P

Padjelanta–Pärlälven

Padjelanta nationalpark, Jokkmokks sn, Lappland. – Namnet är en försvenskning av lulesam. Badjelánnda ’högland’, vars efterled lánnda ’land(område)’ är ett ungt nordiskt lån. Namnet syftar på renbeteslandet närmast Norge.

Paittasjärvi sjö i Kalixälvens vattensystem, Lappland. Paitze 1568. – Namnet är en till meänkieli anpassad form av sjöns nordsamiska namn Báittasjávri. Förleden är kanske en omvandling av sam. spáittas ’snabb, kvick’, med syftning på det snabbt strömmande vattnet vid sjöns utlopp, som nu kallas Báittasluspi (luspi ’utlopp, forsnacke’), meänk. Paittasluspa. Efterleden meänk. järvi, nordsam. jávri betyder ’sjö’.

Pajala kn, sn, tätort, Norrbotten. Paiala 1603 (avser byn). – Det meänkieliska sockennamnet är lånat från byn, vars namn är bildat till personnamnet Pajainen (byns förste bebyggare) med tillägg av en boplatsangivande ändelse -la. I personnamnet ingår paja ’smedja’. Ortens nordsamiska namn Bájil förefaller att återgå på det meänkieliska namnet.

Partille kn, sn, Sävedals hd, Västergötland. parrochie Parthellæ 1362 avskr. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som i efterleden innehåller hälla ’stenhäll’. Förleden är dunkel.

Pataholm samhälle, Ålems sn, Stranda hd, Småland. (j) Pata 1504. – Namnets förled innehåller fsv. pate, pata ’fiskegård’, här avseende fasta redskap för fiske vid kusten eller i Alsteråns nedre lopp. Platsen hette tidigast endast Pata. Efterleden → holm lades till vid mitten av 1600-talet och syftar på den nu uppgrundade holme på vilken samhället huvudsakligen är beläget.

Pater Nosterskären ögrupp, Klädesholmens sn, Tjörns hd, Bohuslän. Pater noster 1583. – Namnet Pater Noster är vida spritt över världen. Det gemensamma för sådana lokaler är farvattnens farlighet för sjöfarande. Sjömännen ska här ha läst bönen Fader vår (på latin Pater noster).

Pauliström tätort, Karlstorps sn, Östra hd, Småland. – Tätorten har vuxit upp kring ett gammalt järnbruk (Pauliströms Järnbruk 1770), som anlades 1726 av major Vilhelm Mauritz Pauli.

Paviken vik, Västergarns sn, Gotland. – Tyvärr saknas äldre belägg för detta namn, vilket försvårar en tolkning. Förleden skulle dock kunna innehålla en sammandragen form av ordet pada. Detta uppträder i svenska ortnamn och dialekter i östra Sverige och Finland, ofta med syftning på flack och sank terräng, gärna invid stränder (jfr → Medelpad). En sådan innebörd skulle passa bra även för Paviken. Ordets ursprung är dock dunkelt och det kan inte uteslutas att det i gamla ortnamn har en mer specialiserad betydelse. Namnet har sitt intresse inte minst för att det under yngre järnåldern fanns en viktig hamn vid Paviken.

Pelarne sn, Sevede hd, Småland. (in) Pilernom 1330 avskr. – Socknen har övertagit namnet från kyrkbyn. I förleden ingår möjligen trädbeteckningen pil. Efterleden innehåller → arin ’grusö, grusig mark’.

Pello tätort, Övertorneå sn, Norrbotten. – Orten delas av riksgränsen i en svensk och en finsk del. Namnet, äldst belagt 1539, återgår kanske på nordsam. biellu ’skälla, klocka’ (nordiskt lånord), som kan ha varit förleden i en samisk namnform på sjön Pellonjärvi. Sjön ligger på den finska sidan av gränsen.

Pengsjö by, Vännäs sn, Västerbotten. Pengesiö 1539. – Namnet är givet efter sjön vid vilken byn är belägen. Det är en försvenskning av sydsam. *Biengejaevrie, sammansatt av en dialektal form av bïenje ’hund’ och jaevrie ’sjö’.

Penningby gods, Länna sn, Frötuna och Länna skg, Uppland. (in) Pitingæby 1339. – Godsets huvudbyggnad uppfördes troligen på 1540-talet och övertog namnet från en där belägen by. I förleden ingår genitiv pluralis av fsv. *pitingar ’folk bosatta i en dalkjusa’, bildat till det bland annat från Uppland kända dialektordet pita ’dalkjusa, liten trång dal’. Efterleden är → by ’gård; by’. Namnet genomgick redan under medeltiden ljudutvecklingen Pitingaby > *Pidhingaby > *Pingaby, vilket omtolkades som Pinningby (jfr Pinningaby 1413) och Penningby, det sistnämnda möjligen under påverkan från ätten Flemmings släktvapen som visar åtta guldpenningar.

