Smutt, smatt, smätt
Ett litet, trångt utrymme kan ha många benäm-ningar, exempelvis vrå, skrymsle, prång, smyg. Även hörn och krok kan avse ett sådant utrymme. Ett något sällsyntare ord med begränsad regional utbredning är smutt.
Uppteckningar i Institutet för språk och folkminnen tyder på att kärnområdet för ordet är Västergötland, Småland, Halland, Skåne, Blekinge. Ett fåtal belägg finns även från Bohuslän, Dalsland, Värmland och Östergötland.
Uttal och varianter
I Sydsverige är uttalet smott, smått eller smutt och på några få håll säger man smytt eller smôtt, smött e.d. (I Skåne finns även smutta som uttalas småtta eller smotta.) I Bohuslän, Dalsland och Värmland har uttalet uppgivits vara smutt eller smôtt. Från Östergötland finns endast några få mycket gamla belägg utan uttalsuppgift. I detta landskap har man i stället under 1900-talet haft ordet smatt med samma betydelse som smutt. Utöver dessa två ord finns även smätt som i Dalsland har varit vanligare än smutt.
Betydelser
Smutt (och smutta), smatt och smätt tycks vara helt synonyma, även om delvis olika beskrivningar av innebörden förekommer. Särskilt ofta uppges ’(liten) vrå’ och ’smal (eller trång) gång (väg eller passage) mellan hus’, men även definitioner som ’gömsle’, ’smyg’, ’smyghål’, ’litet rum’, ’prång’ och ’hörn’ är vanliga.
Verbet smätta
Enligt en uppteckning från Ale-Skövde i Västergötland är en smutt ett ”ställe där man kan smätta in”. Här finns alltså ett verb, smätta, som hör ihop med månadens dialektord. Det böjs smätta, smatt, smuttit och är besläktat med verbet smita. Smätta har upptecknats i Småland, Halland, Västergötland, Bohuslän, Dalsland och Värmland med betydelsen ’smyga, smita, slinka’, men beläggen i dialektordsamlingarna är mycket få. I ett exempel från Jönköping heter det om en kräfta att ho smatt inn unne stenen (hon slank in under stenen).
/Kristina Hagren