På besök i det förflutna: Medeltidsveckan på Gotland och andra medeltidsevenemang

I denna bloggtext tittar Maja Jaresund närmare på engagemang, berättande och framför allt gemenskap med utgångspunkt i svaren på frågelistan Medeltidsveckan på Gotland och andra medeltida evenemang (DFU 303).

Oj, det är svårt att ringa in enskilda minnen. Medeltidsveckan för mig är mer av en stämning. Det är rosor, solsken, doften av eld, hav och grillat kött. Det är bakgrundsljudet av säckpipor och skalmejor. Det är känslan av kullersten under fötterna och att inte ha mugglarkläder på sig på en hel vecka. Det är minnen av alla har vita linnesärkar på sig under yllet och att alla människor är vackra i vit linnesärk. Det är att promenera hem i sommarnatten klockan fyra på morgonen och vara intensivt lycklig. Det är känslan av äventyr, kaos, längtan efter att plantera hattifnattar, ett liminalt tillstånd och känslan av att vad som helst kan hända. Många av mina största livshändelser har hänt med Medeltidsveckan som backdrop, men det är liksom svårt att plocka ut enskilda händelser. Jag har upplevt intensiva förälskelser och djup sorg under Medeltidsveckan. I mitt minne är det på ett sätt svårt att greppa att Visby existerar resten av året och är någonting annat också, eftersom den i mitt liv varit så tätt förknippad med medeltidsveckan.

Citatet ovan är informanten Annelis svar på frågan vad det bästa med Medeltidsveckan på Gotland är. ISOF:s frågelista Medeltidsveckan på Gotland och andra medeltidsevenemang (DFU 303) har gett många spännande och hjärtliga svar – 143 stycken för att vara exakt!

Sedan sommaren 1984 hålls Medeltidsveckan på Gotland varje år i vecka 32. Syftet var ursprungligen folkbildning på Gotland, och att uppmärksamma slaget om Visby år 1361. Med tiden har Medeltidsveckan vuxit till en mötesplats fylld av tornerspel, uppträdanden, turister, föreläsningar och marknadsstånd med tillhörande säljare, så kallade ”knallare”. Idag kan även personer som valt att klä upp sig till vikingar eller en mängd icke-medeltida figurer som pirater eller fantasykaraktärer ses på evenemanget. Men framförallt besöks Visby av turister! Denna bloggtext kommer främst att fokusera på Medeltidsveckan på Gotland men också liknande evenemang, som återkommer år efter år och utspelar sig under kortare, begränsade perioder.

Att skapa en saga och skriva historia

Enligt en intervju med Medeltidsveckans kansli framgår det att den folkbildande kärnan finns kvar i projektet, trots att evenemanget fått ett mycket bredare spann under de fyrtio år som passerat sedan starten 1984. Sedan 1995 är staden Visby, som under medeltiden var ett centrum för handelsförbundet Hansan, dessutom en del av UNESCO:s världsarvslista. Att staden platsat på listan har motiverats av dess rika medeltida historia, i form av exempelvis den ikoniska ringmuren och dess många förhållandevis välbevarade klosterruiner.

Folkloristen Rory Turner menar att önskan om att återskapa det förflutna verkar vara ett behov som delas i princip av alla människor. Levande historia är ett koncept som vi kan återfinna inte endast på “medeltidsmarknader” eller “vikingadagar”, utan även i form av exempelvis friluftsmuseer. Genom den levande historien får besökaren göra en tidsresa in i bevarade eller rekonstruerade historiska miljöer och möta aktörer som återskapar vardagen i det förflutna. När det kommer till återskapande av historiska händelser är dock kulturarv en given utgångspunkt och skådeplats. Jag har själv besökt ett antal historiska evenemang och platser, däribland Medeltidsveckan. Att för en dag eller två transporteras tillbaka till en annan tid är väldigt roligt – men kan också vara utmanande.

