Här kan du läsa en transkribering av avsnitt 5. Klarspråk – enkelt och begripligt med mottagaren i centrum

Transkribering av poddavsnitt 5. Klarspråk – enkelt och begripligt med mottagaren i centrum

Presentatör: Att skriva enkelt, vårdat och begripligt och anpassa språket efter mottagaren är det vi kallar klarspråk. Isofs avdelning Språkrådet jobbar för att inspirera och stötta myndigheter, kommuner och regioner i arbetet med klarspråk. Men varför ska man använda klarspråk och hur ser klarspråksarbetet ut i Sverige? Det får du veta mer om i dagens avsnitt av Svenskan i samhället.

Ingrid Olsson: Den 21 mars i år var det folkomröstning i Västerås. Invånarna skulle ta ställning till om flygplatsen i Västerås skulle vara kvar eller inte. Så här stod det på röstsedeln: ”Vill du att Västerås stad avvecklar verksamheten som bedrivs i flygplatsbolaget?” Så för den som vill behålla flygplatsen skulle den rösta ja eller nej – vad var det som var rätt svar, var det glasklart eller inte? Nej, åtminstone tyckte en person att det inte var glasklart. Den personen valde att JO-anmäla Västerås stad för att frågeformuleringen var så otydlig. Det kan man göra tack vare att vi i Sverige har en språklag som säger att språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Det är det vi brukar kalla klarspråk.

Jag heter Ingrid, och jag och min kollega Gabriella jobbar med klarspråksfrågor här på Språkrådet. Vad är egentligen klarspråk i dag och hur har det utvecklats på senare år? Du, Gabriella, du har jobbat länge.

Gabriella Sandström: Ja, jag har ju varit språkkonsult i 25 år nu. När jag utbildade mig på 90-talet var det ju förstås i utbildningen väldigt mycket fokus på det här med mottagaranpassning, att man ska tänka på språket och anpassa det och texten till den tänkta mottagaren, som ofta var en läsare. På den tiden handlade det väldigt mycket om att man ville få bukt med det krångliga byråkratspråket som fortfarande levde kvar på många håll, och i Regeringskansliet tog man fram Svarta listan som ni kanske har sett, det här lilla svarta häftet med exempel på ord som man kan byta ut i författningsspråket. Det var också mycket snack om passiva verb, om att man skulle undvika det förstås och substantiveringar. Alltså formuleringar som ”undersökning utförs”, att man i stället skriver ”vi undersöker”.

När jag fick mitt första språkkonsultjobb i mitten på 90-talet låg det väldigt mycket fokus på att språket i deras rapporter skulle vara korrekt, inga korrfel, och förstås i beslut också. Men jag fick jobba mycket med att det skulle vara begripligt, att få till ett helt annat sätt att skriva i rapporterna. Det fick jag argumentera ganska mycket för. I dag i klarspråksarbetet handlar det mycket om att ta läsarens perspektiv, att man ska se till att innehållet är relevant, att man lägger sig på rätt nivå för den tänkta läsaren. Om det slinker igenom ett passivt verb är inte det hela världen, det är inte där skon klämmer, utan det handlar just om mottagaranpassning på ett mer övergripande plan.

Ingrid: Ja, men det är ju lite så att helheten är viktigare än orden. Vi får ju väldigt mycket frågor om ska vara stor eller liten bokstav, egentligen är ju det inte så viktigt utan det viktigaste är … Alltså, alla fattar oavsett om du skriver Språkrådet med stor eller liten bokstav, det är inte så att någon missuppfattar det, utan det är att ha med rätt innehåll. Det viktigaste är att tänka på mottagarna, att fundera över vad mottagaren har för frågor och så se till att svara på de frågorna. Och svara på dem gärna så tidigt som möjligt för folk har bråttom. Man läser inte de här texterna för skojs skull utan man behöver snabbt få reda på vad som är det som man själv behöver veta. Och ibland kanske det inte alls ska vara en text. Det står ju inte i språklagen att det måste handla om en text. Det kanske ska vara en film eller det kanske ska vara en podd, vad vet jag. Eller så kanske man kan lyfta luren och ringa till personen i stället. Det står ju ”språket i offentlig verksamhet”.

