Om svenskt teckenspråk

Svenskt teckenspråk är ett självständigt språksystem med ett eget lexikon och en egen grammatik.

Svenskt teckenspråk är ett svenskt språk och en etablerad del av den språkliga mångfalden i Sverige. Dessutom regleras det svenska teckenspråkets ställning i språklagen (SFS 2009:600 Länk till annan webbplats.). Begreppet svenskt teckenspråk syftar på det tecknade språk som har uppstått, använts och utvecklats spontant av en grupp människor i Sverige under lång tid. Enligt World Federation of the Deaf (WDF), finns det uppskattningsvis 160 olika tecknade språk i världen. Teckenspråket är alltså inte internationellt, utan de tecknade språken har uppstått och utvecklats spontant på olika platser i världen. Till skillnad från talade språk överförs inte tecknade språk mellan generationer inom familjen, utan det sker inom teckenspråkiga grupper (med döva, hörselskadade och hörande) i miljöer där teckenspråkiga barn och vuxna träffar varandra, bland annat i tvåspråkiga förskolor och skolor.

Visuella och gestuella språk

Talade och tecknade språk har både likheter och olikheter, men de har i princip samma uppbyggnad. Tecken och ord är språksymboler, det vill säga de har en form och en betydelse, och kopplingen dem emellan måste läras in. De har även ett system av regler för hur symbolerna används, vilket är språkets grammatik. De tecknade språken beskrivs främst som visuella och gestuella språk. Det innebär att språket produceras med händer kombinerat med händernas form, rörelser och deras läge. Men även rörelser med munnen, ansiktet, ögonen, huvudet och överkroppen ingår i språkproduktionen. Till och med det tredimensionella området framför den tecknandes kropp kan ingå. Allt uppfattas med synen. Tecknade språk, liksom många andra av de språk som talas världen över, saknar skriftspråk.

Språklig variation

Svenskt teckenspråk används i dag i alla olika sammanhang: inom arbetslivet, utbildning, kultur, tv och andra offentliga och privata sammanhang där det finns teckenspråkiga personer. Precis som alla andra språk är det ett språk som förändras och har variationer. Tecken kan bildas både genom det svenska teckenspråkets egen teckenbildningsprocess och genom inlån från svenskan eller från andra nationella teckenspråk. Det finns också en språklig variation som är beroende av variabler som ålder, kön och geografisk hemvist. Det tecknade språket kan även variera beroende på hur formellt sammanhanget är eller vilken textgenre det rör sig om. Det går att markera motsvarigheter till talspråkets prosodi, genom att man varierar talet med intonation, melodi och styrka – man kan till exempel betona, viska, skrika, uttrycka ironi, förvåning eller tvivel och man kan uttrycka saker på ett positivt eller negativt sätt. I det tecknade språket markeras dessa nyanser med ansiktet, med hjälp av huvudrörelser, kroppshållningen, med skiftningar i händernas rörelser, och även med teckenval.

Hörande modersmålstalare

Mikael Parkvall (2009) har beräknat att omkring 40 procent av modersmålstalarna är hörande. Dessa personer kallas ofta för CODA - Children of Deaf Adults.

Taktilt teckenspråk

Dövblinda använder taktilt teckenspråk. Det innebär att språket uppfattas genom känseln, där personen som tecknar låter personens händer följa med i rörelserna.

Länk

Förbundet Sveriges Dövblinda Länk till annan webbplats.