O

Obbola–Oxie

Obbola tätort, Holmsunds sn, Västerbotten. Wbola 1543. – Tätorten har utvecklats ur en by, nu under namnet Obbolaby en del av tätorten. Denna ligger på Obbolaön, förr en ö mellan två utloppsarmar av Umeälven. I namnet, som äldst åsyftat ön, kan ingå antingen ett från finlandssvenska dialekter känt ord åbörd ’isvall, bildad av på stranden uppvräkta isblock och issörja; strängar av vass, säv, tång, som sköljts upp på stranden’ eller ett ord *uppbörd med liknande innebörd, i båda fallen med tänkbar syftning också på vrakgods, stockar o.d., som drivit iland, eller möjligen slamavlagringar.

Ockelbo kn, sn, tätort, Gästrikland. (De) Oklabo 1344. – Tätorten har utvecklats kring kyrkan och den efter socknen namngivna järnvägs- och poststationen, tillkommen 1876. Förleden innehåller genitiv av fsv. *Ukle, *Okle, äldre namn på Bysjön (därmed sammanhänger också namnet Ycklaren, avseende en sjö som står i förbindelse med Bysjön). *Ukle, *Okle är besläktat med verben öka och växa liksom med norskans okla seg ’föröka sig’ och syftar på benägenhet för översvämningar till följd av de stora, snabba växlingarna i Bysjöns vattenstånd. Efterleden i Ockelbo är → bo, snarast i betydelsen ’bygd’.

Od sn, Gäsene hd, Västergötland. Ood 1394. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller troligen ett fornsvenskt *odh ’vadställe’, besläktat med verbet vada. Byn ligger vid en bäck.

Odarslöv sn, Torna hd, Skåne. (in) Wæstre Øtherslef 1300-talets mellersta del (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn (nu Västra Odarslöv), har i förleden antagits innehålla ett forndanskt mansnamn, antingen Ottar eller ett icke belagt *Otar. Efterleden är → löv.

Odensala stadsdel, Östersunds stad, Jämtland. (i) Odhinsal 1410 (avser byn). – Stadsdelen har namn efter byn Odensala som var belägen i parken sydväst om Stenåldersvägen. Namnet innehåller i förleden genitiv av gudanamnet Oden. Efterleden innehåller troligen → sal eller möjligen → al. Namnet har sekundärt anslutits till de vanliga plurala namnen på -a (se inl. 3.3.1). Stadsdelsnamnen Odenslund och Odenskog är unga och bildade med Odensala som mönster. Det bör noteras att det närbelägna Torvalla (i Torwal 1508) inte innehåller gudanamnet Tor utan ett sammansatt ord torrvall ’torr ängsmark’.

Odensala sn, Ärlinghundra hd, Uppland. Ecclesie Othinsharg 1286. – Sockennamnet är sammansatt av gudanamnet Oden och → harg. Det har sannolikt förmedlats till socknen via namnet på en nu försvunnen by, svarande ungefär mot prästgården. Namnet kan ursprungligen ha avsett en Odenshelgedom. Förleden har fogats till namnet för att skilja detta från ett annat Harg i samma socken.

Odensbacken tätort, Askers sn, hd, Närke. Odens backe 1700-talet. – Tätorten har vuxit fram vid en gammal marknadsplats vid Kvismare kanal, där landsvägen mellan Örebro och Vingåker korsar kanalen. En poststation inrättades 1896. Namnet saknar medeltida belägg. Det är ovisst om det är gammalt och har levt kvar enbart i den muntliga traditionen eller om det är en konstruktion av någon forntidssvärmare på 1600- eller 1700-talen, som velat anknyta till guden Oden.

Odensberg tätort, Gökhems sn, Vilske hd, Västergötland. – Odensbergs järnvägsstation, öppnad för trafik 1892, ligger nära gården Odensberg, som erhöll sitt nuvarande namn (tidigare hette den Kråketorp) 1874. Gårdens och tätortens namn sammanhänger med Odens kulle (Odens kulle 1561), det till gudanamnet Oden bildade namnet på en mäktig höjd vid samhället.

