T

Taberg–Töve

Taberg tätort, Månsarps sn, Tveta hd, Småland. – Tätorten, tidigare kallad Smålands Taberg, har vuxit upp kring en poststation och den år 1894 öppnade järnvägslinjen. Namnet har givits efter läget vid sydöstra delen av berget Taberg, som i sin tur fått namn efter gården Tahe (Toda 1542, Tada 1543). Gårdnamnet innehåller fsv. tadha ’(gödslad) äng’.

Staden gd, Månsarps sn, Tveta hd, Småland → Taberg.

Tallvik tätort, Överkalix sn, Norrbotten. – Tätorten har troligen övertagit namnet från en närbelägen vik av sjön Tallviksavan. Förleden innehåller trädbeteckningen tall.

Tallåsen tätort, Ljusdals sn, Hälsingland. – Tätorten, som består av ett par byar, har namn efter en 1885 tillkommen järnvägsstation och en 1886 inrättad poststation på mark till byn Ede. Förmodligen på grund av att Ede var föga lämpligt som stationsnamn, nyskapades namnet Tallåsen. Man tog därvid fasta på att det fanns en tallbevuxen sandås på platsen.

Tandsbyn tätort, Lockne sn, Jämtland. – Tätorten har fått namn efter stationen Tandsbyn vid Inlandsbanan, kring vilken den vuxit fram. I förleden ingår bynamnet Tand (i Tand 1410), sannolikt besläktat med tända och syftande på öppen, avbränd mark. Efterleden innehåller → by ’gård; by’. Stationen, anlagd vid mitten av 1910-talet, ligger i närheten av byn.

Tannåker sn, Västbo hd, Småland. Tanakir 1350 avskr., (aff) Tandaker 1408 (avser byn), (i) Tanaker sokn 1496. – Socknen har fått sitt namn efter en by. Förleden har föreslagits innehålla fsv. tan(n) ’tand’, snarast syftande på en udde i sjön Bolmen. Denna tolkning bygger på avskriftsbelägget från 1350 med skrivningen Tan-; d i tand är inte ursprungligt. Om förleden i stället är Tand- kan ett dialektord tande ’fackla av tjärved, bloss’ ingå. Efterleden är → åker.

Tanum kn, sn, Tanums hd, Bohuslän. (i) Tuneims sokn 1317. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som i förleden innehåller fvn. tun ’inhägnad’. Till utvecklingen av Tun- till Tan- finns paralleller i norska ortnamn, t.ex. Manum (av Munhammar), Branem (av Brunheim). Efterleden är → hem ’boplats; gård’, som senare försvagats till -um.

Tanumshede tätort, Tanums sn, Tanums hd, Bohuslän. – Tätorten, som nu också omfattar bebyggelsen kring Tanums kyrka, har vuxit upp kring byn Hede med gästgiveri, tingsställe och en år 1861 öppnad poststation. Bynamnet Hede (j Hædi 1391) innehåller dativform av ordet hed. Poststationsnamnet ändrades till → Tanum 1870 och till Tanumshede 1903.

Tanums härad hd, Bohuslän. Thanund skyffre 1544. – Häradsnamnet är bildat till by- och sockennamnet → Tanum. De är känt först från nyare tiden. Äldre namn på distriktet är Ludherlagh, skrivet (j) Luderlaghi 1400, (j) Ludelagskipræidhæ 1416. Såsom beläggen visar, har distriktet tjänat som skeppsreda (→ härad). Ludherlagh är ett bygdenamn. Förleden är sockennamnet → Lur, också det ett bygdenamn. Ludherlagh har avsett ett större område än Lur, nämligen också Tanums socken. Med utgångspunkt från bygden Lur har uppstått ett större bygdelag, vilket uttrycks med lagh (jfr bygdelag).

Tarfala forskningsstation, Kiruna stad, Lappland. – Namnet, som är givet efter platsen för stationen, är en försvenskning av nordsam. Darfál(a), en bildning till darfi ’mossa, torv’. Betydelsen är ’mossbevuxet område’.

Tarradalen älvdal, Jokkmokks sn, Lappland. – Namnet är en försvenskning av lulesam. Darrhavuobme (skrivet Tarrevuebne 1756), sammansatt av darrha ’ravinkant’ och vuobme ’skogsdal’. Dalen har sitt namn efter Stuora Basse Darrha, ett äldre namn för Basseuksa (med en äldre stavningsform Passeuksa) ’den heliga dörren’, som avser en samisk offerplats i dalens nedre del. Offerplatsen har troligen även gett namn åt fjällmassivet Darregájsse (med en försvenskad stavning Tarrekaise), vars efterled är gájsse ’hög och spetsig fjälltopp’. Förleden darre är liktydig med darrha och ingår i dag även i dalens och den där rinnande älvens, Darreädno (ädno ’älv’), namn.

Tarsled sn, Kullings hd, Västergötland. (in) Tarslef 1393. – Socknen har fått sitt namn från gården Tarsled (Stommen, → Stommen). Det innehåller i efterleden → löv, senare omtolkat till -led. Förleden är oklar.

Tavelsjö tätort, Umeå sn, Västerbotten. Thafflesiö 1539. – Tätorten är framvuxen ur byn, som har fått namn efter läget vid sjön Tavelsjön. Förleden i sjönamnet innehåller genitiv *Taflo av Tavelåns gamla namn fsv. *Tafla, i böjd form också bevarat i bynamnet Tavle (i Taflæ 1494) med syftning på (den ena av) byarna → Innertavle (nu tätort) och Yttertavle vid Tavelåns utlopp i Bottniska viken. Tavelån är avrinningså för Tavelsjön, varför sjönamnet kan tolkas som ’Tavelåns (ån *Tavlas) källsjö’. Ånamnet *Tavla är besläktat med norska dialekters tavla ’gå fram och tillbaka sökande sig fram med möda; gå trippande och vaggande, gå osäkert och snubblande’ och syftar på åns slingrande lopp, särskilt utpräglat mellan byarna Ersmark och Anumark.

Tavelån å, Umeå sn, Västerbotten →Tavelsjö.

Taxinge sn, Selebo hd, Södermanland. Thaxunge 1280. – Namnet innehåller en inbyggarbeteckning thaxungar (→ -inge), som kan vara bildad till ett naturnamn *Thaxnæs e.d., där Thax- är en fornsvensk motsvarighet till fvn. þǫx ’grävling’. Vid tiden för sockenbildningen har Taxunge varit ett bygdenamn. Det kan dock från början ha avsett en nu upplöst bebyggelse i socknens centrala område, varav Näsby, Hällby, Åby och Finkarby utgör delar. Vid upplösningen har namnet, enligt denna förklaring, övergått till att fungera som bygdenamn.

Teckomatorp tätort, Norra Skrävlinge sn, Onsjö hd, Skåne. Tickemandtztorp 1574, Tickmantorp 1591. – Förleden i detta gamla bynamn är oklar. Den har tolkats som innehållande en forndansk motsvarighet till det runsvenska mansnamnet Tidhkomi, med betydelsen ’han som kommer ofta, snyltgästen’ eller kanske ’den som kommer vid lämplig tidpunkt’ (om det nyfödda barnet). Efterleden är → torp ’nybygge’

Teda sn, Åsunda hd, Uppland. in parochia Thedhom 1301. – Namnet har antagits innehålla ett ord besläktat med verbet tina, syftande på isfrihet i vatten. Den sakliga bakgrunden, liksom namnets ursprungliga syftning, är dock oklar.

Teg stadsdel, Umeå stad, Västerbotten. Teegh, Teek 1539. – Stadsdelen är framvuxen ur byn Teg (egentligen två byar, Västerteg och Österteg). Trots flera 1500-talsskrivningar med slut-k innehåller namnet troligen ordet teg ’åkerteg’.

Tegelsmora sn, Olands hd, Uppland. (de) Tighlismoru 1282. – Ortnamnet har antagligen från början avsett de långsträckta sankmarker som tidigare utbredde sig längs Tegelsmoraån. Troligen har det via ett äldre namn på den nuvarande prästgården förmedlats till socknen. Efterleden innehåller dialektordet mor ’(sumpig) granskog’, men förleden är flertydig. Den kan innehålla ett äldre namn *Tighlir på Kyrksjön. Ett sådant sjönamn skulle kunna vara bildat till ett från flera håll i Norden känt verb tigla som bl.a. betyder ’ge ofta och litet åt gången’, och i så fall syfta på fisket i sjön. Alternativt kan det röra sig om genitiv av ett personnamn bildat till samma ord, *Tighlir ’den sparsamme’ e.d. Ytterligare en möjlighet är att ansluta till tygel ’hästtygel, rem’. Förleden skulle då kunna innehålla ett namn på den långsmala dalgången norr om Kyrksjön, vilken liknats vid en tygel.

Tegnaby f.d. sn, by, Hemmesjö med Tegnaby snr, Konga hd, Småland. (in) parochia Thegnæby 1314. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller genitiv pluralis av ett ord motsvarande fvn. þegn ’fri man; krigare’ och → by ’gård; by’ (jfr → Karlaby). 1854 sammanslogs Tegnaby socken med → Hemmesjö socken till Hemmesjö med Tegnaby socken.

Tegneby sn, Orusts västra hd, Bohuslän. ( j) Þegnabear sokn 1360. – Socknen har troligen fått sitt namn från en gård i socknen. Det innehåller genitiv pluralis av fvn. þegn ’fri man; krigare’ och → by ’gård; by’ (jfr → Karlaby).

Teleborg gods, stadsdel, Växjö stad, Konga hd, Småland. – Stadsdelen har fått sitt namn efter godset Teleborg, som tillkom strax före 1900. Efterleden innehåller borg, och förleden har hämtats från namnet på den närbelägna byn Telestad (Tylastadhæ 1311). Dess namn, vars efterled är → sta(d), har en oklar förled.

Telestad bebyggelse, Växjö stad, Småland → Teleborg.

Tengene sn, Viste hd, Västergötland. Thænghini 1298 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller i efterleden → vin ’betesmark; äng’. Förleden innehåller eller sammanhänger troligen med dialektordet tånge ’lång, smal udde’ m.m. I området vid kyrkan finns olika höjdformationer, som kan ha föranlett användningen av detta ord.

Tenhult tätort, Rogberga sn, Tveta hd, Småland. (i) Tenolt 1455. – Tätorten har vuxit upp kring järnvägen och den år 1864 öppnade poststationen söder om järnvägsstationen. Förleden kan innehålla ordet ten i en ursprunglig betydelse ’skott, kvist, smal gren’. Efterleden är → hult.

Tensta stadsdel, Stockholms stad (f.d. by, Spånga sn, Sollentuna hd), sn, Norunda hd, Uppland. – Båda ortnamnen kan innehålla ett fornsvenskt ord *tenstadher, syftande på platser med fiskeinrättningar i form av tenor, dvs. (fisk)mjärdar. I fråga om byn Tensta i Spånga socken (Tensta 1539) kan dessa ha legat i Bällstaån väster om den forna bytomten. Tensta socken (ecclesie Tensta 1292) har övertagit sitt namn från en by, nu uppdelad på Travenberg, Brogården och Norra Tensta. Namnet kan här ursprungligen ha syftat på fiskeanläggningar vid en ström i Vendelån nära den nuvarande bron väster om kyrkan.

Testeboån å, Gästrikland och Hälsingland. – Ånamnet innehåller i förleden ett namn på en nu försvunnen by, Testebo (ij Thæstabo 1432), som låg vid Strömsbro i Gävle vid åns nedersta lopp. Förleden i byns namn kan innehålla ett äldre namn på ån, fsv. *Thæst, bildat till ordet test i betydelsen ’grästest, vasstest’ och åsyfta någon del av vattendraget som särskilt beväxt med sjögräs eller vass, kanske åns vassrika delta. Bynamnets efterled är → bo ’gård’.

Tiarp sn, Vartofta hd, Västergötland. Tidhethorp kirkia 1397. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Förleden innehåller mansnamnet fsv. Tidhe. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Tibble ortnamn, Svealand → böle.

Tibro kn, sn, tätort, Kåkinds hd, Västergötland. Tydabro quern [’kvarn’] 1455. – Tätorten, som var köping från och med 1947, återgår på en by. I förleden ingår ånamnet → Tidan. Efterleden syftar på en bro över denna å. Socknen namnändrades vid årsskiftet 1946–47 från Kyrkefalla till Tibro efter köpingen. Kyrkefalla (parochie Kirkiufalla 1390) är sannolikt bildat till ett äldre namn, *Fall eller *Falla(r), innehållande fall ’svedjefall’ och åsyftande nuvarande Prästbolet (Prästgården). Efter kyrkans tillkomst fogades förleden Kyrke- till det gamla namnet i särskiljande syfte.

Tidaholm kn, stad, Västergötland. Tideholm 1638, Hollmagården, som nu heeter Tijdehollm 1685 (avser ett säteri). – Staden, som före 1910 var en köping, återgår på bebyggelsen vid det 1799 grundade Tidaholms bruk, beläget på säteriet Tidaholms mark. Huvudgård i det år 1620 tillkomna säteriet var Holmgården, också kallad Holmen (Holmegorden 1539, Holmann 1564), åsyftande gårdens läge på en holme, dagens Vulcanön, i ån Tidan. Som namn på säteriet nyskapades Tidaholm med syftning på läget.

Tidan tätort, Götlunda och Vads snr, Vadsbo hd, Västergötland. – Tätorten är framvuxen kring en poststation, som 1875 fick namnet Tidan, och en förmodligen på 1860- eller 1870-talet tillkommen järnvägsstation med samma namn. Stationen, belägen i Götlunda socken, anlades där järnvägen korsade ån → Tidan.

Tidan å, Västergötland. (in) amne Tiþu [’(i) ån Tida’] 1306. – Namnet betyder snarast ’den lysande, skinande’ e.d.

Tidavad sn, Vadsbo hd, Västergötland. Thiowadh sokn 1421. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller den fornsvenska genitivformen Tidho av ån Tidans namn och vad ’vadställe’.

Tidersrum sn, Kinda hd, Östergötland. Tydhisrum 1300. – Socknen har fått sitt namn från bebyggelsen (Stora och Lilla) Tirserum. Förleden innehåller troligen genitiv av ett gammalt namn på den intilliggande Tidersrumssjön, ett fornsvenskt *Tidhir, som kan vara besläktat med ånamnet → Tidan. Efterleden är → rum ’öppen plats’. Socknen och byn har fått olika officiella namnformer, vilket är ovanligt.

Tidö gods, Rytterne sn, Snevringe hd, Västmanland. Tijdhöön 1537. – Namnet, som ursprungligen avsåg en ö, är flertydigt. En möjlighet är att det innehåller en motsvarighet till det norska dialektordet tid ’fisklek’; ön skulle då ha varit känd för rik fisklek.

Tidö-Lindö ö, tätort, Rytterne sn, Snevringe hd, Västmanland. Tijdö Lindö 1600-talets slut? – Namnet syftar på att ön, som väl ursprungligen karakteriserades av lindar, ligger utanför den nuvarande halvön → Tidö. Tätorten består av sommarstugebebyggelse.

Tierp kn, sn, tätort, Örbyhus hd, Uppland. (de) prouinciis Tyerp 1280 (avser ett hundare eller tingslag). – Troligen är det svårtolkade Tierp ett gammalt bygdenamn, avseende bygden på Tierpsslätten. Enligt ett förslag är namnet sammansatt av Tiva- ’gudarnas’ (→ Tiveden) och en efterled sammanhörande med det urgermanska verbet *werpan ’kasta’. Det skulle då syfta på forsen vid åsgenombrottet vid Torslunda, som varit ett gammalt centrum i bygden. Enligt ett annat förslag föreligger här ett urnordiskt *warpa- ’höjdsträckning, ås’, avseende den i bygden dominerande Uppsalaåsen. Förleden skulle då vara ett *twī-’tvedelad’ med syftning på åsens två huvuddelar. Enligt en äldre, mindre sannolik, tolkning ska efterleden sammanhållas med dialektordet arp ’(smuts) skorpa’ eller harp ’skrovlighet’ och syfta på den leriga slätten, varvid dock förleden får betraktas som oviss.

Tillberga sn, tätort, Hubbo sn, Siende hd, Västmanland. Thyllybergha 1345. – Sockennamnet är lånat från den gamla kyrkbyn. Efterleden innehåller pluralis (se inl. 3.3.1) av berg med syftning på höjden sydöst om kyrkan. Förleden är oklar. Tätorten, som ligger i Hubbo socken söder om kyrkan, har vuxit fram kring en järnvägsstation öppnad 1875.