Gabriella: Just det.

Ingrid: Dessutom handlar klarspråk mycket om tillgänglighet och inkludering. Alla ska kunna förstå myndigheters råd och rekommendationer, det är ju en demokratifråga. Men hur gör då vi på Språkrådet för att inspirera och stötta klarspråksarbetet där ute? En sak är att vi varje år delar ut ett fint pris, Klarspråkskristallen, till en myndighet, kommun eller region som gjort något riktigt bra.

Gabriella: I år var temat för Klarspråkskristallen ”klarspråksarbete i kristider” och det kändes ju väldigt passande. Det gällde att övertyga juryn om att man har arbetat framgångsrikt med det, särskilt det här pandemiåret. Nu har i alla fall juryn bestämt sig, och vi har ringt upp vinnaren av årets klarspråkskristall.

Hej Camilla Lindholm, språkkonsult och språksamordnare på Skatteverket och välkommen till det här avsnittet av Språkrådets podd Svenskan i samhället! Du var den som nominerade ert arbete till Klarspråkskristallen, stort grattis till vinsten!

Camilla Lindholm: Stort tack, jättekul att vara här!

Gabriella: I er nominering beskriver du hur ni under stark tidspress utarbetade information, en massa olika texter under coronapandemin, ni skrev texter för webben och ni utvecklade också en tjänst för omställningsstöd som företag kan söka. Det här var under våren och sommaren förra året. Berätta hur det gick till!

Camilla: På ett sätt gick det till precis som vanligt. Skatteverket har ju en ganska detaljerad och genomtänkt rutin för krishantering sedan länge och som kriskommunikation förstås är en viktig del av. Men på ett annat sätt var förstås ingenting som vanligt i den här omvälvande och helt nya situationen. Så det första vi gjorde i fjol i februari–mars nån gång var att sätta ihop en särskild kommunikationsgrupp för coronakommunikationen, som träffades varje dag och som för övrigt fortfarande träffas fast något mer sällan nu. Gruppen består av webbredaktörer med språkkonsultbakgrund, kommunikatörer, pressfolk, sociala medieredaktörer, intranätredaktörer, folk från skatteupplysningen med flera.

Det huvudsakliga syftet med gruppen var förstås att med hjälp av kommunikation och texter på klarspråk skapa så mycket trygghet och klarhet som möjligt för våra målgrupper under de här speciella förutsättningarna. I början listade vi helt enkelt all coronainformation på en så kallad nyhetssida på vår webbplats, men i takt med att den växte så blev informationen så småningom väldigt svåröverskådlig och svåranvänd.

Gabriella: Jag kan tänka mig att det fylldes på väldigt mycket där.

Camilla: Ja, precis och det var svårt att veta i början hur mycket det skulle fyllas på eller vart det skulle ta vägen. Vi gjorde lite som vi brukar i början, men sen insåg vi att det här kommer inte att gå. Det här är inte till nytta för någon. Då satte sig en webbredaktör med språkkonsultbakgrund tillsammans med sina kollegor och sakkunniga och tog ett rejält omtag om alla texterna och byggde helt nya sidor som var utformade från användarens perspektiv. Och de beskrev inte bara rena krisåtgärder utan även annat som man kan göra i denna speciella situation, till exempel att ändra sin preliminära skatt om man vet att intäkterna kommer att bli lägre än vanligt. Och de länkade också till andra myndigheter som delar ut andra krisstöd, till exempel permitteringsstöd.

Löpande under hela arbetet hade vi också en nära dialog med våra målgrupper så att vi visste att vi var rätt ute med den här informationen. Det var framförallt via våra sociala kanaler, vi finns både på Instagram, Twitter och Facebook, men också via vår skatteupplysning, som pratar i telefon och mejlar med allmänheten hela dagarna. Och vi hade också dialog med branschorganisationer.