Odensjö sn, Sunnerbo hd. Småland. (i) Odhinsredha sokn 1389, (j) Odhænsøryth sokn 1413. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som är flertydigt. Förleden har föreslagits innehålla ett annat namn på sjön Bolmen (jfr belägget 1413), ’den åt Oden helgade sjön’. Den kan också förklaras som genitiv av gudanamnet Oden. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Odensjö tätort, Barnarps sn, Tveta hd, Småland. Odhensioo 1394. – Tätorten har utvecklats ur byn Odensjö. Namnet innehåller troligen det gamla namnet på Barnarpasjön, ’den åt Oden helgade sjön’.

Odensjön sjö, Röstånga sn, Onsjö hd, Skåne. Odensiö 1729. – Sjöns namn anses vara givet efter häradsnamnet → Onsjö härad.

Odenskog stadsdel, Östersunds stad, Jämtland → Odensala.

Odens kulle höjd, Gökhems sn, Vilske hd, Västergötland → Odensberg.

Odenslanda by, Vederslövs sn, Kinnevalds hd, Småland → land.

Odenslund stadsdel, Östersunds stad, Jämtland → Odensala.

Odensvi sn, Södra Tjusts hd, Småland. (in) Odhinswj 1371. – Namnet, som är övertaget från kyrkbyn, innehåller gudanamnet Oden och → vi ’helig plats, kultplats’. Det bör ursprungligen ha avsett en för bygden gemensam kultplats.

Odensvi sn, Åkerbo hd, Västmanland. (in) manerio nostro [’vår gård’] Odhinswi 1351. – Socknen har säkerligen fått sitt namn efter den f.d. kyrkbyn, nu Prästgården. Det innehåller gudanamnet Oden och → vi ’helig plats, kultplats’.

Odensåker sn, Vadsbo hd, Västergötland. Ecclesie Othensaker 1292. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller gudanamnet Oden och åsyftar en åker (→ åker) som förbundits med Oden, snarast kanske som plats för rituella handlingar.

Oderljunga sn, Norra Åsbo hd, Skåne. Oderliunge ca 1524. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller i förleden sannolikt ett äldre namn, fda. *Otra (en bildning till fda. otær ’utter’), på den del av Bäljane å som rinner förbi kyrkbyn eller på Oderbäck, som faller ut i Bäljane å nordost om kyrkbyn. Efterleden innehåller ljung i betydelsen ’ljungmark’.

Offerdal sn, Jämtland. (De) Afflodal 1344. – Socknen har övertagit namnet från en bygd. I förleden ingår bynamnet Åflo (i Aflo 1410). Sockennamnets efterled är dal. Förleden i Åflo är å, avseende Åfloån, och efterleden dialektordet flo, som förekommer med betydelser som ’öppen, sank myr’ och ’(brett) parti av älv eller å med lugnvatten’. Åflo tycks från början ha avsett en tjärnliknande utvidgning av Åfloån vid byn. Då kyrkan ligger 8 km från Åflo, har namnet Offerdal vid sockenbildningen syftat på ett betydligt större område än dalgången vid Åflo. Utvecklingen Åflo- > Offer- i sockennamnet har ägt rum redan under medeltiden (i Offirdal sokn 1420).

Oknö ö, stugområde, f.d. by, Mönsterås sn, Stranda hd, Småland. (in) Vknø 1300-talets senare hälft (avser byn). – Namnet innehåller i förleden ett till ordet ok (i fornsvenskan och dialekterna även uk) bildat *okn, vilket här syftar på öns okliknande form. Efterleden är ö.

Okome sn, Faurås hd, Halland. ecclesie Okheem 1330-talet. – Sockennamnet, omtalat redan 1177, är övertaget från kyrkbyn. Förleden innehåller ok, förmodligen med syftning på någon av höjderna vid kyrkan. Efterleden -ome återgår på dativ singularis av → hem ’boplats; gård’.

Ola by, Bladåkers sn, Närdinghundra hd, Uppland → Olands härad.

