Estlandssvenskt material

Dokumentation av estlandssvenskarnas och gammalsvenskbybornas språk och folkkultur.

De estlandssvenska samlingarna som finns i Uppsala består av uppteckningar, inspelningar, svar på frågelistor, ordsamlingar, namnsamlingar, fotografier och illustrationer som dokumenterar estlandssvensk kultur och kulturen i Gammalsvenskby före andra världskriget.

Vilka var estlandssvenskarna?

I Estlands kusttrakter har det sedan 1200-talet funnits en svensktalande befolkning. Under 1940-talet utgjordes den estlandssvenska befolkningen på öarna Odensholm, Ormsö, Runö, Stora och Lilla Rågö samt Nuckö, Rickul och Tallinn på fastlandet av ungefär 9 000 personer. I samband med krigsslutet flydde cirka 8 000 av dem till Sverige.

Vilka var gammalsvenskbyborna?

Gammalsvenskbyborna var jordbrukare i den södra delen av Ukraina, strax norr om floden Dnjeprs utlopp i Svarta havet. De hade ursprungligen bott på Dagö vid Finska viken, som då tillhörde Sverige, men tvingades flytta till Ukraina då ön blev ryskt territorium på 1700-talet. Efter flera års missväxt och efter att Sovjetunionen hotat med kollektivisering av jordbruket, kom 885 gammalsvenskbybor till Trelleborg den 1 augusti 1929.

Nils Tibergs livsgärning

År 1923 gav Herman Geijer, som då var föreståndare för Landsmålsarkivet i Uppsala, studenten Nils Tiberg (1900−1980) i uppgift att uppsöka de få kvarvarande av den svenskspråkiga befolkningen på Dagö för att uppteckna deras dialekt. Det kom att leda Tiberg in på hans stora livsgärning: att dokumentera estlandssvenskarnas och gammalsvenskbybornas språk och folkkultur.

Nils Tiberg lärde sig tidigt tala Dagömål och arbetade främst med de perifera estlandssvenska dialekterna, det vill säga dialekterna på Dagö, Nargö, Rågöarna och Kors (Vippal, Korkis) samt i Gammalsvenskby i Ukraina. Även de centrala estlandssvenska dialekterna på Nuckö och Ormsö var av intresse.

I samband med att estlandssvenskarna flyttade till Sverige 1944, var det viktigt att dokumentera deras dialekter och traditioner innan de assimilerades med den rikssvenska majoritetskulturen. Samma år startade därför en estlandssvensk undersökning under Tibergs ledning.

Ordsamlingar

I arkivet i Uppsala finns ett stort antal uppteckningar om estlandssvenska ord. Framför allt finner man dem i den så kallade estlandssvenska ordboken, som omfattar cirka 84 000 blad. Ordboken är uppställd från a till ö utifrån dialektorden. För varje ord får man veta varifrån det är belagt, hur det uttalas och vad det har för betydelser. Vid sidan av ordboken finns det även samlingar som bara innehåller ord från en enskild ö eller ett visst kustområde.

Nutida kunskapsförmedling och dokumentation

Dokumentationsarbetet fortsatte efter Nils Tibergs död 1980 ända fram till 1994, då det fick ett abrupt slut i och med att färjan Estonia sjönk och arkivet förlorade tre medarbetare som var på väg hem från Estland.

I dag har vi goda kontakter med Eesti Kirjandusmuuseum i Tartu (the Estonian Literary Museum) och vi tar också emot estlandssvenska forskare från bland annat Tallinn.

Vi har även hållit visningar för Estlandssvenskarnas kulturförening (Svenska Odlingens Vänner) för att visa vad som finns i arkivets samlingar. I samverkan med dem cirkulerades hösten 2014 också en frågelista och webbenkät på temat Att skapa hem i Sverige för att få reda på hur man efter flykten från Baltikum och Gammalsvenskby i Ukraina skapade nya hem i Sverige.

Inom projektet Estlandssvenskans språkstruktur (ESST) 2013–2018 har man arbetat med en del arkivmaterial från våra estlandssvenska samlingar – det rör sig om 33 handskrivna dialekttexter från början av 1900-talet som har renskrivits (och som man även önskar tillgängliggöra för forskare och integrera i den estlandssvenska korpusen i Tekstlaboratoriet, The Nordic Dialect Corpus, vid Universitetet i Oslo). Projektledare för ESST var Henrik Rosenkvist, professor vid Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet. Forskare som ingick i projektet var Maia Andréasson, Eva-Liina Asu-Garcia och Susanne Schötz. Projektet finansierades av Vetenskapsrådet.