Gabriella: Vilka utmaningar stötte ni på under arbetet? Hur gjorde ni till exempel för att se att den här kommunikationen och de här texterna fungerade?

Camilla: En utmaning av naturliga skäl var förstås att direktiv och lagändringar kunde komma med extremt kort varsel. Kanske det tydligaste exemplet på det var när regeringen i maj 2020 meddelade att de hade lämnat förslag på så kallat omställningsstöd till företag som Skatteverket skulle handlägga och besluta om, och i mitten av juni redan beslutades det här. Det var ett krav från regeringen att företagen skulle kunna söka det här stödet elektroniskt, så under väldigt kort tid och under året varmaste veckor, som någon påpekade, skulle hundratals eller tusentals handläggare förbereda sig för att förstå det här stödet, handlägga och besluta om det, rutiner och handledningar skulle tas fram, och så skulle tjänsten också utvecklas. Och det var så att lagändringar gjordes ända in i den sista veckan innan tjänsten skulle publiceras. Man hann inte med språket helt enkelt, och språkvårdare, kommunikatörer och webbredaktörer befarade naturligtvis det värsta när det var som att nästan lagtext låg i tjänsten. På grund av tidsbrist helt enkelt.

Strax före lanseringen gjordes så ett användartest, och mycket riktigt visade det sig att tjänsten var i princip obegriplig. Det gick inte att förstå någonting av det, och det var då som framförallt webbredaktörer med språkkonsultbakgrund gjorde en närmast heroisk kraftansträngning, i kamp mot klockan. De skrev om texterna fullständigt och, nu ska ni få höra, ett nytt användartest gjordes fem timmar innan tjänsten skulle lanseras och publiceras och öppna för allmänheten. Som tur var visade det alldeles utmärkt resultat. Testledaren sa att de flög genom tjänsten, och en testperson sa att det var superlätt att ansöka. Det var ett väldigt tydligt kvitto på att den här klarspråksinsatsen verkligen fungerade.

Gabriella: Här tycker jag att du sätter fingret på något väldigt viktigt, nämligen att det inte bara är att slita fram bra texter från ingenstans, utan det krävs både att man har kompetens i organisationen och att man har de här rutinerna på plats. Så det jag skulle vilja avsluta med att fråga om är att påminna lyssnarna om att ni har ju vunnit tidigare på Skatteverket, senast för två år sedan, och det tyder ju på att ni har ett systematiskt och väldigt framgångsrikt klarspråksarbete. Så vad är framgångsreceptet?

Camilla: Jag måste bara börja med att hålla med om det, verkligen. Klarspråkstexter kommer inte ur ett vakuum, utan det är ett samarbete för att de ska komma till. Vi är så klart inte perfekta, utan vi måste som alla andra kämpa på varje dag både för att utveckla och förvalta klarspråksarbetet. Med det sagt vill jag ändå lyfta fram tre saker som jag tror har bidragit hos oss:

Det första är att Skatteverkets ledning står bakom klarspråksarbetet. Det ses som en självklar del av en generell ambition att sätta privatpersoner och företag i centrum, det är inte vi som är det viktiga utan det är våra målgrupper som är viktiga. Vi har också på Skatteverket den tydliga ambitionen att bygga långsiktiga relationer till målgrupperna som bygger på förtroende, respekt och inkännande. Den här ambitionen märks till exempel i vår strategiska riktning, som är ett i högsta grad levande och aktuellt dokument som ska genomsyra allt vi gör. Ambitionen gäller förstås våra texter, att de ska vara på klarspråk, men det gäller också väldigt massa annat. Det kan vara saker som var våra målgrupper vill möta Skatteverket. De kanske inte alls vill surfa in på vår webbplats till exempel, de kanske vill kunna göra vissa tjänster från sitt bokföringssystem. Det gäller också när man ringer till Skatteverket. Alla som ringer till Skatteverket ska få ett gott bemötande, muntligt bemötande, fritt från fördomar kopplade till kön, språklig bakgrund, ålder, funktionsförmåga och så vidare. Klarspråksarbete är en självklar pusselbit, en viktig och självklar del av en större helhet. Det är en väldig styrka.