Tillinge sn, Åsunda hd, Uppland. Ecclesie Tyllingi 1303. – Namnet återgår ytterst på en inbyggarbeteckning bildad till dialektordet tyll ’ågren’, syftande på ett bäckmöte invid kyrkan. Det kan vara ett gammalt bygdenamn avseende området kring kyrkan med byarna Ör, Hässelby, Alma m.fl. Alternativt kan det ha övertagits från en nu försvunnen by.

Timmele sn, tätort, Redvägs hd, Västergötland. (j) Timella sokn 1424. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Betydelsen av det ursprungligen sannolikt sammansatta namnet är oklar; det innehåller möjligen dialektordet hälla ’stenhäll, berghäll, klippa’. Tätorten är framvuxen kring den 1874 öppnade järnvägsstationen, i den gamla byn Lena.

Timmernabben tätort, Ålems sn, Stranda hd, Småland. Timmernabb 1723. – Samhället har vuxit fram vid en lastageplats vid Kalmarsund, känd sedan 1700-talet, varifrån en betydande utskeppning av trävaror ägt rum. Förleden syftar på denna verksamhet, och efterleden innehåller ordet nabb i betydelsen ’udde’.

Timmersdala sn, tätort, Vadsbo hd, Västergötland. Tymmetzdal 1453 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet är givet efter kyrkbyn. Tätorten har vuxit fram vid sockenkyrkan. Ordet dal i efterleden åsyftar den djupa dal vid Billingen, invid vilken kyrkbyn ligger. Förledens innebörd är oviss.

Timrå kn, sn, tätort, Medelpad. Timmeradh 1513 avskr., Tijmradh 1535. – Namnet har föreslagits gå tillbaka på ett fsv. *Tyndboaradh, där förleden är genitiv av ett *tyndboar ’de som bor vid fjärden *Tyndrir’ (→ Tynderö). Efterleden är fsv. *radh ’bygd’ (→ härad). Tätorten har vuxit fram kring kyrkan.

Timsfors tätort, Markaryds sn, Sunnerbo hd, Småland. Thimsfors 1825. – Tätorten har vuxit fram kring ett pappersbruk, och namnet är givet efter dess grundare Anders Thim. Efterleden kan åsyfta en fors i Lagan.

Tindered by, rastplats, vägkrog, Västra Eds sn, Norra Tjusts hd, Småland. (j) Tyndrethom 1378. – Förleden innehåller troligen ett vattendragsnamn *Tinder e.d. ’den glänsande, gnistrande’ med syftning på Tinderedbäcken. Efterleden är → ed, här ’passage mellan vatten’, syftande på den landtunga mellan sjön Ommen och fjärden →Syrsan på vilken Tindereds by ligger. Namnet betyder således ’edet vid Tinderedbäcken’.

Tingsryd kn, Kinnevalds och Konga hd samt tätort, Tingsås sn, Konga hd, Småland. – Kommunen har fått namn efter centralorten Tingsryd, som vuxit fram kring byn Tingsryd (vid Tinxrydh 1505). Bynamnets efterled är → ryd ’röjning’. Förleden är genitiv av ett äldre namn på sjön Tiken, antingen fsv. *Tikinger eller, med tanke på sjönamnets nuvarande form, fsv. *Tikir. Detta ingår även i sockennamnet → Tingsås.

Tingstad by, Lofta sn, Norra Tjusts hd, Småland → Västervik.

Tingstad sn, Lösings hd, Östergötland. parochia Thingstath 1331. – Socknen har lånat sitt namn från prästgården Tingstad. Namnet innehåller fsv. thing(s)stadher ’tingsplats’ och har ursprungligen avsett ett tingsställe, troligen det äldsta inom Lösings härad.

Tingstäde sn, tätort, Gotland. Tingstedj 1300-talet avskr. – Namnet innehåller ett forngutniskt *thingstedhi ’tingsplats’. Gotland var under medeltiden indelat i tre delar – tredingar – och man har räknat med att den norra tredingens tingsplats låg här.

Tingstäde träsk, sjö, Gotland. – Namnet är sammansatt av sockennamnet → Tingstäde och ordet träsk, som i gotländska dialekter betyder ’sjö’.

Tingsås sn, Konga hd, Småland. Tingzås Sockn 1642. – Det finns inte någon gård eller by med namnet Tingsås, varför detta snarast måste uppfattas som ett ursprungligt namn på platsen där kyrkan byggdes. Denna uppfördes omkring 1590. Förleden är genitiv av ett äldre namn på sjön Tiken, antingen fsv. *Tikinger eller, med tanke på sjönamnets nuvarande form, fsv. *Tikir. Detta ingår även i bynamnet → Tingsryd. Efterleden är ås, åsyftande den höjdsträckning på vilken kyrkan ligger.

Tingvall by, Naverstads sn, Bullarens hd, Bohuslän → Bullarens härad.

Tingvallaön stadsdel, Karlstads stad, Värmland. – I namnet ingår det äldre namnet för → Karlstad, Tingvalla (de Thingwaldum 1290), där förleden syftar på en förhistorisk tingsplats, och efterleden är pluralis (se inl. 3.3.1) av vall ’slät, gräsbevuxen mark’.

Tirup sn, Rönnebergs hd, Skåne. (in) parochia Tythorp 1300-talets senare hälft. – Socknen har sitt namn från kyrkbyn. Det kan i förleden innehålla ett mansnamn fda. *Tithi, en kortform till ett forndanskt *Tithkomi (jfr → Teckomatorp) eller något annat namn på Tith-. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Tisaren sjö, Hallsberg och Lerbäcks snr, Kumla hd, Närke. Tijsaren 1551. – Sjönamnet kan vara ett fornsvenskt *Twisir, som utvecklats till *Tysir och *Tisir och sedan efter känt mönster till Tisaren (jfr fsv. Mælir till → Mälaren ). Det kan i så fall tolkas som ’den tvekluvna sjön’. Sjön har ett par markerade vikar i öster, som tidigare bör ha varit betydligt större.

Tisnaren sjö, Södermanland och Östergötland. Tisnær syo 1382. – Sjöns namn kan betyda ’den glänsande, lysande’, men också tolkningen ’den tvekluvna sjön’ har föreslagits.

Tisselskog sn, Vedbo hd, Dalsland. Thiisllascoghær ca 1325 (avser en skog). – Det är ovisst om socknen fått sitt namn från en gård eller by – i så fall troligen → Stommen, där kyrkan ligger – eller från en bygd, men namnet har äldst avsett ett skogsområde. Förleden kan tänkas innehålla ett ånamn, bildat till ordet fsv. *thisl ’tistelstång’ och åsyftande rakt lopp. Sockenkyrkan ligger mellan två vattendrag.

Tittente gd, Svedala sn, Oxie hd, Skåne. Thitentill 1617. – Namnet, som äldst avsett ett värdshus, betyder ’titta in till!’ (betonas på sista stavelsen). Jfr → Bialitt.

Tived sn, Vadsbo hd, Västergötland. Tiveds S. 1874. – Socknen, som sedan 1835 är avsöndrad från Undenäs socken, har fått sitt namn efter skogen → Tiveden.

Tiveden skog, Närke och Västergötland. Tywid 1270-talet? – Det med fsv. vidher ’skog’ sammansatta namnet kan tänkas innehålla en förled *Tiva- ’gudarnas’. Även ett *Tvividher ’den tudelade skogen’ är tänkbart.

Tivoli villa, Solna stad, Uppland → Frescati.

Tjaktjajávrre sjö, Jokkmokks sn, Lappland. – Det lulesamiska namnet återgår på Tjavtjakjávrre, som innehåller en bildning till tjaktja ’höst’ och jávrre ’sjö’. Namnet åsyftar samernas vistelse i trakten om hösten.

Tjautjas tätort, by, Gällivare sn, Lappland. – Byn (numera tätort) har namn efter sjön, vid vilken den är belägen. Sjönamnet, nordsam. čavččasjávri (med en äldre stavningsform Tjautjasjaure) innehåller en bildning till nordsam. čakča ’höst’ och jávri ’sjö’. Samernas namn på byn är čavččas, av tidigare čavččasvággi (vággi ’dal’). Platsen är ett gammalt samiskt höstviste.

Tjieggelvas fjällsjö, Arjeplogs sn, Lappland. Tjeckelwis 1790-talet. – Det pitesamiska namnet, med försvenskad stavning Tjeggelvas, har okänt ursprung.

Tjolöholm gods, Fjärås sn, Fjäre hd, Halland. Tiohlöhollm 1686, Tiohleholm 1718. – I förleden ingår ett äldre namn på godset, antingen Tjole (Tiolle Sättegårdh [’sätesgård’] 1646) eller Tjolö (Thiollö, Tiollö 1597). Tjole kan återgå på en böjd form *Thiolu av ett forndanskt *Thiola, sannolikt besläktat med fvn. þjó ’den tjockaste delen av ett lår, skinka’ (jfr tju o.d. ’lielår, liehäl, den krökta delen på en lie’ i norrländska och gotländska dialekter). *Thiola bör ha syftat på den bergshöjd där slottet ligger. Då höjden ligger vid Kungsbackafjorden med lågmarker omkring, har namnet från början kanske avsett en ö. Efter känt mönster kan ett Tjole i skrift fått formen Tjolö. Den andra möjligheten är att förleden i Tjolöholm utgörs av ett Tjolö, vars efterled innehåller ordet ö. I förleden ingår också här öns äldre namn *Thiola. Efterleden → holm har som i så många andra namn på slott och herrgårdar säkerligen tillagts i statushöjande syfte, i detta fall dock inte helt utan topografisk motivering. I lokalspråket har en uttalsform »Tjole» med syftning på Tjolöholm levt kvar ända in i våra dagar.

Tjuonajåkk samisk boplats och sportfiskeanläggning, Gällivare sn, Lappland. – Namnet är givet efter en bäck. Det är en försvenskning av nordsam. čuonájohka, som innehåller en dialektal form av čuonjá ’gås’ och johka ’större bäck, å’.

Tjur by, Lundby sn, Västerås stad, Västmanland → Yttertjurbo härad.

Tjureda sn, Norrvidinge hd, Småland. Tyuradha 1341 avskr., (in) Thiudradum 1358 avskr. (avser byn), (ij) Thiuthrytdha sokn 1407. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det har tidigare ansetts vara ett -ryd-namn, men innehåller i enlighet med en senare tolkning troligen i stället ett fornsvenskt *Thiudhedh(e) ’huvudväg, allfarväg’ (bildat till fsv. thiudh ’folk’ och ed i betydelsen ’väg’) med utbyte av förledens dh mot r. Tjureda kyrka och by ligger vid en större väg.

Tjurkö ö, sn, Östra hd, Blekinge. Tiurckøe 1624. – Öns namn anses vara bildat till ett fornspråkligt *thiur ’bergshöjd’; västra och sydvästra delen av ön är bergig. Socknen, som bröts ut ur → Augerum 1888, har namn efter ön.

Tjust del av Småland → Norra Tjusts härad.

Tjåmotis by, Jokkmokks sn, Lappland → Tjåmodisjávrre.

Tjåmodisjávrre sjö, Jokkmokks sn, Lappland. Kiommitz jaur 1671. – Det lulesamiska namnet, tidigare skrivet Tjåmotisjaure, är bildat till tjoamodis ’bog (på däggdjur)’ och jávrre ’sjö’. Namnet associerar troligen till sjöns form. Samerna har även använt namnformen Tjoammbejávrre, som kanske uppstått genom sammandragning och en fonologisk anpassning av förleden. Byn Tjåmotis, sam. Tjoammbe eller Tjåmodis, har namn efter sjön.

Tjällmo sn, tätort, Finspånga läns hd, Östergötland. Thiælmo sokn 1369. – Socknen har fått sitt namn från kyrkoherdebostället. Det innehåller mo ’sandig mark’; kyrkan ligger i ett område med mosand. Förleden kan sammanhänga med ordet tjäle och åsyfta hård mark. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan.

Tjärby sn, Höks hd, Halland. Tyærby soghen 1455. – Socknen har namn efter kyrkbyn. För förleden har ett par osäkra tolkningar föreslagits, t.ex. tjärn och ett obelagt ord med betydelsen ’träd; samling av träd, lund, skog’. Efterleden är → by ’gård; by’.

Tjärnö sn, Vätte hd, Bohuslän. (j) Tiarnøy 1391. – Sockenkyrkan ligger på ön Tjärnö, som givit socknen dess namn. Det innehåller i förleden ordet tjärn, troligen syftande på en sedan 1835 utdikad tjärn i centrum av ön. Efterleden är ö.

Tjärstad sn, Kinda hd, Östergötland. Thærastaþum 1343. – Socknen har lånat sitt namn från gården Tjärstad. Förleden kan innehålla eller sammanhänga med ordet tjära. Efterleden är → sta(d).

Tjärö ö, by, Åryds sn, Bräkne hd, Blekinge. Tieröö 1583 (avser byn). – Öns namn åsyftar troligen tjärbränning. Byn har namn efter ön.

Tjörn ö, kn, Tjörns hd, Bohuslän. Þjórnar (genitiv) 1100-talet, (j) Þiorn 1320. – Kommunen har fått sitt namn efter ön. Önamnet är troligen bildat till ett fornvästnordiskt *Þjór ’bergshöjd’ och kan betyda ’den av berg uppfyllda ön’.

Tjörnarp sn, tätort, Västra Göinge hd, Skåne. (in) parrochia Thyrnæthor[p] 1283 avskr. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn, innehåller i förleden skånskans tjörne (fda. *thyrni), en sidoform till törne ’snår av torniga buskar (framför allt slån)’. Efterleden är → torp ’nybygge’. Tätorten har vuxit fram kring en järnvägsstation vid södra stambanan öster om kyrkbyn.

Tjörns härad hd, Bohuslän. – Häradet omfattar ön → Tjörn.

Toarp sn, Ås hd, Västergötland. Towatorppa sokn 1489. – Sockennamnet är givet efter kyrkbyn. Det innehåller det fornsvenska mansnamnet Tove och → torp ’nybygge’.

Tobo tätort, Tegelsmora sn, Olands hd, Uppland. Tubo 1540, Toboda 1612. – Samhället har vuxit upp vid och fått namn av ett järnbruk, anlagt 1646. Detta är i sin tur namngivet efter den mindre bebyggelse som tidigare fanns på platsen. I namnets förled ingår sannolikt mansnamnet fsv. Tubbe. Efterleden innehåller pluralis av → bod.

Toböle by, Nordmalings sn, Ångermanland → böle.

toft → tomt

Tofta sn, Gotland. (Jn) Thoptu 1304. – Namnet har inte samma ursprung som det i södra Sverige vanliga Tofta. Det kan i stället hänga samman med toft ’roddarbänk’, men hur det närmare ska förstås är oklart.

Tofta tätort, Lindbergs sn, Himle hd, Halland. Toffte 1570-talet. – Tätorten återgår på en by. Namnet innehåller toft, en sidoform till → tomt.

Tofta sn, Rönnebergs hd, Skåne. ecclesie Toftæ 1361. – Sockennamnet, givet efter kyrkbyn, innehåller toft, en sidoform till → tomt.

Toften tätort, Skagershults sn, Edsbergs hd, Närke. Tofften 1650. – Sjönamnet har sammanställts med adjektivet fsv. thovut(er) ’tovig’, möjligen åsyftande sjöns på grund av öar och holmar »toviga» yta.

Tofteryd sn, Östbo hd, Småland. Toptryth 1290. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som i förleden innehåller toft, en sidoform till → tomt. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Tolfta sn, Örbyhus hd, Uppland. Tolftakirkiu 1300-talets början. – Sockennamnet, som äldst avsåg själva kyrkan, är bildat till den från Upplandslagen kända termen tolftakyrka, vilken innehåller en gammal distriktsbeteckning tolft (→ hundare).

Tolg sn, Norrvidinge hd, Småland. (de) Tolgh 1287. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Namnet har äldst avsett Tolgasjön och har senare överförts till bebyggelsen. Det innehåller sannolikt ett fornspråkligt *tolgh ’skåra, fördjupning’, syftande på sjöns långsmala, djupt nedsänkta mittparti.