Att delta i ett historiskt evenemang betyder att ett så kallat ritualkontrakt upprättas. Att träda in på platsen iklädd vissa kläder innebär att man påtar sig en viss roll. Att gestalta och vara en del av en sådan roll innebär att det ställs vissa förväntningar från andra deltagare. Bär man rustning från topp till tå eller om man uppträder som en gycklare kan andra deltagare anta att man bör agera på ett visst sätt, eller att man bör ha vissa kunskaper. På samma sätt ställs andra krav och förväntningar på besökare som går klädda i t-shirt och pratar i en mobiltelefon. Genom att återkomma till samma sorts evenemang år efter år etableras även ett mönster – vilka aktiviteter man är med på, hur man säljer in sina hantverk, trubadurernas olika framträdanden och så vidare. Under evenemangen blir deltagarna till ett kollektiv, ett “vi”, och för en stund förvandlar den gemensamma leken deltagarna till något annat än det vardagliga – alla blir till en del av ett sammanhang, av “Medeltidsveckan”, en ”vikingaby” eller av ett “tornerspel”, och så vidare.

Frågelistans informanter består dels av personer som besöker historiska evenemang för att det upplevs som roligt, dels av “vanliga” besökare eller av turister, men även av många som på olika sätt är mer eller mindre professionella aktörer eller hantverkare. Upplevelsen av berättande och musik är viktigt för deltagarna vid historiska evenemang. De minnen som skapas av sådana framträdanden lever kvar länge. Stämningen som uppstår under bar himmel eller i skenet av facklor är ovärderligt, enligt många av svaren på frågelistan.

“Det är människorna som kommer som gör stämningen,” berättar Medeltidsveckans kansli. Oavsett om det gäller lajv, d.v.s. levande rollspel, eller att delta på medeltidsmarknader eller tornerspel, berättar informanterna att de återkommer för berättelsen. Att dela en historia och skapa en saga framträder som evenemangens hjärta – att få uppleva, lyssna på eller själv berätta. En informant berättar: “Några av mina favoritsaker är sagostunderna, både historiska sägner och modernt påhitt i samma anda, och att sitta på en picnicfilt under ett träd och titta på andra besökare som passerar.” Det är alltså tillsammans som stämningen skapas – genom alla som deltar och delar med sig.

Informanten Susanne berättar:

Jag har alltid känt mig lockad till sagornas och lägereldarnas tid och tycker att lajv/reenactment är en fantastisk hobby att ägna sig åt i alla dess former. [...] Det är en sådan välkomnande och vänlig stämning på de allra flesta medeltidsevenemang. Underbart och helt fantastiskt jämfört med mainstream-aktiviteter som att gå på uteställen på Stureplan i Stockholm mm.

“Jag har mina minnen, jag vill uppleva – inte koncentrera mig på att fota, filma, etc” skriver Victoria, som lyfter fram hur känslan och gemenskapen under medeltidsevenemangen bidrar till glädjen att vara närvarande. Genom att besöka det förflutna i form av evenemang och att försöka ta hänsyn till sådant som upplevs som tidstypiskt, känner många att de lättare kan ta vara på upplevelserna som sker i den historiska miljön.

Att se på gyckel, konserter och föreställningar är en annan sorts berättande och aktivitet som många framhåller som det bästa med evenemangen. Atmosfären som skapas i kombination med hantverk och kläder inspirerar till egna verk och färdigheter. Pontus skriver:

Det som drog in mig från början var den historiska biten. Inte festivalandet och öl-och-bröl-härj, utan just att få nörda ner sig i sin egen specifika intressesfär med likasinnade. Istället för att prata fotboll på krogen kunde man börja prata medeltidsmusik, lajv, Robin Hood-legender, eller annat som lockar tusen gånger mer. [...] Det är lite speciellt med just Medeltidsveckan, eftersom miljön i allmänhet där är så fantastisk. Att få uppleva det skapar minnen för livet. Men återskapandet i allmänhet, och historiska event på andra platser ger mer utlopp för mitt stora historiska intresse. Då handlar det mest om folket och att få nära det gemensamma intresset.

Inlevelsen är något som deltagarna strävar efter. Andreas, född på 1980-talet, menar att längtan efter den historiska miljön och till sagornas eller myternas värld är en del av hans generations populärkultur. De allra flesta informanter föddes mellan 1970- och 90-talet, vilket gör att hans teori verkar stämma: dock är önskan att “leka” som vuxen något som återkommer oavsett ålder hos informanterna. Att vara “nördig” och passionerad i fråga om berättande, hantverk och kunskap om det förflutna är en egenskap som i olika grad delas av alla informanter. Men är det verkligen så lätt att bli en del av sammanhanget?