Det andra som jag vill lyfta är det att vi har hittat nya och framgångsrika sätt att samarbeta med klarspråk, där olika yrkesgrupper deltar på lika villkor. Jurister, sakkunniga och språkvårdare jobbar ihop och alla har liksom vetorätt. Det här funkar jättebra, och vårt arbete med skrivarstugor, som vi jätteroligt nog fick Klarspråkskristallen för 2019, är ett exempel på det.

Det tredje som jag vill lyfta fram som en framgångsfaktor är att spetskompetens inom klarspråk tas till vara även i verksamhetsplaneringen, för klarspråkskompetens är inte precis en oändlig resurs, och det är viktigt att lägga energin där klarspråksinsatser gör stort störst nytta utifrån myndighetens övergripande uppdrag. För att kunna göra den typen av prioriteringar, att säga var det gör mest ont, krävs bland annat just klarspråkskompetens, så det är också en viktig pusselbit.

Gabriella: Tack Camilla! Det var jätteintressant att höra, och de här framgångsfaktorerna som du lyfter fram på slutet stämmer verkligen jättebra med vårt intryck av vad som krävs för att få ett framgångsrikt klarspråksarbete.

Nu har vi hört hur Skatteverket jobbar med klarspråk både under kristider, vilket Camilla Lindholm berättade om här, och hur deras arbete till vardags ser ut, men vi vill ju veta hur det ser ut också på andra myndigheter. Språkrådet har i uppdrag att se hur klarspråksarbetet generellt ser ut i landet. Det är en del av vårt uppföljningsarbete.

Ingrid: Ett sätt som vi tar reda på det här är genom att skicka ut en enkät. Enkäten skickas ut till alla kommuner, regioner och myndigheter och vi frågar om man jobbar med klarspråk. Om ni inte jobbar med klarspråk, varför gör ni inte det? Om ni jobbar med klarspråk, vad gör ni för någonting? Det är ganska många frågor överhuvudtaget, och den senaste enkäten skickade vi ut 2019. Vi skickade ut till 631 myndigheter, kommuner och regioner, och vi fick svar ungefär 400. Av de som svarade sa över 80 procent att de har jobbat med klarspråk de senaste två åren, och det är en bra siffra. Det är roligt att höra, men vi kände att det räcker inte bara att skicka en enkät, vi behöver veta lite mer.

Och då tog vi in Karin Hansson, som till vardags är språkvårdare på statistikmyndigheten SCB, för att ta reda på lite mer helt enkelt. Vad var det du gjorde, Karin?

Karin Hansson: För det första fick jag ju djupdyka i enkäten och den är rätt omfattande. Det är nästan 30 flervalsfrågor och för nästan alla frågor kan man komplettera med fritextsvar och, som du nämnde, det var ju nästan 400 svar som kom in. Så det fanns en hel del att gå igenom. Dessutom fick jag möjligheten att intervjua, djupintervjua, 13 klarspråksansvariga på olika typer av myndigheter över hela Sverige, från en stor statlig myndighet till en liten kommun. En klarspråksansvarig kan vara en utbildad språkvårdare eller språkkonsult, men ofta är det en kommunikatör som har klarspråk som en del av sin roll, så det kan variera väldigt mycket vad man har för ansvar och arbetsuppgifter. Om man ska sammanfatta så har de ett kul jobb, ett väldigt engagerande jobb, och de är väldigt nöjda med de resultat de får i sitt jobb, men det är alldeles för lite klarspråksarbete på myndigheter i dag.