Persberg tätort, Färnebo sn, Färnebo hd, Värmland. Persberg 1651. – Tätorten, som har vuxit fram kring ett gruvfält, innehåller mansnamnet Per och berg i betydelsen ’gruvfält’.

Persbo tätort, Ludvika sn, Dalarna. Perssboda 1539. – Tätorten återgår på en by. Förleden innehåller mansnamnet Per, efterleden pluralis av → bod, här troligen avseende fäbodar.

Pershagen tätort, Tveta sn, Öknebo hd, Södermanland. – Tätorten är framvuxen ur bebyggelse tillkommen under 1900-talets första år. Namnet påstås ha sin upprinnelse i att en torpare Per var bosatt på en plats kallad Haga intill den första nybebyggelsen. Då det dåvarande Pershagen och det närbelägna Bränningestrand hade vuxit samman, uppstod diskussion om vilket sammanfattande namn den på detta sätt uppkomna tätorten borde ha. Frågan avgjordes i och med att den 1938 inrättade postanstalten fick heta Pershagen.

Persnäs sn, Åkerbo hd, Öland. (de …) Pescnes ca 1320 avskr., Petznes 1404. – Namnet är äldst omnämnt på 1280-talet och har från kyrkbyn förts över på socknen. Förleden synes äldst ha varit genitivformen Pets- av mansnamnet Peter. Den har under 1500-talet förenklats ytterligare till Pes(s)-, en form som var obegriplig och ledde till en omtolkning av förleden till Pers-. Efterleden syftar på den höjdsträckning där byn ligger; ordet näs tycks i dessa trakter av Öland ha kunnat användas om de nordöst-sydvästliga åsar som dominerar landskapet.

Perstorp sn, tätort, Norra Åsbo hd, Skåne. (j) Pætherstorp 1504. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn, innehåller mansnamnet Per (Peter) och → torp ’nybygge’. Tätorten har vuxit fram kring den strax öster om kyrkbyn belägna järnvägsstationen, öppnad 1875.

Persön tätort, Nederluleå sn, Norrbotten. (i) Pedersöö 1480, Persöön 1539. – Tätorten är framvuxen ur en by. Förleden innehåller mansnamnet Per (Peder), här möjligen avseende en år 1339 som testamentsvittne omtalad person, Petrus »in Øø». Efterleden syftar på den forntida, numera landfasta ö som byn ligger på.

Petsarve gårdnamn, Gotland → arve.

Pieljekaise nationalpark, Arjeplogs sn, Lappland. – Namnet, som är givet efter ett fjäll i parken, är en försvenskning av pitesam. Bieljegájsse, sammansatt av genitiv av bällje ’öra’ och gájsse ’spetsig topp’. Fjället, som har två öronliknande toppar, kallades tidigare av svenskspråkiga för Örfjäll.

Piksborg borgruin, Annerstads sn, Sunnerbo hd, Småland. Piikxborgh 1402. – Namnet har förknippats med frälsesläkten Pik.

Pilgrimstad tätort, Revsunds sn, Jämtland. Pelagrimsstaden 1749 (avser slåttermark). – Tätorten är framvuxen kring en 1879 inrättad järnvägs- och poststation, namngiven efter en närbelägen bebyggelse. I förleden ingår pilgrim. Efterleden är stad ’båtplats’. Pilgrimstad ligger vid västra änden av Anviksjön. Det anses ha gått en pilgrimsled till Trondheim här i äldre tid.

Pilkalampinoppi berg, Los sn, Hälsingland. – Berget ligger i Orsa finnmark. Dess namn, som i gammal lokal form lyder Pilkalammanoppi, innehåller Pilkalamm, namnet på en närliggande tjärn. Tjärnnamnet är sammansatt av fi. pilkka ’blecka, i trädstam uthugget märke’ och den lokala finska formen lamm ’tjärn’ (standardfinska lampi). Efterleden innehåller fi. nuppi ’knopp, höjd’. Sammansättningen Pilkalampinoppi följer inte finskans språkregler; de genuina namnformerna av ursprungligen finska namn i Orsa finnmark har på allmänna kartor tidigt getts förment riksfinska, inte sällan missuppfattade, former (jfr inl. 4.1).

