Y

Ycklaren–Yxningen

Ycklaren sjö, Ockelbo sn, Gästrikland → Ockelbo.

Ydre härad hd, Östergötland. (in) Ydre 1279. – Ydre, som är ett gammalt bygdenamn, har förklarats som bildat till ett fsv. *ydher ’idegran’. Fsv. Ydhre, bildat som eke till ek, skulle då betyda ’trakten där det växer idegran’. Tecken på förekomst av idegran i Ydre synes föreligga i två bynamn, Idhult (i Idhhvlth 1460) i Svinhults socken och Idebo (Idhabodhe 1418 sen avskr.) i Malexanders socken, vilken under medeltiden räknades till Ydre. Dessa båda namn innehåller sannolikt ett annat, vanligare ord för trädet ifråga, fsv. *idhe, som ingår i idegran.

Yllestad sn, Vartofta hd, Västergötland. (de) Ylistadhum 1323. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Förleden kan innehålla ett mansbinamn fsv. *Ylir eller *Yli ’Skrikhalsen’ e.d., bildat till verbet yla. Efterleden är → sta(d).

Ymsen sjö, Vadsbo hd, Västergötland. Ymsi ca 1325. – Sjöns namn är möjligen bildat till fsv. ymse ’växlande, skiftande’ syftande på hastigt skiftande väderleksförhållanden.

Yngaren sn, Södermanland. Yngeren 1560. – Namnet är oklart. Det har sammanställts med ord för ’trång(het)’. Mellan socknarna Björkvik och Halla är den vidsträckta sjön förhållandevis sammanträngd.

Yngen sjö, Färnebo och Kroppa snr, Färnebo hd, Värmland. Öngen 1658. – Namnet torde vara ett ursprungligt *Öingen, en bildning med -ing till ordet ö, alltså ’den örika (sjön)’.

Yngsjö tätort, Åhus sn, Villands hd, Skåne. Inscio 1135 avskr., (in) Insyo 1294 avskr. – Namnet innehåller ordet insjö (i motsats till det närliggande havet) med syftning på den nu till stor del uppgrundade Yngsjösjön vid bebyggelsen.

Ysane sn, tätort, Listers hd, Blekinge. (y) Isande 1420 avskr. – Det från kyrkbyn (nu en tätort) lånade namnet har dunkelt ursprung.

Ysby sn, tätort, Höks hd, Halland. (tel [’till’]) Øsby kyrkæ 1393. – Tätorten, som ligger på mark till olika byar, omfattar bebyggelse vid sockenkyrkan och har övertagit socknens namn. Detta är i sin tur lånat från en by i kyrkans närhet. Förleden innehåller väderstrecksbeteckningen öst. Efterleden är → by ’gård; by’. Förmodligen har byn namngetts från byn Hov lite längre västerut.

Ystad kn, stad, Skåne. domus ystaensis [’Ystadshus’] 1280, (in) Ystath 1285 avskr. – Stadens namn har tolkats som innehållande fda. *y ’idegran’ och senast som innehållande ett ord *yzt ’yttersta’, här i betydelsen ’längst ut mot havet’. Efterleden är → sta(d).

Ytterby sn, Inlands Södre hd, Bohuslän. (a) Konong(a) hællu ytri (åsyftar själva kyrkan) 1300-talet, (J) Yttra byar sokn 1353 avskr. – Namnet, ’den yttre, dvs. längre utåt belägna gården/byn’, tycks förutsätta en nu försvunnen bebyggelse i närheten av kyrkan. Yttre syftar på läge närmare havet i förhållande till → Kungälv (jfr skrivningen från 1300-talet).

Ytterenhörna sn, Selebo hd, Södermanland. (in) parochia Tunum Enhørne 1281. – Sockennamnet Ytterenhörna utgår från bygdenamnet → Enhörna. Ytterenhörna ligger längre bort från den öppna Mälaren än → Överenhörna socken. Vad som föranlett förleden Ytter- är ovisst (jfr → Yttergran och → Ytterselö). Under medeltiden bar socknen även namnet Tuna, som lånats från kyrkbyn (→ tuna).

Yttergran sn, Håbo hd, Uppland. ecclesie Ytrugren 1298. – Till grund för sockennamnen Övergran (Ecclesie mee parochiali [’till min sockenkyrka’] Øffrogræn 1298) och Yttergran ligger en bildning till ordet gran, troligen med kollektiv betydelse och syftande på granvegetation. Ytter- och Över- är tillagda i särskiljande syfte, där Ytter- syftar på läget längre ut mot och Över- på läget längre upp från Mälaren. Åtminstone Yttergran återgår på ett bynamn: Græn (de Gren 1324), avseende nuvarande Yttergransby strax söder om Yttergrans kyrka. Vad beträffar Övergran är förhållandena mer oklara. Även här antyder källorna att ett bynamn kan ligga till grund, men mer tilltalande är måhända att se namnet som resultatet av en splittring av ett större, ursprungligt Græn omfattande såväl Ytter- som Övergran.

Ytterhiske stadsdel, Umeå stad, Västerbotten → Hissjön.