Man kan säga att ledningen verkar se klarspråk som någonting som är valbart och inte obligatoriskt, trots att det finns en språklag som har funnits i över tio år. Konsekvensen blir ju att man jobbar med klarspråk om man tycker att man har tid, om man tycker att man har pengar, om det finns någon som vill, om det finns någon som kan. Det har ofta att göra med att det finns en engagerad chef om det finns klarspråksarbete på myndigheten. Det låter ju lite negativt kanske, men sen finns det många positiva saker också som visar att klarspråksarbete är etablerat i myndighetsvärlden idag, och en sak är att de som jag intervjuade berättar att deras roll och ansvar och kompetens är väldigt känd runt om på myndigheten. Deras kollegor vet att det är dem man vänder sig till om man har språkfrågor, och som en av de intervjuade uttrycker sig ”det finns ett sug efter klarspråk”.

Gabriella: Vilken formulering! Den vill man ju bara hålla fast vid. Och jag skulle säga att det är en väldig skillnad mot hur det var när jag kom ut på 90-talet och skulle jobba för klarspråk. Men nu när du har djupdykt i både i enkäterna och pratat med så pass många klarspråksansvariga: vad krävs för att man ska få riktigt bra effekt av sitt arbete?

Karin: Ja, jag har ju inte varit språkvårdare lika länge som du, men i alla fall i drygt tio år, och någonting som man får höra från dag ett på utbildningen och sen så hela tiden regelbundet är det här att man måste ha stöd från ledningen på en arbetsplats för att lyckas med klarspråksarbete. Och det kan jag säga att både enkäten och de här intervjuerna verkligen bekräftar. Till exempel kan man se att av de knappt 20 procent i enkäten som säger att de inte har jobbat med klarspråk de senaste två åren, där är den absolut vanligaste anledningen man anger tidsbrist och sen även brist på pengar, och sen kommer att man har försökt men inte fått gehör. Allt det här kan faktiskt kopplas till att klarspråksarbete inte ses som tillräckligt viktigt av ledningen, så att man helt enkelt inte satsar de pengar som behövs. Och sedan kan man också se, framför allt av de fritextsvar som finns här, att det är ganska många som lyfter fram betydelsen av att jobba löpande med klarspråk, till exempel genom att anordna skrivarstugor eller skrivgrupper av olika slag.

Gabriella: Man får verkligen inte glömma bort vikten av att, som Camilla berättade, ha det här löpande arbetet i grunden. Det är en förutsättning för alla insatser. Här kan man ju också se det som du sa om skrivhandledningar, att man gör inte klarspråksarbete en gång för alla, det är någonting man måste hålla på med och att det är helheten som är viktigare än de enskilda detaljerna. Där kan man verkligen se en förändring under de här åren som jag har jobbat.

Karin: Ja, och det tycker jag är också ett tecken på att klarspråk blir mer och mer etablerat i Myndighetssverige. Det här med helhetssyn på klarspråk. Det är någonting som kommer fram jättetydligt framförallt i intervjuerna som någonting otroligt viktigt för att lyckas med klarspråk, och det så klart allra viktigaste är att ledningen på en myndighet eller region eller kommun har den helhetssynen. Men vad innebär då den här helhetssynen? Det kan vara flera olika saker, det kan vara insikten att klarspråk berör alla delar av kommunikationen, inte bara till exempel webben eller sociala medier eller sånt där myndigheten går ut till en stor grupp samtidigt, utan helt enkelt i all verksamhet där man skriver text, och det är ju nästan allt man gör på myndighet. Sen också insikten att man måste jobba med klarspråk hela tiden. Det är inte bara en satsning då och då.

Men sen så kommer det här med helhetssyn in också i andra saker, till exempel det här att den klarspråksansvariga ska ha ett tydligt uppdrag och till exempel kan lägga en bestämd del av sin arbetstid, helst så klart hela, men så är det absolut inte alltid. Att det finns inskrivet i en arbetsbeskrivning eller liknande och också att man har mandat som gäller hela myndigheten. Sen en annan sak, det handlar inte bara om att man har ett tydligt uppdrag som klarspråksansvarig, det handlar också om att det uppdraget är känt bland alla medarbetare på myndigheten, så att man vet vem man ska vända sig till i språkfrågor.

