Tula
”Kom, så får jag tula med dig, tulunge lilla!” Uppmaningen kom från en mormor, nordupplänning i flera led, till hennes tvååriga barnbarn. Vad är tula för ett ord? I sitt sammanhang var det inte svårt att begripa - det yttrades i mycket smeksam ton - men för den som hörde ordet för första gången väckte det nyfikenhet.
I institutets dialektordsamlingar finns uppteckningar av ordet tula från Västergötland, Gotland, Östergötland, Sörmland, Uppland, Dalarna, Härjedalen, Jämtland, Ångermanland, Västerbotten, Lappland och Norrbotten. Tyla kan det också heta i Uppland, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten.
Betydelser
Ordet har en rad olika betydelser, vilket möjligen talar för att tula kan härledas från fler än ett grundord. Bland betydelser som uppges är ’knoga’, ’arbeta tungt’, ’bära tungt’ och ”nitiskt utföra ett ständigt återkommande arbete” från Sörmland, Härjedalen och Jämtland.
’Gå långsamt, söla’, ’dröja’ har antecknats från Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten.
Från Östergötland och Gotland finns uppgifter om ’tjuta, gråta, jämra sig (om barn)’, medan betydelsen ’småsjunga, gnola’ uppges från Småland, Västergötland, Östergötland, Ångermanland och Lappland: Han sat å tula på ena gamel visa (Västergötland).
Ytterligare två betydelser, som får antas ha med varandra att göra, är ’smutta lite’ och ’supa’ från Sörmland; den senare betydelsen finns också från Dalarna i förbindelsen tula i sig ’fylla sig med brännvin’.
Tula och tulig i Uppland
Men det smeksamma tonläget i inledningen, då? Från ett väl avgränsat område i norra och nordvästra Uppland finns betydelseuppgifter som ’kela, smeka(s)’, ’tala vänligt smekande’, ’smeksamt eller lekfullt kela med barn’, även ’dalta, pjåska’ o.d. Tyla mä dom (barnen) lite så dom blir tysta.
Flera uppgifter är från tidigt 1900-tal, men det finns belägg från 1980-talet också. Tulig har så sent som 1998 i Upsala Nya Tidning använts om en smeksam katt, men enligt institutets dialektmaterial beskriver tulig en person som inte bara är ’smeksam och kärvänlig’ utan också ’daltig’, ’tafatt’, ’drumlig’ och ’lite galen’.
/Karin Hallén