N

Nacka–Nöttja

Nacka kn, stad, Södermanland, Uppland. (j) Nackaa 1505. – Namnet, som tidigare avsåg en socken, innehåller ordet nacke i betydelsen ’bergshöjd’, troligen syftande på Nackabergets utsprång åt öster vid Nackaåns mynning i Järlasjön. Sockennamnet återgår närmast på herrgården och bruket Nacka vid Nacka kvarn.

Naglarby tätort, Gustafs sn, Dalarna. (i) Naghlaraby 1390. – Tätorten utgörs av en by. Namnet återgår förmodligen på fsv. *Naghlaarvabyr. Förleden bör vara genitiv singularis av ett personbinamn fsv. *Naghlaarve ’Nagles arvinge’, bildat till det från medeltiden kända mansnamnet Naghle. Efterleden är → by, här i betydelsen ’gård’.

Naimakka fjällägenhet, Karesuando sn, Lappland. Naimacka 1796. – Naimakka är en meänkielisk återgivning av platsens nordsamiska namn, som nu skrivs Njáimmet. Betydelsen är inte känd.

Nammásj fjäll i Sareks nationalpark, Jokkmokks sn, Lappland. – Det lulesamiska Nammásj, med en äldre stavningsform Nammatj, är namn på ett fristående runt berg i en dalöppning. Namnet, som innehåller en avledning av namma ’namn’, är ett noanamn, en omskrivning på ett berg som har uppfattats så heligt att namnet inte fick nämnas.

Namn by, Ovikens sn, Jämtland → Myrviken.

Nasafjället fjäll, Arjeplogs sn, Lappland. Nasa fiäll 1602. – Namnet är en försvenskning med tillagd efterled av pitesam. Nása, som kan återgå på fvn. nasi, nasa ’näsa, nos’. Ur fjället bröts silvermalm på 1600-talet samt vid slutet av 1700-talet. Under den tidigare perioden fanns även en församling vid gruvan.

Nattavaara stationssamhälle, Gällivare sn, Lappland. – Namnet är givet efter en närbelägen by, nu en småort med det officiella namnet Nattavaara by. Det gamla bynamnet är i sin tur övertaget från det intilliggande berget Iso (’stora’) Nattavaara. Namnet är en förfinskning av lulesam. Nahtavárre, vars efterled är várre ’berg, fjäll’. Förleden kan vara nahta ’skaft (till kniv eller yxa)’.

Naum sn, Barne hd, Västergötland. Naweem 1380-talet (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det kan innehålla nav ’hjulnav’ i terrängbeskrivande funktion, men syftningen är i så fall oklar. Efterleden innehåller → hem ’boplats; gård’.

Naverstad sn, Bullarens hd, Bohuslän. (a) Nafuarstodum 1334. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som i förleden innehåller mansnamnet fvn. Nafarr. Efterleden är → sta(d).

Nedansjö tätort, Stöde sn, Medelpad. (i) Nydhansyo 1450-talet. – Tätorten har vuxit upp kring järnvägslinjen och den 1875 öppnade poststationen. Namnet, som övertagits från en by, betyder ’(byn) nedanför, vid nedre ändan av sjön (dvs. Stödesjön)’.

Nederkalix sn, Norrbotten. – Namnet, som uppkom vid delningen av Kalix socken 1644, betyder ’den längre ut mot havet liggande delen av Kalix’ till skillnad från → Överkalix ’den längre upp i älvdalen liggande delen av Kalix’. För tolkning av namnet se → Kalix. Det meänkieliska namnen Alakainus resp. Ylikainus har samma betydelse, jfr → Kaihnuunväylä.

Nederluleå sn, Norrbotten → Luleälven.

Nedertorneå sn, Norrbotten. then nedra Socknen i Tornö 1543. – Socknen fick sitt nam n vid delningen av Torne storsocken, vars namn skrevs (de) Thorna 1344. För stavningen -eå se → Bureå. Nedertorneå betecknar det sydliga läget i förhållande till → Övertorneå socken. Namnet har sitt ursprung i → Torneälven.

Nedraby by, Övraby sn, Ingelstads hd, Skåne → Övraby.

Nedre Blomsjön sjö, Blomskogs sn, Nordmarks hd, Värmland → Blomskog.

Nedre Fryken sjö, Värmland →Frykerud.

Nedre Föret sjö, Uppsala → Fyrisån.

Nedre Gunnarsjön sjö, Stensele sn, Lappland → Gunnarn.

Nedre Gärdsjö tätort, Rättviks sn, Dalarna. – Tätorten, som utgörs av en by, har tillsammans med grannbyn Övre Gärdsjö förr bildat en enda by, Gärdsjö (Gijrsse, Gersse 1539). Namnet, som är övertaget från sjön Gärdsjön, innehåller i förleden fiskbeteckningen gärs och i efterleden sjö. Bestämningarna Nedre och Övre avser bebyggelsernas läge vid sjön respektive längre inåt land från sjön räknat och/eller deras olika höjdlägen i terrängen.

Nedre Soppero by, Kiruna stad, Lappland → Övre Soppero.

Nedre Ullerud sn, Kils hd, Värmland. Vtreullærø 1315, Nidhra Wllarø 1440. – Sockennamnet innehåller i efterleden ursprungligen ö (kyrkplatsen var förr kringfluten av Klarälven), från 1600-talet ombildat i anslutning till de i landskapet vanliga bebyggelsenamnen med efterleden → rud. Förleden innehåller antingen gudanamnet Ull eller ett äldre namn fsv. *Ul på Klarälven, samhörigt med verbet fsv. vælla ’bubbla, sjuda’ med syftning antingen på älvens strida lopp eller på att dess fiskrikedom fått vattnet att bubbla. Tillägget Nedre (äldst Yttre) åsyftar läget nedströms → Övre Ullerud.

Nedre Vojakkala by, Nedertorneå sn, Norrbotten. Woykala 1539. – Vojakkala innehåller namnet på byns grundare, vilket sannolikt är bildat till ett från ryskan lånat vojáka ’krigare’ (med en ironisk biton). Till det har en finsk boplatsangivande ortnamnsändelse -la fogats. Byn, vars huvuddel ligger på den finska sidan av Torneälven, är officiellt delad i Nedre och Övre Vojakkala (meänk. och fi. Ala-Vojakkala resp. Yli-Vojakkala) med syftning på läget vid älvens lopp.

