Tjänsten är ny, men jobbet har pågått länge

Elina Kangas är inne på sin fjärde vecka som institutets nya språkvårdare i meänkieli. Det är visserligen den första statliga språkvårdstjänsten i meänkieli men själva språkvården har pågått längre än så, menar hon.

Meänkieli är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk men fram till nu har det saknats en språkvårdare i språket.

Med en bakgrund i orten Pello i finländska Tornedalen har den nya språkvårdaren Elina Kangas språkliga rötter som ligger nära meänkieli, även om språkvarieteten i Finland räknas som en finsk dialekt.

”Jag blev på allvar intresserad av meänkieli när jag arbetade i ett forskningsprojekt vid Uleåborgs universitet som handlade om revitalisering, om varför vi har meänkieli i Sverige och hur språkbruket ser ut”.

”Det är en härlig blandning”

Elina Kangas är uppvuxen i Finland men har också bott i Norge och nu Sverige. Förutom finska och engelska talar hon även estniska och svenska.

”Jag läste visserligen svenska i skolan men den första gången jag använde det på riktigt var i samband med forskningsprojektet vid Uleåborgs universitet. När jag arbetade på universitetet i Oslo var jag på en engelskspråkig arbetsplats men vid sidan av jobbet tyckte norrmännen att jag pratade svenska, medan jag i Sverige får höra att jag har en norsk brytning. Det är en härlig blandning av olika språk”.

Språkets sociala aspekter lockade

Intresset för att arbeta med just språk växte fram när hon var utbytesstudent i isländska Reykjavik och av ren nyfikenhet följde med en kompis på en nybörjarkurs i finska.

”Läraren sa något om det finska språket som jag tyckte var diskutabelt, och då tänkte jag på hur mycket makt en lärare i nybörjarspråk faktiskt har eftersom studenterna inte alls själva kan avgöra vad som är 'rätt' eller 'fel'. Sedan började jag fundera mer på det här med språkinlärning och språkets sociala aspekter och beslutade mig för att söka in på lingvistik”.

Utbildningen ledde till en master i finska, med sidoämnen som sociologi, lingvistik och forskningsmetodik.

Hoppas på samarbete

Språkvård handlar om att göra ett eller flera språk tillgängliga och lätta att använda för så många som möjligt i ett samhälle. I och med införandet av språkvårdstjänsten i meänkieli har institutet och avdelningen Språkrådet nu språkvårdare i svenska, finska, romska, svenskt teckenspråk, jiddisch och meänkieli. Sametinget ansvar för arbetet med samiska.

I sitt nya arbete som språkvårdare hoppas Elina Kangas på nära samarbete med både språkaktivister och språkbrukare i meänkieli.

”Tjänsten är ny, men jobbet med att vårda meänkieli har pågått länge, det finns bland annat många ordlistor och ordböcker skrivna”.

En språkvårdares vardag

Att svara på språkfrågor via telefon eller mejl om till exempel uttal, termer, stavningar och grammatik är en stor del av arbetet som språkvårdare, precis som att sköta sociala medier och hålla koll på nyheter, ta fram ordlistor och ordna seminarier. Nu ser Elina Kangas fram emot att sätta i gång på allvar med det spännande arbetet – och att samtidigt få utveckla sin svenska.

”Alla här är så trevliga och har stor förståelse för att jag har ett annat modersmål. Det är tacksamt att ha språkmänniskor runtom sig som kan hjälpa till med svenskan”.