Tollarp tätort, Västra Vrams sn, Gärds hd, Skåne. (i) Tolletorp 1377 sen avskr. – Tätorten har vuxit fram ur en by. Dess namn innehåller i förleden genitiv av mansnamnet fda. Toli eller kanske *Tolli. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Tollered tätort, Skallsjö sn, Vättle hd, Västergötland. Torlered 1529. – Tätorten är framvuxen vid en gård med detta namn. I förleden ingår möjligen ett kvinnonamn fsv. *Thorhild med motsvarigheter i andra fornnordiska språk. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Tollstad, Västra, Östra snr, Östergötland → Västra Tollstad och → Östra Tollstad.

Tolpagorni → Duolbagorni.

Tolånga sn, Färs hd, Skåne. ecclesie Thowolanga 1358. – Sockennamnet är givet efter kyrkbyn. Namnets förled innehåller sannolikt tova i betydelsen ’tuva; tuvrik mark’ och i efterleden långa i betydelsen ’långsträckt mark’ med syftning på den långsträckta, vattensjuka gräsmarken längs åkröken vid kyrkplatsen.

Tomelilla tätort, Tryde sn, Ingelstads hd, Skåne. (i ...) Tommorp lille 1437. – Detta gamla bynamn betyder ’Lilla Tommarp’. Det är givet i relation till → Östra Tommarp. Tommarp innehåller mansnamnet fda. Tumi och → torp ’nybygge’.

Tommarp, Västra, Östra snr, Skåne → Västra Tommarp och → Östra Tommarp.

tomt Ortnamn bildade med tomt eller dess biform toft utgör en namntyp som är vanlig i Götaland och Svealand, med enstaka representanter i Norrland. Osammansatt form förekommer ofta, men sammansättningar dominerar. Vanligen uppträder namnen i plural form, Tomta/ Tofta, -tomta/-tofta, vilket är fallet med många bebyggelsenamnstyper (se inl. s. 3.3.1). Motsvarigheter till de svenska namnen finns i Danmark och Norge, på Island och de andra av nordbor koloniserade västerhavsöarna samt genom nordisk spridning också i England och Normandie. Namntypen är exklusivt nordisk. Bildningar till formen toft är kännetecknande för sydvästra Sverige, nämligen Skåne, Halland och Bohuslän samt delvis Västergötland och Småland; i övrigt utgår namnen från tomt. Namntypens spridning till Normandie, England och västerhavsöarna visar att den var produktiv under vikingatiden. Den anses inte sträcka sig särskilt mycket längre tillbaka i tiden men fortsatte att vara levande in på medeltiden. Tomt är vårt vanliga ord tomt, använt om ett avgränsat markområde som är eller varit bebyggt eller avsett för bebyggelse. I de nordiska fornspråken dominerar visserligen motsvarande betydelse av ordet, men det hade där en vidare användning. Det brukades även om andra avgränsade områden. Enligt den norska Gulatingslagen skulle man skaffa uppläggningsplats för ledungsskeppet på kungsjord, men om sådan saknades, skulle man köpa passande tuft för ändamålet. De fornsvenska sammansättningarna kalgardstompt ’kålgårdstomt’ och fætompt, som bör betyda ’(inhägnat) bete, hage’, visar att »tomter» inte nödvändigtvis var knutna till bebyggelse. Det finns också exempel på att fsv. tompt används om åkermark. Det konstitutiva för en tomt var uppenbarligen avgränsningen. Detta bekräftas av forndanska källor. Enligt dessa betecknade toft en gårds särjord i motsats till den gemensamt nyttjade jorden, och den kunde användas inte bara till bebyggelse utan också till bete (kalvhagar) och odling. Denna betydelse av toft har levat kvar i ägonamn på nordvästra Jylland. I svenska dialekter är tomt vanligt som ägobeteckning, med en innebörd som huvudsakligen kan sammanfattas som ’(liten) äng eller beteshage (vanligtvis nära gården)’. Denna betydelse har ofta betraktats som sekundär till betydelsen ’gårdstomt’, men det samlade materialet talar snarast för att denna användning åtminstone delvis speglar ett ursprungligt förhållande. Å andra sidan bör en »tomt»-avgränsning ha varit viktigast för själva bebyggelsen. Ett belysande ord är i detta sammanhang holmstompt i Yngre Västgötalagen, som avser ett nybygge på en bys allmänna betesmark, med avskilt läge och utan någon rätt till byns gemensamma ägor utanför nybyggets hägnad. Avgränsningen av särägd mark från allmänningsmark är otvivelaktigt en viktig källa för bebyggelsenamnen på tomta/tofta, varvid namnen i viss utsträckning får antas från början ha varit ägonamn. Ordet tomt har emellertid också använts om tomter som varit bebyggda men övergivits. Sådana ödetomter har ofta åter tagits i bruk för ny bebyggelse, och denna har då lätt kunnat få namn efter den forna tomten, vilket tydligt framgår av namn som Forntomta och Ödetofta (till ett ord, fsv. ødhetompt). Ödesmålsnamnen har säkerligen ofta funnits som ägo-namn, innan de blev bebyggelsenamn. Att övergivna gårdsplatser fått namn på tomt(en) är välkänt från sen tid (→ Ållonö). Enligt vissa forskare går tomta/toftanamnen huvudsakligen tillbaka just på ödetomter, medan andra forskare i huvudsak ser namnen såsom uppkomna genom nyodling. Uppenbarligen rör det sig här inte om ett antingen–eller utan om ett både–och, och frågan gäller då proportionerna mellan de båda möjligheterna att förstå namntypens ursprung. Detta är ett problem som kräver fortsatt, bebyggelsehistoriskt fördjupad forskning. Förlederna i tomta/tofta-namnen är av varierande slag. Namnen utgår ofta från terrängföreteelser, t.ex. → Hylletofta, → Örtomta, ibland från sjö- eller ånamn, t.ex. → Jälluntofta och sannolikt → Visseltofta. Vissa namn innehåller personnamn, vilket dock inte är så vanligt i Sverige; ett exempel synes föreligga i → Fågeltofta. När det gäller namn på återupptagna ödetomter, kan det vara ovisst, om personnamnet syftar på den som lämnat gården eller den som tagit upp den igen. Litteratur: Thorsten Andersson, Bebyggelsenamn givna efter fornlämningar, i Bebyggelsers og bebyggelsesnavnes alder. NORNAs niende symposium i København 25–27 oktober 1982 (1984), s. 295–319; Halvard Bjørkvik, Ole Widding & David Hannerberg, Tomt, i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till reformationstid 18 (1974), sp. 457–62; Lars Hellberg, Kumlabygdens ortnamn och äldre bebyggelse (1967), s. 196–208; Bengt Holmberg, Tomt och toft som appellativ och ortnamnselement (1946); Bent Jørgensen, Stednavneordbog. 2. udg. (1994), art. toft(e); Karl Gustav Ljunggren, Hallands ortnamn, i Hallands historia 2. Från freden i Brömsebro till våra dagar (1959), s. 1053–112; Norsk stadnamnleksikon. 4. utg. (1997), art. tuft; Eva Nyman, Toft, i Reallexikon der germanischen Altertumskunde. 2. Aufl. 31 (2006), s. 34 f.; Bengt Pamp, Ortnamnen i Sverige. 5 uppl. (1988), s. 41–42; Harry Ståhl, -toft (-tomt), i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till reformationstid 18 (1974), sp. 427–31.

Tomtabacken berg, Malmbäcks sn, Västra hd, Småland. – Namnet innehåller i förleden bebyggelsenamnet Tomten, som i sin tur är bestämd form av → tomt. Efterleden är backe.

Toppeladugård gods, Genarps sn, Bara hd, Skåne. Thoppeladegaard 1624, Torpeladegaarden 1657. – Godset lydde fram till 1720 under → Häckeberga. Namnets förled innehåller ett äldre bebyggelsenamn *Torp(a) e.d. Efterleden ladugård ’avelsgård’ har tillagts sedan en avelsgård inrättats vid den gamla bebyggelsen.

Torarp tätort, Asarums sn, Bräkne hd, Blekinge. Torrup 1583. – Tätorten har vuxit fram ur en by. Namnets förled innehåller ettdera av mansnamnen Tore eller Tord. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Torbjörntorp sn, tätort, Gudhems hd, Västergötland. Thorbiorna thorpa sokn 1409. – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn. Det innehåller i förleden mansnamnet Torbjörn och i efterleden → torp ’nybygge’. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan.

Torekov sn, tätort, Bjäre hd, Skåne. Torekow 1489 avskr. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn, dess enda by (nu en tätort). Namnet har tolkats som innehållande ett forndanskt *thora ’höjd’ och dialektordet kove ’koja, hydda’, möjligen i en betydelse ’välvning, hålighet’ med syftning på den lilla bukt vid vilken socknen ligger.

Torekov ö ö i Kattegatt, Torekovs sn, Bjäre hd, Skåne → Hallands Väderö.

Torekällberget friluftsmuseum, Södertälje stad, Södermanland. – Förleden innehåller namnet Torekällan vilket avser en berömd offer- och hälsokälla på berget, antagligen omnämnd redan på 1500-talet. Namnet Torekällan är känt sedan början av 1700-talet. Det är flertydigt men ska kanske snarast jämföras med namn av typen Helge torsdagskällan, som ibland förkortats till Torskällan. Utifrån sådana benämningar har också föreställningen om ett helgon Helig Tore sitt ursprung. Helge torsdagen är en äldre benämning på Kristi himmelfärdsdag, och aftonen före denna dag var i södra Sverige en viktig källhögtid. Namnet har i senare tid förknippats med guden Tor men behöver alltså inte ursprungligen ha något med honom att göra.

Torestorp sn, tätort, Marks hd, Västergötland. Thoristorpa sokn 1434. – Socknen har fått sitt namn från prästgården Torestorp. Det innehåller mansnamnet Tore, fsv. Thorir, och → torp ’nybygge’. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan.

Toresund sn, Selebo hd, Södermanland. (de) Thorsne 1100-talets senare del. – Det är ovisst vad namnet åsyftade, innan det kom i bruk som sockennamn. Det innehåller ett med adjektivet torr samhörigt ord, åsyftande torr mark eller kanske tidvis upptorkande våtmark. Den äldre formen Torsen associerades med tiden till sund.

Torhamn sn, tätort, Östra hd, Blekinge. Torrøm 1400-talet. Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn (nu en tätort), innehåller i förleden adjektivet torr med syftning på jordmånen. Efterleden är → rum ’öppen plats’ eller möjligen → hem ’boplats; gård’. Ombildningen av efterleden till hamn - kyrkbyn ligger vid en fjärd av Östersjön – är känd sedan 1746 men blir inte officiell förrän 1825 och har ännu inte slagit igenom i det lokala uttalet, som är »Tårum».

Torkö ö, Listerby sn, Medelstads hd, Blekinge. (jn) insula [’ön’] Turchøø 1467. – Öns namn har ansetts vara en bildning till adjektivet torr.

Tormestorp tätort, Brönnestads sn, Västra Göinge hd, Skåne. (i) Tormenstorp 1434, (i) Tormestrop 1505 avskr. – Tätorten har vuxit fram ur en by. Dess namn innehåller i förleden troligen mansnamnet fda. Thormoth. Efterleden är → torp ’nybygge’.

StTorna Hällestadaden tätort, Hällestads sn, Torna hd, Skåne → Hällestad.

Torna härad hd, Skåne. Thornæheret ca 1300. – Häradsnamnet utgår från namnet Torn, Östra Torn (jn uilla Thorni 1100-talets mitt, in Thorn Orientali [’östra’] 1200-talets förra del) i Lunds landsförsamling, nu en stadsdel i Lund, och Vallkärra-Torn (j Væstra Thorn 1460) i Vallkärra socken. Namnet Torn syftar sannolikt primärt på en mellan byarna belägen plats med hagtornsbestånd, vilken antagits vara häradets gamla tingsplats. Förleden i häradsnamnet är då att se som genitiv av en plural inbyggarbeteckning, fda. *thornar. Jfr → Lund.

Tornedalen Lappland och Norrbotten. Namnet är givet efter → Torneälven och omfattar som geografiskt begrepp Torneälvens och Muonioälvens dalgångar.

Torne lappmark del av Lappland, – Namnet är ursprungligen en administrativ benämning på samebygden som handels- och beskattningsområde. Det är givet efter huvudorten Torneå (fi. Tornio) på finska sidan av riksgränsen, vars namn från början avsåg → Torneälven.

Torneträsk sjö, Kiruna stad, Lappland. Torne tresk 1598. – Namnet, meänk. Tornionjärvi, nordsam. Duortnosjávri, är givet efter → Torneälven. Efterleden meänk. järvi, nordsam. jávri betyder ’sjö’. Det svenska träsk har i norrländska namn betydelsen ’(större) sjö’.

Torneälven älv, Lappland och Norrbotten. Tornö älff 1598. – Namnet, fi. Tornionjoki, meänk. Tornionväylä eller Väylä, nordsam. Duortnoseatnu, är sannolikt av finskt ursprung och bildat till tornio ’spjut’, dock med oviss syftning. Efterlederna är fi. joki ’älv’, meänk. väylä och sam. eatnu ’stor älv’.

torp Gård- och bynamnen på -torp (-arp, -orp, -rup) är den till numerären ojämförligt största bland de svenska bebyggelsenamnstyper som i efterleden innehåller ett bebyggelsebetecknande ord och börjat uppkomma redan under forntiden. Efterleden -torp har i förening med en föregående vokal kommit att utvecklas till -arp eller -orp i södra Sverige. Ordslutet -erup har uppkommit på Själland. På grund av Köpenhamns betydelse kom under Skånes danska tid -erup genom själländska skrivvanor att i många fall ersätta -arp. Ofta har dock formerna på -arp bevarats i det lokala uttalet. Substantivet torp motsvarar etymologiskt tyskans Dorf ’by’. Ordets äldsta betydelse på germanskt språkområde har troligen varit ’hägnad’. Man har räknat med en betydelseutveckling från ’hägnad’ över ’inhägnat område’ till ’betesmark’ och senare ’nybygge (på betesmark)’. För i varje fall en överväldigande majoritet av -torp-namnen från skedet före nya tiden kan man anta innebörden ’nybygge, utflyttad gård’. I landskap där de äldsta -torp-namnen normalt inte är äldre än från medeltiden eller nya tiden förekommer vissa hithörande ortnamn som är påtagligt mycket äldre och i vilka torp kan tänkas ha en annan betydelse än ’nybygge’, kanske ’betesmark’; sådana är sockennamnen → Ljustorp och → Torp i Medelpad, → Munktorp i Västmanland, → Torpa i Södermanland och bynamnet Åstorp i Ekeby socken, Uppland. I unga namn har torp innebörden ’dagsverkstorp, litet ställe med jordbruk’ e.d. Bebyggelsenamnen på -torp ’utflyttad gård’ e.d., med sitt yttersta ursprung i Tyskland, har i Norden spritt sig från Danmark mot norr. I det nuvarande Danmark och Skåne fanns -torp-namn redan under vikingatiden. I Västergötland började de troligen bildas åtminstone fram emot vikingatidens slut. Landskap som Södermanland och Uppland har med få undantag inga förmedeltida -torp-namn. Norr om Dalälven uppträder -torp-namnen mycket sparsamt. I vår tid har Skåne 67 sockennamn innehållande torp. Antalet i Västergötland är 30, medan sammansatta sockennamn på -torp saknas i Södermanland och Uppland. Av Östergötlands tre har två (→ Simonstorp, → Stjärnorp) blivit sockennamn först under nya tiden. De osammansatta namnen, Torp, Torpa, Torpet, är inte fåtaliga men utgör en ringa del av den samlade mängden -torp-namn. Utmärkande för de sammansatta är att de så ofta innehåller personnamn; andelen personbetecknande förleder har uppskattats till ca 75 % av samtliga. Bland dem förekommer gamla nordiska förnamn, t.ex. Hagbard i gårdnamnet Habblarp, Jäla socken, Västergötland, och Värmund i gårdnamnet Värnarp, Västra Ryds socken, Östergötland, kristna förnamn, som Jon i det skånska sockennamnet → Jonstorp, och binamn, bl.a. i det med fornsvenskans Uthvæghin ’den otvagne, smutsige’ sammansatta sockennamnet → Utvängstorp i Västergötland. Många förleder är terrängbetecknande, andra anger läge. Namn som Bankestadstorp (till Bankestad) i Hägerstads socken, Östergötland, och Hebytorp (till Heby) i Lerbo socken, Södermanland, vittnar om -torp-bebyggelsens karaktär av nybygge eller utflyttargård. Litteratur: Thorsten Andersson, Nordiska bebyggelsenamn ur språklig synvinkel, i Namn och bygd 103 (2015), s. 9–34; Manne Eriksson, Torp, torp, i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till reformationstid 18 (1974), sp. 490–95; Lars Hellberg, Studier i de nordiska torp-namnens kronologi, i Namn och bygd 42 (1954), s. 106–86; Bengt Pamp, Ortnamnen i Sverige. 5 uppl. (1988), s. 43 ff.; Harry Ståhl, Ortnamn och ortnamnsforskning. 2 uppl. (1976), s. 83 ff.

