Elof
I Bohuslän används elof för att beteckna fågeln spetsstjärtad labb (Stercorarius parasiticus) och möjligen också andra labbar.
Ordet har oftast uttalats på samma sätt som mansnamnet i standardsvenskan, det vill säga med å följt av f eller v. På några ställen i Bohuslän har fågeln kallats elun och liknande. Benämningarna sägs vara bildade utifrån fågelns läte och enligt boken Fåglarna (2004) är det vanligaste ljudet fågeln ger ifrån sig »ett nasalt, jamande ”äh-glå”», så det kanske stämmer.
Det riksspråkliga labb syftar istället på fågelns tunga och oviga sätt att gå; den liksom labbar fram. Labbarna får bland annat sin föda genom att förfölja andra fåglar, särskilt måsar och tärnor, i flykten, för att få dem att spy upp sitt krävinnehåll som labben sedan fångar i luften. Andra dialektala benämningar, som måspinare, tärnhök och tjuvmåns, syftar just på detta beteende.