Ortnamnsvård

Ortnamnsvården arbetar för ett ortnamnsskick som är funktionellt och enhetligt. Ortnamnsvården tar också hänsyn till den tradition och historia som ortnamnen förmedlar.

Ortnamnsvården verkar för att vi ska ha ett ortnamnsskick som är funktionellt och enhetligt, där ortnamnen stavas i samklang med gällande språkriktighetsregler och stavningsprinciper. Det är också viktigt att komma ihåg att ett ortnamn är ett immateriellt kulturarv som vi förvaltar tillsammans med tidigare och kommande generationer och som bär med sig information om den plats som det namnger.

Officiellt ortnamnsskick reglerat i lag

Ortnamnen i Sverige är lagskyddade i kulturmiljölagen Länk till annan webbplats.. Sedan år 2000 finns det i lagens första kapitel en hänsynsparagraf som reglerar hanteringen av ortnamn. Den har rubriken God ortnamnssed och lyder i sin helhet:

Vid statlig och kommunal verksamhet ska god ortnamnssed iakttas. Det innebär att

– hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl,

– ortnamn i övrigt stavas enligt vedertagna regler för språkriktighet, om inte hävdvunna stavningsformer talar för annat,

– påverkan på hävdvunna namn beaktas vid nybildning av ortnamn, och

– namn på svenska, samiska, finska och meänkieli så långt möjligt används samtidigt på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden.

Namn som godkänts av Lantmäteriet ska i statlig och kommunal verksamhet användas i sin godkända form.

Kulturmiljölagen (1988:950, ändrad 2013:548), 1 kap. § 4, God ortnamnssed

Tillämpningen av hänsynsparagrafen God ortnamnssed finns beskriven i Ortnamnsrådets handledning med samma namn, se Lantmäteriets skrifter Länk till annan webbplats..

Ortnamnsvårdens principer

De officiella ortnamnen i Sverige ska stavas enligt moderna stavningsregler. I praktiken betyder det att vi för de svenska namnens del följer stavningen i Svenska Akademiens ordlista Länk till annan webbplats.. Eftersom moderna stavningsregler inte tillåter stavning som qvarn om kvarn och öfver om över ska officiellt fastställda ortnamn inte heller stavas till exempel Qvarnböle och Öfverby, utan Kvarnböle och Överby.

Ortnamn innehåller likväl inte alltid element som finns i moderna ordböcker. I sådana fall följer ortnamnsvården tre andra huvudprinciper:

  • att stava namnen enligt etymologi (namnens stavning beror på namnens betydelse, analyserad ur ett namnvetenskapligt perspektiv),
  • att stava namnet i enlighet med dess hävd (en etablerad stavning ändras inte, även om den språkligt sett är felaktig),
  • att stava namnen baserat på ljudlikhet (stavning i nära anslutning till uttal; gäller i fall där namnet inte kan ges en tillfredsställande tolkning).

Ortnamnsvården vid Isof

Isof vårdar det officiella ortnamnsskicket i hela Sverige, inte bara de svenska namnen, utan också de samiska, de meänkieliska och de finska. Vi har inga beslutsbefogenheter, men vi är remissinstans till regeringen, Lantmäteriet och Svenska kyrkan i frågor som rör officiellt ortnamnsbruk. Vi ger även råd och rekommendationer i frågor som rör kommunalt namnbruk; gäller det förändringar i postortsnamn ska kommunerna inhämta ett yttrande från oss i frågan innan en ansökan skickas in till PostNord. Vi arbetar även med rådgivning till andra myndigheter och organisationer.

I Isofs arkiv finns omfattande ortnamnssamlingar för hela Sverige, även för samiskt, finskt och meänkieliskt område. Myndigheten bedriver kontinuerligt insamling och dokumentation av och forskning kring såväl svenska som minoritetsspråkliga ortnamn. Detta sker i samarbete med andra myndigheter, organisationer, forskare och enskilda namnbrukare.

De yttranden och rekommendationer som vi ger är baserade på ortnamnsamlingarna och på den forskning som bygger på dem, till exempel den forskning som görs av ortnamnsforskarna vid Isof. Vi väger också in rådande språkvårdsprinciper och dialektforskningens resultat i de utredningar som vi gör.

Isof har som formell remissinstans i ortnamnsfrågor arbetat tillsammans med Sametingets språkkonsulenter för att förankra Isofs granskning av de samiska ortnamnen, men även för att öka det samiska inflytandet över de samiska ortnamnen.

Ortnamnsvården i Sverige

Isof och dess föregångare har som expertmyndighet arbetat aktivt med svensk, samisk och finsk (senare även meänkielisk) ortnamnsvård sedan 1903. Då inleddes ett samarbete kring ortnamn mellan den nybildade Ortnamnskommittén och Rikets allmänna kartverk. Ett tidigt uppdrag var att få ordning på ortnamnen i de jordregister som då skulle byggas upp utifrån de gamla jordeböckerna. Till att börja med hade ortnamnsvården en tydligt språklig syn på namnreglering, men med tiden har den kulturhistoriska delen blivit allt viktigare.

Ortnamnskommittén och Rikets allmänna kartverk är föregångare till dagens Isof och Lantmäteriet som fortfarande är huvudaktörer inom ortnamnsvården. Riksantikvarieämbetet har fått utökat ansvar inom ortnamnsvården genom ortnamnsparagrafen i kulturmiljölagen.

Lantmäteriet

Lantmäteriet Länk till annan webbplats. har som nationell ortnamnsmyndighet beslutsbefogenheterna vad gäller ortnamn. Till Lantmäteriets uppgifter hör att besluta om stavningen för ortnamnen i sina grundläggande geodata. Detta gäller bland annat alla namn som finns i fastighetsregistret, alltså bland annat namnen på våra gårdar och byar. Lantmäteriet beslutar även om våra naturnamn.

Den officiellt fastställda stavningen av våra ortnamn redovisas via Lantmäteriets digitala tjänst Sök ortnamn Länk till annan webbplats..

Ortnamnsrådet

Vid Lantmäteriet finns Ortnamnsrådet Länk till annan webbplats. som består av ledamöter från myndigheter och organisationer med intressen inom ortnamnsverksamheten, däribland Isof och universiteten. Ortnamnsrådet har till uppgift att stärka den officiella ortnamnsvården och vägleda myndigheter och andra namngivare när det gäller god ortnamnssed.

Namnvårdsgruppen

Namnvårdsgruppen är ett rådgivande samarbetsorgan för frågor som rör svenskt namnbruk och består av representanter för ett antal myndigheter och organisationer med namnvårdande verksamhet i Sverige, Finland och EU. Namnvårdsgruppen fungerar som ett rådgivande organ i frågor som rör svensk namnvård i allmänhet och geografiska namn i synnerhet. Se mera på Namnvårdsgruppens webbsidor.

Internationell ortnamnsvård

Ortnamnsvård bedrivs även på internationell nivå, främst i Förenta nationernas regi. Inom FN finns en expertgrupp för ortnamn, UNGEGN Länk till annan webbplats., som arbetar med frågor som rör namnvård och namnplanering. Från Sverige deltar representanter från Isof och Lantmäteriet.

När det gäller ortnamnsvård i FN:s regi används begreppet "geografiska namn". Huvudmålet är att arbeta för ett klart och enhetligt internationellt namnskick. En viktig delfråga utgör behandlingen av minoritetsspråkens ortnamn, vilket på nordiskt initiativ och med samiskan som exempel, tagits upp i flera särskilda FN-resolutioner (1972–2007).