Vad blir kvar efter digitalisering?

Isof:s tidigare praktikant Martin van der Maarel driver ett projekt inom arkivvetenskap, med fokus på att undersöka vilken funktion, roll och värde äldre fysiska handlingar får i ett arkiv efter att de digitaliserats.

Jag skriver nu min masteruppsats inom arkivvetenskap, och har i min studie valt att titta särskilt på ljudbärande dokument, så kallade fonogram, då dessa innehåller många fler dimensioner och egenskaper som är viktiga att ta hänsyn till när ljudspåren överförs på digitalt format. Ljud i sig är även starkt kopplat till minne och nostalgi, och skiljer sig avsevärt från upplevelsen av att exempelvis läsa en text. Detta gör det extra intressant att undersöka ljud i förhållande till arkivvetenskap.

En unik samling ljud

Jag har valt att utföra min studie på Institutet för språk och folkminnen i Uppsala, då deras arkiv innehåller några av de äldsta bevarade inspelningarna av ljud i Sverige, vilket gör detta till en unik samling för min undersökning. De äldsta inspelningarna (upptagna på fonografrullar) spelades in 1896, och är i sig historiskt värdefulla föremål, men då de även innehåller information är de tekniskt fortfarande en arkivhandling. Med tanke på deras ålder och skick, kommer de dock med största sannolikhet aldrig spelas upp igen, utan numera finns ljudspåren tillgängligt digitalt. Min frågeställning är då: Kan de fysiska fonografrullarna fortfarande anses som arkivhandling, även om de inte går att spela upp längre, och hur förändras deras värde som dokument i arkivet när informationen idag istället finns tillgänglig digitalt? Om man jämför till exempel med äldre pappershandlingar, kan dessa fortfarande vara läsbara efter hundratals, till och med tusentals år. Men så är inte fallet med ljudinspelningar, då dessa måste avlyssnas med hjälp av andra tekniska hjälpmedel. Kan då de fonogram som blir kvar efter digitaliseringen fortfarande ses som dokument/arkivhandling, eller förändras de till att bli något annat?

Dialektprov från Gammalsvenskby

I min studie har jag intervjuat personal på Isof som arbetar med arkivfrågor och fonogramrelaterad verksamhet, samt undersökt dokument om några utvalda fonografrullar som finns på arkivet i Uppsala. De sju rullar som valdes ut spelades in 1930, och innehåller upptagningar av psalmmelodier (koraler) och dialektprov från Gammalsvenskby i Ukraina. Jag tyckte det var särskilt viktigt att lyfta fram denna samling, då den, förutom dess innehåll och ålder, även utgör ett unikt kulturarv från en by som idag hotas av krig och ödeläggelse.

Jag kände att Isofs fonogramarkiv var den perfekta platsen för min studie, och har fått ett sådant fint bemötande av alla som jobbar där, samt mycket hjälp med att leta efter material kopplat till min undersökning. Det har framförallt varit en unik upplevelse att få komma nära och arbeta med alla de gamla fonografrullarna, och att ha fått se denna kulturskatt med mina egna ögon.