Olands härad hd, Uppland. (in) Olandia (latiniserat) 1288, Oland 1291. – För Oland, namn på en gammal bygd som inordnats i hundaresorganisationen (→ hundare), har olika tolkningar föreslagits. O- har antagits innehålla en biform *o till å, varvid Oland antingen kan ha betytt ’ålandet, landet vid Olandsån och dess tillflöden’ eller vara sammansatt med *O som namn på Olandsån. Enligt ett mer troligt förslag kan Oland innehålla ett äldre namn på Olandsån, fsv. *Ol(a) ’det krökande vattnet’, som då också kan ge förklaring till bynamnet Ola (in villa Olum 1366) i Bladåkers socken i Närdinghundra härad, vilken gränsar till Olands härad. Ola ligger vid en skarp krök i Olandsåns lopp, som vid byn svänger från östlig till nordvästlig riktning. Denna åkrök skulle vara det sakliga underlaget för det ansatta ånamnet. Bynamnet Ola kan emellertid också förklaras utifrån fsv. ol ’rem’, syftande på den långsträckta ås som byn ligger på. Något samband mellan Oland och bynamnet Ola synes emellertid inte kunna påvisas.

Oleby tätort, Fryksände sn, Fryksdals hd, Värmland. Ålingebyn 1540, Olinghebynn 1542, Ollebynn 1564. – Tätorten har vuxit fram ur en by. Namnets förled innehåller mansnamnet fsv. Ole, i de äldsta beläggen genitiv av *olingar ’Olebybor’. Efterleden är → by ’gård; by’.

Olivehult gods, Kristbergs sn, Bobergs hd, Östergötland. Olifvenhult 1760. – Bebyggelsen bar tidigare namnet Hult, innehållande → hult. Förleden i Olivehult erinrar om släkten Oliveblad; Hans Månsson Oliveblad (död 1650) upprättade ett säteri i Hult.

Olofsböle by, Ljungby sn, Södra Möre hd, Småland → böle.

Olofstorp tätort, Bergums sn, Vättle hd, Västergötland. (j) Olafsthorp 1436. – Tätorten har vuxit upp kring poststationen och den 1899 öppnade järnvägen. Namnet, som ursprungligen avsåg en by innehåller genitiv av mansnamnet Olof och → torp ’nybygge’.

Olofström tätort, Jämshögs sn, Listers hd, Blekinge. – Tätortens namn gavs 1759 efter den dåvarande ägaren till ortens järnbruk, Olof Olsson. Järnbruket kallades tidigare Petrifors efter den förste ägaren, Petré, som grundade bruket 1732. Efterlederna ström och fors är vanliga i namn på järnbruk belägna vid vattendrag.

Olsfors tätort, Bollebygds sn, hd, Västergötland. – Tätorten har föregåtts av en kvarn i Sörån (Olsfors 1868). Namnet innehåller genitiv av mansnamnet Olof. Olsfors järnvägsstation anlades vid en järnvägslinje öppnad 1894.

Olshammar tätort, gd, Hammars sn, Sundbo hd, Närke. Oshamar 1300-talets början. – Tätorten är framvuxen i anslutning till gården Olshammar. Namnet innehåller i förleden troligen ordet os ’åmynning’, dock med oklar syftning. Efterleden är dialektordet hammar ’stenig höjd, stenbacke’. Namnet har tidigt missuppfattats som en sammansättning med mansnamnet Olof.

Olskroken stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. Ohlskroken 1676. – Namnet ska sättas i samband med begreppet olsmässkroken, olskroken, avseende tiden kring Olovsdagen den 29 juni. Detta var en ur försörjningssynpunkt kritisk tid på året, då den gamla säden kunde ta slut och årets ännu inte var skördad. Namnet Olskroken avsåg äldst en äng, som på grund av sin magra avkastning har jämförts med denna knappa tid på året.

Olstorp tätort, Stora Lundby sn, Vättle hd, Västergötland. – Tätorten har fått sitt namn från den intilliggande byn Olstorp (fsv. Olafsthorp); det innehåller mansnamnet Olof och → torp ’nybygge’.

Ombenning by, Västervåla sn, Gamla Norbergs bergslag, Västmanland. (j) Amundabygning 1400. – Namnet är sammansatt av genitiv av mansnamnet fsv. Amund och → benning ’(hytt)byggnad’. Jfr → Åmänningen.

Omberg berg, Dals, Lysings hd, Östergötland. Ammobiærh 1200-talets senare del? – Namnet innehåller fsv. *ama ’dimma, rök’; jfr dialektorden åmme ’ånga, imma, ljum blåst’ och åmma ’ånga, lukta’. I trakten har det sagts att Omberg åmmar, då dis eller dimma uppträder vid berget.