-nen Den finska och meänkieliska ändelsen nen bildar diminutiver (dvs. ord som anger litenhet), men den har ursprungligen även angivit samhörighet. En i dialekter utbredd form är -inen, som sammanfaller med en adjektivbildande ändelse. Ändelsen är ett gammalt släktnamnselement, som kan fogas till ett förnamn, ortnamn eller appellativ. Ortnamn på nen kan innehålla ett terrängbetecknande ord, t.ex. nieminen ’liten udde; (sjön) med flera uddar’, eller ett släktnamn, t.ex. Nieminen eller ett till mansnamnet Matti bildat Mattinen. Elementet -nen kan också vara en primär ortnamnsändelse, som ersätter efterleden. Således kan sjönamnet Nieminen uppstå ur Niemijärvi ’Uddsjön’. Vid ordböjning växlar -nen med -s(e)-, t.ex. singularis Nieminen, Niemiselle, pluralis Niemiset, i sammansättningar Niemis-. På meänkieliskt område återgår -nen-namn ofta på samiska namn, som slutar på -s eller -sj (š), eftersom sådana namn lätt kan anpassas i -nen-namnens böjningsmönster; etymologiskt motsvaras den finska och meänkieliska ändelsen av sam. -sj (š). Namntypen -nen är vanlig över hela utbredningsområdet för finska och meänkieliska namn och omfattar alla typer av ortnamn.

Nevishög sn, Bara hd, Skåne. Nefishog 1160-talet avskr. (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är givet efter kyrkbyn, kan i förleden innehålla en forndansk motsvarighet till mansnamnet fvn. Nefir. Efterleden är → hög med syftning på den mindre höjd där kyrkbyn ligger.

Nianfors sn, Hälsingland. – Socknen återgår på en år 1798 skapad kapellförsamling med kyrka vid det år 1795 anlagda Nianfors järnbruk. Förleden i bruksnamnet ansluter närmast till namnet på den närbelägna byn Niarne (dialektuttal »Nian(e)», Nijarne 1680, också kallad Nianbyn). Efterleden syftar på en fors i Nianån. Niarne, som genuint också brukas som sockennamn, är bestämd form pluralis med syftning på sjöarna Lill-Nien och Stor-Nien. Byn ligger vid Stor-Nien. Bakgrunden till sjönamnet är okänd.

Niarne by, Nianfors sn, Hälsingland → Nianfors.

Nibble ortnamn, Svealand → böle.

Nidingen fyr och väderstation i Kattegatt, Onsala sn, Fjäre hd, Halland. Niding, Nyding 1541. – Namnet, som äldst har avsett den klippa fyren står på, kan innehålla ordet nying (förr också nyding) ’stockeld’ och därmed tolkas som ’klippan där man har tänt stockeld (för de sjöfarande)’. Namnet på den låga och svårupptäckta, av förrädiska rev omgivna klippan har senare anslutits till ordet niding ’illgärningsman’.

Niemis by, Hietaniemi sn, Norrbotten → -nen.

Niemisel by, Råneå sn, Norrbotten. Nimesiil 1539. – Namnet syftar troligen på byns läge vid Råneälven. Förleden har antagits innehålla meänk. niemi ’udde’, efterleden en svensk översättning av en ursprunglig meänkielisk efterled suanto ’lugnvatten’. Enligt en annan, mindre sannolik tolkning är efterleden en återspegling av en böjningsform av avledningsändelsen → nen. Sambandet mellan Niemisel och byns samiska namn Nimár är dock oklart. Namnet skrevs vid 1700-talets slut Niemisell men även Nimersel eller Nimmersel, varför en tolkning utifrån meänkieli inte är självklar.

Nikkala tätort, Nedertorneå sn, Norrbotten. – Namnet, äldst nämnt 1825, är troligen övertaget från en gård. Det är bildat till mansnamnet Nikka, en nordfinsk variant av Nikolaus, med ändelsen -la som anger boplats. Byns äldre namn, skrivet Kelspeske 1539, innehåller lulesam. gielas ’tallhed; ås’ och biesske ’smalt näs som förbinder en bred halvö med fastlandet’.

Nikkaluokta fjällby, Gällivare sn, Lappland. – Namnet är en svensk form av nordsam. Nihkkáluokta, bildat till mansnamnet Nihkká ’Nikolaus (Nils)’ (efter en same som haft sommarkåtor på orten) och luokta ’vik’.

Nilivaara tätort, Gällivare sn, Lappland. – Det meänkieliska namnet avsåg ursprungligen en plats för fågeljakt och har senare överförts på kyrkbyn. Det är bildat till meänk. nili ’stolpbod’, avseende en liten bod för förvaring av fågelkött på fångstplatsen, och vaara ’berg’. Byns nordsamiska namn Njallavárri innehåller ett med nili liktydigt sam. njalla. Det samiska namnets efterled betyder också ’berg, fjäll’. Det är oklart om det meänkieliska eller det samiska namnet är det ursprungliga.

Nissafors tätort, Källeryds sn, Mo hd, Småland. – Tätortens namn tar sin utgångspunkt i namnet på en fors i Nissan (Nissa Forsen 1745). Forsen gav namn åt Nissafors bruk, vilket i sin tur gav namn åt poststationen och tätorten.

Nissan älv, Halland, Småland. – Namnet, som i fornsvensk tid har lytt Niz (Nizærqvild [’Nissans åmöte’], (i) anæ [’ån’] Niz 1300-talet) har bl.a. antagits vara bildat till ett ord besläktat med det latinska verbet nitere ’glänsa’.

Nitta tätort, Varnums sn, Ås hd, Västergötland. – Tätorten har sitt yttersta ursprung i en kvarn i Ätran (Nitthequarn 1552). Ortnamnet kan äldst ha varit ett ånamn, besläktat med fvn. hníta ’stöta, slå’ och det norska dialektordet nita ’glida, skjuta fram’ och åsyftande snabbt rinnande vatten. Viskan bildar ett större vattenfall i Nitta. Järnvägsstationen på platsen ligger vid en bansträcka som byggdes 1914–17.