Torp by, Hjärtums sn, Inlands Torpe hd, Bohuslän → Inlands Torpe härad.

Torp sn, Orusts östra hd, Bohuslän. (j) Þorps sokn 1320. – Socknen har fått sitt namn efter gården Torp, vars namn innehåller → torp ’nybygge’.

Torp sn, Valbo hd, Dalsland. Thorp 1330-talet. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller → torp ’nybygge’.

Torp sn, Medelpad. (in) Thorp 1344. – Sockennamnet återgår på ett äldre bygdenamn. Detta innehåller → torp, här dock möjligen inte i betydelsen ’nybygge’ utan i en ursprunglig betydelse ’betesmark’ e.d.

Torpa sn, Himle hd, Halland. Torppe Sognn 1570-talet. – Sockennamnet är övertaget från kyrkbyn och innehåller plural form (se inl. 3.3.1) av → torp ’nybygge’.

Torpa sn, Sunnerbo hd, Småland. (in) parrochia Thorpa 1449. – Kyrkan byggdes mitt emellan byarna Norrtorpa och Sunnertorpa, och kyrkan och socknen fick namnet Thorpa kirkia (respektive sokn), där förleden är antingen genitiv pluralis av torp ’nybygge’ med syftning på de två byarna eller genitiv av en inbyggarbeteckning *thorpar ’inbyggare i Norrtorpa och Sunnertorpa’.

Torpa sn, Åkerbo hd, Södermanland. (De) Thorpæhæræþ 1314? – Sockennamnet, äldst med efterleden → härad i betydelsen ’bygd’, betyder ’Torp(a)bornas bygd’. Torp(a) kan vara ett försvunnet kyrkbynamn. I detta namn har → torp möjligen inte betydelsen ’nybygge’ utan en ursprungligare betydelse ’betesmark’.

Torpa gods, Länghems sn, Kinds hd, Västergötland. (i) Torpum 1459 avskr. – Det plurala (se inl. 3.3.1) ortnamnet innehåller → torp ’nybygge’.

Torpa sn, Vedens hd, Västergötland. (j) Torpe sogen 1484. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det plurala (se inl. 3.3.1) ortnamnet innehåller → torp, kanske i betydelsen ’nybygge’.

Torpa sn, Ydre hd, Östergötland. (de) Thorpum 1281 avskr. – Socknen har fått sitt namn från en förutvarande bebyggelseenhet, ur vilken prästgården Nordanå sannolikt är utbruten. Det plurala (se inl. 3.3.1) ortnamnet innehåller → torp, kanske i betydelsen ’nybygge’.

Torpa tånge udde, Torpa sn, Himle hd, Halland → Tångaberg.

Torpsbruk tätort, Moheda sn, Allbo hd, Småland. – Tätorten har vuxit fram kring olika industrianläggningar och den 1929 inrättade poststationen. I förleden ingår ett bynamn Torp (Torp 1548; → torp ’nybygge’).

Torpshammar tätort, Torps sn, Medelpad. – Tätorten har vuxit upp kring järnvägen, som öppnades 1874. Namnet har ursprungligen tillkommit ett järnbruk, som anlades i slutet av 1700-talet. I förleden ingår socknens namn Torp; efterleden innehåller hammar ’hammarsmedja’.

Torrlösa sn, Onsjö hd, Skåne. ecclesie Thorløse 1285 avskr. – Socknen har sitt namn från kyrkbyn. Det är sammansatt av adjektivet torr och → lösa ’glänta; äng’.

Torrskog sn, Vedbo hd, Dalsland. Torsko 1531. – Det är ovisst om socknen fått sitt namn från → Stommen, där sockenkyrkan ligger, eller från en tidigare bygd. Det torde dock äldst ha åsyftat ett skogsområde. Namnets förled är oklar.

Torsburgen fornborg, Kräklingbo sn, Gotland. (innan) Thors borg 1300-talets mitt (Gutasagan). – Namnet är sammansatt av genitiv av gudanamnet Tor och det gotländska dialektordet burg ’klapperstenvall, strandbacke, vall, borg’, snarast med syftning på den väldiga stenvallen.

Torsby sn, Inlands Södre hd, Bohuslän. (j) Þoresby 1377. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller mansnamnet Tore (fvn. Þórir) och → by ’gård; by’.

Torsby kn, samt tätort, Fryksände sn, Fryksdals hd, Värmland. Toresbyn 1540. – Tätorten har vuxit fram kring ett järnbruk, grundat på 1690-talet. Namnet, som ursprungligen avsåg en gård, innehåller mansnamnet Tore (fsv. Thorir) och → by ’gård; by’.

Torsebro tätort, Fjälkestads sn, Villands hd, Färlövs sn, Östra Göinge hd, Skåne. Tosebroe mølle 1584 (avser en kvarn). – Tätorten har vuxit fram kring ett ca 1680 anlagt krutbruk (i Färlövs socken), vid en bro över Helge å. Namnets förled utgörs kanske av bynamnet Torseke, avseende en by belägen strax sydöst om tätorten i Fjälkestads socken och vars ägor sträcker sig fram till ån. Bynamnet Torseke (i Toarsæghe 1495, y Torsege 1570-talet) innehåller gudanamnet Tor och eke ’ekdunge’.

Torseke by, Fjälkestads sn, Villands hd, Skåne → Torsebro.

Torshälla stad, Torshälla. Thorsharchum 1252. – Ortnamnet innehåller gudanamnet Tor och → harg, här med sakral betydelse.

Torsjö by, gods, Solberga sn, Vemmenhögs hd, Skåne. (de) Thorsyo 1349. – Namnet är givet efter bebyggelsernas läge vid den nu utdikade Torsjön. Förleden i sjönamnet utgörs troligen av gudanamnet Tor.

Torskinge sn, Västbo hd, Småland. (i) Thorskenge sokn 1427. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som är oklart. Efterleden innehåller troligen äng(e), som senare har ombildats efter namnen på -inge.

Torslanda sn, Västra Hisings hd, Bohuslän. (j) Þorslandum 1388. – Sockennamnet, vars efterled är → land, avsåg ursprungligen kyrkbyn. Förleden är genitiv av gudanamnet Tor.

Torslunda by, Torstuna sn, Torstuna hd, Uppland → Torstuna härad.

Torslunda sn, Algutsrums hd, Öland. (de …) Thorslundom ca 1320 avskr., (innan) Thorslunda sokn 1389. – Sockennamnet, som övertagits från byn med samma namn, är sammansatt av genitiv av gudanamnet Tor och lund, här med syftning på en helig lund. Beträffande de plurala formerna på -om, -a, se inl. 3.3.1.

Torstuna sn, Torstuna hd, Uppland. (de) Thorstunum 1287. – Sockennamnet är övertaget från kyrkbyn. I Torstuna låg sannolikt den medeltida tingsplatsen för Torsåkers hundare. Se vidare → Torstuna härad.

Torstuna härad hd, Uppland. Prouincia Thorsakir 1344, (ii) Thorsakirshundare 1370, (j) Torstwna … hærede 1463. – Namnet, fsv. Thorsakers hundare, är givet efter en åker, fsv. Thorsaker, som får antas ha varit hundarets (→ hundare) gamla samlingsplats och som säkerligen har legat i Torstunaby, kyrkby i socknen → Torstuna, eller i dess närhet. Namnet Thorsaker, sammansatt av genitiv av gudanamnet Tor och → åker, vittnar liksom Torstuna och Torslunda (Jn Thorslundum 1296), grannby till Torstunaby, om dyrkan av Tor. Torstuna är från slutet av 1500-talet och från 1600-talet betygat som häradets tingsplats. Häradsnamnet ändras under medeltiden från Thorsakers hundare/hæradh efter -tuna-orten till Thorstuna hæradh. De tre med Tor sammansatta namnen kan naturligen förstås som parallella bildningar, men det har också övervägts att Thorsakers hundare kan återgå på *Thors[tuna]akers hundare och omvänt att Torstuna kan komma av *Thors[akers]tuna efter läget invid kultåkern.

Torsvi sn, Trögds hd, Uppland. Thorswi 1344. – Sockennamnet är sammansatt av genitiv av gudanamnet Tor och → vi ’helig plats, kultplats’. En by Torsvi finns i socknen, men kyrkan är inte uppförd vid denna, och därför är det inte troligt att socknen direkt övertagit byns namn. Antingen kan det röra sig om ett kyrkplatsnamn, eller också har Torsvi vid tiden för sockenbildningen fungerat även som bygdenamn. Socknen var under järnåldern en ö eller halvö på vilken byn Torsvi var den dominerande bebyggelsen.

Torsåker sn, tätort, Gästrikland. Thorsakir 1344. – Tätorten består av byar i kyrktrakten. Sockennamnet är ett ursprungligt åkernamn, vars förled innehåller gudanamnet Tor. Att en by norr om kyrkplatsen heter Ovanåker ’(bebyggelsen) ovanför åkern’ (Offuanååker 1541) kan tyda på att kyrkan är byggd på eller alldeles invid kultåkern Torsåker.

Torsåker sn, Rönö hd, Södermanland. (De) Þorsaker 1314? – Socknen har fått sitt namn från en forntida samlingsplats. Det innehåller gudanamnet Tor och → åker.

Torsåker sn, Ångermanland. (De) Thorsakir 1344. – Socknens namn är sammansatt av genitiv av gudanamnet Tor och → åker. Det har ursprungligen avsett en helig åker från förkristen tid. Denna har troligen motsvarat ägoområdet Storlägdan, på vilket kyrkan är uppförd.

Torsång sn, tätort, Dalarna. parrochie Thorsanger 1288. – Tätorten är framvuxen nära kyrkan. Sockennamnet har ursprungligen syftat på en kult- och tingsplats som låg vid den nuvarande kyrkplatsen. I förleden ingår gudanamnet Tor. Efterleden innehåller dialektordet vång ’en bys eller ett hemmans inhägnade ägor i motsats till utmarken; gärde; skifte; hage’ o.d. Området norr om kyrkan mellan Prästtjärnen och Lillälven kallades ännu på 1800-talet för Vången.

Torsås kn, samt sn och tätort, Södra Möre hd, Småland. Thorsas 1290. – Kommunen har övertagit namnet från Torsås socken. Socknen kan i sin tur ha fått namnet direkt från byn Torsås eller också via ett bygdenamn. Efterledens ås syftar ursprungligen på den ås på vilken kyrkan och byn ligger. Förleden innehåller gudanamnet Tor. Jfr → Västra Torsås, → Östra Torsås.

Torsö sn, ö, Vadsbo hd, Västergötland. Thorsø 1309. – Socknen har fått sitt namn från ön Torsö; det innehåller gudanamnet Tor.

Tortuna sn, tätort, Yttertjurbo hd, Västmanland. (in) parochia Thyritunum 1331. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn (nu en tätort), innehåller i förleden ett ord fsv. *thyre, avseende en forntida tingsplats på Lundboberg, en betydande höjd sydöst om byn Lundby (se närmare → Yttertjurbo härad). Efterleden är → tuna.

Torup sn, tätort, Halmstads hd, Halland. ecclesie Thorthathorp 1288. – Den nära kyrkan belägna tätorten har utvecklats kring en järnvägs- och poststation. Denna tillkom 1877 och namngavs efter socknen. Socknen har övertagit namnet från en nu försvunnen gård. I förleden ingår genitiv av mansnamnet Tord. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Torup gods, Bara sn, Bara hd, Skåne. (de) Thorthorp 1310, Thordhorp 1398. – Godsets namn innehåller mansnamnet Tord och → torp ’nybygge’.

Torvalla stadsdel, Östersunds stad, Jämtland → Odensala.

Torö sn, ö, Sotholms hd, Södermanland. Thorø 1335. – Ortnamnet, som äldst avsåg ön, innehåller ett fornsvenskt *thor(a), ett höjdbetecknande ord, jfr → Långtora. Senare leden är ordet ö i vanlig betydelse.

Torön ö, Sankt Anna sn, Hammarkinds hd, Östergötland → Torönsborg.

Torönsborg gods, Sankt Anna sn, Hammarkinds hd, Östergötland. Tornssborg 1680, Torönsborg 1760. – Bebyggelsens äldre namn, Drag, utbyttes mot Torönsborg, sedan det ursprungliga frälsehemmanet 1646 förvandlats till säteri och en slottsliknande byggnad uppförts på platsen. Godset ligger på Torön, vars namn (Thorø 1362) troligen innehåller ett höjdbetecknande ord, fsv. *thora (jfr → Långtora), framför efterleden -ö. Berg och höjder är utmärkande för ön. Det äldre namnet Drag innehåller ordet drag ’ställe där man drar båtar över ett näs’; det avsåg landtungan mellan Torön och fastlandet.

Tosarby by, Gustafs sn, Dalarna → by.

Tosseberg by, Sunne sn, Fryksdals hd, Värmland → Tossebergsklätten.

Tossebergsklätten berg, Sunne sn, Fryksdals hd, Värmland. Tåssbergz klätten 1663. – Namnet innehåller i förleden bynamnet Tosseberg (Tosseberg 1503), vars förled i sin tur kan innehålla dialektordet tusse ’jätte’. Efterleden är klätt, en sidoform till klint ’höjd’.

Tossene sn, Sotenäs hd, Bohuslän. (j) Tossini sokn 1387. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Sannolikt ingår ett gammalt vattendragsnamn *Tos(s)a med betydelsen ’den tumlande’. Efterleden är → vin ’betesmark; äng’.

Tostared sn, Marks hd, Västergötland. Torstaridh sokn 1486. – Sockennamnet har lånats från kyrkbyn. Efterleden innehåller → ryd ’röjning’. Förleden skulle kunna vara en genom ljudutvecklingen reducerad form av mansnamnet Torsten men innehåller snarare en kortform, fsv. To(r)-ste, av samma mansnamn.

Tosterup sn, gods, Ingelstads hd, Skåne. (de) Tostorp 1364 (avser en gård). – Sockennamnet, som är givet efter den gamla kyrkbyn (nu ett gods), innehåller mansnamnet fda. Tosti och → torp ’nybygge’.

Totebo tätort, gods, Hjorteds sn, Södra Tjusts hd, Småland. (j) Thotabodhom 1442. – Godsets namn är sammansatt av ett mansnamn fsv. *T(h)ote och pluralis av → bod. Tätorten har snarast fått namn efter post- och järnvägsstationen Totebo, inrättad 1879.

Totra tätort, Hamrånge sn, Gästrikland. Totra 1541. – Tätorten är framvuxen ur en by, belägen vid en numera upplandad vik av Hamrångefjärden. Namnet ska möjligen sammanhållas med ett på flera håll i Norge uppträdande ortnamn Tautra, som ursprungligen avsett dels en älv, dels ett par öar och holmar. Tautra hör kanske samman med norskt tutra, två olika verb, det ena med betydelsen ’småklucka entonigt’, det andra med betydelsen ’skälva, särskilt av frost, under utstötning av ljud’ (jfr svenska dialekters tuttra ’skälva av kyla’). Namnet Tautra kan ha syftat på ljudet av vatten i rörelse, i fallet med öarna och holmarna vågornas slag mot stranden, stenar e.d. Möjligen avses i något av fallen det ljud som uppstår vid is-läggning eller råkbildning. Vilken av dessa tolkningar som kunde vara för handen i fallet Totra kan inte avgöras.

Tottarp sn, Bara hd, Skåne. (in) Thothathorp 1269 avskr. (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn, innehåller sannolikt ett forndanskt mansnamn motsvarande ett modernt Totte. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Trane gd, Trankils sn, Nordmarks hd, Värmland → Trankil.

Traneberg stadsdel, Stockholms stad. – Ortnamnet, belagt första gången 1733, är givet efter en Bengt Trana, som från 1729 drev värdshus vid nuvarande Tranebergs gård. Stadsdelen har närmast fått sitt namn från denna gård.

Tranebo by, Bredareds sn, Vedens hd, Västergötland → bol.