Onsala sn, tätort, Fjäre hd, Halland. (de) Othænsæle 1231 avskr., (aff) Othænsalæ 1403. – Sockennamnet är övertaget från kyrkbyn (numera tätort). Det innehåller i förleden genitiv av gudanamnet Oden. Efterleden kan antingen innehålla en form av ordet → sal, här kanske i betydelsen ’hallbyggnad’, eller också → al. Den första uppfattningen är i dag vanligare. Platsen bör ha varit av central religiös betydelse för Onsalalandet.

Onsjö härad hd, Skåne. Othænsheret ca 1300. – Häradsnamnet innehåller gudanamnet Oden. Det hör därmed till en liten exklusiv grupp distriktsnamn, som innehåller gudanamn som förled (jfr → Frösthult, → Luggude härad); → Odensjö(n) i Röstånga socken i Onsjö härad är troligen ett ungt sjönamn, sekundärt bildat till häradsnamnet. I princip är det annars möjligt att fda. Othinshærath har bildats till ett sammansatt ortnamn med gudanamnet som förled. Den moderna formen Onsjö, med sjö som efterled, uppträder först mot slutet på 1600-talet. Den föregås av danska 1500-talsformer som Oensse, undantagsvis även Oensøe o. 1590.

Onslunda sn, tätort, Ingelstads hd, Skåne. (aff) Othænslundæ 1401 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn (nu en tätort), minner om att det på platsen har funnits en lund helgad åt guden Oden.

Ope tätort, Brunflo sn, Jämtland. (a) Opo 1346. – Tätorten är framvuxen ur en by. Bynamnet återgår på *Opa, ett äldre namn på Opeån. Ånamnet, som sammanhänger med fvn. óp ’rop, skrik’, syftar på ljudet från ån och kan översättas med ’den ropande, skrikande (ån)’ e.d.

Oppeby sn, Kinda hd, Östergötland. Vppeby 1300. – Socknen har fått sitt namn från en by (numera kallad Stjärnvik). Namnet innehåller → by ’gård; by’ och betyder ’gården (byn) där uppe (högre upp än intilliggande bebyggelse)’.

Oppmanna sn, Villands hd, Skåne. (aff) Opmadinge (avser kyrkbyn) 1479. – Sockennamnet, ett ursprungligt fda. *Upmathung, är givet efter kyrkbyn och betecknade ursprungligen den övre, avsnörda, delen av Oppmannasjön, invid vilken kyrkan är belägen. Namnet är sammansatt av adverbet upp och ett sjönamn *Mathung, en bildning till fda. math ’fuktig äng, strandäng’.

Oppunda härad hd, Södermanland. (in) communi placito Vppunde [’på Oppunda allmänna ting’] 1340, (in) Vppundia (latiniserat) 1346 avskr., (i) Oppunde 1357. – Fsv. Oppund/Uppund innehåller liksom några uppländska hundaresnamn det hund som är en föregångare till → hundare. Förleden innehåller adverbet fsv. up, op ’upp’, här avseende läge längre upp, nämligen från Östersjön sett. Vid sidan av Oppund/Uppund uppträder under medeltiden så småningom Oppunda/Uppunda hundare (hæradh), där formen på -a historiskt sett är att fatta som genitiv av en plural inbyggarbeteckning på -ar.

Oppusa gd, Runtuna sn, Rönö hd, Södermanland → Uppusa Kulle

Oran dialektal benämning på Oreälven, Dalarna → Ore.

Orbaden badort, samhälle, Arbrå sn, Hälsingland. – De fina sandstränderna vid → Orsjön var ett turistmål redan på 1920-talet. Namnet är känt sedan invigningen av Orbadens badrestaurang i juni 1926.

Ore sn, Dalarna. Oretth 1541 (avser en by). – Namnet kan vara en ursprunglig sammansättning, fsv. Oruhedh. Efterleden är i så fall hed i betydelsen ’torr, tallskogsbevuxen mark’. I förleden ingår genitiv av fsv. *Ora, avseende Oreälven (kallad bl.a. Oran och Öran i folkmålen längs älven). *Ora är bildat till or, en dialektal sidoform till → ör ’grus(bank)’. Stavningen Ore i stället för Oret o.d. slår igenom i jordeböckerna i slutet av 1700-talet.