Nittorp sn, tätort, Kinds hd, Västergötland. (i) Nitthorpe 1413. – Socknen har fått sitt namn från den tidigare kyrkbyn Nittorp. Förleden kan innehålla genitiv av ett ånamn på *Nit(t)-, besläktat med fvn. hníta ’stöta, slå’ och norska dialekters nita ’glida, skjuta fram’. Nittorp ligger vid Lillån, där det finns flera kvarnar. Efterleden är → torp ’nybygge’. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan.

Njudung förr landskap omfattande nuvarande Västra och Östra hd, Småland. (Jn) Niudhungis 1170-talet avskr. – Namnet kan vara bildat till ett ord *niudhung(er) med innebörden ’klump, stock’, väl syftande på någon central höjd som tjänat som samlingsplats, snarast Tjustkulle vid Vetlanda. Njudung kan betyda ’bygden med samlingsplats vid kullen »Klumpen»’.

Njullá fjäll, Kiruna stad, Lappland. – Namnet på berget, vars karakteristiska form gör det synligt på långt håll och skiljer det från de omgivande fjällen, är möjligen bildat till det nordsamiska verbet njullitit ’plötsligt komma till synes’. Fjället är även känt som Nuolja (äldre stavning).

Njunjes fjäll vid Sareks nationalpark, Jokkmokks sn, Lappland. – Namnet innehåller ett vanligt ortnamnselement, lulesam. njunjes ’utlöpare från ett fjäll eller berg’, bildat till njunnje ’näsa, nos; udde’.

Njurunda sn, Medelpad. (De) Nyurundum 1344. – Namnet återgår sannolikt på ett ursprungligt fjärdnamn, fsv. *Niurunder ’den avsmalnande, hopklämda’, som senare överförts på den omgivande bygden. Vid högre vattenstånd har en smal havsfjärd sträckt sig långt in i nuvarande Ljungans dalgång.

Njurundabommen tätort, Njurunda sn, Medelpad. – Tätorten är framvuxen vid en bro över Ljungan, där utsocknes enligt uppgift fått stanna till vid en bom för att betala broavgift. Förleden är sockennamnet → Njurunda.

Njutånger sn, tätort, Hälsingland. (apud) ecclesiam Nyutanger 1363. – Att tätorten bär sockennamnet sammanhänger dels med läget inte långt från kyrkan, dels med tätortens framväxt kring de 1927 inrättade järnvägs- och poststationerna, vilka namngavs efter socknen. Sockennamnet har ursprungligen varit namn på Kyrkbyfjärden, en fjärd av Bottenhavet, och fungerade kanske som bygdenamn vid socknens tillkomst. I förleden ingår genitiv *Niuto av fsv. *Niuta, äldre namn på Nianån som mynnar i Kyrkbyfjärden. Detta forntida ånamn hör ihop med verbet njuta i dess äldsta betydelse ’fånga’, här troligast med syftning på laxfångst vid en stor fors strax före åns utlopp. Efterleden är fsv. *anger ’(havs)vik’ (→ ånger). Ånamnets dativform *Niuto kvarlever i namnet Njöte, avseende en by vid Nianån i Njutånger. Det dialektala uttalet av sockennamnet är »Njötånger».

Njöte by, Njutångers sn, Hälsingland → Njutånger.

-nki Med denna finska och meänkieliska ordbildningsändelse har bildats substantiv till både verb och substantiv, men ändelsen kan jämföras med den ursamiska ändelsen *ŋge, som i dag motsvaras av sydsam. -ege, nordsam. (dialekt) och lulesam. -k. Den samiska ändelsen bildar adjektiv av substantiv och har betydelsen ’som har eller karakteriseras av det som grundordet anger’. Som ortnamnsändelse förekommer -nki huvudsakligen i östra och norra Finland samt i Tornedalen. En stor del av namnen är etymologiskt dunkla, vissa är bildade till ett finskt appellativ, andra har samisk härkomst. Ändelsen förefaller ha varit ett produktivt namnbildningselement, med vars hjälp även samiska namn anpassats till finskan och meänkieli. En svensk återgivning av denna ändelse i finska namn i Norrbotten är -ngi (-nge).

Nockeby stadsdel, Stockholms stad. (j) Nokkaby 1400 (avser en by). – Namnet är övertaget från den by som utgjorde ursprunget till egendomen Åkeshov. Det är sammansatt av ett fornsvenskt personnamn Nokke och → by ’gård; by’. Stadsdelsnamnet Nockebyhov återgår på namnen på två mindre bebyggelser från 1900-talets början: Stora och Lilla Nockebyhov. Namnen är bildade med → Åkeshov som mönster.

Nockebyhov stadsdel, Stockholms stad → Nockeby.

Nogersund tätort, Mjällby sn, Listers hd, Blekinge. Nogersund 1718. – Förleden i namnet på detta gamla fiskeläge är dunkel. Namnet kan ursprungligen ha åsyftat sundet mellan fastlandet och Hanö.

Nol del av tätort, Starkärrs sn, Ale hd, Västergötland → Nödinge-Nol.

Nolhassle by, Hassle sn, Vadsbo hd, Västergötland → Hassle.

Nolvik tätort, Västra Hisings hd, Bohuslän. – Tätorten är framvuxen ur byn Nolvik, som äldst har hetat Nordvik (j Nordwik 1381). Förbindelsen -rdh- har utvecklats till »tjockt» l, och skrivningar med l förekommer från 1600-talet (Nohlwijke byss äng 1697). Efterleden syftar på en vik (numera benämnd Nordvike kile) i Nordre älvs fjord.

Noppikoski by, Orsa sn, Dalarna. – Namnet på den i Orsa finnmark belägna byn är övertaget från en fors, som i sin tur är namngiven efter det vitt omkring synliga berget Noppimäck. Förleden är en svensk återgivning av fi. nuppi ’knopp, höjd’, ett vanligt ortnamnselement i mellersta Sveriges finnbygder (jfr inl. 4.1). Efterleden är fi. koski ’fors’. Efterleden i bergnamnet är mäck ’berg, backe’ (standardfinska mäki).

Nor sn, Grums hd, Värmland. Noor 1359. – Socknen har troligen fått sitt namn efter en gård (nu Prästgården och Lillnor). I namnet ingår nor, här kanske i en betydelse ’utloppså’, avseende ån Ävjans utlopp i Norsälven från en närliggande, nu uttorkad sjö.