Tranemo sn, tätort, Kinds hd, Västergötland. Tranumoo soken 1413. – Socknen har fått sitt namn från prästgården. Det innehåller genitiv av fågelbeteckningen trana och mo ’sandig mark’. Kyrkan och prästgården ligger i ett område med mosand. Tätorten har vuxit fram vid kyrkan.

Trankil sn, Nordmarks hd, Värmland. Tranukiol 1330-talet. – Sockennamnet, vars efterled är dialektordet köl ’höglänt ödemark’, kan ursprungligen ha avsett hela den höglänta halvön i sjöarna Stora Le, Foxen och Lelång eller kanske endast dess nordligaste del Tranenäset, där gården Trane (Trano 1554) ligger. Namnen Tranköl och Trane innehåller sannolikt ett till fågelbeteckningen trana bildat ånamn fsv. *Trana, avseende Möreviksbäcken, som rinner ut i Foxen norr om gården Trane.

Transtrand sn, tätort, Dalarna. Transtrand 1546. – Tätorten, som omfattar byar i kyrkbygden, har övertagit sockennamnet. Socknen tillkom på 1860-talet och övertog namnet från en kapellförsamling. Denna återgick på ett på 1500-talet bildat kapellag under Lima socken, och detta hade i sin tur lånat namnet från en by. Enligt en tradition har Transtrand ursprungligen syftat på västra stranden av Västerdalälven mellan byarna Norra Brändan och Mornäs. Namnet betyder sannolikt ’stranden där det brukar samlas tranor’.

Tranum sn, Kållands hd, Västergötland. Traneem 1385 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn. Det är sammansatt av fågelbeteckningen trana och → hem ’boplats; gård’.

Tranås sn, Ingelstads hd, Skåne. (in) parochia Tranæs 1300-talets senare hälft. – Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn, innehåller i förleden fågelbeteckningen trana. Efterleden är ursprungligen näs, tidigt ombildad till ås. På grund av förväxlingsrisk med den småländska staden Tranås åsattes den i kyrkbyn 1894 inrättade poststationen namnet Skåne-Tranås. Detta har senare kommit i bruk även för den kring kyrkbyn framväxande tätorten.

Tranås kn, stad, Tranås. – Samhället har vuxit upp kring den 1874 öppnade järnvägslinjen. Namnet, som ursprungligen avsåg en gård (in ... Tranuaas 1345), innehåller fågelbeteckningen trana och ordet ås.

Traryd sn, tätort, Sunnerbo hd, Småland. (i) Tranvrydhz sokn 1404. – Det är oklart varifrån socknen har fått sitt namn. Någon gammal kyrkby Traryd har inte funnits. Namnet innehåller fågelbeteckningen trana och → ryd ’röjning’. Tätorten är framvuxen kring den 1899 öppnade järnvägsstationen, i anslutning till sockenkyrkan.

Trehörna sn, Lysings hd, Östergötland. – Socknen tillkom på 1600-talet. Den fick sitt namn från säteriet Tre-hörna (Trähyrno 1321 sen avskr.) , som bär ett äldre namn på Trehörnasjön, fsv. *Thræhyrne eller *Thræhyrnir ’sjön med tre horn, dvs. vikar’.

Trehörningsjö sn, Ångermanland. Trehörningsiö 1795 (avser byn). – Socknen har fått sitt namn efter byn Trehörningsjö. Byn ligger vid Trehörningsjön, som har tre vikar (jfr → Trehörna).

Trekanten tätort, Ljungby sn, Södra Möre hd, Småland. – Ortnamnet är övertaget från järnvägsstationen, som tillkom vid mitten av 1870-talet. Vad namnet ursprungligen syftat på är inte klart, möjligen ett trekantigt vägskäl eller en av tre sammanstrålande vägar avgränsad trekant.

Trelleborg kn, stad Skåne. Threlæburgh 1291. – Namnet, som finns på flera håll i Norden, innehåller en beteckning för ett slags befäst vikingatida anläggning, där efterleden innehåller ordet borg ’befästning’. Förleden, ordet träl, har omdiskuterad betydelse: ’träl; person av slavisk härkomst; snedställd bjälke använd till att stötta väggstolpar i hus’. 1988 återfanns rester av den åsyftade borgen, en ringborg som legat på en flack höjdplatå ca 200 m från den dåtida stranden. Borgen, som torde ha uppförts under slutet av 900-talet, har haft en yttre diameter om ca 143 m och har varit befäst av en palissadkrönt jordvall med yttre vallgrav och fyra portar.

Treriksröset gränsröse, Karesuando sn, Lappland. – Röset, som står i sjön Golddajávri, är Sveriges nordligaste punkt. Det uppfördes 1897 på den punkt där Sveriges, Norges och Finlands riksgränser möts. Röset byggdes om i betong 1926.

Trogsta by med välkänd järnåldersboplats, Forsa sn, Hälsingland. Trockesta, Trokesta 1542. – Förleden är dunkel men skulle kanske kunna innehålla mansnamnet Torkel eller ett mansbinamn *Troke ’han som håller ut, han som ger sig till tåls’. Efterleden är → sta(d).

Trollaborg medeltida borg, Voxtorps sn, Östbo hd, Småland. (a) Trollaborgh 1370. – Frågan om namnets anknytning till släkten Trolle är omdiskuterad. Borgen har förknippats med sägner om troll, och namnet kan också vara en folklig fantasiprodukt.

Trolleholm gods, Torrlösa sn, Onsjö hd, Skåne. – Godsets namn, givet efter ägaren Fredrik Trolle, ersatte enligt testamente 1768 efter dennes död 1770 ett äldre namn Eriksholm, där förleden minner om slottets byggherres Tage Ottesen Thotts äldre bror Erik (död 1533). Efterleden → holm åsyftar en genom kringgrävning åstadkommen vattenomfluten kulle vid stranden av en nu utdikad sjö.

Trolle-Ljungby sn, gods, Villands hd, Skåne. Lywngby 1401 (avser kyrkbyn). – Socknens ursprungliga namn Ljungby är givet efter kyrkbyn (Västra Ljungby). Det innehåller ljung i betydelsen ’ljungmark’ och → by ’gård; by’. Det nuvarande sockennamnet Trolle-Ljungby gavs 1883 efter godset Trolle Ljungby, beläget i Västra Ljungby. Tillägget Trolle- i godsets namn tillkom 1830 efter fideikommissariens namn Trolle-Wachtmeister.

Trollenäs sn, gods, Onsjö hd, Skåne. (in) Næs 1300-talets mellersta del (avser kyrkbyn). – Sockennamnet är givet efter kyrkbyn, vars ursprungliga namn var Näs. Det åsyftar det näs mellan Saxån och Gullarpsån där kyrkbyn och godset Trollenäs ligger. Godsets nuvarande namn, med tillägget Trolle-, gavs av ägaren Fredrik Trolle i hans testamente 1768 och trädde i kraft vid hans död 1770. Sockennamnet Näs ändrades till Trollenäs 1899.

Trollhättan kn, stad, Västergötland. Trollhetta quarn 1413 sen avskr., Trålhätte 1548. – Staden återgår på ett samhälle, framvuxet på en plats vid Göta älv där det sedan medeltiden stått kvarnar. Troligen har namnet ursprungligen åsyftat Gullöfallet, det största av Trollhättefallen. Detta har uppenbarligen liknats vid ett vattentrolls huvudbonad, en hätta som i skepnad av ett väldigt vattenfall liksom faller ned efter trollets rygg.

Trosa stad, sn, Hölebo hd, Södermanland. parochia Troso 1331. – Socknens och stadens namn härrör från byn Trosa, vars namn äldst troligen har burits av Trosaån, som med ringa fallhöjd flyter mellan sjön Sillen och havet. Trosa har tolkats som ’den tröga, långsamt flytande ån’, en bildning direkt eller indirekt till ett adjektiv fsv. *trødher, motsvarande fvn. trauðr ’trög, ovillig’. Jfr → Trosa-Vagnhärad.

Trosa-Vagnhärad sn, Hölebo hd, Södermanland. – Socknarna Trosa och Vagnhärad sammanslogs 1926. Se vidare under namnen → Trosa och → Vagnhärad.

Trossnäs gd, militärt övningsfält, Nors sn, Grums hd, Värmland. Thrasnes 1293. – Förleden i gårdens namn är oklar. Efterleden åsyftar läge på ett näs, som fordom omgetts av sankmarker eller en grund sjö.

Trullhalsar gravfält, Anga sn, Gotland. – Namnet betyder ’Trollhalsar’. Antagligen är det de karakteristiska stensättningarna med kallmurade sidor som liknats vid halsar på troll.

Trummen sjö, Småland. Trommon 1663, Siön Trummen 1795. – Namnet är oklart.

Tryde sn, Ingelstads hd, Skåne. Trywethe 1387 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, lånat från kyrkbyn, innehåller try, beteckning för en buskväxt, och fda. with eller withi ’skog’.

Tryserum sn, Norra Tjusts hd, Småland. (in) Trisrum 1341 avskr., parochie Thrysrum 1363. – Namnet har närmast övertagits från prästgården, som är belägen vid platsen för den gamla kyrkan invid Kyrksjön. Förleden innehåller troligen ett äldre namn på denna sjö, *Trysjön e.d. Ett sådant namn kan i sin tur innehålla try, beteckning för en buskväxt, vars ved hade ekonomisk betydelse, då den användes för tillverkning av harv- och räfspinnar. Efterleden är → rum ’öppen plats’.

Trång by, Alsens sn, Jämtland. (i) Troongher 1424 → Trångsviken.

Trånghalla tätort, Bankeryds sn, Tveta hd, Småland. Thranghella 1389, (i) Tronghalla 1459. – Tätorten har vuxit fram kring en herrgård. I förleden ingår sannolikt adjektivet trång; efterleden kan antingen vara plural form av dialektordet hall ’klippa, häll, sten’ eller, om det äldsta belägget är pålitligt, av häll.

Trångsund del av Huddinge kn, Södermanland. – Ett torp Trångesundh omtalas 1636, sedermera utvecklat till herrgård. Villasamhället har övertagit detta namn, kanske i någon mån förmedlat av hållplatsnamnet Trångsund vid Nynäsbanan, vilken öppnades 1901. Ursprungligen avsåg namnet ett smalt sund i → Drevviken.

Trångsviken tätort, Alsens sn, Jämtland. – Tätorten har namngivits efter järnvägsstationen Trångsviken, öppnad i början av 1880-talet. Denna har i sin tur fått namn efter en vik av Storsjön. Namnet innehåller i förleden bynamnet Trång, troligen en med adjektivet trång besläktad bildning som från början syftat på Trångsviken.

Tråvad sn, tätort, Laske hd, Västergötland. Thrauadh 1420. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Namnet har allra äldst burits av ett vadställe i ån Lidan; det innehåller ett fornspråkligt *thra, här med betydelsen ’trång; besvärlig’ eller snarare ’förträngning’. Vid Tråvadbro är ån sammanträngd mellan berghällar. Tätorten har vuxit fram vid Tråvads järnvägsstation, anlagd vid en bansträcka öppnad 1899, och i närheten av sockenkyrkan.

Trädet tätort, Kölaby sn, Redvägs hd, Västergötland. Trädet 1566. – Tätorten är framvuxen kring en 1874 inrättad post- och järnvägsstation. Trots läge i kyrkbyn namngavs stationen inte efter socknen utan efter den angränsande bebyggelsen Trädet, troligen på grund av att där var en känd marknadsplats. Namnet innehåller träde ’åker som lagts i träda’. Tanken har framförts att det var på själva »trädet» som marknaden hölls.

Träkumla sn, Gotland → Stenkumla.

Trälhavet fjärd, Åkers och Värmdö skg, Uppland. Trælahaff 1400-talet. – Namnet kan i förleden innehålla genitiv pluralis av träl ’ofri man, slav’, men hur det ska förstås är oklart. Möjligen ska förleden uppfattas som nedsättande: fjärden var inget »riktigt» hav, jfr namn som Katthavet om mindre vattensamlingar och Grodhavet om Mälaren. Förslaget att efterleden skulle innehålla ordet hamn är av språkliga skäl oantagbart.

Träne sn, Gärds hd, Skåne. (in) Trænæ 1347 sen avskr. (avser kyrkbyn). – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, vars innebörd är oviss.

Trängslet vattenkraftverk, Älvdalens sn, Dalarna. – Kraftverket stod färdigt 1961 och är byggt i en djup klyfta, där Österdalälvens fåra trängs ihop. Klyftan kallas Trängslet. Namnet, äldst belagt i kombinationen Trängslen Wattufall 1805, innehåller ordet trängsel i en från bl.a. socknarna Mora, Sollerön och Lima känd betydelse ’trångt ställe i vattendrag’ o.d.

Träslöv sn, Himle hd, Halland. (in) Tresleuæ, (in) Træsleuæ 1406. – Socknen har namn efter kyrkbyn. I efterleden ingår → löv. Förleden kan möjligen innehålla en motsvarighet till fsv. thrættis i thrættis brodhir ’trätobroder’ och thrættis æng ’äng som det tvistas om’. Namnets tolkning bleve i så fall’arvegodset som man tvistar/har tvistat om’.

Träslövsläge tätort, Träslövs sn, Himle hd, Halland. – Tätorten har utvecklats ur ett fiskeläge. I förleden ingår sockennamnet. Efterleden innehåller ordet läge ’fiskeläge’. I lokalt språkbruk kallas platsen Läget. Officiellt ändrades namnet år 1933 från Fiskläget (Fiske Leedett 1600) till Träslövsläge (Träslöfsläge 1896).

Trässberg sn, Skånings hd, Västergötland. Thresbergha 1360. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Förleden kan sammanhänga med det isländska ordet þræsa ’blåsa ihållande och kallt (om vind)’. Kyrkan ligger på en sandås.

Trästena sn, Vadsbo hd, Västergötland. (jn) Træstenom 1386. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det plurala (se inl. 3.3.1) ortnamnet innehåller fsv. thræstene ’råmärke bestående av tre stenar’.

Trävattna sn, Vilske hd, Västergötland. (j) Træwathna sokn 1402. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det betyder ’de tre vattnen’. Vilka vatten som avses är oklart; det kan vara Lidan och två av dess mindre tillflöden nära kyrkan. Söder om denna grenar sig Lidan kring tre småholmar.

Trödje tätort, Hille sn, Gästrikland. Trödie 1541. – Tätorten är framvuxen ur en by. Namnet sammanhänger förmodligen med verbet tråda ’trampa’ (t.ex. i uttrycket tråda dansen) och substantiven tråd och tråda, kända från Hälsingland i betydelsen ’stig, genom trampning banad väg’, tråd ’fålla för kreatur (där de står och trampar)’, känt från Hälsingland, och tråda ’trampa (t.ex. på spinnrock)’, känt från Gästrikland. Om namnet först syftat på en djurfålla, en stig eller något annat är obekant.

Trögds härad hd, Uppland. Prouincia Trøghd 1344. – Trögd är ett gammalt bygdenamn med feminint genus som inordnats i hundaresorganisationen (→ hundare). Det har antagits att Trögd från början har varit namn på en ö, som huvudbygden i Trögd vid högre vattenstånd har utgjort i den forna havsvik som Mälaren bildat. Det har också antagits att Trögd kan ha syftat på någon å, som kan antas ha funnits vid den gamla kungsgården Kungs-Husby, under medeltiden benämnd Husaby Trøghdh (jfr → KungsHusby). Ett ursprungligt ö- eller ånamn stämmer väl överens med häradsnamnets feminina genus. Det antagna önamnet har förklarats som en bildning till en biform till substantivet tråg, avseende trågliknande terräng. Sannolikare är anknytning till adjektivet trög, avseende trögflytande vatten. Om Trögd från början varit ett ånamn, bör det ha förmedlats till bygden genom kungsgården, eftersom ånamn normalt inte övergår till bygdenamn. Fsv. Husaby Trøghdh får då antas betyda ’husabyn (som heter) Trögd’, inte ’husabyn i Trögd’ (jfr → husaby). Det har vidare övervägts att Trögd kunde ha syftat på en vik eller fjärd vid kungsgården. Detta skulle osökt förklara övergången till bygdenamn. Namnets genus talar visserligen emot en sådan förklaring – ett vik- eller fjärdnamn borde vara maskulinum – men feminint genus i det aktuella fallet kunde tänkas förklaras av att det rör sig om en direkt bildning till ett feminint fsv. *trøghdh ’tröghet’.