Ytterhogdal sn, tätort, Hälsingland. (i) Hoadalenn 1273 avskr., (j mællan) Yter Hwddal 1430 eller 1484. – Sockennamnen Ytter- och Överhogdal (j mællan … Øffuer Hwddal 1430 eller 1484) återgår på ett bygdenamn Hogdal ’dalgången runt ån Hoan’. Detta ånamn (a Hoe 1273 avskr.) innehåller ho ’tråg, ränna’ och syftar på fördjupningar, som finns i särskilt åns nedre lopp. Förlederna Ytter- och Över- anger socknarnas relativa läge till varandra; Ytterhogdal ligger längre nedströms och Överhogdal längre uppströms ån.

Ytterjärna sn, Öknebo hd, Södermanland → Järna.

Ytterlännäs sn, Ångermanland. Ytralænes kirkia 1390 sen avskr. – Namnet(ursprungligen Lännäs) har äldst snarast betecknat prästgården, på vars område socknens gamla kyrka ligger. Troligen är det fråga om uppkallelse efter ett likalydande namn i → Överlännäs. Ytter- syftar på att socknen ligger längre ut mot havet än Överlännäs.

Yttermalung tätort, Malungs sn, Dalarna. Yttermalung 1539. – Tätorten återgår på en by. Namnet kan tolkas som ’(gården/byn i) den yttre (dvs. nedströms Västerdalälven liggande) delen av (bygden, socknen) Malung’. Namnet kan ha betecknat en bebyggelse redan från början men också ha varit ett områdesnamn som senare övertagits av en gård eller by, kanske den först tillkomna i området. Som ursprungligt gård- eller bynamn kan Yttermalung dessutom tolkas som ’den »yttre» gården/byn i (bygden, socknen) Malung’.

Ytterselö sn, Selebo hd, Södermanland. Tunæ in Sila 1327, Ytrasyla sokn 1381. – Sockennamnet (’det yttre Selaö’) har utgått från önamnet fsv. Sila (→ Selaön). Förleden Ytter- åsyftar troligen att Ytterselö ligger längre ut mot den öppna Prästfjärden än → Överselö socken. Under medeltiden bar socknen också namnet Tuna, som lånats från kyrkbyn (→ tuna).

Yttertavle by, Umeå sn, Västerbotten → Innertavle och Tavelsjö.

Yttertjurbo härad hd, Västmanland. – Yttertjurbo härad och Övertjurbo härad har bildats genom delning av Tjurbo härad, det medeltida Thiurbo hundare (j Thyurbohundære 1356). Det i nord-sydlig riktning långt utsträckta häradet delades på 1600-talet i en sydlig del, Yttertjurbo härad, belägen ut mot Mälaren, och en nordlig del, Övertjurbo härad, belägen längre upp från Mälaren. Hundaresnamnet Thiurbo hundare (jfr → hundare) innehåller en plural inbyggarbeteckning, fsv. thiurboar, som utgår från den gamla tingsplatsen på Lundboberg, ’Lundbybornas berg’, en betydande höjd sydöst om byn Lundby i Tortuna socken. Denna höjd karakteriseras av en markerad brant med klippavsatser och av anhopningar av stenblock av delvis betydande storlek. Sådana berg- och blockformationer har kunnat benämnas med ett ord »tjur», fsv. *thiur; ett geografiskt närliggande exempel är Tjur (i Thiwre 1400), en by i Lundby socken i Västerås stad, som har namn efter en imponerande koncentrerad blockanhopning på en av slätmark omgiven kulle. Thiurbo hundare kan alltså återges med ’deras hundare som har sin samlingsplats på »tjur»-berget’. Den av »tjur»-formationer kännetecknade platsen har kollektivt kallats fsv. *thyre, vilket ligger till grund för by- och sockennamnet → Tortuna. Jfr → Tyresta, → Tyresö.

Ytterån tätort, Näskotts och Alsens snr, Jämtland. (i) Yteraa … (øffre) Ythraaen 1520. – Tätorten har snarast namn efter järnvägsstationen, öppnad 1882. Redan tidigare fanns dock kvarnar och smedjor vid forsen, samt på Alsensidan Ytterå badanstalt. Namnet avser från början det korta vattendraget mellan Alsensjön och Storsjön. Förleden anger möjligen relationen till Faxån mellan Näldensjön och Alsensjön, högre upp i samma vattensystem.

Yxered by, Hjorteds sn, Södra Tjusts hd, Småland → Yxern.

Yxern sjö, Frödinge sn, Sevede hd, Locknevi sn, Södra Tjusts hd, Tuna sn, Tuna läns hd, Småland. Yxern 1634. – Sjönamnet ska sammanhållas med bynamnet Yxered (j Yxaridh 1381), avseende en by i Hjorteds socken sydöst om sjön. Båda namnen kan återgå på ett äldre namn på Yxeredsån, *Yx, bildat till dialektformen yx av ordet yxa. Den sakliga bakgrunden till ett sådant ånamn är dock oklar.

Yxnerum sn, Skärkinds hd, Östergötland. Yxnarwma sokn 1383. – Socknen har fått sitt namn från en bebyggelse vid kyrkan. Det innehåller → rum ’öppen plats’ och i förleden troligen en gammal plural genitivform, fsv. yxna, av ordet oxe.

Yxningen sjö, Småland och Östergötland. Yxningen Lacus 1653. – Ortnamnet har utgått från gård- och sockennamnet → Yxnerum vid sjön och betyder ’sjön vid Yxne-rum’ eller ’Yxnerumsbornas sjö’.