Magi i vardagen

Många förknippar A-brunnar och svarta katter med otur medan fyrklövrar och hästskor i stället uppfattas som tursamma. Andra spottar på kroken när de fiskar, placerar blommor under kudden på midsommar, ger lyckosparkar eller undviker att lägga sina nycklar på bord. Företeelserna är exempel på skrock – magiskt tänkande och handlande i vardagen.

Kan minnas redan som liten, och när man började vara ute själv, att man ALDRIG gick på A-brunnar. Då man, i och med att man gjorde det, aldrig skulle ha tur i kärlek. K-brunnar skulle man däremot ALLTID gå på då det betyder tur i kärlek. Det var de som var lite äldre som lärde oss detta och vi fortsatte följa det. Detta har följt mig genom alla år och jag går absolut ALDRIG på A-brunnar men går fortfarande gärna på K-brunnar :-) Om man nu skulle gå på en A-brunn finns det ett sätt att häva ”förbannelsen” och det var att dunka i ryggen 3 gånger, och det skulle gärna vara en kompis som gjorde det men det gick i nödfall att dunka sig själv i ryggen 3 gånger också.

Berättat av Annika, född 1963 i Göteborg (Isof, DAGF 1612:275)

Att undvika gatubrunnar med ett A på är ett bra exempel på nutida vardagsskrock. Exemplet visar att magiskt tänkande inte bara tillhör det förflutna. Föreställningarna är också på andra sätt typiska för vardagsskrock – de rör tur och otur, lycka och olycka och förknippade med ritualer av olika slag. Det handlar om socialt överförda tankemönster och handlingar. Undvikandet av A-brunnar är visserligen en ganska ny företeelse samtidigt som den bygger på mycket gamla och närmast universella principer. Föreställningen varierar dessutom över tid. Som många andra former av vardagsskrock befinner sig undvikandet av A-brunnarna ofta i gränslandet mellan lek och allvar.

Kontroll och kommunikation

Vardagsskrock fyller alltjämt funktioner för både enskilda människor som för samhället i stort. Funktionerna varierar från person till person och ofta också från en gång till en annan. Vardagsskrock både roar och oroar. Ibland är det något lekfullt och roligt, andra gånger handlar det om desperata försök att hantera det ohanterbara, kontrollera det okontrollerbara. Samtidigt kan ritualerna också förstås som redskap för att formulera, kommunicera och jämföra känslor som rädsla, vänskap och kärlek. Därmed kan vardagsskrocken och dess förändring över tid ses som en samhällsbarometer, ritualerna som titthål i våra ofta outtalade farhågor och förhoppningar.

Ofta rör föreställningarna tur och otur, lycka och olycka. Inte sällan bottnar vardagsskrocken rentav i antagandet att det finns en begränsad mängd lycka i världen, en lycka som alla kan mista men också tillägna sig en del av. I begreppet ingår dessutom både tydor, spådomar och önskningar av olika slag.

Tror vi på skrock?

Tror vi på vardagsskrocken? Ibland används istället begreppet halvtro för att fånga in ambivalensen när det gäller magiska handlingar och ritualer i vardagen. Även om man intellektuellt sett avfärdar föreställningarna är det fullt möjligt att de ändå påverkar ens vardag. Med begreppet halvtro betonas också att vardagsskrock inte är något statiskt – en och samma person kan ibland ”tro”, ibland inte.

Begreppet skrock är inte helt oproblematiskt. Historiskt sett har det använts för att på ett nedvärderande sätt beskriva andras tro och beteenden. Numera används ordet lika ofta för att beskriva föreställningar som man själv anammar. Andra begrepp som ofta syftar på samma sak är vardagsmagi och övertro. I Isofs samlingar finns tiotusentals berättelser om ämnet.