På sin webbplats skriver Medeltidsveckan på Gotland: “Vem kan vara med och skapa medeltiden? Alla. Eller alla som liksom vi värnar om den fantastiska gemenskap som byggts upp vecka 32 under nästan ett halvt sekel.” Medeltidsevenemangen beskrivs som inkluderande, med en stark gemenskap. Genom evenemanget har informanterna träffat nya vänner. En del berättar att de fått vänner för livet.

Att svara på frågor och dela med sig av kunskap är en röd tråd som löper genom svaren. Under workshops, föreläsningar och liknande evenemang kommer deltagarna varandra nära. Det är inte endast kunskap om sömnad och levnadsförhållanden som traderas – här kan kreativiteten blandas med erfarenheter och roliga berättelser från ens vardag. Mötet blir till minnen som lever kvar och sprider glädje. Historiskt återskapande upplevs generellt som spontant och öppet, där det är lätt att träffa nya personer och att umgås. På en sådan plats kan personer mötas över gränser, eftersom man för en kort tid inte är den man är till vardags. Sociala klasser suddas för stunden ut. Gemenskapen är det tema som materialet ständigt återkommer till. En informant skriver:

Jag vill framhäva nivån av inkluderande och den totala avsaknaden av gruff och våld. Jag känner mig alltid trygg oavsett plats eller tid på dygnet vilket är ganska unikt för att vara kvinna, särskilt under alkoholpåverkan. Ofta kan man se främlingar hjälpa andra främlingar som gått vilse eller druckit för mycket eller hamnat i annan knipa. Det är beundransvärt och helt underbart att få vistas i sådan miljö, någon gång per år.

Robin, som har varit på marknader och evenemang sedan barnsben, lyfter fram hur han lärt sig grundläggande frilufts- och hantverkskunskaper. “Lär sig att värdera vissa materiella ting på ett annat sätt. Allt går inte att köpa off the shelf. Uppskattar det man gjort själv.” Också informanter som har egna barn tar upp värdet i att barn får lära sig praktiska färdigheter, att uppskatta enklare förhållanden samt att ta mer ansvar. Genom att delta och skapa tillsammans lär sig stora som små att ta hand om varandra. My skriver:

Det finns en dokumentär på Youtube om medeltidsveckan där en kille säger att om han inte fick ledigt från jobbet v 32 så skulle han säga upp sig. Det är drastiskt men så viktig är veckan, även för mig. Det är en vecka där man får vara som man vill, det är tillåtande och överlag är människor välkomnande, varma och glada över nya deltagare. Ett av få evenemang jag skulle säga att man kan åka själv på om man inte har sällskap, ofta hamnar man bredvid nya personer vid bordet där konversationer inleds och det finns många sociala aktiviteter som du absolut kan delta i själv, utan att vara extremt extrovert.

Att dela med sig av sin konstform och sitt intresse är som sagt en stor drivkraft för de flesta av informanterna. Vissa tjänar pengar på att sälja smycken, kläder eller av att ge vapenlektioner eller andra aktiviteter, andra gör det ideellt. Gemensamt för alla är lusten att skapa en bra och intressant aktivitet. Axel, som hållit i många aktiviteter riktade mot yngre, exempelvis äventyrsskådespel, menar att en av hans främsta höjdpunkter är “att få ge barn en möjlighet att få en häftig upplevelse”. Flera informanter delar med sig av minnen från just barndomen, exempelvis då de dubbats till riddare eller fått lära sig skjuta pilbåge, tillverka kläder och smida.

Informanterna tar upp hur historiska evenemang är ett bra sätt att förmedla historia, folktro och andra kunskaper till barn och unga. Det är ett roligt sätt att känna sig aktiv i historien, som man annars främst lär sig om genom media eller skolan. Men bilden som delas av historien i sådana sammanhang är oundvikligt stereotyp på grund av källmaterialet. Dessutom har de flesta evenemang ett kommersiellt syfte vid sidan av medskaparnas drivkraft och önskan av att skapa en gemenskap. Svaren på frågelistan visar att deltagare på en Medeltidsvecka förväntar sig att en viss bild av medeltiden förmedlas, en del som skapats av det kollektiva minnet av tidigare evenemang. Därför kan man såklart bli djupt missnöjd eller besviken om förväntningarna inte motsvaras av verkligheten. Samtidigt finns ett stort motstånd bland informanterna mot kommersialisering och ekonomisk vinst.

Att vara eller inte vara … “HK”?

