Vigilant, vigilans, vigilera
Adjektivet vigilant hittar man inte i Nationalencyklopedins ordbok. Däremot har det tagits upp i Svenska Akademiens ordlista (SAOL), där det också anges att ordet förekommer regionalt och i finlandssvenskan samt att det betyder 'rask, rörlig' o.d.
I våra samlingar i Uppsala finns det rätt gott om belägg på ordet i formerna vigilant, vigolant, vigulant, viglant o.d. från Skåne, Öland, Småland, Bohuslän, Östergötland, Uppland, Ångermanland, Västerbotten, Lappland och Norrbotten.
Betydelser hos vigilant
Betydelsen 'vig, spänstig, smidig med god balans' o.d. har belagts från samtliga nämnda landskap utom Skåne. Sannolikt har ordets former och dess betydelse associerats till vig. Det är också den enda betydelse som uppges från de nordliga landskapen. Men enligt dialektbelägg från landets sydligare delar kan vigilant också betyda 'livad, glad och kvick i vändningarna, upprymd' o.d. Andra betydelser som 'övermodig, högfärdig, skrytsam', 'sprättig, prålig' o.d. har antecknats från Småland, Bohuslän, Östergötland och Uppland.
Vigilant har också använts för att beskriva en person som är 'vidlyftig, opålitlig' och mera preciserat: 'lättsinnig i affärer, slösaktig', enligt uppteckningar från Öland, Småland och Uppland. Betydelseuppgiften från Skåne, 'slarver som vanvårdar sina ägodelar', tyder på att adjektivet där brukats som substantiv.
Substantivet vigilans
I samlingarna finns belägg också på substantivet vigilans 'det att (på olika håll) låna lite pengar och leva på det'. Ordet är bildat till verbet vigilera 'låna lite pengar här och var och leva på det', enligt de ovan nämnda ordböckerna. Vigilans har belagts från Skåne, Blekinge, Uppland och Ångermanland. Språkprovet han har vatt mä i vigelansen från Blekinge 'han har varit med och roat sig, dvs. levt livets glada dagar', visar att den ursprungliga betydelsen förskjutits en del. Detsamma kan sägas om uppgiften från Ångermanland: Dä ligg för hela schläkta tel å dra sä fram på vigelans å skojeri.
Verbet vigilera
Vigilera kommer av latinets vigilare 'vaka'. Det vardagliga och mer bekanta vigga (pengar), ursprungligen studentslang, är en kortform till vigilera. I dialekterna har vigilera större utbredning än vigilans, att döma av uppteckningar från Skåne, Blekinge, Småland, Uppland, Gästrikland, Jämtland och Lappland.
Riksspråklig betydelse uppges från en del av landskapen, men från Blekinge, Småland, Uppland och Lappland finns uppgifter om betydelser som troligen utvecklats i dialekterna, t.ex. 'gymnastisera, sprattla, gestikulera, göra konster för att visa hur vig man är'. Steget från den betydelsen till en som upptecknats i Uppland, 'som är ytterst artig mot fruntimmer', behöver kanske inte vara särskilt långt?