Nora sn, Våla hd, Uppland. (de) parochia Norum 1312? – Sockennamnet, säkerligen ett ursprungligt bygdenamn, innehåller plural form (se inl. 3.3.1) av nor ’smalt vattendrag som förenar två öppna vattenpartier; utloppså’. Bakgrunden till namnet står troligen att finna i den förgrening av Dalälven som utgörs av Andersboviken och Nordmyrasjön nordväst om kyrkan. Exakt vad som här har betecknats som ett nor kan dock inte avgöras.

Nora kn, stad, sn, Nora, Hjulsjö hd, Västmanland. (in) Noree 1336. – Namnet, ett ursprungligt ånamn *Nora, är bildat till ordet nor ’smalt vattendrag som förenar två öppna vattenpartier’. Det betecknade ursprungligen den korta Hagbyån mellan Åsbosjön och Norasjön. Ortnamnet kan antingen ha överförts till en bebyggelse och därefter blivit sockennamn, eller också har den plats där kyrkan byggdes kallats Nora. Samhället har uppstått i samband med bergshanteringen.

Nora sn, Ångermanland. (De) Norum 1344. – Socknen har troligen fått sitt namn från det område vid kyrkan som utgör det nuvarande Prästbordet. Namnet, som innehåller plural form (se inl. 3.3.1) av ordet nor ’smalt vattendrag som förenar två öppna vattenpartier’, har sannolikt ursprungligen syftat på det tidigare segelbara sundet mellan Nora och Norafjärden.

Norberg kn, sn, tätort, Gamla Norbergs bergslag, Västmanland. Norobergh 1303 sen avskr., (af) Noraberghe 1367. – Namnet, vars efterled är berg i en äldre betydelse ’bergslag’ (jfr → Bergslagen), är ett ursprungligt bygdenamn. Förleden innehåller troligen ett äldre ånamn *Nora på Norbergsån, sjön Norens avloppså till Trätten. Sjönamnet Noren i sin tur innehåller nor ’smalt vattendrag som förenar två vattenpartier’ med syftning på den korta ån mellan Noren och den lilla sjön Kalven. Det sistnämnda namnet, vanligt på flera håll i Sverige, betecknar sjön som den större sjön Norens »kalv». Kommunen Norberg har sitt namn efter socknen. Tätorten har vuxit fram ur bebyggelsen kring kyrkan och kringliggande byar.

Nordals härad hd, Dalsland. Nordal 1287. – Slättlandet vid Vänern i → Dalsland, Dal, som ligger till grund för landskapsnamnet, har av gammalt bestått av två huvudbygder, Nordal och Sundal, benämnda efter läget i norra respektive södra delen av Dal. Häradsnamnen Nordals härad och → Sundals härad återgår på dessa bygdenamn.

Nordansjö by, Hedemora sn, Dalarna → Västerby.

Nordanstig kn, Hälsingland. – Namnet, som brukats med nuvarande syftning sedan 1974, är givet efter ett kyrkligt kontraktsnamn, vars upphovsman var ärkebiskop Nathan Söderblom (1866–1931). Han återupplivade ett äldre namn, som på medeltiden avsåg den nordöstligaste delen av Hälsingland (i Nordansteeg 1358 sen avskr.). Efterleden, ursprungligen innehållande hälsingska dialekters steg ’stig’, syftar på den stora skogen mellan socknarna Rogsta och Harmånger, i äldre tid kallad Stig(en) efter Norrstigen, den dåtida kustlandsvägen, som genomlöpte skogsområdet. Detta namn lever kvar som Steg, avseende några gårdar i denna skog inom Rogsta socken. Förleden Nordan- syftar på läget norr om skogen Stig.

Nordanö tätort, Folkärna sn, Folkare hd, Dalarna. (j) Nordhanøø 1413. – Tätorten är framvuxen på utmark till byn Nordanö. Namnet, vars förled är prepositionen nordan ’norr om’ och efterled ö, syftar på läget i förhållande antingen till byn Ön eller till den halvö vid Dalälven som Ön ligger på.

Norderö(n) sn (Norderö socken) och ö (Norderön), Jämtland. (j) Nærdrø 1438. – Namnet är sammansatt av genitiv av gudomsnamnet Njärd och ö, således ’Njärds ö’. Jfr namnet på Storsjöns andra stora ö, → Frösön ’guden Frös ö’.

Nordingrå sn, tätort, Ångermanland. (De) Norungaradh 1344, (in) Nordungaradh 1344. – Efterleden -rå återgår på fsv. radh ’bygd’ (→ härad). Förleden är genitiv av inbyggarbeteckningen fsv. nordhungar ’de som bor i norr’.

Nordkalotten sammanfattande namn på Norrbottens län (Norrbotten och norra Lappland) och de norra delarna av Norge och Finland (vid behov också nordvästra Ryssland). – Förleden avser det nordliga läget. I efterleden ingår kalott ’liten rund, skålformig, tättslutande huvudbonad utan brätte’, här i överförd, geografisk betydelse med syftning på det ena av jordklotets båda polarbälten. Namnet lanserades i turistsammanhang åren kring 1950 och blev officiellt vedertaget inom Nordiska rådet 1957.

Nordmaling kn, sn, tätort, Ångermanland. (i) Nordanmalungen 1494. – Tätorten, som har övertagit sockennamnet, återgår på en kyrkstad från 1600-talet. Topografen Abraham Hülphers uppger i sin Ångermanlandsskildring 1780 att socknen har namn efter läget norr om skogen »Malingen» vid gränsen mot Grundsunda socken. Förleden är prepositionen nordan ’norr om’. Efterleden innehåller ett ortnamn, fsv. *Malunger, i nutida dialekter »Marningen» (jfr uttalet »Nolmarning» av sockennamnet) med syftning dels på gränsskogen, dels på ett i anslutning till skogen beläget strandområde vid Degerfjärden. *Malunger är bildat till svenska dialekters mal ’sand, grus eller småsten (på stranden)’. Den nuvarande namnformen med förleden Nord- och obestämd form finns belagd alltifrån 1530-talet.