Gabriella: När vi frågade efter vilka resultat man ser av sitt arbete så var det många som nämnde just det här med att man hade jobbat med mottagaranpassning, att man ser bättre mottagaranpassning, man såg också en ökad språklig medvetenhet i sin organisation. Men en annan tydlig effekt var att man hade jobbat med webbplatsen, det är det ganska många som gör, man är van att göra användarstudier och användarundersökningar av webben, och där såg man att man hade fått bättre struktur och bättre mottagaranpassning. Om man ska sammanfatta lite: hur går det då, vad funkar bra och vad funkar mindre bra?

Karin: Ja som jag nämnde tidigare tycker de klarspråksansvariga att de gör ett bra jobb. De ser bra resultat av det de gör. Men däremot är det en frustration i att det pågår en massa kommunikationsarbete som den klarspråksansvariga inte har något som helst inflytande över eller ens vetskap om. Det kan handla om stora projekt där det ingår en massa kommunikation, men där den klarspråksansvariga inte blir inbjuden att delta eller liknande. Det kan också handla om att den klarspråksansvariga sitter på kommunikationsavdelningen, och att kommunikationsavdelningen mest jobbar med webbplatsen eller liknande och att det till exempel skrivs en massa för enskilda medborgare viktiga texter som den klarspråksansvariga aldrig får tillfälle att stötta.

Gabriella: Så vad funkar bra och vad funkar mindre bra? Vad säger dina intervjupersoner?

Karin: Det finns ofta någon form av uppdelning i olika kommunikationsfrågor, och det har visat sig att klarspråk inte betraktas som en naturlig del av all kommunikation utan det är vissa saker där klarspråk kommer in och vissa saker där det inte gör det. Till exempel är webbplatsen ett område där klarspråk ofta får vara med, medan kanske brev från enskilda handläggare, som har väldigt stor betydelse för mottagaren eftersom det kan handla om ett beslut som rör en enskild privatperson, där är det inte alls lika självklart att man tar hjälp av den klarspråkansvariga.

Ingrid: Så trots att vi har haft en språklag i över tio år så måste man sälja in klarspråk hela tiden? Är det så?

Karin: Det verkar som om klarspråk behöver draghjälp. Det kan vara redan frälsta kollegor som på något vis själva upplevt bra effekter av klarspråk och som sedan kan hjälpa till att övertyga i sin tur sina kollegor. Det kan också vara att det finns någon auktoritet utanför organisationen som kanske efterfrågar klarspråk eller uttrycker sin uppskattning över en text på klarspråk. Även Språkrådet kan fylla den funktionen som en auktoritet som efterfrågar klarspråk och som också berättar vad det finns för fördelar med klarspråk, som finns utanför organisationen och kan motivera behovet av att jobba med klarspråk.

Ingrid: Men över huvud taget är man ju ganska ensam, det kommer vi ihåg hur det var att sitta på en myndighet väldigt själv. Vad kan man göra åt det? Hur kan man motverka ensamheten?

Karin: Ensamheten, ja, den är ju verkligen utbredd i klarspråksvärlden. Det är väldigt få myndigheter som har flera klarspråksansvariga. Så man är ju helt beroende av diverse samarbeten inom myndigheten och även såklart mellan myndigheter i form av nätverk och liknande. Det tycker jag framkommer väldigt tydligt, dels av enkäten men kanske framför allt av intervjuerna, hur viktigt det är att samarbeta i olika typer av skrivgrupper och liknande och framför allt att man gör det regelbundet och inte bara då och då.

Ingrid: En av dem som Karin intervjuade bland de klarspråksansvariga var Fredrik Åström i Boden. Vi tänkte att vi bjuder in Fredrik att vara med lite i den här podden också. Vad är det ni jobbar med när ni jobbar med klarspråk?