Trökörna sn, Viste hd, Västergötland. Thrækyrne 1330-talet. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller fsv. thræ ’tre’ i sammansättning med ett till korn bildat fsv. *kyrne. Betydelsen är möjligen ’den med tre olika sädeslag besådda åkern’.

Trönninge tätort, Lindbergs sn, Himle hd, Halland. – Tätorten är framvuxen ur byn Trönninge (i Tryninghæ 1455). Trönninge är en bildning med -inge, sannolikt till ordet tryne, här med syftning på det breda näs i havet som en där belägen by, Trönningenäs, också kallad (Norra) Näs, fått namn efter. Tätorten kallades tidigare Trönningeby för att skilja den från → Trönninge i Tönnersjö härad.

Trönninge sn, tätort, Tönnersjö hd, Halland. (in) Trynninge första hälften av 1400-talet. – Tätorten är framvuxen kring den 1885 inrättade järnvägs- och poststationen, anlagd på kyrkbyn Trönninges mark men namngiven i första hand efter socknen. Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Namnet är en bildning med -inge, sannolikt till ordet tryne, här använt med syftning på en udde väster om kyrkbyn i Laholmsbukten, förmodligen den trubbiga udden vid Fylleåns och Trönningeåns utlopp.

Trönningenäs by, Lindbergs sn, Himle hd, Halland → Södra Näs och → Trönninge.

Trönö sn, Hälsingland. Trodhna, Trudhnæ 1314. – Namnet är sannolikt lånat från Trönbyn (Trönebin 1542), den by där kyrkan byggdes. Det är möjligen besläktat med verbet tråda ’trampa’ (i uttrycket tråda dansen) och har föreslagits äldst ha brukats om Trönöån med syftning på vattnets rörelse. »Tröne», som namnet lyder i lokalt språkbruk, återgår i så fall på en böjd form av ånamnet. Stavningen med slut-ö i stället för -e är känd från 1500-talet men slår igenom först på 1700-talet.

Tuggen vattenkraftverk, Lycksele sn, Lappland. – Kraftverket, som stod färdigt 1962, är uppfört i Tuggenforsen (Tuggen Fårs 1671) i Umeälven nära byn Tuggensele. Den under åren 1959–62 inrättade postanstalten på byggplatsen benämndes Tuggenbygget. Enligt en uppgift från 1959 var Tuggen det vedertagna namnet bland kraftverksbyggarna. Namnets ursprungliga betydelse är dunkel liksom dess språkliga hemvist, svenskt eller samiskt.

Tuhundra härad hd, Västmanland. (a) Twæggia hundares thinge 1352, (j) Twemhundærum 1366, (in) Thuhundare 1368. – Tuhundra härad har uppstått genom sammanslagning av två hundaren (→ hundare), vilkas namn dock inte är kända (jfr → Siende härad). De fornsvenska beläggen visar olika böjningsformer av det till grund liggande räkneordet: tu nominativ neutrum, tvæggia genitiv, tvem dativ.

Tullgarn slott, Hölö sn, Hölebo hd, Södermanland. Thullagarn 1288. – Ortnamnet innehåller ett fornspråkligt *garn med syftning på en långsträckt ö, vik eller udde vid Tullgarn. Slottet ligger vid en avlång terrängupphöjning, som under forntiden var en del av en ö. Förleden Tull-sammanhänger troligen direkt eller indirekt med de svenska dialektorden tull ’topp på växande träd’, tulle ’skott på tall’ och fornvästnordiskans þollr ’träd‚ pinne’, ovisst dock på vilket sätt.

Tullinge del av Botkyrka kommun, Södermanland. – Namnet avsåg ursprungligen gården Tullinge (i Thulunge 1353). Det är bildat till en inbyggarbeteckning thulungar (→ -inge), vars grundord ej är säkert tolkat.

Tullstorp sn, Vemmenhögs hd, Skåne. Tolisthorpi 1100-talets mellersta del (avser kyrkbyn), ecclesie Tulæstorp 1347. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller mansnamnet fda. Tulir och → torp ’nybygge’.

Tumba tätort huvudsakligen i Tumba kommun, Svartlösa hd, Södermanland. – Tätorten har vuxit fram kring och fått namn av järnvägsstationen Tumba. Namnet återgår på förleden i ett äldre Tumbokvarn (Tumboqwern 1488) ’Tunabornas kvarn’, där Tumbo- innehåller en in-byggarbeteckning tunboar, bildad till namnet på den närbelägna gården Tuna (→ tuna). I förbindelse med b har förledens n övergått till m.

Tumberg sn, Kullings hd, Västergötland. Twnbergha sokn 1458. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det plurala (se inl. 3.3.1) ortnamnet innehåller tun i betydelsen ’hägnad; inhägnad’ (→ tuna) och berg. Vid byn finns höjder.

Tumbo sn, tätort, Västerrekarne hd, Södermanland. ecclesie Thumboherradh 1291. – Sockennamnet, äldst med efterleden → härad, betyder ’tunabornas bygd’. Det innehåller en inbyggarbeteckning fsv. tunbo(a)r ’invånare i Tuna’. Det nu försvunna ortnamnet Tuna (→ tuna) har använts om en bebyggelse vid Husby nära kyrkan. Ett hemman i Husby har kallats Tungården. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan.

Tun sn, tätort, Åse hd, Västergötland. (de) Tuni 1339 avskr. – Socknens namn är lånat från kyrkbyn. Det innehåller tun i betydelsen ’hägnad; inhägnad’ (→ tuna). Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan.

tuna Ordet tun betyder från början ’gärdesgård, stängsel’ och har på vanligt sätt också kommit att beteckna det inhägnade området. Denna betydelse är svagt styrkt i nordiska språk men ännu levande i den tyska motsvarigheten, Zaun. Den dominerande betydelsen i nordiska språk är ’inhägnat område’, så i isländskan, där tún betecknar den inhägnade marken omkring boningshuset. Ofta används tun om inhägnader för djur, så (i formen ton) i dalsländsk dialekt, även i sammansättningarna griseton och svineton, och i det från fornnorskt lagspråk kända nautatún ’inhägnad för nötkreatur’. Det är naturligt att ett ord för ’inhägnad’ tas i bruk i ortnamn. På Island finns över 100 gårdar med namn på -tún, och ännu vanligare är detta element i norska gårdnamn. Den engelska motsvarigheten, -ton, är det vanligaste engelska bebyggelsenamnselementet (jfr eng. town ’stad’, som är samma ord som tun). I Sverige förekommer exv. Tun som by- och sockennamn i Västergötland (→ Tun) och som bynamn i Svenneby socken i Bohuslän, vidare Tun- som förled i sockennamnen → Tanum i Bohuslän och Tunhem (→ Västra Tunhem, → Östra Tunhem) i Västergötland. I Sverige har utvecklats en speciell typ av namn som är bildade till tun, nämligen Tuna och namn på -tuna, med en speciell pluralform av tun, som har neutralt genus (se inl. 3.3.1). Det står sedan länge klart att tuna-namn haft en speciell funktion som namn på centralorter i det förhistoriska samhället. Över hälften av -tuna-namnen är (eller har varit) osammansatta Tuna, och detta talar för en utbredd specialfunktion hos namnbärarna. Tuna har uppenbarligen kommit att användas som specifik term med betydelsen ’centralort för territoriell administration’ e.d. Det råder dock oenighet om i vilken omfattning -tuna-namn haft denna funktion, alltifrån antagandet att detta gäller praktiskt taget alla namnen (utom enstaka fall av uppkallelse) till uppfattningen att det bland -tuna-namnen finns inte så få exempel på vanliga bebyggelsenamn, motsvarande namn bildade med singulart tun i och utanför Sverige. Denna motsättning rörande funktionen hos bärarna av -tuna-namn hänger nära ihop med frågan hur tuna – i motsats till namn bildade med singulart tun ’inhägnad’ – kommit att utveckla en specialfunktion. Det finns två huvudlinjer i försöken till förklaring, en som räknar med rent inhemsk utveckling och en som antar påverkan utifrån. Det har antagits att det plurala Tuna har betytt ’gården framför andra’ och därigenom kunnat komma att användas som term för en huvudgård eller centralort. Denna syn kombineras gärna med tanken att Tuna från början normalt stått ensamt och först i efterhand fått särskiljande förleder. Ett annat försök att förklara centralortsfunktionen utgår från vissa sammansättningar som har betecknat inhägnade samlingsplatser. Sådana kan ha varit namn som det norska Logtu(n) (Log- ’lag’), namnet på platsen för Frostatinget i Tröndelagen, och framför allt -tuna-namn med gudanamn som förled, vilka då antas ha avsett inhägnade kultplatser. Gudanamn ingår eller (i något fall) antas alternativt ingå i Fröstuna (→ Frustuna), → Frötuna, → Närtuna, → Torstuna, → Ultuna. De här nämnda utgångspunkterna för en inhemsk utveckling av tuna till centralortsterm kan också ha samverkat med varandra. Gentemot denna uppfattning om inhemskt ursprung står tanken på inflytande utifrån. Enligt denna andra huvudlinje i bedömningen av centralortstanken är -tuna-namnen bildade efter mönster av keltiska namn på (i latinsk form) dunum, dvs. den keltiska motsvarigheten till tun, dūnon ’befästning, borg’, t.ex. Lyon (< Lugudunum) och Verdun (< Virodunum) i Frankrike och Zarten (< Tarodunum) i Tyskland; det svenska Sigtuna har därvid sammanställts med Segodunum, som betyder ’stark borg’ och är betygat från flera håll. Antalet -tuna-namn i Sverige är ca 120. Kärnområdet är Mälarlandskapen med knappt hundra representanter, varav drygt hälften i Uppland. Namntypen är också ganska väl företrädd i Östergötland samt i Medelpad, där de nordligaste säkra -tuna-namnen finns. Enstaka spridda namn finns därutöver i Hälsingland, Dalarna, Närke, Västergötland, Småland, Gotland och Skåne. Det sydligaste säkra -tuna-namnet är Tuna på Ven i Öresund. De i förhållande till Mälarlandskapen perifert liggande namnen utgörs i påfallande hög grad av osammansatt Tuna, vilket kan anses tala för spridning av elementet tuna som specifik term för något slags förvaltningscentrum. Osammansatt Tuna är likaså vanligt i kärnområdet i Mälarlandskapen. Ett utmärkande drag hos -tuna-namnen inom kärnområdet är också den redan nämnda förekomsten av gudanamn som förled. Ett särskilt framträdande drag inom detta område är vidare den nära samhörigheten mellan tuna-namn och hundaresnamn. Detta är särskilt påtagligt ifråga om fsv. Solændatuna och Solænda hundare och fsv. Valændatuna och Valænda hundare med samma ålderdomliga inbyggarbeteckning i både -tuna-och hundaresnamn (→ Sollentuna, → Sollentuna härad, → Vallentuna, → Vallentuna härad). Dessa kombinationer visar att Sollentuna och Vallentuna varit centralorter i respektive hundare. Svårare är det att få grepp om sambandet mellan → Håtuna och fsv. Habo(a) hundare (→ Håbo härad), mellan → Runtuna och fsv. Røna (?) hundare (→ Rönö härad), mellan Torstuna och fsv. Thorsakers hundare (→ Torstuna härad), mellan → Ultuna och fsv. Ullarakers hundare (→ Ulleråkers härad). I flera fall har möjligheten övervägts att det ena av namnen kan vara bildat inte direkt till gudanamnet utan (med förkortning) till det andra namnet. Fsv. Thorsakers hundare skulle kunna återgå på *Thors[tuna]akers hundare eller omvänt Thorstuna på *Thors[akers]tuna. Bedömningen av sådana frågor kompliceras framför allt av svårigheten att i de enskilda fallen avgöra om tuna vid namnbildningen använts i en specialbetydelse, ’centralort’ e.d., eller i ordets normala betydelse, ’inhägnad’. I det förra fallet aktualiseras frågan om eventuellt namnbyte (jfr → husaby), en fråga som dock hittills inte närmare beaktats i -tuna-diskussionen. Som namn på centralorter är Tuna och namn på -tuna äldre än → husaby. Det antas att tuna-institutionen uppkommit under äldre järnålder och spritts vidare under yngre järnålder. Om den vuxit fram ur inhemskt ortnamnsskick, sträcker sig namntypens rötter därmed ännu längre tillbaka i tiden. Litteratur: Thorsten Andersson, Tuna-problem, i Namn och bygd 56 (1968), s. 88–124; dens., The origin of the tuna-names reconsidered, i People and places in northern Europe 500–1600. Essays in honour of Peter Hayes Sawyer (1991), s. 197–204; dens., Ortnamn på tuna, i Språken i Sverige (2010), s. 88; Lennart Elmevik, Vad betyder tuna? Några nedslag i en lång debatt, i Den ellevte nordiske navneforskerkongressen. Sundvollen 19.–23. juni 1994 (1996), s. 43–57; Lars Hellberg, Aktuell forskning om tuna-namnen 1–5, i Uppländska namnstudier. Valda namnstudier ur Upsala Nya Tidning 1982–2002 (2011), s. 30–41; dens., Ortnamnen och den forntida sveastaten. Presentation av ett forskningsprojekt, i Namn och bygd 101 (2013), s. 15; Karl Axel Holmberg, De svenska tunanamnen (1969); Ingemar Olsson, Tuna-namnen i Sverige – forskningsläget, i Fornvännen 71 (1976), s. 71–81; dens., Keltiskt inflytande på Tuna-namnen?, i Fornvännen 87 (1992), s. 41–42; Vikstrand, Per, Järnålderns bebyggelsenamn. Om bebyggelsenamnens uppkomst och ålder i Mälardalen (2012), s. 79–84.

Tuna sn, Dalarna → Stora Tuna.

Tuna sn, Hälsingland → Hälsingtuna.

Tuna sn, Medelpad. (De) Tunum 1344. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller → tuna.

Tuna sn, tätort, Tunaläns hd, Småland. Tuna 1322. – Sockennamnet är övertaget från godset med samma namn, vid vilket kyrkan är uppförd (→ tuna). Tätorten har vuxit fram vid och fått namn efter den 1879 öppnade järnvägsstationen ca 2 km nordöst om kyrkan.

Tuna sn, Jönåkers hd, Södermanland. (De) Tunum 1314? – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller → tuna.

Tuna sn, Olands hd, Uppland. Tuna sn, Olands hd, Uppland. (In) parochia Tunum 1291. – Sockennamnet är övertaget från kyrkbyn, nuvarande Tunaby (→ tuna).

Tunaberg sn, Jönåkers hd, Södermanland. – Socknen tillkom 1626, då Tunaberg utbröts ur socknen → Tuna. Dess namn betyder ’Tuna (sockens) bergslag’. Redan under medeltiden bröt man malm i den del av Tuna som senare blev Tunabergs socken.

Tunaby by, Sköns sn, Medelpad → Tunadal.

Tunadal tätort, Sköns sn, Medelpad. – Tätorten har vuxit fram kring en ångsåg, anlagd 1849. Namnet är givet efter den närliggande byn Tunaby, äldst kallad Tuna (i Tune 1535; → tuna).

Tunaläns härad hd, Småland. – Häradsnamnet är övertaget från ett medeltida förvaltningsområde, Tuna län (Twne læn ca 1450), till större delen bestående av kronojord under huvudgården Tuna i socknen → Tuna. Tunaläns härad som judiciell enhet inrättades på 1540-talet.

Tune gd, Stenkyrka sn, Gotland → Stenkyrka, sn, Gotland.

Tunge sn, Ale hd, Västergötland. (j) Tungo sokn 1426. – Socknen har fått namn av kyrkbyn. Namnet innehåller ordet tunga i betydelsen ’landtunga, långsmal terrängformation’ e.d. Tunge by ligger vid en långsträckt dal; mellan denna och Göta älv reser sig en långsträckt, markerad höjd.

Tunge härad hd, Bohuslän. Tungohæredh 1430. – Tungo-i häradsnamnet innehåller ordet tunga som terrängbeteckning, säkerligen syftande på det i Gullmarsfjorden utskjutande Tungenäs med den yttersta spetsen Tungenäse nabb. Det är ovisst om Tungohæradh, känt som medeltida skeppsreda (→ härad), har bildats som häradsnamn eller återgår på ett bygdenamn, sammansatt med → härad i betydelsen ’bygd’.

Tunhem, Västra, Östra snr, Västergötland → Västra Tunhem och → Östra Tunhem.