Nordmark sn, tätort , Färnebo hd, Värmland. Nordmarks Capell 1786. – Socknen, som bröts ut ur Färnebo socken 1786, har sitt namn efter Nordmarkshyttan, även kallad Nordmarken (Norebärgs hytte 1540, Nohlmarckzhytta 1649). I den äldsta namnformen för hyttan ingår Norberg, det äldsta namnet på det gruvfält till vilket hyttan hör, kanske ett uppkallelsenamn efter det äldre → Norberg i Västmanland; efterleden är hytta ’smältugn för metallframställning’. Alternativt kan efterleden vara given efter mönster av andra gruvfältsnamn, t.ex. → Persberg; förleden kan då syfta på att gruvfältet är det nordligaste i denna del av Värmlands gruv- och hyttbygder. Namnet Nordmark(en) syftar sannolikt på att området är en nordlig utmark (→ mark) till Färnebo härads centralbygd vid Filipstad och en del av landskapets gränsskog mot öster.

Nordmarks härad hd, Värmland. Nordmarchæ 1287, Norþmarcum 1300-talets slut. – Namnet Nordmark, som äldst uppvisar plural form men som under medeltiden antar singular form, avser norra delen av Markerna, i fornisländsk litteratur Markir, dvs. gränsskogen mellan Sverige och Norge. Mark betyder här ’gränsskog, gränsmark’ (→ mark).

Nordom förr by, Nordingrå sn, Ångermanland → Mjällom.

Nordre älv del av Göta älv, Bohuslän. Den nordre elff 1597. – Älven utgör norra mynningsgrenen av Göta älv. Den har förr även kallats Norges älv, då den före 1658 flöt inom norskt område.

Nordvära by, Värö sn, Viske hd, Halland → Värö.

Nore tätort, Ljusdals sn, Hälsingland. – Detta tidigare bynamn, äldst belagt 1542, innehåller fornsvensk dativ singularis av ordet nor ’smalt vattendrag som förenar två öppna vattenpartier’. Namnet syftar på läget nära Noret, vattendraget mellan sjön Växnan och älven Ljusnan.

Noren sjö, Norbergs sn, Gamla Norbergs bergslag, Västmanland → Norberg.

Noret by, Leksands sn, Dalarna → Leksand.

Noret vattendrag mellan sjön Växnan och älven Ljusnan, Ljusdals sn, Hälsingland → Nore.

Noret by, Lövångers sn, Västerbotten → Kräkånger.

Noret bäck mellan Vajsjön och Norsjön, Norsjö sn, Västerbotten → Norsjö.

Norje tätort, Ysane sn, Listers hd, Blekinge. Noore 1506, Norge 1537. – Detta gamla bynamn är troligen en ursprunglig sammansättning med nor som förled, här i en betydelse ’vattensamling med trångt utlopp’ eller ’utloppså’ med syftning på den f.d. sjön Vesan väster om tätorten eller på Norje sund, dess utlopp i Pukaviksbukten. Efterleden är oklar.

Normlösa sn, Vifolka hd, Östergötland. Normaløso 1177. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Efterleden är → lösa ’glänta; äng’. Förleden har tidigare ansetts kunna återgå på ett *nordhma- ’nordligast’ eller ett *Norhema- ’inbyggarnas i Norrhem’, men den innehåller snarare ett substantiv motsvarande ett fsv. *norme m. ’insnävning, inbuktning’ e.d., väl i så fall syftande på något i terrängen med en form karakteriserad av en eller flera inbuktningar.

Norra Björke sn, Väne hd, Västergötland. Byrkie kyrkies (genitiv) 1540. – Socknen har fått sitt namn från den gamla kyrkbyn. Det innehåller fsv. *birke ’björkbestånd’. Från och med 1886 är socknens officiella namn Norra Björke. Namnleden Norra skiljer socknen från → Södra Björke i samma landskap.

Norra Borgafjällen fjällmassiv vid gränsen mot Norge, Jämtland, Lappland. Borchfellet 1649. – Fjällområdet utgör den norra delen i förhållande till Södra Borgafjällen. Namnet innehåller borg i en äldre betydelse ’(platåliknande) höjd med brant sida’, möjligen åsyftande den mot Borgasjön brant sluttande Borgahällan (i Södra Borgafjällen). Namnet har lånats till sydsamiskan som Buarka. Den norska delen av massivet heter Børgefjell. Förleden i detta namn utgörs av ett till borg bildat fvn. *byrgi, som också avspeglas i fjälldelens samiska namn Böörkeje.

Norra Bro tätort, Gällersta sn, Sköllersta hd, Närke. (in) Bro 1279. – Namnet har äldst avsett den gamla byn Bro, namngiven efter läget vid en bro över Täljeån. Senare har den nordligaste delen kallats Norra Bro (i Norrabro 1434). Tätorten har utvecklats ur byn.

Norra Bullaresjön sjö → Bullarens härad.

Norra Finnskoga sn, Älvdals hd, Värmland. Norra Finnskoga Capellförsamling 1840. – Namnet på socknen, som bröts ut ur Dalby socken 1840, betecknar socknen som den norra delen av finnskogarna, de skogsområden i nordvästra Värmland som koloniserades av finnar med början på 1600-talet (se inl. 4.1). Formen -skoga är den dialektala motsvarigheten till riksspråkets skogarna. Jfr → Södra Finnskoga.

Norra Fågelås sn, Kåkinds hd, Västergötland. Fugl as 1225. – Socknen har sannolikt fått sitt namn från prästgården. Det innehåller fågel, här troligen åsyftande skogsfågel. Efterleden ås avser den mindre höjd där kyrkan och prästgården i Norra Fågelås ligger. Norra Fågelås är den norra och Södra Fågelås den södra delen av den gamla socknen Fågelås; genom kungligt brev 1889 bestämdes att Norra och Södra Fågelås i jordeboken skulle redovisas som olika socknar.

Norra Gardfjället fjällmassiv, Stensele, Tärna, Vilhelmina snr, Lappland. – Norra Gardfjället utgör den nordligare delen av det fjällområde (Garve field 1742) vars södra del kallas Södra Gardfjället. Namnet är troligen en försvenskning av den norra delens sydsamiska namn Gïerte, bildat till gïerte ’rengärde; spärrstängsel’ (nordiskt lånord). En samisk flyttled passerar fjället, där det funnits ett rengärde. Det anförda äldsta belägget 1742 är en norsk form av namnet.

