Ordklasser

För att bestämma vilken ordklass ett tecken tillhör tittar man på vad tecknet betyder och dess placering i satsen.

Liksom det svenska språket är även det svenska teckenspråket uppdelat i olika ordklasser. I listan längst ner på denna sida återfinner du nio ordklasser som ingår i svenskt teckenspråk: substantiv, verb, hjälpverb, adjektiv, adverb, räkneord, pronomen, konjunktioner och prepositioner. I listan finns exempel på tecken som ingår i de olika ordklasserna.

Ordklassbestämning i svenskt teckenspråk

I de flesta språk brukar man använda tre kriterier för att bestämma vilken ordklass ett ord tillhör: semantik, morfologi och syntax. Genom att undersöka ett ords betydelse (semantik), dess böjning (morfologi) och dess användning i en sats (syntax) kan man alltså bestämma ordets ordklasstillhörighet. I svenskt teckenspråk fungerar det dock inte riktigt på samma sätt, eftersom tecknen saknar det talade språkets typiska böjningar (där ändelser fogas till ordets stam). Man kan alltså inte använda sig av morfologiska kriterier för att göra ordklassbestämningar. Istället får man titta på det semantiska och syntaktiska för att kunna avgöra vilken ordklass ett visst tecken tillhör.

I svenskt teckenspråk kan man inte alltid avgöra ett teckens ordklass genom att enbart se på formen hos det enskilda tecknet, utan det är framför allt genom betydelsen (semantik) och placeringen i satsen (syntax) som ordklasserna kan bestämmas. I vissa fall kan man dock se en liten skillnad på teckenformen mellan substantiv och verb. Teckenformen hos substantiv har ofta en kortare och upprepad rörelse. Verb däremot har en längre, utdragen rörelse, som eventuellt upprepas. Man kan även titta på vilken munrörelse som används. När det rör sig om ett verb består munrörelsen ofta av ett oralt adverb.

Det finns teckenformer, till exempel tecknet FÖRSLAG, som kan vara både substantiv eller verb och som endast avgörs genom placeringen i satsen.