Att delta på Medeltidsveckan innebär att man blir en del av en gemenskap, fylld av människor från många olika platser. “Alla är välkomna särskilt om du har dräkt,” skriver Christian. Att smälta in i sammanhanget är något som uppskattas av andra deltagare – moderna detaljer och tillbehör vill de flesta undvika, eller i alla fall dölja dem så att det inte förstör inlevelsen och helhetsintrycket. Men det finns också gränser för att det ska bli bekvämt under evenemangen. Att ha på sig gymnastikskor, sneakers eller cykelbyxor och moderna underkläder tycker de allra flesta är okej. En gräns dras även av många som övernattar – att sova på ett vanligt hotellrum eller en modern camping är lika vanligt som att försöka återskapa ett medeltida eller vikingatida tält. “Se till att så mycket som möjligt smälter in i miljön och är historiskt nog, men viktigare att alla är med och har roligt än att jaga detaljer,” tycker Agnes.

Samtidigt är det återskapandet av historiska plagg och förhållanden som är absolut viktigast, enligt många informanter. Det är roligt och spännande att försöka tillverka något som är så historiskt korrekt – “HK” – som möjligt. Att vara “HK” innebär en stor prestige bland de återkommande, aktiva deltagarna – att smälta in och bidra till illusionen är en stor drivkraft. De personer som inte passar in i inlevelsen – exempelvis sådana som bär t-shirts och shorts – benämns av vissa som “mugglare” eller “mundaner”, underförstått personer som inte deltar i att skapa atmosfär och magi, eller som eventuellt inte ser det magiska med upplevelsen i sig. Första gången jag själv hörde begreppet HK var som elvaåring under min första Medeltidsvecka, och det har lite lekfullt fastnat i mitt ordförråd fram tills idag!

Kläderna och tingen bidrar till att markera tillhörighet och gruppidentitet. Önskan efter en så autentisk miljö som möjligt gör att det exempelvis råder skilda åsikter om huruvida evenemang med fokus på medeltiden ska tillåta personer med kläder och influenser från andra epoker, eller med drag av fantasy och annan populärkultur. Några informanter tycker att det råder en snobbighet i vissa kretsar, hos sådana som uppfattar vissa sorters kläder som störande. Paljetter, fleecetyg och krossad sammet sticker i ögonen på vissa som brinner för återskapande. “Det är viktigt för mig att signalera att jag är en del av in-gruppen som vet mycket om historiska kläder även när jag är oseriös. Jag vill alltså inte riskera att tolkas som någon som försöker göra medeltidskläder men inte vet vad som är HK,” säger en informant. Andra informanter berättar att de med flit håller sig undan från de medskapare som tycker att de “vet bättre” och inte är lika öppna. Alla har vi ju börjat någonstans, menar en informant.

Att uppnå autenticitet och att vara historiskt korrekt är inte så lätt som man kan tro. Från medeltiden, och längre tillbaka, finns få källor bevarade som berättar om vardagen – inte minst om kläder. Att vara definitiv i sitt återskapande – att vara säker på att något är 100 procent korrekt – är därmed väldigt svårt, för att inte säga omöjligt. Att återskapa levnadsförhållanden är inte heller hållbart. Idag vill vi ju till exempel gärna passa på att tvätta oss oftare, och lukter blir därför inte desamma.

Trots olika känslor kring “HK” är det framförallt gemenskapen som informanterna bär med sig från de medeltida evenemangen. Att leka med det förflutna (eller snarare i ett återskapat förflutet) är något som andra tycker är roligt. Olov beskriver hur han inte stör sig på alver eller pirater, utan istället beundrar hantverket bakom deltagarnas kostymer och kläder. Informanten Julia tar upp hur speciellt mat kan bli till ett kreativt uttryck:

Maten försöker jag välja så nära det som kunde förekommit och det är viktigt för mig att få känna de smaker och dofter som fanns då. Roligt också när kreativ historieskrivning resulterar i viltkebab, ”historiska” hamburgare med rotfruktschips eller att vikingatältet bjöd på kaffe eftersom det bara var de som hade historisk möjlighet att få tag i bönan. Efter en mattävling är jag nu igång med historisk matlagning hemma.