Norrahammar f.d. brukssamhälle, delav Jönköpings kommun, Barnarps sn, Tveta hd, Småland. Tabergs Norre Hammar senare hälften av 1600-talet. – Orten har fått sitt namn efter Norrahammars bruk, grundat 1877. Namnet har äldst avsett Tabergs bergslags vattendrivna norra hammare.

Norra Hestra sn, Mo hd, Småland. Heestra sochn 1383 avskr. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Namnet, som har plural form (se inl. 3.3.1), är bildat till fsv. → hester ’skottskog, småskog’. Tillägget Norra gavs 1886 för att skilja socknen från → Södra Hestra i Västbo härad.

Norra Härene sn, Kinnefjärdings hd, Västergötland. Hærini 1386. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det kan innehålla djurbeteckningen hare eller ett äldre namn, fsv. *Hæra ’den grå’, på det vattendrag vid vilket byn ligger. Efterleden innehåller → vin ’betesmark; äng’. Namnleden Norra, tillagd 1886, skiljer socknen från → Södra Härene i samma landskap.

Norra Kedum sn, Kållands hd, Västergötland. Kythem 1291. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller fsv. kidh ’killing’ och → hem ’boplats; gård’. Namnleden Norra, tillagd 1886, skiljer socknen från → Södra Kedum i samma landskap. Ett 1899 upptecknat namn på Norra Kedums socken är Fiska Kedum, som har rötter i åtminstone medeltiden: kyrkbyn kallades 1387 Fiskekithem. Förleden Fiske- har väl att göra med byns för fiske gynnsamma läge vid Vänern.

Norra Kvarken del av Bottniska viken mellan Umeå i Västerbotten och Vasa i Finland. Öster Qwerkan 1694 (avser havsområdets östra del). – Kallas också enbart Kvarken. Namnet, som betecknar den smalaste delen av Bottniska viken, hör ihop med dialektorden kvärk ’strupe, hals’ och kvarka ’den smala delen av en skosula’. Tillägget Norra motiveras av att den del av Ålands hav och Bottenhavet som ligger mellan Uppland och Åland kallas Södra Kvarken.

Norra Kyrketorp sn, Kåkinds hd, Västergötland. (in) Kirkiuthorpe 1380 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller → torp ’nybygge’ och betyder ’nybygget där kyrkan ligger’ eller ’det Torp där det finns en kyrka’. Kyrkbyn kan före kyrkans tillkomst ha burit det osammansatta namnet *Thorp. Sedan 1886 är socknens officiella namn Norra Kyrketorp. Namnleden Norra skiljer socknen från → Södra Kyrketorp i samma landskap. Under medeltiden kallades socknen Henene (så 1380) efter en likabenämnd by (nu Hene). Förleden i detta namn innehåller troligen dialektordet hen ’brynsten’, kanske syftande på förekomst av sandsten, ett för brynstensframställning lämpligt material. Efterleden innehåller → vin ’betesmark; äng’.

Norrala sn, Hälsingland. Norale 1314. – Förlederna i Norrala och i grannsocknens namn → Söderala anger socknarnas läge i förhållande till varandra. Efterleden i de båda namnen innehåller Alir, namn på en förhistorisk del av Hälsingland. Under medeltiden avsåg namnet socknarna i södra och västra Hälsingland (Alfta–Bollnäs–Söderhamnsområdet och Ljusnans dalgång upp mot Färila). Alir (Alyr 1314) är pluralis av → al. Namnet torde höra samman med bynamnet Ale (Alij 1535) i Norrala.

Norra Ljunga f.d. sn, Sävsjö stad, Småland. parochia Lyonga 1374. – Socknen, äldst omnämnd 1292, har fått sitt namn av kyrkbyn. Det innehåller pluralis av ljung ’ljunghed’ (om plural form se inl. 3.3.1). Norra lades till 1886 för att socknen skulle åtskiljas från → Södra Ljunga i Sunnerbo härad. Sedan 1947 kallas församlingen → Sävsjö.

Norra Loken sjö, Grythyttans sn, Grythytte, Hällefors hd, Västmanland → Loka brunn.

Norra Lundby sn, Valle hd, Västergötland. Lwndby 1436. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Lundby innehåller lund och → by ’gård; by’. Namnleden Norra, tillagd 1886, skiljer socknen från → Södra Lundby i samma landskap.

Norra Mellby sn, Västra Göinge hd, Skåne. (j) Myæthilby 1426. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn, är sammansatt av adjektivet fda. *miæthal ’i mitten befintlig’ och → by ’gård; by’. Namnet avser belägenheten mellan byarna Sösdala och Sandåkra. Sedan 1886 heter socknen officiellt Norra Mellby till åtskillnad från → Södra Mellby.

Norra Motjärnen tjärn, Nordmarks sn, Färnebo hd, Värmland → Motjärnshyttan.

Norra Möckleby sn, Möckleby hd, Öland. ecclesie Myklæby 1343. – Namnet, som är övertaget från en by, är sammansatt av bestämd form av det fornsvenska adjektivet mykil ’stor’ och → by ’gård; by’, således ’den stora byn’. Bestämningen Norra har fogats till namnet för att skilja det från → Södra Möckleby i Gräsgårds härad. Efter Norra Möckleby har också → Möckleby härad fått sitt namn. Under medeltiden omtalas socknen även som Östra Möckleby, dvs. det Möckleby som är beläget på öns östra sida. Ett alternativt namn på byn och socknen tycks dessutom ha varit Långanäs (de … Langanæss ca 1320 avskr.), syftande på den långa Bröttorpsören som från byn skjuter ut mot kusten i sydöstlig riktning.

Norra Möre härad hd, Småland. (j) Mørøø j Nordhrahæradhe 1382. – Det småländska → Möre har alltsedan de äldsta källorna varit indelat i två efter väderstreck benämnda härad, Norra härad och Södra härad (se → Södra Möre härad). I de medeltida beläggen kombineras de båda namnen ofta med tillägget »i Möre». Först vid övergången till nyare tiden uppträder belägg som inkluderar Möre i själva häradsnamnen.

Norra Ny sn, Älvdals hd, Värmland. Ny soken 1503. – Sockennamnet är givet i förhållande till en intilliggande äldre socken, Dalby eller Ekshärad. Norra tillades 1886 till åtskillnad från sockennamnen → Ny och → Södra Ny.

