Nationella minoritetsspråk i samhälle och utbildning

Romska initiativ och förutsättningar för revitalisering av romani chib i Sverige

Sammanfattning

Syftet med denna artikel är att granska sex studier av romska initiativ och projekt som romer och icke-romer genomfört tillsammans från tidigt 1990-tal fram till 2017. Artikeln behandlar revitalisering av det nationella minoritetsspråket romani chib och förutsättningar för revitalisering i skola och utbildningssystem i Sverige. Med inspiration av Grins COD-modell, det vill säga Capacity development (kapacitet/kompetens), Opportunity creation (tillfälle) och Desire (önskan/vilja) (Grin 1990, 2003) och genom en fri tolkning av hur modellen vidareutvecklats av Lainio & Pesonen (2021), behandlar artikeln mesonivån, det vill säga gruppnivån.

De tre faktorer som enligt Lainio & Pesonen utgör nödvändiga förutsättningar för revitalisering och utveckling av ett minoritetsspråk är Kompetens/Kapacitet, Tillfälle och Vilja. Dessa faktorer återkommer i varierande grad i de sex studierna och är ibland överlappande. I tillägg framkommer ytterligare faktorer som resurser och tillgångar som kan vara avgörande för revitalisering av det romska språket. Det gäller den flerspråkighet och kompetens i flera olika varieteter som ofta är förekommande bland romer och som uppmuntras. Vidare gynnar alla samtal om och intresset för språk den metalingvistiska medvetenheten bland såväl barn som vuxna inom minoriteten.

Ytterligare en faktor utgörs av de generationsöverskridande aktiviteter som även främjar identitetsstärkande arbete bland romska barn och unga, där kontakten med vuxna talare av romani chib som förebilder bidrar till revitalisering av språket. Samtidigt visar de sex studierna att projekten och deltagarna kringgärdats av olika former av antiziganism. De pekar också på att en fristad eller fredad zon där minoritetsspråket är ”naturligt, förväntat och välkommet” (Lainio & Pesonen 2021, s. 49) utgör en viktig förutsättning för revitaliseringen.

”Jag visste inte ens vilka de var!” Lärarstudenter, nationella minoriteter och motberättelser

Sammanfattning

Trots att det snart gått tjugofem år sedan Sveriges ratificering av Europarådets Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter är okunskapen om minoriteterna fortfarande stor såväl i skolan som i samhället i stort. Europarådet (2024) har kritiserat Sverige för bristande uppföljning av undervisning om de nationella minoriteterna i skolan och för att det saknas relevant innehåll om minoriteternas historiska och nutida situation i de svenska lärarutbildningarna.

I föreliggande artikel diskuteras hur man med utgångspunkt i kritisk interkulturell pedagogik samt med inspiration av dekoloniserande läroprocesser inom urfolkspedagogiken inom ramen för en kurs på lärarutbildningen tillsammans med lärarstudenter kan skapa motberättelser för att utmana okunskap och fördomar om minoriteterna. Samtidigt finns det också dilemman i undervisningen och risken för att ett essentialistiskt kulturbegrepp kan befästas. Här kan dock strategisk essentialism som temporär strategi vara en möjlighet för att undvika tigandets historiografi när det gäller att behandla minoriteterna i undervisningen.