Bälghandske
Nu när hösten gör sitt intåg kan man få höra att det är dags att dra på sig bälghandskarna. Bälghandske är en tjock tumvante som traditionellt tillverkades av grovt, ludet skinn. Ordet bälg finns i våra dialekter och betyder just ’skinn’.
Bälghandskar har använts i Sverige åtminstone sedan 1600-talet. Förr användes de vid grovarbete som när man byggde gärdsgårdar eller grävde diken. Smeder hade bälghandskar på sig när de skulle använda blåsbälgen utan att bränna sig. Idag är bälghandske en vanlig tumvante som skyddar mot kylan.
Ett gammalt kulturord
Ordet bälg finns också i våra grannspråk med betydelserna ’skinn’ samt ’påse (ursprungligen tillverkad av skinn)’. Den mest utbredda betydelsen av bälg är ’skinnsäck’ och det är troligen också den äldsta betydelsen. Ett ord med en sådan betydelse kan tänkas ha varit ett gammalt kulturord som i olika tider och i olika former lånats från språk till språk. Ordet bälg har även betydelserna ’buk’ och ’mage’. Bellman diktar i Fredmans epistel nr 18: ”Gubbarna satt sig att dricka, Klappa på bäljen och hicka”. I dagens engelska skiljer man mellan belly som betyder ’buk’ och bellows som betyder ’blåsbälg’. Historiskt har de båda orden samma ursprung och precis som svenskans bälg går de tillbaka på ett germanskt *balgi-.
Benämning på tofsvipa
Bälghandske (eller bälgvante) är ett ord som varit spritt i dialekterna och som man fortfarande kan få höra åtminstone i södra och västra Sverige. I Västergötland kallas dessutom tofsvipan för bälghandske. Förklaringen till det är att tofsvipans teckning från sidan liknar en stor tumhandske. Om man tittar på bilden ovan och tänker bort tofsvipans huvud ser man en brun högerhandske avteckna sig mot fågelns vita bröst.
/Lena Wenner
%20Lena%20Wenner_webb2_fotograf-joachim-bago.jpg)