bord upprepade gånger på standardsvenska och lägg märke till hur tungans position ändras.

Supradentaler förekommer i de flesta svenska dialekter och regionala standardspråk med främre r-ljud. Undantaget är de (flesta) finlandssvenska dialekterna, där r-ljudet och den följande dentala konsonanten uttalas som två olika ljud. Både r-ljudet och den dentala konsonanten uttalas alltså hörbart. I stora delar av det sydsvenska dialektområdet, där bakre r-ljud dominerar, saknas också supradentaler. Även här uttalas r-ljudet och dental konsonant som två ljud.

Småländska varianter

Det speciella med många småländska (och halländska) dialekter är att r-ljudet följt av en dental konsonant varken uttalas supradentalt eller som två olika ljud. Kombinationen av r och dental konsonant uttalas ofta i stället bara dentalt. Det låter alltså som om inget r-ljud fanns där. Det innebär att bord uttalas på samma sätt som bod, att tårta uttalas som tåta – och att första torsdagen i mars uttalas fössta tossda(ge)n i mass. Kontrasten blir särskilt stark mellan detta uttal och det uttal som dominerar i det sydsvenska dialektområdet med hörbart (oftast bakre) r-ljud och s-ljud.

Inte bara i Småland

Intressant nog finns det dentala uttalet av supradentaler även belagt på andra håll. Som nämndes ovan förekommer det också i halländska dialekter och dessutom finns draget i äldre stockholmska och även i göteborgska. Språkforskaren Gösta Bergman skrev 1951 att dentalt uttal av supradentalerna undviks i vårdad stockholmska eftersom det betraktas som vulgärt. I min egen forskning om äldre stockholmska visade sig det dentala uttalet av supradentaler vara ganska vanligt och mycket tydligt kopplat till talarens klasstillhörighet och kön. Det är nästan bara män i arbetarklassen som använder detta uttalsdrag.

Det är värt att notera att draget tycks ha låg status både när det förekommer i regionala dialekter och i stadsdialekter men på lite olika sätt. I småländska och halländska dialekter förknippas draget troligen med en viss ”bonnighet” medan det i den äldre stockholmskan snarare tycks ha förknippats med lägre social klass. Den låga statusen beror troligen på det jag nämnde ovan, att uttalet så tydligt bryter av mot både det skrivna och det talade standardspråket samtidigt som det är relativt lätt att uppfatta – något som särskilt gäller kombinationen r och s som i fössta tossdan i mass.

/Jenny Öqvist