Piperskärr tätort, Lofta sn, Norra Tjusts hd, Småland. Räfkiärret 1780, Piperskärr 1880. – Tätorten har vuxit fram kring en gård (längre tillbaka torp) med detta namn. I förleden ingår släktnamnet Piper. Efterleden är kärr. Namnet lär anknyta till karolinen Gustaf Abraham Piper (1692–1761), år 1738 boende på Gränsö herrgård, som torpet lydde under. Bakgrunden och tidpunkten för namnbytet från Rävkärret till Piperskärr är okända.

Pite lappmark del av Lappland, – Namnet är ursprungligen en historisk-administrativ benämning på samebygden som handels- och beskattningsområde. Det är givet efter huvudorten → Piteå i Norrbotten.

Pite-Rönnskär ö med fiskeläge och väderstation, Byske sn, Västerbotten. – Ön och fiskeläget kallas också enbart Rönnskär (Rönskiär 1743). Med tillägget Pite har man velat skilja namnet från andra Rönnskär, två inom socknen och ett vid Skellefteå (→ Rönnskärsverken). Pite-Rönnskär ligger nära gränsen till förutvarande Piteå socken (efter utbrytning 1918 Hortlax socken) i Norrbotten. Förleden i Rönnskär utgörs av trädbeteckningen rönn. Efterleden anger att ön var ett skär vid namnets tillkomst.

Piteå kn, stad, sn, Norrbotten. (in) Pitu 1339. – Orten har sitt namn efter den gamla centralorten, som är namngiven efter → Piteälven. Dess pitesamiska namn Bidum, umesam. Byöhđame, avser också primärt älven. För stavningen -eå → Bureå. Ur socknen utbröts 1686 Piteå stadsförsamling.

Piteälven älv, Norrbotten och Lappland. – Namnet, vars ursprung diskuterats utifrån svenska, finska och samiska, saknar ännu säker tolkning. Älvens nuvarande umesamiska namn Byöhđameiednuo, pitesam. Bidumiedno, innehåller efterleden iednuo ’älv’. Jfr → Piteå.

Pjätteryd sn, Sunnerbo hd, Småland. (j) Piadoryd, (ij) Piæderyz sokn 1400. – Sockennamnets ursprungliga syftning är oklar. Någon historiskt belagd kyrkby finns inte utan endast en prästgård. Namnet kan i förleden innehålla genitiv av en personbeteckning bildad till dialektordet pjätt ’litet barn; slag med handen; fjärt’. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Polacksbacken stadsdel, Uppsala stad, Uppland. Pålackz Bachan 1663 (avser ett åsparti). – Fram till 1982 var Upplands regemente förlagt hit. Namnet avsåg först delen av Kronåsen norr om regementsplatsen, vilket förklarar efterledens backe. Förleden har tolkats som antingen nationalitetsordet polack eller släktnamnet Pollack. I det förra fallet skulle namnet kunna minna om vissa icke närmare kända omständigheter kring den svensk-polske kung Sigismunds kröning på Uppsala slott 1594. En annan förklaring, som kanske är sannolikare, tar fasta på att en man som hette Bertil Pollack på 1540-talet förfogade över flera tomter mellan åsen och Fyrisån.

Porjus tätort, kraftverk Jokkmokks sn, Lappland. – Namnet, vars lulesamiska form är Bårjås ’Seglet’, är övertaget från en gård. Den sakliga bakgrunden är oklar.

Porla brunn brunnsort, Skagershults sn, Edsbergs hd, Närke. Pullerkälla 1616. – Namnet har föreslagits innehålla ett dialektord med betydelsen ’porlande’, syftande på gasbubblor som stiger upp från källans botten. Brunnnens nuvarande namn Porla bygger på det ord riksspråket har som motsvarighet för nämnda dialektord.

Porsi kraftverk, Jokkmokks sn, Lappland. – Namnet är en försvenskning av lulesam. Bårsse, som var namnet på forsen före utbyggnaden. Det kan härledas ur verbet bårssjot 'forsa' och tolkas som ’den brusande (forsen)’.

Pukavik tätort, Ysane och Mörrums snr, Listers hd, Blekinge. Pugeuigs haffnn 1575. – Namnet på detta gamla fiskeläge, beläget vid en vik av Pukaviksbukten, innehåller i förleden dialektordet puke ’övernaturligt väsen, djävul’, också använt som mansbinamn, men namngivningsbakgrunden är okänd.