Trots detta är medeltidsevenemang och återskapandet av historiska händelser en utmärkt startpunkt för nyfikna och intresserade. De kan inspirera och väcka lust till skapande och lärande, uppmuntra till egna tolkningar och andra sätt att utforska det förflutna. Men evenemangen kräver också att en medskapare har en kritisk blick och är medveten om det svåra med etiketten det “historiskt korrekta”. I alla former av berättande gäller det att man väljer ut vad man fokuserar på, vad som ska förmedlas, så även i ett historiskt återskapande. Att till fullo återskapa något så långt tillbaka i tiden är trots allt omöjligt, men evenemang såsom Medeltidsveckan väcker empati, tankar och inte minst nyfikenhet inför det förflutna.

Medeltidsbubblan

I artikeln "Living History" As the “Real Thing” (2014) beskriver medieforskaren Patrick McCarthy hur upplevelsen av att bli helt införlivad i en atmosfär och en händelse – exempelvis återskapandet av ett historiskt slag – är en djupt personlig upplevelse. Att bege sig på en tidsresa och uppleva det som lyckat är något som informanterna bär med sig och som många ger exempel på, en fin och eftersträvansvärd erfarenhet. Samtidigt kan man kritiskt reflektera över det problematiska med återskapandet av svunna tider. Att fly in i det förflutna, oavsett deltagarnas egna avsikter och önskningar, bidrar på många sätt till en försköning av det som varit. Ingen dör på riktigt av pesten, alla har möjlighet att äta sig mätta, och det finns hela tiden tillgång till moderna faciliteter, mediciner, och till värderingar som inte nödvändigtvis var detsamma i den tid som återskapas.

Att klä sig i medeltida eller historiska kläder under ett evenemang innebär att man blir en medskapare – till stämningen, gemenskapen, händelserna. På så sätt kan man ta ett steg bort från vardagen. Informanterna berättar om hur de genom historiska evenemang som Medeltidsveckan får möjligheten att vara i nuet, men i en gemenskap av en återskapad historisk tid som gör att man inte behöver tänka på sitt vanliga liv. Om allt stämmer – till exempel kläder, mat, atmosfär, så kan man “försvinna in i historien” och koppla bort världen utanför. Alex skriver:

Det är en speciell upplevelse som är svår att jämföra med annat. Det ligger en romantik och en mysighet över hela veckan som bäddar in en i en bubbla som man inte vill spräcka. Man umgås med människor man aldrig skulle ha sprungit på i andra sammanhang och vardagen lämnas liksom utanför. Inne i medeltidsbubblan lämnas saker som vardagsstress, samhällsångest, jobb och annat utanför och vi är bara ett vi tillsammans. Jag önskar att fler kunde hitta till den avslappnade trygghet som Medeltidsveckan någonstans är för många, där man, i min erfarenhet, blir bättre inkluderad och accepterad för den man är. Det är min Medeltidsveckafamilj.

Under Medeltidsveckan och liknande evenemang får deltagarna möjligheten att prova på hur det var att leva i det förflutna, eller åtminstone hur det förflutna föreställs ha varit. Avsaknaden av källor om vardagslivet under medeltiden och vikingatiden innebär att många aspekter kring vilka uttryck som är historiskt korrekta inte går att veta med säkerhet. Att klä sig i dok, linneklänning eller rustning gör att man som deltagare kan bli någon annan för en stund, och kan bete sig annorlunda. “Och oavsett hur litet man ‘klär upp sig’, så bara man gör det, är man mycket mer ‘med’”, skriver en informant. Genom sitt medeltida alter ego kan olika perspektiv och roller utforskas. Hur beter jag mig som en riddare egentligen? Vem är egentligen en rollfigur som knallaren med knäckäpplen eller keramik? Hur beter jag mig som en munk eller nunna under marknaden?

Kärnan i medskapandet av historiska evenemang är i första hand ett sätt att tillsammans skapa en berättelse, ett narrativ. Vissa berättelser återkommer år efter år – i form av tornerspel, eller gyckelshower, med mera. Andra återkommer mer sällan, som återskapandet av slaget om Wisby 1361 under Medeltidsveckan på Gotland. Att delta i evenemangen är ett lekfullt sätt att föreställa sig bilden av det förflutna, ett slags skådespel. Även de som är publik, eller sådana som bär moderna kläder, blir en del av upplevelsen eftersom medskaparna hela tiden förhåller sig till sin omgivning.

