Jag och min dialekt

Dialekten följer med genom livet men kan påverkas av såväl yttre omständigheter som personliga val.

Dialekten är föränderlig

Dialekten är inget statiskt som man lär sig en gång för alla. Tvärtom brukar dialekten anpassas och förändras genom hela livet.

Det är väldigt individuellt hur mycket eller litet man anpassar sig i en grupp där det talas en främmande dialekt, och hur medveten eller omedveten man är om vad man gör. Någon som är mycket stolt över sin dialekt och mån om att bevara den kanske inte alls anpassar sig efter samtalspartnern. Talar man däremot en dialekt med låg status, eller tycker illa om sin dialekt eller skäms över den försöker man istället ofta anpassa sig efter dem man talar med.

Formellt och informellt

Situationen vi befinner oss i har stor betydelse för hur vi väljer att anpassa vår dialekt. I en formell situation, som till exempel vid en anställningsintervju, i ett föredrag eller ett samtal med en myndighetsperson, brukar vi anpassa oss mot standardspråket. Vi byter ut speciella dialektala ord som vi tror kan vara svåra att förstå, och vi försöker prata mindre dialektalt och mer standardnära och tydligt. På så sätt vill vi både underlätta förståelsen och förmedla en högstatusbild av oss själva.

I en mer informell situation, bland vänner, arbetskamrater och bekanta, är det dock mer accepterat och önskvärt att visa mer av sin personlighet och dialekten är ju en viktig del av vilka vi är. För att visa samhörighet och solidaritet kan det även hända att vi tar efter vissa drag ur andras dialekt.

Anpassning och kodväxling

Vilken ursprungsdialekt vi har påverkar också hur vi anpassar oss. Om vår dialekt inte skiljer sig så mycket från standard eller från vår samtalspartners dialekt, kan vi räkna med att göra oss förstådda utan att behöva förändra uttal eller ordval så mycket.

I vissa fall, då dialekten skiljer sig starkt från standardspråket eller från dialekten som övriga i gruppen talar, förekommer istället kodväxling. Det innebär att man helt byter kod och börjar prata "svenska", det vill säga standardspråk, istället för dialekt. Detta är vanligt t.ex. för talare av Orsamål eller pitemål.

Dialekten i flytten

Vad händer med den egna dialekten när man flyttar till ett område där det talas en annan dialekt? Den nordiska forskning som gjorts på det här området är otillräcklig och resultaten är ganska motstridiga. Nedan ges ändå en kort översikt av resultaten för de faktorer som återkommer i studierna: ålder vid flytten, utbildning, yrke och kön. De studier som omtalas namnges i Lästips nedanför texten.

Ålder

När det gäller ålder visar ett par studier av förhållandena i Sverige att personer som flyttar efter att de fyllt 40 år är mer benägna att hålla kvar sin dialekt. Yngre människor anpassar alltså sin dialekt mer vid flytt. I Norge visar dock en avhandling tvärtom att yngre personer behåller sin dialekt i högre grad än medelålders och äldre. Denna skillnad kan bland annat bero på olika språklig tolerans i de nordiska länderna. I Norge är inställningen till dialekter generellt mer positiv än i Sverige.

Utbildning

Även resultaten för faktorn utbildning är motstridiga. Enligt den svenska forskningen anpassar sig högutbildade personer mer till standardsvenska än lågutbildade. I den norska avhandlingen finns det däremot en tendens att personer med högre utbildning håller fast vid sin ursprungliga dialekt mer än de med lägre utbildning. En svensk studie av kvinnor som flyttat till Norge visar liknande resultat. De högutbildade kvinnorna håller i högre grad fast vid svenskan. Dessa resultat har tolkats som att högre utbildning ger större språklig säkerhet. Även här kan det vara skillnader i språklig tolerans mellan de nordiska länderna som bidrar till de skilda resultaten.

Yrke

För kategorin yrke finns det lite olika sätt att dela in yrkena i grupper. Den norska avhandlingen visar att det är vanligt att personer med administrativa yrken inte förändrar sin dialekt så mycket. Studien av svenskorna som flyttat till Norge visar att de som arbetar i högstatusyrken inte anpassar sin dialekt lika mycket som de som arbetar i lågstatusyrken. I en finsk studie behåller personer som har yrken där de talar mycket med okända och/eller använder skriftspråk fler tydliga dialektdrag än andra yrkesgrupper. Detta resultat går alltså emot den rådande uppfattningen att mycket och varierad språkkontakt främjar ett mer standardiserat språkbruk.

Kön

Kön tas främst upp i den norska avhandlingen, men där har denna faktor en stor betydelse. Kvinnorna anpassar nämligen sitt språk i klart högre utsträckning än männen.