Orkesta sn, Seminghundra hd, Uppland. Orcuste, ecclesia Orkasta 1344. – Socknen har övertagit namnet från en by, troligast motsvarande dagens Orkestaby nära kyrkan. I förleden kan ingå mansnamnet fsv. Orøkia som betyder ’slarver’ o.d. Efterleden är → sta(d).

Orlunda sn, Aska hd, Östergötland. Odhlunda sokn 1385. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Förleden är oklar; efterleden innehåller lund ’skogsdunge’.

Ormaryd tätort, Norra Solberga sn, Södra Vedbo hd, Småland. (de) Ormaryd 1380-talet. – Tätorten har vuxit fram kring järnvägslinjen, som öppnades för trafik 1873. Namnet, efter grannbyn Ormaryd, innehåller i förleden genitiv pluralis av ordet orm eller genitiv av det i runsvenskan belagda mansnamnet Ormi. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Ormesberga sn, Norrvidinge hd, Småland. (j) Ormsbergiæ sogn 1407, (i) Ormarsberge sogn 1470-talet. – Socknen synes ha fått sitt namn efter prästgården. Förleden innehåller troligen genitiv av mansnamnet fsv. Orm, men det mer sällsynta namnet fsv. Ormar kan också komma i fråga (jfr belägget från 1470-talet). Efterleden är pluralis av berg, avseende höjder vid kyrkan.

Ornunga sn, Gäsene hd, Västergötland. Ornunga sokn 1402. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller en plural inbyggarbeteckning på -ung (→ inge), kanske till ett ännu äldre ortnamn som innehållit orne ’fargalt’.

Ornäs tätort, Stora Tuna, Torsångs snr, Dalarna. (i) Wrnæss 1491 (avser byn Ornäs i Torsång). – Tätorten är framvuxen kring en år 1876 tillkommen post- och järnvägsstation i Stora Tuna. Stationen anlades nära utmark till byn Ornäs i Torsång och fick namn efter byn. Förleden i bynamnet, äldst omnämnt 1368, är or, en dialektal sidoform till → ör ’grus(bank)’. Efterleden syftar på det näs i sjön Runn som byn ligger på.

Ornö sn, Sotholms hd, Södermanland. Ornæ ca 1300, Ornøø 1476. – Socknen har namn efter sin huvudö, där kyrkan ligger. Om namnet äldst lytt *Orn kunde det vara en bildning till ett fornnordiskt ord *or ’skydd’. Om namnet redan från början varit Ornö, dvs. en sammansättning med ö, skulle förleden kunna innehålla fsv. orun eller oran ’fejd, blodshämnd (som skydd för äran)’, också detta med en ursprungligare betydelse ’skydd’. Kanske har namnet sin förklaring i att man vid färd längs en inre farled sett ön som ett värn mot havets stormar.

-orp → torp.

Orrefors tätort, Hälleberga sn, Uppvidinge hd, Småland. – Tätorten har utvecklats ur bebyggelsen vid Orrefors järnbruk med privilegier från 1726 och järnvägsstationen Orrefors vid en 1876 öppnad linje. Efterleden fors syftar på den fors i Vapnebäcksån vid vilken järnbruket anlades. Förleden sammanhänger med förleden i Orranäs (Arnanes 1538, Ornaness 1539, Orrenes 1558), avseende en nu försvunnen gård på ett näs i Orranäsasjön strax väster om Orrefors. Hur namnen förhåller sig till varandra och vilken innebörd deras förleder har är oklart.

Orrviken tätort, Sunne sn, Jämtland. (ij) Arwik 1365. – Tätorten har utvecklats ur en by. Förleden är otolkad. Efterleden innehåller vik, åsyftande en vik av Storsjön, oklart vilken.

Orsa kn, sn, tätort, Dalarna. ecclesie Orosum 1325. – Sockennamnet har möjligen övertagits från nuvarande Kyrkbyn. Denna by har med tiden vuxit ut till dagens tätort. Namnet, fsv. *Oruos, *Oruus, har från början syftat på Oreälvens mynning i Orsasjön. I förleden ingår genitiv av fsv. *Ora, avseende Oreälven (→ Ore) och bildat till or, en dialektal sidoform till → ör ’grus(bank)’. Efterleden är os ’mynning’ eller *us, en dialektal variant av detta ord. Som bebyggelsenamn har namnet fått plural form (se inl. 3.3.1), fsv. *Oruosa (*Oruusa), varav Orsa.

