Kåta
Några dialektala synonymer till tälja är kreta, kråta och kåta. Denna artikel ska handla om det sistnämnda verbet, vilket i institutets samlingar är belagt från de flesta svenska landskap.
Ursprung
Kåta antas gå tillbaka på ett icke anträffat fornsvenskt kortstavigt kota. Kortstavigheten innebär att både vokalen i stamstavelsen, det vill säga o, och den följande konsonanten, det vill säga t, var korta. Släktingar till ordet tros finnas dels i de västra delarna av det nordiska språkområdet, dels i engelskan. Såväl isländskan som färöiskan har ett verb kuta med betydelsen ’skära’. Engelskans cut med samma betydelse kan vara ett inlån från fornnordiskan, men det kan också vara ett arvord som har sitt ursprung gemensamt med vårt dialektala kåta.
Uttal
I de flesta svenska dialekter liksom i rikssvenskan har de fordom kortstaviga orden fått antingen vokalen eller konsonanten förlängd. När det gäller kåta är i institutets dialektsamlingar lång vokal mycket vanligare än lång konsonant. Det vokalljud som närmast motsvarar den stavning ordet fått, det vill säga långt å som i det rikssvenska uttalet av gåta, är dock överlag sparsamt belagt. På de flesta håll i landet uttalas kåta med den långa varianten av det ”grumliga” ö-liknande ljud som brukar tecknas ô och som också ofta förekommer i ord som lova och sova. Detta uttal av ordet kan lämpligen skrivas kôta. I våra samlingar utmärker sig Uppland för en hög frekvens av uttal med kort vokal – ô- eller å-ljud – och lång konsonant, det vill säga kôtta eller kåtta. Uttal med o-ljud finns i Norrbotten och uttal med u-ljud (samt diftong med u som förstaled) i Ovansiljan i Dalarna.
Användning
Kåta är i institutets samlingar mestadels belagt i betydelser som ’tälja’, ’karva’, ’skära bort spån’, ’småtälja’. Även betydelsen ’hugga’ finns belagd från vissa håll i landet. Ofta används ordet i förklenande mening, om barn och andra som saknar plan för sitt slöjdande eller visar brist på händighet eller skicklighet. Från Nederluleå i Norrbotten meddelas att ordet brukas ”när man vill beteckna att arbetsresultatet ej motsvarar soperskans besvär”. Som exempel på användning kan vidare anföras har du kôtta sönder borskantn (bordskanten)? från Östervåla i Uppland och han kôta in namne sitt i barken på björka från Nordmark i Värmland.
I materialet hittar man också vissa betydelser som är (eller förefaller) sekundära till de uppräknade. Från Knista i Närke rapporteras sålunda att ordet betyder ’göra något långsamt och trögt’, och från flera socknar i Södermanland meddelar en och samma upptecknare betydelserna ’gräva tungt’ respektive ’dra tungt’. I Krokek i Östergötland har upptecknats han kôta å sjava för å hinna fatt mä, varmed menas ’han ansträngde sig och stod i för att hinna fatt mig’. Från Broddetorp i Västergötland meddelas betydelsen ’tjata’, och här sägs uttryckligen att detta är en överförd bemärkelse och att ordets egentliga betydelse är ”att på ett oskickligt sätt slöjda eller skära med en kniv i trä, så att små stickor helt oregelbundet skäras loss”.
Avledningar
I samlingarna finns också ett antal avledningar av kåta. Häribland kan nämnas substantiven kåt och kåte, vilka kan beteckna en personifiering av oförmågan att beräkna material vid täljande. Kuti jät-upp ållt-i-op ’Kåte äter upp alltihop’ har upptecknats i Sollerön i Dalarna. Yttrandet brukar enligt upptecknaren fällas när någon täljer på något med kniv tills det blir ”spånor av alltsamman” och ämnet förstört. Liknande uttryck finns belagda från andra socknar i Dalarna, liksom från Värmland, Härjedalen och Ångermanland. De två avledningarna kan även beteckna oförmågan att växa eller utvecklas. Från Mora i Dalarna härstammar an a kem-i kutå, ’han har kommit i kåte, stannat i växten’, och från Hälsingland finns belägg på uttrycket stå i kåt, som likaledes sägs om någon eller något som stannat i växten.
Läs mer
Dialektbloggen: Kreta (’tälja’, ’karva’, ’krafsa’)