Pukeberg glasbruk, Madesjö sn, Södra Möre hd, Småland. Pukeberg 1542. – Glasbruket grundades 1871 intill byn Pukeberg (tidigare Pukaberg) strax utanför Nybro. Förleden innehåller dialektordet puke ’övernaturligt väsen, djävul’. Namnet kan ursprungligen ha avsett Silverberget söder om byn.

Pullinki berg, Övertorneå sn, Norrbotten. Pullingi 1789. – Namnet, som även påträffas i en försvenskad form Pålänge i Nederkalix sn, är troligen en bildning med → nki till det finska naturnamnselementet pulli ’uppsvälld, pösig, rund’.

Puoltikasvaara by, Gällivare sn, Lappland. – Namnet avsåg ursprungligen ett berg med björniden vid byn. Det är en till meänkieli anpassad form av nordsam. Buolddagašvárri, som är sammansatt av buolddagaš, ett noaord för ’björn’, och várri ’berg, fjäll’. Samernas nuvarande namn på orten är Buolda och på berget Buoldavárri, som innehåller buolda ’bergsluttning, backe’.

Påarp tätort, Välluvs sn, Luggude hd, Skåne. – Tätorten har vuxit fram kring en 1875 öppnad järnvägsstation vid byn Påarp (Poerup 1524). Namnet innehåller mansbinamnet fda. Pa (’påfågel’) och → torp ’nybygge’.

Pålböle by, Sävars sn, Västerbotten → böle.

Pålsboda tätort, Sköllersta sn, Sköllersta hd, Närke. – Tätorten har vuxit upp kring järnvägen och den 1863 öppnade poststationen. Namnet går tillbaka på en gård (Påfwalsboda 1549) som tjänstgjorde som kaptensboställe. Det innehåller mansnamnet Pål (Påvel) och pluralis av → bod.

Pålsjö stadsdel, hgd, Helsingborgs stad, Skåne. Pawelskøb 1491. – Namnet på herrgården, som givit namn åt en stadsdel, innehåller mansnamnet Pål (fda. Pavel) och köp i en betydelse ’köpt gård; köpt mark’. Ombildningen av efterleden till sjö uppträder äldst i mitten av 1700-talet.

Påryd tätort, Karlslunda sn, Södra Möre hd, Småland. (i) Påryd, (pa) Rydtt 1535. – Tätorten återgår på en by. Då poststation inrättades i byn 1874 fick den namn efter byn och inte efter socknen trots läge nära sockenkyrkan. Den omständigheten att en poststation i Undenäs socken i Västergötland hette Karlslund har möjligen spelat roll i sammanhanget. Förleden i Påryd är av allt att döma prepositionen på, medan efterleden innehåller byns ursprungliga namn Ryd (→ ryd ’röjning’). Ur prepositionsuttrycket på Ryd har ett nytt bynamn Påryd och därmed också ett nytt prepositionsbruk i Påryd uppstått.

Påskallavik tätort, Döderhults sn, Stranda hd, Småland. Paskalawich 1614, Porsskalla wijk 1634 (beläggen avser en vik). – Tätorten återgår på en köping. Bebyggelsen ska förmodligen föras tillbaka till 1689 då platsen blev marknadsplats och lydköping under Kalmar. Namnet har från början syftat på en med hamnplats försedd vik, varav efterleden. Förleden i Påskallavik måste betraktas som oklar mot bakgrund av de äldre beläggen för detta namn och för ett tidigare namn på antingen Lilla Fågelö eller Hulta Fågelö (Porskäreöö 1541 m.fl.) i Påskallaviksfjärden. Till osäkerheten bidrar också förekomsten av den alternativa namnformen Påskalle(n) för tätorten.

Päkkilä by, Hietaniemi sn, Norrbotten. Peckella 1539. – Bynamnet är bildat till det finska mansnamnet Pekka med tillägg av ändelsen -la, som anger boplats. Vid järnvägens tillkomst på 1910-talet skapades hållplatsnamnet Bäckesta som en mindre lyckad svensk motsvarighet till namnet Päkkilä. Namnen har inget etymologiskt samband.

Pärlälven älv, Jokkmokks sn, Lappland. – Namnet har sin grund i det pärlfiske som bedrivits i älven fram till 1950-talet. Älvens lulesamiska namn Silbbaädno är sammansatt av silbba ’silver’ och ädno ’älv’. Det samiska ordet för ’silver’ kan tolkas som ’skatt, rikedom’ eller som ’silver(pengar)’, som man fick vid avyttringen av pärlorna.