Norra Näs by, Lindbergs sn, Himle hd, Halland → Södra Näs och → Trönninge.

Norra Nöbbelöv sn, Torna hd, Skåne. (in) Nybøle 1300-talets förra del (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som äldst avsåg kyrkbyn, innehåller ett forndanskt *nybyli ’nybygge’ (jfr → böle). Den nuvarande formen, känd sedan början av 1700-talet, beror på anslutning till de vanliga bebyggelsenamnen på → löv. Norra tillades 1886 till åtskillnad från sockennamnen → Västra Nöbbelöv och → Östra Nöbbelöv.

Norra Råda sn, Älvdals hd, Värmland. Rode soken 1503. – Sockennamnet, som möjligen är givet efter gårdarna Västra och Östra Råda vid kyrkan, innehåller fsv. rudh eller rudha ’röjning’. Norra tillades 1886 till åtskillnad från sockennamnet → Södra Råda.

Norra Rörum sn, tätort, Frosta hd, Skåne. (in) parrochia de Rytharum 1200-talets mitt, Nörre Rörum 1546. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn (numera tätort). Det innehåller i förleden genitiv pluralis av dialektordet ryd ’röjning’ (jfr → ryd). Efterleden är → rum ’öppen plats’. Tillägget Norra skiljer socknen från → Södra Rörum i samma härad.

Norra Sandby sn, Västra Göinge hd, Skåne. (in) Sandby 1100-talets mellersta del. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det är sammansatt av sand och → by ’gård; by’. Byns ägor består av sandjord. Norra tillades 1886 till åtskillnad från → Södra Sandby.

Norra Sandsjö sn, Västra hd, Småland. (de) Sanzsio 1304. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det är givet efter den intilliggande Sandsjön. Socknen kallas från 1886 Norra Sandsjö för att skiljas från → Södra Sandsjö i Konga härad.

Norra Skrävlinge sn, Onsjö hd, Skåne. ecclesie Skræplinge 1300-talets senare del. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller en inbyggarbeteckning (→ -inge), kanske bildad till ett namn på ett nu försvunnet biflöde till Saxån, sammanhängande med verbet skrapa med syftning på vattnets ljud. Norra tillades 1886 till åtskillnad från → Västra Skrävlinge.

Norra Solberga sn, Södra Vedbo hd, Småland. ecclesie Solbærgha 1335?, (de ...) Solbærgha 1337. – Socknen har fått sitt namn efter en gård. Namnet, som har plural form (se inl. 3.3.1), har avsett en eller flera särskilt solbelysta höjder. Det är oklart om belägget från 1335 avser denna socken eller → Södra Solberga i Västra härad. Tilläggen Norra och Södra tillkom 1886 för att skilja socknarna åt.

Norra Storfjället fjällmassiv, Tärna sn, Lappland. – Namnet åsyftar det stora fjällområdets läge i förhållande till Södra Storfjället sydväst om Norra Storfjället. Fjällets sydsamiska namn Stoerevaerie ’Storfjället’ återgår på det svenska medan de enskilda topparna har genuina samiska namn. Fjällmassivet är det högsta i trakten. Det omnämns äldst (1735) i en norsk form, Tærnefjeld, och åsyftar då läget vid → Tärnasjön.

Norra Strö sn, Östra Göinge hd, Skåne. Strø 1404. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som anses innehålla ett ord fda. *strø ’ström, vattendrag’ med syftning på Vinne å. Norra tillades 1886 i syfte att skilja socknen från → Västra Strö och → Östra Strö.

Norra Sunderbyn by, Nederluleå sn, Norrbotten → Södra Sunderbyn.

Norra Säm sn, Gäsene hd, Västergötland. Sææm 1406. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller fsv. *sæ(r) ’sjö’ och → hem ’boplats; gård’. Byn ligger vid Sämsjön. Från och med 1886 är socknens officiella namn Norra Säm. Namnleden Norra skiljer socknen från → Södra Säm i samma landskap.

Norra Tjusts härad hd, Småland. – Norra Tjusts härad och Södra Tjusts härad har bildats genom delning av det medeltida häradet Thiust (in Thiust 1200-talets senare hälft), ett av de »land» i → Småland som inordnats som distrikt i häradsindelningen. På Tjust syftar sannolikt (ą) þiusti (med runor) på en sörmländsk runsten från början av 1000-talet, vilket i så fall visar att vi har att göra med ett maskulint namn, fsv. *Thiuster. Det är tilltalande att se en ännu äldre till Tjust bildad folkstamsbeteckning i den uppräkning av nordiska stammar som möter hos den romersk-gotiske historieskrivaren Jordanes i ett verk från mitten av 500-talet e.Kr., nämligen theustes, som i källorna växlar med theutes. Namnet Tjust är att hålla samman med fvn. þjóstr ’häftighet, våldsamhet’, syftande på brusande vatten. Namnet anses gå tillbaka på ett fjärdnamn, som på normalt sätt övergått till bygdenamn. Två förslag till real syftning har framförts. Tjust kan avse den vidsträckta fjärden Gudingen, som utgör inlopp till Lofta sockens centrala delar. Denna fjärd har ett för hårt väder utsatt läge. Tjust kan också avse en arm av fjärden Gudingen, som tidigare sträckt sig långt in i landet utefter Loftaåns dalgång. I denna ligger byn Tingstad i Lofta socken, som genom sitt namn minner om en gammal tingsplats. Upp till Tingstad har man enligt beräkningar kunnat färdas med båt ännu under de första århundradena e.Kr. Ett viknamn fsv. *Thiuster (maskulinum) bör i det senare fallet vara sekundärt bildat till ett ånamn *Thiust (femininum), avseende ån som mynnar i den förhistoriska viken och som har gjort gott skäl för att kallas ’den brusande’.

Norra Ulvön ö, Nätra sn, Ångermanland → Ulvön, Norra, Södra.

Norra Unnaryd sn, Mo hd, Småland. (apud) ecclesiam Unnarydh 1346. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Namnet är flertydigt. Dess förled har bl.a. antagits innehålla genitiv av mansnamnet fsv. Unne. Efterleden är → ryd ’röjning’. Tillägget Norra gavs 1886 för att skilja socknen från → Södra Unnaryd i Västbo härad.

