Berättande och folkdiktning

Här kan du läsa om levnadshistoriskt berättande, sagor och sägner, ordspråk och talesätt, rim och ramsor, skämt och gåtor med mera.

Levnadshistoriskt berättande

Det levnadshistoriska berättandet kännetecknas av att en persons liv står i centrum för framställningen.

Sägner

En sägen utspelar sig i den riktiga världen och på en bestämd plats.

Sagor

Sagan utspelar sig oftast i fantasins värld och har ett underhållande syfte.

Ordspråk, ordstäv och talesätt

Genom talande bilder och ibland skämtsamma inslag används ordspråk, ordstäv och talesätt för att förmana och ge goda råd.

Skämthistorier, vitsar och gåtor

Skämt och gåtor är ofta nära sammankopplade med tidsålder och människans existensvillkor.

Rim och ramsor

Rim och ramsor är en typ av folkdiktning som vänder sig till både barn och vuxna.

Utforska berättande och folkdiktning i Isofs arkiv

I den digitala arkivtjänsten Folke hittar du sägner, folksagor, skämt, gåtor, talesätt, levnadshistorier och tusentals andra berättelser från hela landet. Sök via kartan eller fritextsök på det du är intresserad av.

Utforska berättande och folkdiktning på isof.se/folkminnen

Filtrera resultatet

Det här formuläret postas automatiskt

Muntliga traditioner på Levande kulturarv

På Sveriges nationella förteckning över immateriella kulturarv finns flera kulturarv kopplat till berättande och muntliga traditioner. Några exempel är Sagobygden – Berättarnätet Kronoberg, kaleromernas berättartraditioner, kura skymning och Stállutraditionen.

Om berättande och folkdiktning

I våra folkminnessamlingar finns många olika former av berättande och folkdiktning. De äldre arkivsamlingarna består till stor del av muntliga berättelser som tecknats ner och bevarats för framtiden. Här finns flera olika genrer, bland annat sagor och sägner. Det finns också många beskrivningar av människors liv i vardag och fest. De nyare samlingarna består huvudsakligen av levnadshistoriskt berättande, där den personliga erfarenhetsberättelsen är vanligt förekommande.

En berättelse kan enkelt definieras som en sammanhängande framställning vilken ger struktur och mening åt händelser och upplevelser genom att skildra dessa i tidsföljd. I princip kan en berättelse alltså utgöras av två satser vilka är relaterade till varandra. Ett vanligt exempel är ”Kungen dör. Drottningen gråter.”, som inte är att förstå som en berättelse. När vi samordnar satserna och anger en konsekvens som i ”Kungen dör och därför gråter drottningen” har däremot en berättelse skapats. Med sammanhängande avses på så vis ett inbördes sammanhang mellan berättelsens olika delar. Det kan vara den komplikation eller röda tråd som gör berättelsen logisk och begriplig, som gör att den har en poäng.

En berättelse är avgränsad genom att den har en igenkännbar början och slut. Sagans inledning ”Det var en gång” är förmodligen den mest kända. Genom den inledningen vet vi också att den berättelse vi kommer att ta del av inte är sann. De flesta av oss känner även igen inledningar som exempelvis ”Jag minns när jag” och ”En kompis till min bror berättade att”. I det första fallet inleds en personlig erfarenhetsberättelse och i det andra en modern vandringssägen. Båda dessa genrer gör anspråk på att berätta om något som verkligen inträffat.

Att välja rätt genre för den erfarenhet eller händelse vi vill dela är en kulturell kompetens vi tränas i redan som små barn. Vi lär oss också att berättelser alltid berättas ur ett visst perspektiv, av någon för någon och med något slags syfte, och att hur någonting berättas har betydelse.