Fredrik Åström: Det är framförallt tilltal och målgruppsanpassning som vi funderar mycket kring. Vem vi pratar med och vilken situation. Jag har gjort en liten mall som man kan skriva ut och ha på sitt skrivbord där man får frågor om vem man vänder sig till när man formar en text och i vilka sammanhang personen tar emot texten. Då blir det ju mycket gissning så klart. Man kan sitta och gissa att någon läser informationen på bussen på väg hem från jobbet, och då måste man ju fundera på det när man skriver också. Då kanske man inte ska skriva så långa haranger och så vidare. Vissa verksamheter skrev ofta ”ni” i stället för ”du” och så vidare. Det var väldigt oinkluderande. Ett sånt jobb har vi fått brottas mycket med i Boden.

Ingrid: Det är ju jättebra, både tilltal och mottagaranpassning är ju ledstjärnor i klarspråksarbetet.

Fredrik: En annan sak jag tänker på är alternativa texter, och då kommer vi över i tillgängligheten. Det jag menar med tillgänglighet är bland annat att vi har en uppsjö av pdf:er som inte är tillgängliga, och hur vi ska lösa det är ett huvudbry som heter duga. Men det här med alternativtexter är en sak som folk inte vetat om, med folk menar jag redaktörer. När man säger att, ja men en med skärmläsare ser inte, om det en länk till exempel, utan alternativ text så förstår de inte någonting av det, det är samma med bilder, och det är någonting som jag har fått dem att få upp ögonen för. Det känns jättekul och det är jättemånga som har sagt att aha, är det så det funkar.

Gabriella: Det finns dessutom krav på tillgänglighet för offentliga webbplatser.

Ingrid: Jättebra! Vad kul det är att höra hur mycket det jobbas ute i landet runt omkring, och nu har vi både pratat med en stor myndighet och en kommun och fått reda på vad som görs helt enkelt. Ett ledord i allt det här är just detta att vi gör det här tillsammans, det är det här med samarbete. Det är samarbete som kommer tillbaka överallt. Man kan samarbeta inom olika förvaltningar som gör olika saker, man kan också samarbeta regionalt, så att man samarbetar flera kommuner som ligger i samma område eller flera myndigheter som jobbar med ungefär samma saker. Samarbete generellt känns som den stora grejen helt enkelt, det är det som kan lösa allting. Och det är det vi vill sluta just den här delen av podden med.

Frågelådan

Gabriella: Vi brukar avsluta med frågor också, och Fredrik har några klarspråksfrågor till oss som han vill att vi ska svara på. Så varsågod!

Fredrik: Jag har funderat mycket över översättningar och hur de kvalitetssäkras. Det har ju egentligen framkommit från dagens samhällssituation. Så frågan är om det finns någon forskning som visar att tydlig svensk text kan öka kvaliteten på översättningar?

Gabriella: Det är verkligen en jätterelevant fråga. Någon forskning känner inte vi till på just det här området. Det finns en hel del klarspråksforskning, men inte just på det här området. Däremot finns det en massa erfarenheter, både från översättare och språkkonsulter, och det har visat sig, inte minst nu under pandemin, hur viktigt det är med en tydlig och bra grundtext för att översättningar ska bli tydliga. Så vill man ha klarspråk så måste man ha klarspråk redan från början, annars så blir det helt enkelt inte bra. Sånt som är vagt eller krångligt uttryckt blir minst lika vagt och krångligt i på målspråket. Ett exempel på ett sånt svåröversatt uttryck är ”vi ska vara rädda om våra äldre och sköra”. Det har visat sig ställa till problem vid översättningar till andra språk. Vad betyder ”skör” till exempel, och om vi backar till ”våra”, vilka ”våra”? Det här är sånt som har blivit jättemärkligt på en del språk. Så det visar vikten av att vara tydlig redan i originaltexten.

Presentatör: Du har lyssnat på Svenskan i samhället, en podd från Isofs avdelning Språkrådet. Om du vill veta mer om klarspråk och vill veta mer om hur du kan arbeta på din arbetsplats, gå in på www.isof.se Länk till annan webbplats..