Göteborg
Göteborgskan har vuxit fram bland de människor som i industrialismens spår flyttade in till Göteborg i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet.
De flesta som flyttade till Göteborg kom från angränsande landskap, framför allt från Bohuslän, Halland och Västergötland. När de talade med varandra skapades göteborgskan, som blev en blandning av drag från de inflyttades dialekter.
Typiska språkdrag i göteborgska
- Kort i uttalas som kort e: fisk blir fesk
- Kort y uttalas som ö: byxor blir bôxer och kyrka blir kôrka.
- Kort ö uttalas som u: dörr blir durr.
- Bindevokalen e används i vissa sammansatta ord, exempelvis i sopebil och fälleben.
- På meningsbyggnadsnivå är det typiskt för en göteborgstalare att säga denna boken och detta sättet i stället för den här boken och det här sättet.
Ett utmärkande drag för speciellt äldre göteborgska är ett dentalt uttal i stället för ett supradentalt uttal, vilket innebär att orden bord, barn och fors uttalas bod, ban och fåss. Tunt l tillhör traditionell göteborgska. Det är intressant att det inte finns något tjockt l i stadsdialekten, trots att samtliga dialekter runt om Göteborg har tjockt l i ord som ful och blå. En förklaring kan vara att det ansetts lantligt att använda tjockt l och att man som stadsbo förväntades att prata med tunt l.
Göteborgska i dag
I dag växer det i vissa invandrartäta områden i Göteborg fram en ny göteborgska med språkdrag som vi inte känner igen vare sig från standardsvenska eller från äldre göteborgska. De dialekterna kännetecknas av förenklingar i böjningssystem, ordföljd och i intonationsmönster. Dessutom innehåller de många lånord från olika invandrarspråk.
Exempel 1: Göteborg
Intervju med ung kvinna. Inspelad år 2000.
Dialektbloggen:
Röster i Göteborg
I webbutställningen Göteborgsröster i arkivet kan du läsa mer om göteborgska och lyssna på flera dialektinspelningar med göteborgare.
Svenska förklarad: Göteborgska
I programmet Svenska förklarad från UR berättar Jenny Nilsson, dialektforskare på Isof, om olika dialekter i Sverige.