- Startsida
- Folkminnen
- Våra folkminnesarkiv
- Tematiska samlingar
- Ingermanländskt material
Ingermanländskt material
Arkivsamling om sverigeingermanländarnas bakgrund och historia i Ryssland, flykten via Finland till Sverige och skapandet av ett liv och en identitet här.
En Ingermanländsk familj utanför sitt hus i Nuolijoki by i Hietamäki församling 1934 (Isof, DFU 41248:16C, bild 207).
Eric de Geers dokumentation
Hösten 2021 donerade historiker Eric De Geer sin omfattande arkivsamling om Ingermanland och den finsktalande ingermanländska gruppen till Dialekt- och folkminnesarkivet vid Institutet för språk och folkminnen (Isof) i Uppsala. Samlingen är resultatet av det mångåriga dokumentationsprojekt som inleddes redan år 1987, och som slutfördes endast dagar innan materialet överlämnades till Isof.
Med hjälp av frågelistor, inspelade intervjuer och sånger, samt deltagande observation dokumenterade projektets kärntrupp bestående av Eric De Geer och lingvisterna Ingrid De Geer, Vera Lif och Manja Lehto bakgrunden till den finskspråkiga ingermanländska gruppens flykt till Sverige, samt liv och tillvaro i det nya hemlandet. Till samlingen hör även annat nedskrivet minnesmaterial och berättelser, fotografier, litteratur och tidningsurklipp, samt i stort sett kompletta årgångar av tidskriften Ingria, utgiven av Sveriges ingermanländska riksförbund.
En medlem av Gävle Ingermanländska förening intervjuas av Manja Lehto 1988 (Isof, DFU 41248: 16C, bild 12).
Vilka är ingermanländarna?
Ingermanland är beläget vid den innersta delen av Finska viken, och sträcker sig från den estnisk-ryska gränsfloden Narva i sydväst upp till sjön Ladoga och Karelska näset i nordost. Området var redan tidigt bebott av ingrer och voter, två finsk-ugriska folkslag, senare även av ester och finnar. En stor finsk inflyttning skedde efter freden i Stolbova 1617, då Ingermanland kom att tillhöra Sverige. Från Finland, som då var en del av det svenska riket, skedde en invandring från i första hand Savolax samt från Äyräpää härad på Karelska näset. Ingermanländarna var självägande bönder, och hörde till den lutherska kyrkan. Vid freden i Nystad 1721 tillföll Ingermanland Ryssland. Trots de tvåhundra år av svåra umbäranden som därmed vidtog, i form av livegenskap och tvångsförflyttningar till följd av jordbrukets kollektivisering, bibehöll ingermanländarna sin religion, kultur och det finska språket.
Den tyska belägringen av Leningrad 1941–1944, i den västra delen av Ingermanland, resulterade i evakueringen av ca 63000 ingermanländare till Finland. Av dessa flydde runt 5000 personer vidare till Sverige, där de i bl.a. Mälardalen och Borås med omnejd skapade sig en ny tillvaro. Det är dessa personers liv och kultur som arkivsamlingen beskriver i ljud, text och bild.
Medarbetare
Eric De Geer
Eric De Geer (1927−2024) var docent i historia och disputerade vid Uppsala universitet 1977 på avhandlingen Migration och influensfält: studier av emigration och intern migration i Finland och Sverige 1816-1972. Han var knuten till Centrum för multietnisk forskning i Uppsala och vid sidan av sin forskning kring den ingermanländska flyktinggruppen har han bland annat skrivit om finska krigsbarn i Sverige. Vid hans död 2024 publicerade Upsala Nya Tidning en runa till hans minne Länk till annan webbplats..
Ingrid De Geer
Ingrid De Geer (1927−1995) var docent och disputerade i musikvetenskap vid Uppsala universitet 1985. Hon har inom projektet särskilt intresserat sig för ingermanländarnas musikkulturella identitet, och har bland annat publicerat artikeln ”Ingermanländsk musikkultur i Sverige”. I de minnesrunor som Dagens nyheter och Helsingborgs dagblad publicerade vid hennes död 1995 framhålls både hennes musikaliska utbildning och hennes insatser inom motståndsrörelsen för att rädda danska judar under andra världskriget.
Vera Orban (fd. Lif)
Vera Orban (1938−) är doktor i språkvetenskap vid Uppsala universitet. Hon disputerade 2004 på avhandlingen Ingermanländares namnskick under 1900-talet: kontinuitet och förändring och har publicerat ett flertal artiklar kring namn och identitet.
Manja Lehto
Manja Lehto (1947−) är doktor i språkvetenskap och disputerade 1996 på avhandlingen Ingrian Finnish – Dialect Preservation and Change vid Uppsala universitet. Hon deltog i projektet under dess första år.
Länkar och lästips
Litteratur
Eric De Geer (2000): Ingermanland, vad är det och vilka är ingermanländarna? En geopolitisk historia.
Eric De Geer och Vera Lif, red.(2007): Ingermanländarna 60 år i Sverige. Symposiet i Örebro den 18 juni 2005.
Uno Hammarström (1985): Ingermanländarna som flydde till Sverige.
Eino Hanski (1979): Brödrabataljonen.
Sulo Huovinen, red. (1993): Ingermanland – om land och folk.
Karin Kämpäs (2007): Den långa vägen.
Manja Irmeli Lehto (1996): Ingrian Finnish: Dialect Preservation and Change.
Tyyne Lysell (2002): Den långa vägen till glädje.
Tyyne Martikainen (2007): Stalins terror: Toivo och Sanna Jääskeläinen – finskingermanländska överlevare.
Ania Monahof (1987): Genom graniten.
Sveriges ingermanländska riksförbund SIR, Historiebokskommittén (2000): Sverigeingermanländarnas historia
Länkar
Ingria Länk till annan webbplats., svenskspråkig tidskrift
Inkeriläisten Viesti Länk till annan webbplats., finskspråkig tidskrift
Sveriges Ingermanländska Riksförbund Länk till annan webbplats.
Svenska litteratursällskapet i Finland Länk till annan webbplats.
Samverkansprojekt
Webbsidan om det ingermanländska arkivmaterialet har tagits fram i samverkan med Sveriges Ingermanländska Riksförbund (SIR) Länk till annan webbplats. − Ruotsin Inkeri-Liitto (RIL) i syfte att lyfta fram en relativt okänd finsktalande grupp och stötta deras arbete.