Ju mer aktivt man deltar, desto öppnare och desto mer uppmuntrande verkar gemenskapen bli. Det är roligt att spela med! Men informanterna delar också med sig av roliga tillfällen då “Medeltidsbubblan” spräcks. Även detta kan främja samhörigheten bland deltagarna. En informant, som besökt vikingamarknaden Hornbore ting i Bohuslän, berättar:

På Hornbore ting satt vi och åt precis invid fältet där striden pågick. En egentligen "död" norsk krigare kröp fram och bad att få lite att dricka. Det var en komisk upplevelse.

Att vara en del av sammanhanget genom att skapa och återskapa historiska plagg är lustfyllt och lärorikt. Ju längre tid deltagarna lägger på att utöva sitt hantverk och desto fler gånger de återkommer till evenemangen, desto modigare blir de. Även om man i början av sin karriär som besökare eller hantverkare inte är alltför noggrann med den historiska korrektheten verkar detta vara något som blir viktigare och viktigare för deltagarna som återkommer. Det blir till en utmaning, och som nämnts tidigare, en slags prestige. Man är stolt över sitt hantverk och det man bidrar till att skapa.

Medeltidsveckan och liknande evenemang leder även till ett intresse och en uppskattning för det som deltagarna till vardags har, alternativt saknar. Att tälta i ett historiskt återskapat tält och sitta runt lägerelden gör att man både uppskattar vanliga toaletter eller saknar sin säng, men skapar samtidigt långlivade minnen. Att befinna sig i nuet och dela det med andra är det som många informanter lyfter fram som den absolut värdefullaste upplevelsen.

Att samla på goda minnen

Det viktigste for å komme tilbake er at man føler seg velkommen, at man passer inn historisk og at det er en god stemning. Jeg samler ikke på noe annet enn gode minner.

Många informanter som återkommer till samma medeltidsevenemang har skaffat vänner för livet, och samhörigheten med dessa skapar en förhöjd stämning och en anledning att komma tillbaka år efter år. En informant mötte till och med sin livspartner på Medeltidsveckan. Under sådana evenemang blandas människor som annars inte träffas till vardags, eller som vid första anblick har lite gemensamt: akademiker, ingenjörer, läkare, jurister, busschaufförer, lärare, hantverkare, sköterskor, artister, studenter, rörmokare, lantarbetare och allt däremellan. I mötet försvinner vardagens gränser i form av klass- och statusmarkörer. En student kan samtala med en bankman om medeltida strumpor eller svärd utan problem!

De minnen som alla deltagare tillsammans skapar lever kvar länge. Och det är aldrig för sent att börja som medskapare! Flera informanter berättar att de fick upp ögonen eller vågade delta först senare i livet. Men oavsett om informanterna är 80 år eller 17 år gamla har de mycket gemensamt: en kärlek till sammanhanget, lusten att träffa nya vänner, ett stort och brinnande intresse. En informant tycker att det bästa med Medeltidsveckan är:

Att hobbyn har helt omformat vad mitt liv kanske kunde blivit. Utan Medeltidsveckan 2007 tror jag inte att jag varit där jag är idag. Jag hade kanske inte fastnat i det här intresset, bott där jag bott, jobbat med det jag jobbat med och känt de personer jag känner idag. Så det är jag otroligt tacksam för.

Även informanten Kristin delar med sig av sina erfarenheter:

Jag är där för stämningen, lärandet och människorna. [...] Det bästa är att bara ”vara” i sagan, dvs när verkligheten känns långt borta och man kan dela en förtrollande upplevelse med flera. Jag fotar en hel del under Medeltidsveckan då jag känner mig fin tillsammans med resten av deltagarna och ljuset är så vackert.

Genom att delta i de medeltida evenemangen på ett aktivt sätt – genom hantverk, tidstypiska kläder och liknande – skapas en kollektiv gemenskap och en känsla av äkthet. Tillsammans målar deltagarna inte endast upp en helhetsbild av det medeltida eller historiska sammanhanget. Inlevelsen skapar ett “vi”, där det (för det mesta, för de flesta) inte spelar roll om man har spenderat hela livet som knallare eller om det är första gången man besöker ett evenemang. Deltagandet som medskapare vid historiska evenemang är ett sätt att uttrycka sin identitet: som hantverkare, som kreatör, som historienörd, som en del av ett större sammanhang. Genom den lekfullheten får människor som annars inte skulle mötts eller haft mycket gemensamt till vardags möjlighet att skapa mening och vara kreativa.

/Maja Jaresund