Orsjön sjö, Arbrå sn, Hälsingland. Orn lacus senare delen av 1600-talet. – Sjönamnet innehåller den dialektala formen or ’grus, sand’ av ordet ör och syftar på sjöns sandstränder.

Orust kn, ö, Orusts östra, västra hd, Bohuslän. (j) Orðost 1320. – Namnet, som äldst tillkommit ön, innehåller i förleden troligen en motsvarighet till fornengelskans waroð ’strand’. Efterleden är omdiskuterad. Möjligen ingår häri fvn. vǫzt ’fiskeplats’. Önamnets innebörd skulle kunna vara ’ön invid stranden (kusten), där fisket är gott’.

Orusts västra härad hd, Bohuslän. – Häradet omfattar västra delen av ön → Orust. Den östra delen utgörs av → Orusts östra härad.

Orusts östra härad hd, Bohuslän. – Häradet omfattar östra delen av ön → Orust. Jfr → Orusts västra härad.

Osby sn, tätort, Östra Göinge hd, Skåne. (de) Osby 1200-talets förra del. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn (nu en tätort). Förleden är os ’åmynning’ med syftning på läget vid Driveåns utflöde i Osbysjön. Efterleden är → by ’gård; by’.

Osbyholm tätort, gods , Hörby sn, Frosta hd, Skåne. – Namnet innehåller i förleden bynamnet Osby (in uilla Oesbyy 1182 sen avskr.), sammansatt av os ’åmynning’ och → by ’gård; by’. Detta åsyftar byns ursprungliga läge vid Hörbyåns utflöde i Ringsjön. I namnet på det ur byn utbrutna godset Osbyholm (Ousbygaard 1589, Ousbyholms gård 1754) har efterleden → holm tillagts efter mönster av äldre namn på slott och herresäten. Tätorten Osbyholm sydöst om godset har vuxit fram kring en nu nedlagd järnvägsstation, öppnad 1897.

Oset naturreservat vid Svartåns mynning, Örebro stad, Närke. (i) Aositth 1483. – Namnet innehåller fsv. a-os ’åmynning’, åsyftande Svartåns mynning i Hjälmaren.

Oskar sn, Södra Möre hd, Småland. – Socknen bildades 1847 genom utbrytning ur Mortorps socken. Den fick namn efter Oskar I (1799–1859), kung från 1844.

Oskar-Fredriksborg tätort på Rindö, Vaxholms stad, Uppland. – Tätorten har utvecklats ur en befästning med detta namn, tillkommen 1870–78 och namngiven efter kung Oskar II, tillträdd 1872, vars prins- och författarnamn var Oscar Fredrik. Det kan väl inte uteslutas att man vid namnsättningen inspirerades av att en vid denna tidpunkt övergiven, på motsatta sidan av sundet Oxdjupet belägen befästning i Värmdö socken kallades Fredriksborg. Denna hade uppförts 1735 och namngivits efter den dåvarande kungen, Fredrik I.

Oskarshamn kn, stad, Småland. – Staden återgår på fiskeläget och hamnen Döderhultsvik, från mitten av 1600-talet lydköping främst under Kalmar. Döderhultsvik (Döderhult wijk, Dörelt wijk 1634 avseende en ort, Dörels wijk 1634 avseende en vik) har som förled sockennamnet → Döderhult och som efterled vik med ursprunglig syftning på den vik av Kalmarsund som ledde in mot kyrkbygden i Döderhult. Vid stadsbildningen 1856 ändrades namnet till Oskarshamn. I förleden ingår den dåvarande kungen Oskar I:s namn. Efterleden anknyter till ortens funktion som hamnstad.

Oskarström tätort, Enslövs sn, Tönnersjö hd, , Slättåkra sn, Halmstads hd, Halland. Oscarströms sågverk 1864, Oscarsström 1867. – Tätorten återgår på ett industrisamhälle. I förleden ingår förnamnet på en bruksbokhållare Oscar Björkman. År 1844 köpte han strömfallet i Nissan, vilket förklarar efterleden, och anlade där ett sågverk och en tullkvarn. För den 1877 tillkomna järnvägs- och poststationen tillämpades stavningen Oskarsström, av okänd anledning ändrad till Oskarström år 1939.