Tunnerstad tätort, Visingsö sn, Vista hd, Småland. (in) Tunnastathum 1326. – Tätorten har utvecklats ur byn Tunnerstad. Förleden kan innehålla ett mansbinamn *Tunne bildat till ordet tunna. Efterleden är → sta(d).

Tuolluvaara nedlagd gruva, Kiruna stad, Lappland. – Namnet på den 1982 nedlagda gruvan är givet efter ett berg. Det är en meänkielisk form av nordsam. Duollovárri, vars förled duollu har betydelsen ’tjäle’. Efterleden meänk. vaara, sam. várri betyder ’berg’.

Tureholm gods, Trosa-Vagnhärads sn, Hölebo hd, Södermanland. – Godsets äldre namn var Gäddeholm (Geddaholm 1455). Det nuvarande namnet, som åsyftar Ture Bielke, stammar från 1700-talet. Namnet Gäddeholm innehåller släktnamnet Gädda. Slottet ligger högt ovanför omgivande terräng (→ holm).

Turinge sn, Öknebo hd, Södermanland. ecclesie Thorungi 1200-talets senare del. – Socknen har här övertagit ett gammalt bygdenamn. Detta återgår i sin tur troligen på en inbyggarbeteckning med betydelsen ’de som bor vid sjön Turingen’ (→ -inge). Sjönamnet Turingen är i sin tur sannolikt bildat till ett höjdbetecknande fsv. *thor(a) med betydelsen ’den bergiga sjön, sjön med höglänta stränder’ e.d.

Tutaryd sn, Sunnerbo hd, Småland. (J) Tutarydh sokn 1406. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, vars förled kan hänga samman med ordet tut(a) i betydelsen ’något utskjutande, spets’, sannolikt åsyftande den höjd som kyrkan är belägen på. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Tuve sn, Östra Hisings hd, Västergötland. (i) Twfua 1462. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller ordet tuva, troligen i överförd betydelse med syftning på en bergkulle vid Tuve stomhemman.

Tveta sn, Aspelands hd, Småland. Thweta 1337. – Sockennamnet är övertaget från kyrkbyn, omtalad 1315. Det innehåller pluralis av ordet tvet, som i svenska dialekter bl.a. betyder ’huggspån’ och som i ortnamn antas betyda ’röjning’.

Tveta sn, Öknebo hd, Södermanland. (in) Thuetum 1291. – Socknen har troligen övertagit ett bygdenamn, kanske snarast avseende området söder och sydöst om sjön Måsnaren. Det kan antingen innehålla pluralis av ordet tvet, som i svenska dialekter bl.a. betyder ’huggspån’ och som i ortnamn antas betyda ’röjning’, eller en inbyggarbeteckning bildad till samma ord.

Tveta f.d. sn, Näs hd, Värmland. Twethe soken 1503. – Sockennamnet, vars ursprungliga syftning är oklar, innehåller pluralis av ordet tvet, som i svenska dialekter bl.a. betyder ’huggspån’ och som i ortnamn antas betyda ’röjning’.

Tveta härad hd, Småland. (Jn) Thwetum 1177 avskr. – Tveta är ett av de »land» i → Småland som inordnats som distrikt i häradsindelningen. Tveta innehåller pluralis av ordet tvet, som i svenska dialekter bl.a. betyder ’huggspån’ och som i ortnamn antas betyda ’röjning’. Bygden Tveta bör alltså ha fått sitt namn av röjningar i skogen; jfr grannhäradet Vedbo (→ Norra Vedbo härad).

Tving sn, tätort, Medelstads hd, Blekinge. Twingh 1400-talet. – Socknen har sitt namn från kyrkbyn (nu en tätort). Det innehåller ett ord samhörigt med verbet tvinga i betydelsen ’tränga ihop’, kanske med avseende på någon smal, inklämd åkerlapp eller markremsa.

Två systrar förs., Kalmar stad, Småland. – Namnet är övertaget från församlingskyrkan Två Systrars kapell, som i sin tur fått namn efter sitt ursprungliga läge vid Två Systrars väg. Namnet avser nu också att anspela på de bibliska systrarna Maria och Marta. Två Systrars väg är en pendang till Två Bröders väg i samma område. Det senare innehåller ett skeppsnamn Två Bröder.

Tvååker sn, tätort, Himle hd, Halland. Toaker 1198 avskr. (avser en by). – Tätorten är framvuxen kring en 1885 anlagd järnvägsstation. Stationen namngavs efter socknen. Denna hade i sin tur lånat namnet från byn Tvååker, som vid 1200-talets början tycks ha omfattat större delen av socknen. I förleden ingår troligast det bl.a. från Halland kända dialektordet to ’lin’. Namnet kan tolkas som ’Linåkern’. Uttalet »Toáger» har i folkfantasin gett upphov till föreställningen att namnets ursprung skulle ha att göra med två åkrar (halländskt to ’två’, ager ’åker’) på var sida av kyrkan, varav skrivformen Tvååker.

Tvärred sn, Kinds hd, Västergötland. Thwærryð 1308 avskr. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller → ryd ’röjning’. Namnet kan betyda ’röjningen som har ett läge på tvären i förhållande till annan (ägo)mark’.

Tvärskog tätort, Mortorps sn, Södra Möre hd, Småland. – Ortnamnet är övertaget från en järnvägsstation, som i sin tur fått namn efter en bebyggelse under Ölvingstorp. Namnet synes vara en sammansättning av adjektivet tvär och skog, men bakgrunden är oklar. En by med namnet Tvärskog finns i Finja socken, Västra Göinge härad, Skåne.

Tvärålund tätort, Degerfors sn, Västerbotten. – Tätorten har utvecklats ur byn Tväråträsk (Thuare tresk 1539) men har fått namn efter den i byn belägna järnvägs- och poststationen Tvärålund, tillkommen 1892–93. Sannolikt för att undvika sammanblandning i första hand med byn Tväråträsk i Sorsele socken, Lappland, namngavs stationen efter en annan by, numera kallad Gamla Tvärålund, sydväst om tätorten. Förleden innehåller namnet på det förbirinnande vattendraget, Tvärån (innehållande västerbottniskt tvärå ’biflod’), ett biflöde till Umeälven. Efterleden -lund är schablonartad och typisk för namn på sentida nybyggen i denna del av Norrland. Gamla Tvärålund upptogs som nybygge kring 1830.

Tvärån å, Degerfors och Vännäs snr, Västerbotten → Tvärålund.

Tväråträsk by, Degerfors sn, Västerbotten → Tvärålund.

Tybble ortnamn, Svealand och Östergötland → böle.

Tydje f.d. sn, Tössbo hd, Dalsland. Tydhia sokn 1391. – Socknen, som under 1800-talets senare del inlemmades i Tösse socken, har fått sitt namn från kyrkbyn. Det svårtolkade namnet kan äldst ha avsett Tydjesjön.

Tygelsjö sn, tätort, Oxie hd, Skåne. Tyelse 1472. – Sockennamnet, som är givet efter kyrkbyn (nu en tätort), är sannolikt en ursprunglig sammansättning med efterleden → lösa ’glänta; äng’. Förleden kan innehålla fda. *thiūf ’kratt, småskog’ eller fda. *thywi ’tuvig mark’ (i dialekten tye). Ombildningen till efterleden sjö uppträder redan 1634 (Tyllsøe) och slår igenom under 1700-talet (Tyjelsjö 1754).

Tykarp by, Ignaberga sn, Västra Göinge hd, Skåne. Thyggerop 1582. – Bynamnet innehåller mansnamnet fda. Tyki och → torp ’nybygge’.

Tylön ö i Kattegatt, Söndrums sn, Halmstads hd, Halland → Tylösand.

Tylösand tätort, Söndrums sn, Halmstads hd, Halland. – Namnet skrevs tidigare också Tylesand. Tätorten har utvecklats ur en badort vid Kattegatt med fritidsbebyggelse. Den ligger vid en sandstrand, varav namnets efterled. Det är oklart om förleden syftar på den närbelägna ön Tylön, också kallad Tylen (Töllenn 1558, Tylöö 1645), eller innehåller ett äldre namn på Tyludden strax söder om tätorten. Namnen bör i vilket fall som helst höra samman med ett halländskt dialektord tyle ’utskjutande, bergig udde’.

Tynderö sn, Medelpad. (aff) Tyndher Sokne 1535. – Sockennamnet innehåller sannolikt ett försvunnet namn på Klingerfjärden, fsv. *Tyndrir ’den tindrande, glittrande’. Fjärden har givit namn åt socknen antingen via ett gårdnamn eller bygdenamn. Oursprungliga former på -ö uppträder redan på 1500-talet.

Tyngsjö f.d. kapellförsamling, Malungs sn, Dalarna. – Södra delen av Malungs socken, koloniserad av finska nybyggare under 1600-talets mellersta del, inrättades som kapellförsamling ca 1815. Dess kyrka kom att byggas vid stranden av Tyngsjön. Sjöns namn är troligen ett ursprungligt fsv. *Tyngir, en bildning till tunga i betydelsen ’landtunga, näs’. Den norra stranden av sjön karakteriseras av ett flertal större och mindre näs.

Tynnered stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. Tinnaridt, Tynaridt 1550. – Namnet är övertaget från byn Tynnared i Askims socken, på vars mark stadsdelen är uppförd. Det kan i förleden innehålla ett mansbinamn fvn. *Tynna ’han som liknar en tunna’ eller *Thynne ’den tunne, magre’. Alternativt kan det röra sig om ett äldre namn på Hukebäcken eller Kannebäcken (i dess övre lopp), då med okänd innebörd. Efterleden innehåller → ryd ’röjning’.

Tyresta nationalpark och by, Österhaninge sn, Sotholms hd, Södermanland. (j) Thyristom 1383. – Förleden i detta namn innehåller sannolikt samma ord fsv. *thyre ’höjdrik terräng’ som ingår i → Tyresö. Byn ligger i en av höjder omgiven dal. Efterleden är → sta(d).

Tyresö kn, samt sn och gods, Sotholms hd, Södermanland. (j) Thyrisedh 1369 (avser en gård). – Kommunen har namn efter socknen, som i sin tur har namn efter den gård som var föregångare till godset Tyresö. Namnets efterled innehåller → ed ’passage mellan eller utmed vatten’ och har syftat på passagen förbi Kålbrinksströmmen. Förleden innehåller sannolikt ett ord fsv. *thyre, varom se → Yttertjurbo härad.

Tyringe tätort, Finja sn, Västra Göinge hd, Skåne. Tyringe 1530. – Tätorten har vuxit fram i anslutning till en gård och en 1875 öppnad järnvägsstation. Namnet är en bildning med → -inge till ett oklart grundord.

Tysslinge sn, Örebro hd, Närke. (De) Tyslinge 1314? – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn, som i sin tur namngivits efter sjön Tysslingen. Sjönamnet har föreslagits vara ett fornsvenskt *Tvislinge, bildat av ett *tvisl, och betyda ’sjön med åmötet’. I sjöns norra ände rinner två åar ut nära varandra.

Tystberga sn, tätort, Rönö hd, Södermanland. Thustaberga 1200-talets slut. – Socknen har fått sitt namn från gården Tystberga. Kyrkan ligger på en höjd. Förledens innebörd är oviss. Tystberga järnvägsstation anlades vid en bansträcka öppnad 1913. Tätorten har vuxit fram kring järnvägsstationen, som fått sitt namn från socknen men inte ligger i anslutning till kyrkan.

Tåby sn, Björkekinds hd, Östergötland. Taby 1341. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller dialektordet tå ’fägata; lång, smal inhägnad genom vilken en gårds kreatur förs till och från betesmarken (skogen)’ och → by ’gård; by’.

Tådene sn, Kållands hd, Västergötland. (de) Thodene 1339 avskr. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Förleden kan innehålla ett fornsvenskt *tadh ’gödsel’. Efterleden innehåller → vin ’betesmark; äng’.

Tågarp tätort, Sireköpinge sn, Rönnebergs hd, Skåne. Biskops Togarp 1473. – Detta ursprungliga bynamn innehåller mansnamnet fda. Tuki och → torp ’nybygge’. Tillägget Biskops i belägget från 1473 utmärker bebyggelsen som tillhörig ärkebiskopen i Lund.

Tåkern sjö, Östergötland. Þughn 1336, Toknen 1556. – Sjönamnets fornsvenska form var Thughn, som egentligen betyder ’den uppsvällda’ och åsyftar Tåkerns benägenhet att svämma över. Den nutida formen är en ombildning i anslutning till dialektens tåka ’dimma’.

Tåme by, skjutfält, Byske sn, Västerbotten. Tåme 1539. – Namnet torde vara en böjd form av fsv. *Tama, ett äldre namn på Tåmälven. Byn ligger vid älven nära dess mynning i Bottniska viken. Namnet hör samman med norska dialekters tåm (tåma, tåme) ’oklarhet i luften, tunt molntäcke’ och tåma ’bli oklar’ och syftar på älvens ovanligt mörka vatten. Vattnets färg beror förmodligen på att älven flyter genom lösa jordlager.

Tångaberg tätort, Torpa sn, Himle hd, Halland. – Tätorten har väl närmast fått sitt namn efter en 1918 anlagd järnvägsstation. Namnet är lånat 7 från en närliggande bebyggelse i Lindbergs socken vid berget Tångaberg. Bergnamnet, äldst belagt 1828, innehåller i förleden en form av namnet Tången, som ursprungligen bör ha syftat på den i området belägna udden Torpa tånge. I Tången och Torpa tånge ingår det från bl.a. Halland kända dialektordet tånge ’lång, smal udde; landtunga som löper ut i hav eller sjö’.

Tångeråsa sn, Edsbergs hd, Närke. (in ...) Tangæraas 1335. – Någon by eller gård med namnet Tångeråsa finns ej. Socknen kan ha fått namn efter platsen där kyrkan byggdes. Namnets efterled är äldst singular form av ås. Kyrkan är ej nu belägen på någon ås. Möjligen har en äldre kyrka funnits på den ås där nu gårdarna Kyrkotorp och Kyrkåsen ligger. Former på -a, som är plurala (se inl. 3.3.1), förekommer redan på 1500-talet. Förleden innehåller genitiv singularis av dialektordet tång i samma betydelse som tånge ’utskjutande udde’.

Tånnö sn, tätort, Östbo hd, Småland. (in) Tandu 1230-talet. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som ursprungligen troligen är ett gammalt namn på nuvarande Akrabäcken, *Tanda ’den blänkande’. Skrivningar med -ö förekommer från slutet av 1600-talet.

Tåsjö sn, Ångermanland. Thåsiön 1664 (avser en by). – Socknen har fått sitt namn efter byn Tåsjö, som är belägen vid stranden av Östra Tåsjön, av vilken byn fått namn. I sjönamnets förled ingår det i svenska dialekter förekommande ordet tå ’fägata; lång, smal inhägnad genom vilken en gårds kreatur förs till och från betesmarken (skogen)’, här sannolikt åsyftande sjöns långsmala form.

Tåsjön sjö, Ångermanland, se → Tåsjö.

Tåssjö sn, Norra Åsbo hd, Skåne. (j) Thutsøge sogn 1406. – Socknen har sannolikt sitt namn från en gravhög, vid vilken kyrkan byggdes. Namnets ursprungliga efterled är → hög, senare ombildad till sjö. Förleden har tolkats som innehållande ett ord fda. *thot/*thut ’tjut’, kanske med syftning på ljudet från vatten.

Tåstarp sn, Norra Åsb hd, Skåne. (in) Tostæthorp 1346 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, lånat från kyrkbyn, innehåller mansnamnet fda. Tosti och → torp ’nybygge’.

Täby kn, sn, tätort, Danderyds skg, Uppland. – Till grund för sockennamnet ligger ett bynamn som på flera runstenar från 1000-talet skrivs tabu (dvs. Tæby). Det är sammansatt av dialektordet tä ’fägata; bygata’ och → by ’gård; by’. Kommunen har övertagit socknens namn.

Täby sn, Örebro hd, Närke. (cum) capella [’med kapellet’] Taby 1349 avskr., (i) Tæbo sokn 1415. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som ursprungligen innehåller en inbyggarbeteckning täboar, bildad antingen till namnet Täby eller också direkt till dialektordet tä ’fägata; bygata’ eller ett därtill bildat ortnamn fsv. *Tæ. I det senare fallet har namnet sekundärt anslutits till ortnamn på → by.