Ostnäset näs vid Bottenviken, Byske sn, Västerbotten → Ostvik.

Ostra by, Sundby sn, Österrekarne hd, Södermanland. (J) Olustrom 1320-talet Erikskrönikan (handskrifter 1400-talet). Byn var under medeltiden centrum i Olustra skiplagh. – Efterleden återgår sannolikt på en form av fsv. *vazter ’fiskeplats ( → Alvastra). Förleden Ol- torde innehålla en motsvarighet till fvn. ól ’rem’, syftande på en höjdsträckning mellan Mälaren i norr och den forna Kafjärden i söder.

Ostträsket sjö, Byske sn, Västerbotten → Ostvik.

Ostvik tätort, Byske sn, Västerbotten. Osteuik 1539. – Tätorten återgår på en by. Namnet har från början syftat på en havsvik, av allt att döma en nu uppgrundad inre del av Ostviksfjärden längs Storbäckens lopp vid byn. Då en sjö ett par kilometer uppströms Storbäcken heter Ostträsket, skulle förleden i Ostvik enligt ett tolkningsförslag kunna innehålla ett äldre namn på bäcken, *Osta, dock ovisst med vilken innebörd. Till osäkerheten bidrar att ett näs sydöst om byn ut mot havet heter Ostnäset. Kanske hör namnet, som uttalas »Åsstvik», på något sätt ihop med matvarubeteckningen ost, på Byskemål »åsst».

Othem sn, Gotland. Oteim 1336, (af) otaim 1400-talet (med runor). – Sockennamnet är sannolikt övertaget från en bebyggelse svarande mot nuvarande Othemars. Det innehåller i efterleden → hem ’boplats; gård’. Förleden är dunkel.

Othemars gd, Othems sn, Gotland → Othem.

Ottarp sn, Luggude hd, Skåne. ecclesie Othæthorp 1351. – Sockennamnet avsåg äldst kyrkbyn. Det är sammansatt av genitiv av mansnamnet fda. Otti och → torp ’nybygge’.

Ottarshögen stor gravhög, Vendels sn, Örbyhus hd, Uppland. Utters högen 1675, Otters högen 1677. – De båda äldsta beläggen tycks ingå i en folklig tradition, likaså den år 1931 bland ortsbor noterade uttalsformen »Uttershögen». Förleden innehåller sannolikt mansnamnet Ottar, som i traderingen associerats med ordet utter. Den i graven lagde stormannen, död ca 500 e.Kr., kan enligt en forskningstradition vara sveakungen Ottar Vendelkråka. Hans historiska existens är emellertid mycket osäker. Det är ovisst om det föreligger något sakligt samband mellan honom och högens folkliga namn.

Ottenby gd, naturreservat, Ås sn, Gräsgårds hd, Öland. ecclesie (de) Othanby 1279 (avser Ås socken), (pro) curia mea [’(för) min gård’] Othamaby 1293. – Naturreservatet omfattar mark till Ottenby gård. Gården var under medeltiden i Nydala klosters ägo men omvandlades på 1500-talet till kungsladugård. Ottenby föregick → Ås som sockennamn. Förleden innehåller troligen genitiv *Otama av ett mansnamn fsv. *Otami ’den otame, den motspänstige’; ett mansnamn Otamr (’otam’) är omnämnt på en sörmländsk runsten.

Otterbäcken tätort, Amnehärads sn, Vadsbo hd, Västergötland. – Tätorten har fått sitt namn från gårdar (Otter becken 1634) belägna vid en bäck; förleden innehåller den västgötska dialektformen ot(t)er av djurbeteckningen utter. Otterbäcken fick järnvägsstation under 1800-talets senare del och var då också lastageplats vid Vänern.

Otterstad sn, Kållands hd, Västergötland. (jn) Otars staðum 1283 (avser prästgården). – Socknen har fått sitt namn från gården Otterstad (Stommen) (→ Stommen). Det plurala (se inl. 3.3.1) ortnamnet innehåller genitiv av mansnamnet Ottar och i efterleden → sta(d).

Ottravad sn, Vartofta hd, Västergötland. Oterwadh sokn 1397. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller i förleden fornsvensk genitiv pluralis av den västgötska dialektformen ot(t)er av djurbeteckningen utter och i efterleden vad ’vadställe’. Byn ligger nära ån Ösan.