Täfteå sn, Sävars sn, Västerbotten. Theffthe 1539. – Tätorten är framvuxen ur en by. Namnet, fsv. *Tæfte, *Tæpte, hör samman med substantivet tapp och verbet täppa ’täppa för, stänga till, innesluta’, egentligen ’förse med tapp’. Troligen har namnet äldst åsyftat någon nu sedan länge uppgrundad vik av Täftefjärden. Är namnet bildat under vikingatiden, bör det knytas till området vid Degersjön i Umeå socken eller, fastän mindre sannolikt, till landet söder om Juviksberget. Är namnet ännu äldre, vore en forntida, nu upplandad vik strax söder om tätorten tänkbar som ursprunglig namnbärare. Den ifrågavarande viken kan på grund av skyddat läge ha varit välkänd för forntida sjöfarare längs den på lägivande vikar och sund fattiga Västerbottenskusten. För stavningen -eå se → Bureå.

Tällberg tätort, Leksands sn, Dalarna. (j) Tællebærghe 1450. – Tätorten har utvecklats ur en by, omnämnd redan 1320. Namnet har äldst syftat på det berg på vars sluttningar byn är belägen. Förleden innehåller dialektordet tälle ’bestånd av tall; tallskog’.

Tämnaren sjö, Uppland. (in) Tempne 1344 avskr. – Sjönamnet kan möjligen vara sekundärt till ett försvunnet namn *Tämn, *Tamn e.d. på Tämnarån. Dess etymologi är emellertid omstridd. Mest sannolikt är att det ska sammanhållas med verbet fvn. tefia ’uppehålla, hindra’, besläktat med verbet töva ’dröja, vänta’. Man kan tänka sig att sjön eller ån namngivits efter sin egenskap att hejda vattnet, hindra dess avrinning, vilket lett till översvämningar.

Tämnarån å, Örbyhus hd, Uppland → Tämnaren.

Tämta sn, Vedens hd, Västergötland. Tempte soken 1420 avskr. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Dess innebörd är oklar.

Täng sn, Åse hd, Västergötland. Thæng 1399 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det kan innehålla ett med dialektordet tånge ’lång, smal udde’ m.m. besläktat ord, fsv. *tæng, som åsyftar den sandås där Tängs gamla kyrka låg.

Tänndalen tätort, Tännäs sn, Härjedalen → Tännäs.

Tännfallet vattenfall, Tännäs sn, Härjedalen → Tännäs.

Tännäs sn, Härjedalen. (y) Tendennes 1407. – Namnet innehåller i förleden Tännåns gamla namn Tenna och i efterleden näs, syftande på en udde bildad av ån. Ånamnet Tenna, fvn. *Tenda, betyder ’den glittrande, glänsande’ och kan ursprungligen ha syftat på Tännfallet. Ånamnet ingår också som förled i Tänndalen. Ortens sydsamiska namn Neassa är sannolikt bildat till svenskans näs.

Tärby sn, Ås hd, Västergötland. Tærby sokn 1380. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det med → by ’gård; by’ sammansatta ortnamnet kan innehålla ett fsv. *t(i)ær ’träd; skog’ e.d. besläktat med grekiskans dendron och ryskans derevo ’träd’.

Tärendö sn, tätort, Norrbotten. Tärändä 1621 (avser en tätort). – Namnet är en försvenskning av meänk. Täräntö, som återgår på en äldre form av nordsam. Deargget. Det avsåg äldst Tärendöälven, vars nuvarande samiska namn är Dearggeteatnu (eatnu betyder ’(stor) älv’). Deargget är en bildning till ett ord som karakteriserade älven, en bifurkation mellan Torneälven och Kalixälven, som en trång passage. Älvens meänkieliska namn Täränönväylä innehåller genitiv av Täräntö och väylä ’stor älv, huvud-älv’. Sockennamnet är övertaget från tätorten, som fått sitt namn efter läget vid älven.

Tärendöälven älv, Lappland och Norrbotten → Tärendö.

Tärna sn, Lappland. – Namnet, som är övertaget från kyrkbyn, har sitt ursprung i sjönamnet → Tärnasjön. Ortens sydsamiska namn Dearna (umesam. Deärnná) avser också byn → Tärnaby.

Tärna sn, Simtuna hd, Uppland. (de) Ternum 1344. – Socknen har sitt namn från en by (nu kallad Tärnaby) strax nordväst om kyrkan. Det innehåller den dialektala sidoformen tärn av tjärn, sannolikt med syftning på en nu försvunnen tjärn mellan kyrkan och Tärnaby.

Tärna folkhögskola, Kumla sn, Övertjurbo hd, Västmanland. – Den 1875 inrättade folkhögskolan fick sitt namn från en samma år öppnad, nu nedlagd, järnvägsstation, belägen vid Kumla kyrka, strax sydöst om skolan. Att järnvägsstationen åsattes namnet Tärna, grannsocknens namn (→ Tärna, sn, Simtuna hd, Uppland), beror på att man ville undvika förväxling med staden Kumla.

Tärnaby tätort, Tärna sn, Lappland. – Orten fick namnet Tärna 1762 vid uppförandet av ett kapell, som ursprungligen var tänkt att byggas vid → Tärnasjön en bit därifrån. Till namnet har av Postverket 1876 tillfogats by för att orten ska särskiljas från → Tärna i Uppland.

Tärnasjön sjö, Sorsele sn, Lappland. Tern vandet 1742. – Namnet är troligen en försvenskning av sjöns umesamiska namn Deärnnájávrrie. Förleden är dunkel, efterleden är jávrrie ’sjö’. Det anförda belägget från 1742 är en norsk variant av namnet.

Tärnsjö tätort, Nora sn, Våla hd, Uppland. – Tätortens namn avsåg äldst några mindre bebyggelser vid den lilla tjärnen Tärnsjön norr om samhället, tillkomna på 1870-talet. Tärn är en dialektal sidoform till tjärn. Den framväxande tätortens poststation gavs 1876 namnet Åsbo efter en närbelägen by, 1879 ändrat till Tärnsjö, som 1901 också blev den då öppnade järnvägsstationens namn. Att man inte valde sockennamnet Nora beror säkerligen på att man ville undvika förväxling med staden Nora i Västmanland.

Tävelsås sn, tätort, Kinnevalds hd, Småland. (in) Tæflisaas 1336. – Kyrkbyn (numera tätort) har givit socknen dess namn, som ursprungligen avsett en rullstensås. Namnet innehåller troligen ett fornsvenskt *tæfle, bildat till tafla i betydelsen ’bord, pall’, här syftande på åsen.

Töck sjö, Töcksmarks sn, Nordmarks hd, Värmland. Töckn Lacus 1642. – Sjönamnet är sannolikt en bildning till adjektivet fvn. þykkr ’tjock’, kanske åsyftande tät vegetation kring sjön.

Töcksfors tätort, Töcksmarks sn, Nordmarks hd, Värmland. – Tätorten har vuxit fram kring ett 1797 grundat järnbruk vid en fors i Töcksforsälvens utlopp ur sjön → Töck.

Töcksmark sn, Nordmarks hd, Värmland. (a) Þygs mork 1344. – Sockennamnet betyder ’gränsskogen (→ mark) kring sjön → Töck’ (jfr → Nordmarks härad).

Töfsingdalen nationalpark, Idre sn, Dalarna. – Förleden innehåller troligast det i trakten brukade namnet Töfsinga, avseende den å, officiellt kallad Töfsingån, som avvattnar sjön Töfsingen. Efterleden i Töfsingdalen syftar på Töfsingåns dalgång. Två liknande namn, Tufsingdalen om en dalgång och Tufsinga om den älv som rinner genom dalen, påträffas 4 mil västerut i Norge, väster om sjön Femunden. Det norska älvnamnet hör kanske samman med norskans tufs ’armod, dåligt tillstånd’ och adjektivet tufsen ’tafatt’ (också om en som försöker men inte får så mycket uträttat) och kan i så fall syfta på att älven mestadels ringlar sakta genom myrmark. Om samma tolkning gäller för ånamnet i svenska Töfsingdalen är dock osäkert. Sjönamnet Töfsingen är troligen bildat till ånamnet och kan översättas med ’sjön som avvattnas av Töfsingån’. Sjöns och åns sydsamiska namn är Järtanjaevrie resp. Järtanjohke. Efterlederna är jaevrie ’sjö’ och johke ’större bäck, å’. Förleden kan möjligen innehålla ett ord, som i samiska ortnamn vanligen betecknar uppifrån sett runda fjäll. Här förefaller dock den runda sjön som en rimlig utgångspunkt.

Töfsingen sjö, Idre sn, Dalarna → Töfsingdalen.

Töftedal sn, Vedbo hd, Dalsland. Tyfftedall 1531. – Socknen kan ha fått sitt namn från den gård som nu kallas → Stommen. Det åsyftar Töftedalsåns dalgång. Förleden innehåller Tyftan (Tyfftan 1748), åns äldre namn, som möjligen sammanhänger med ordet tuva.

Töllsjö sn, tätort, Bollebygds hd, Västergötland. Tylsrid 1540. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller → ryd ’röjning’. Förleden kan innehålla ett äldre namn av oviss form och innebörd på den intilliggande Töllsjön. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan.

Tölö sn, Fjäre hd, Halland. Thølæ ca 1300. – Socknen har lånat namnet från kyrkbyn. En, dock osäker, tolkning är att namnet är en böjd form *T(h)ølu av ett ånamn fda. *T(h)øla med syftning på antingen Kungsbackaån eller Söderån, som båda rinner förbi kyrkbyn. Ett sådant ånamn skulle kunna vara en parallell till det norska älvnamnet Tøla, som kanske är bildat till norska dialekters tøla ’fara sakta och försiktigt fram, ge sig tid’.

Tönnebro gd, trafikplats och rastplats, Skogs sn, Hälsingland. – Gården och rastplatsen har namn efter den närliggande bron över Björkångsån vid gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland. Ån, som rinner från Tönnångerssjön nordväst om Tönnebro, bar äldst namnet *Thynia (ad ampnen dictum [’vid ån kallad’] Thynio 1327), kanske ’den svällande, den som svämmar över’ (jfr → Tönnersjö härad).

Tönnersa by, Eldsberga sn, Tönnersjö hd, Halland → Tönnersjö, → Tönnersjö härad.

Tönnersjö sn, Tönnersjö hd, Halland. (wtj [´uti´]) Tinnerssiøø sokn 1466. – Socknen har övertagit kyrkbyns namn. I förleden ingår möjligtvis ett ånamn *Tyndr(a) f. med syftning på den förbi kyrkbyn rinnande Alslövsån. Detta är i så fall bildat till *Tundr f. ´den tindrande´, ett förmodat gammalt namn på Genevadån, som Alslövsån utmynnar i. *Tundr ligger i sin tur till grund för namnet på byn Tönnersa vid Genevadåns mynning i Laholmsbukten (→ Tönnersjö härad). Efterleden i Tönnersjö innehåller sjö med syftning på Strömmasjön (och kanske också på dess intilliggande grannsjö Backasjön) strax norr om sockenkyrkan. Sjöarna avvattnas av Alslövsån. Tönnersjö skulle därmed betyda ´ån *Tyndrs/*Tyndras källsjö´.

Tönnersjö härad hd, Halland. Thundrøsheret, Thundrøsæheret, (in) Tyndrushæret, (in) Tundrushærat ca 1300. – Häradets namn utgår från byn Tönnersa (in … Tundrusæ 1302 avskr.) i Eldsberga socken. Till grund för namnet på denna by ligger ett försvunnet namn på Genevadån, som mynnar i Laholmsbukten vid Tönnersa. Som ånamn har ansatts fda. *Thund f. ’den svällande’, väl motiverat genom överkommande översvämningar, men av ljudhistoriska skäl har i stället fda. *Tundr f. ’den tindrande’ ansetts vara att föredra. Efterleden i Tönnersa är snarast os ’åmynning’. Bynamnet Tönnersa är då att återföra på fda. *Tundraros. I häradsnamnet ingår sannolikt en inbyggarbeteckning i genitiv pluralis, indirekt syftande på häradets tingsplats i byn; i synkoperad form kan då ansättas *Tundrosa hærath. Formerna med øs- i vissa belägg, som antagits innehålla ett till os bildat *öse (med samma betydelse som os), synes få förklaras på ljudhistorisk väg. Den moderna formen av häradsnamnet kan vara påverkad av sockennamnet → Tönnersjö.

Tönnånger by, Skogs sn, Hälsingland → ånger.

Töre sn, tätort, Norrbotten. Töre 1539. – Tätorten återgår på en by där en kyrka (numera riven) byggdes 1888. Socknen bildades 1909 genom utbrytning ur Nederkalix socken och fick namn efter kyrkbyn. Byn ligger vid Töreälven, och namnet bör äldst ha avsett denna. Kanske hänger älvens gamla namn, fsv. *Tøra, äldre norrbottniska *Taura, samman med norskans tauvra ’gå vilse; gå omkring som om man vore förvirrad’ och österbottniskt töra (uttalas »töur») ’slå dank’, i så fall med syftning på älvloppet eller vattnets rörelse i älven.

Töreboda kn, samt sn och tätort, Vadsbo hd, Västergötland. Törebo 1540, Törebodha 1545 (beläggen avser en gård). – Tätorten, som blev köping 1909, återgår på den bebyggelse som växte fram kring en 1859 inrättad poststation och 1862 öppnad järnvägs- och kanalstation vid Göta kanal. Namnet togs från gården Töreboda. I förleden ingår förmodligen töre ’kådig furuved’. Efterleden innehåller pluralis av → bod. Socknen är från och med 1939 namnändrad från Björkäng till Töreboda. Socknen hade fått sitt gamla namn av den dåtida kyrkans läge vid gården Björkäng (Birckeng, Byrkängh 1540). Förleden är fsv. *birke ’björkbestånd’. Efterleden är äng.

Törnevalla sn, Åkerbo hd, Östergötland. Thyrnewalla 1312. – Socknen kan ha fått sitt namn från prästgården. Det plurala (se inl. 3.3.1) ortnamnet innehåller växtbeteckningen törne och vall ’slät, gräsbevuxen mark’.

Törnsfall sn, Södra Tjusts hd, Småland. (j) Thørnefalla sokn 1382. – Sockennamnet, som har övertagits från prästgården, innehåller växtbeteckningen törne och fall ’plats där man fällt skogen, hygge’. Namnet syftar troligen på att törnevegetation har präglat den ursprungliga röjningen.

Törnskogen skog och bostadsområde, Sollentuna sn, Sollentuna hd, Uppland → Södertörn.

Törringe sn, Oxie hd, Skåne. (de) Thyrthinghe 1353 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är givet efter kyrkbyn, är en bildning med → -inge till ett oklart grundord.

Tössbo härad hd, Dalsland. Thyssi (ackusativ) 1287; Þusbohærad 1300-talets slut. – Häradsnamnet uppträder i två fornsvenska grundformer, Thysse (ackusativ, dativ) och Thusbo(a)hæradh. Det förra är ett bygdenamn, som också ligger till grund för sockennamnet → Tösse, det senare ett nybildat häradsnamn, utgående från inbyggarbeteckningen fsv. thusboar. Denna inbyggarbeteckning är emellertid inte bildad till Thysse utan till *Thuss-, som också Thysse bör utgå ifrån. Sambandet mellan namnen är inte närmare utrett. Snarast synes ett ånamn fsv. *Thus ligga till grund, och det bör då ha avsett Vitlandaån, som rinner genom den centrala delen av Tösse socken, huvudbygden i häradet. Thusbo- åsyftar i så fall dem som bor i bygden kring vattendraget ifråga. Till det antagna ånamnet kan ha bildats ett namn Thysse (neutrum), avseende bygden kring ån. Eventuellt kan Thysse i stället återgå på ett namn *Thyssir (maskulinum), som kan ha avsett en forssträcka i ån eller en med denna förbunden vattensamling. Ånamnet sammanhänger sannolikt med fvn. þysja ’störta fram, rusa fram’ och þyss ’larm, stoj’. Det passar gott för Vitlandaån, vars vattenkraft tagits i bruk för drift av kvarn och såg.

Tösse sn, tätort, Tössbo hd, Dalsland. (i) Thysse sokn 1358. – Sockennamnet är ett gammalt bygdenamn, som också uppträder som häradsnamn (se → Tössbo härad). Tösse socken är huvudbygden i Tössbo härad. Tösse järnvägsstation anlades vid en 1879 öppnad bansträcka. Tätorten har vuxit fram vid stationen, som ligger ett stycke öster om kyrkan.

Töve by, Södra Vings sn, Ås hd, Västergötland → vin.