Ova sn, Kinnefjärdings hd, Västergötland. Oowa 1361 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från den nu försvunna kyrkbyn, som låg vid Mariedalsån, ovanför dess nedre lopp. Ova kan innehålla ett forntida fors- eller strömnamn, fsv. *Ovi ’den övre’, eller ett gammalt ånamn med samma innebörd.

Ovansjö sn, Gästrikland. Owansyo 1330-talet. – Namnet, som innehåller prepositionen ovan ’ovanför’ och sjö, har från början betecknat den nuvarande kyrktraktens läge högre eller längre upp mot land från Storsjön räknat.

Ovanåker by, Torsåkers sn, Gästrikland → Torsåker.

Ovanåker kn, sn, tätort, Hälsingland. Offuanååker 1542 (avser en by). – Tätorten har utvecklats kring Kyrkbyn med närliggande bebyggelser och den efter socknen namngivna järnvägsstationen vid en 1899 öppnad bana. Ovanåkers socken bröts ut ur Alfta 1639 och fick namn efter kyrkbyn, som då hette Ovanåker. Förleden är prepositionen ovan ’ovanför’, efterleden → åker. Namnet har ursprungligen betecknat ett bebyggelseläge högre eller längre upp i förhållande till en närbelägen åker. I jordeböckerna brukas Ovanåker som kyrkbynamn ännu 1761 men är 1825 ersatt av Kyrkbyn.

Ovesholm tätort, gods, Träne sn, Gärds hd, Skåne. – Tätorten har vuxit fram kring en 1882 öppnad järnvägsstation, vilken namngavs efter det ett par kilometer nordväst därom belägna godset Ovesholm (Aggisholm 1586 avskr., Ofvisholm 1589 avskr., Owisholm 1624, Affuesholm 1626, Åkesholm 1671, Åkesholm som ock kallas Owitsholm 1767). Godsets namn innehåller i förleden mansnamnet fda. Aghi, varav under medeltiden även fanns en variantform Owe. Förleden har senare kommit att anknytas till mansnamnet Åke (fda. Aki). Efterleden → holm kan åsyfta gårdens ursprungliga läge invid norra änden av Ovesholmssjön på en holme, avgränsad av sjön, en bäck och sankmarker, men efterleden kan också ha givits i statushöjande syfte.

Oviken sn, Jämtland. (De) Owik 1344. – Namnet har från börjat åsyftat den i socknen inskjutande Myrviken, en stor vik av Storsjön. Troligen avsåg namnet vid sockenbildningen all bygd kring viken. Förleden är oklar. Möjligen ingår däri det bland annat från Jämtland kända dialektordet od ’liten fisk, fiskyngel’. I källorna dyker bestämd form av namnet upp i slutet av 1400-talet (j Owiiken 1470) men blir inte vanlig förrän i mitten av 1500-talet.

Oviksfjällen fjällmassiv, Ovikens sn, Jämtland. – Namnet anger läget i socknen → Oviken. Fjällets sydsamiska namn Luvlietjahkh är sammansatt av luvlie- ’öst’ och pluralis av tjahke ’fjäll(topp)’.

Oxelösund kn, stad, Södermanland. Oxløsundh 1438. – Hamnstadens namn bars i begynnelsen av ett sund vid ön Oxelö (Oxløø 1438). Önamnet innehåller trädbeteckningen oxel. Under 1800-talet fanns på platsen järnvägs- och poststation och gästgivargård.

Oxie sn, tätort, Oxie hd, Skåne. (in) uilla Oshœgu 1100-talets mellersta del (avser kyrkbyn). – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn (nu en tätort). Detta ursprungligen sammansatta namn innehåller i förleden os, antingen i betydelsen ’källsprång’ med syftning på ett sådant i backlandskapet nordost om byn nära de mäktiga Kungsbackarna eller i betydelsen ’åmynning’, i så fall troligen med syftning på Oxiebäckens mynning i en nu försvunnen våtmark strax öster om kyrkbyn. Efterleden är → hög. Jfr → Oxie härad och → Kristineberg.

Oxie härad hd, Skåne. Oshøgheret ca 1300. – Häradet har namn efter kyrkbyn i socknen → Oxie.