Norra Vedbo härad hd, Småland. (j) Norra Withbo 1443. – Vedbo (Widhbo 1271 avskr.) är ett av de »land» i → Småland som inordnats som distrikt i häradsindelningen. Namnet är bildat av fsv. vidher ’skog’ och → bo ’bygd’ och betyder alltså ’Skogsbygden’. Vedbo var långsträckt, och såsom framgår av belägg från slutet av 1300-talet räknade man med en nordlig och en sydlig huvudbygd. Vid mitten av 1400-talet delades häradet judiciellt i två härad, motsvarande de moderna Norra Vedbo härad och → Södra Vedbo härad.

Norra Vi sn, Ydre hd, Östergötland. Wj 1337. – Socknen har fått sitt namn från gården Vi. Det innehåller → vi ’helig plats, kultplats’. Namnleden Norra skiljer sedan 1700-talets början socknen från → Södra Vi i Småland.

Norra Ving sn, Valle hd, Västergötland. Vign 1361. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det har bl.a. tolkats som ett gammalt namn på Vingsjön, ett fornsvenskt *Vighn ’den böjda, krokiga’. Namnleden Norra, tillagd 1886, skiljer socknen från → Södra Ving i samma landskap.

Norra Vram sn, Luggude hd, Skåne. Wraam 1322 avskr., (in) Norrævraam 1330 (avser en by). – Den gamla socknen Vram delades 1888 i två socknar, varvid den nordliga delen gavs namnet Norra Vram efter byn Norra Vram. Den södra delen fick namnet → Södra Vram efter den gamla socknens kyrkby. Dessa båda byar är sannolikt delar av samma ursprungsbebyggelse. Namnet Vram innehåller dativ pluralis av vrå (fda. vra) i betydelsen ’krok, hörn’ kanske med syftning på bukter i Vege å eller i ett biflöde. Jfr → Västra Vram och → Östra Vram.

Norra Vånga sn, Skånings hd, Västergötland. (de) Vanghum 1257. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det plurala (se inl. 3.3.1) namnet innehåller fsv. vanger ’fält, mark’, svenska dialekters vång ’en bys eller ett hemmans inhägnade ägor i motsats till utmarken; gärde; skifte; hage’. Namnleden Norra, tillagd 1886, skiljer socknen från → Södra Vånga i samma landskap.

Norra Åkarp sn, Västra Göinge hd, Skåne. Agerop 1499 avskr. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn, innehåller mansnamnet Åke och → torp ’nybygge’. Norra tillades 1886 i syfte att skilja socknen från → Södra Åkarp.

Norra Åsarp sn, Redvägs hd, Västergötland. Asathorppa sokn 1376. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Den flertydiga förleden kan innehålla genitiv av mansnamnet fsv. Ase, pluralis av höjdbeteckningen ås eller ett äldre ortnamn bildat av ås. Kyrkan ligger vid flera långsträckta höjder. Efterleden är → torp ’nybygge’. Sedan 1886 är socknens officiella namn Norra Åsarp. Namnleden Norra skiljer socknen från → Södra Åsarp i samma landskap. Tätorten Åsarp har vuxit fram vid sockenkyrkan.

Norra Åsbo härad hd, Skåne. Asboheret nørræ ca 1300, Norraasboheret 1343. – Asbo-, som också ingår i → Södra Åsbo härad, är genitiv av en inbyggarbeteckning fda. asboar ’åsbor’, snarast syftande på dem som bor vid (norr om) Söderåsen. Åsbornas bygd har uppdelats på ett nordligt och ett sydligt härad.

Norra Åsum tätort, Kristianstads stad (f.d. sn, Gärds hd)Skåne. (apud) Asum ca 1200 avskr. (avser kyrkbyn), ecclesie Asum 1289 avskr. – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn (nu en tätort). Det innehåller dativ pluralis av ås med syftning på höjdsträckningar väster om kyrkbyn. Norra tillades 1886 i syfte att skilja socknen från → Södra Åsum.

Norrbo sn, Hälsingland. (De) Norbo 1344. – Förleden är antingen väderstrecksbeteckningen norr eller, dock osäkert, ordet nor ’smalt vattendrag som förenar två öppna vattenpartier’, i det senare fallet med förkortning av det långa o-et framför konsonantgruppen rb. Med nor skulle i så fall avses den korta Norrboån mellan sjöarna Norr- och Sördellen. Efterleden är → bo, snarast i betydelsen ’bygd’.

Norrbo härad hd, Västmanland. Norbohundare 1366 avskr., Nordbohundare 1367 avskr. – Häradsnamnet innehåller genitiv av en plural inbyggarbeteckning på fsv. -boar, men det är ovisst om dennas förled är Nor- eller Nordh-. Ett nor, dvs. trångt sund, kan påvisas vid en antagen tingsplats vid Julpa i Romfartuna socken. Nordh- skulle kunna syfta på läge norr om Västerås. Vid tolkningen av häradsnamnet har också anförts bynamnet Nortuna (in Nortunum 1371) i Romfartuna socken. Detta namn synes dock inte kunna bidra till belysning av häradsnamnet. Det kan återföras på ett till detta bildat *Nor(dh)boatuna, men det kan också helt sakna samband med häradsnamnet.

Norrbotten landskap. – Namnen Norrbotten och Botten (ofta i bestämd form) syftar i äldre språkbruk och i områdets folkmål på Bottenviken, dvs. Bottniska viken norr om Kvarken. Ordet botten betyder här ’(det inre av en) vik’. Förleden i Norrbotten särskiljer namnet från dialekternas Sörbotten, det senare med syftning på Bottniska viken söder om Kvarken. Norrbotten och Botten (in Norrabutn 1361, jnnan [’inom’] Butnin 1374) har också kunnat användas om landområdena vid Bottenviken, dvs. de nuvarande landskapen Västerbotten och Norrbotten i Sverige samt Österbotten i Finland. Denna användning ledde till uppkomsten av landskapsnamnen Västerbotten (j Westrabotnen 1491) för landområdet väster om Bottenviken och Österbotten för den motsatta sidan. Västerbottens län skapades 1637 genom utbrytning ur det dittillsvarande Västernorrlands län. Till det nya länet fördes det dåvarande Västerbotten, vari ingick nutidens Norrbotten, och de anslutande lappmarkerna. Länets norra del avskildes 1810 såsom Norrbottens län. Den del av det gamla landskapet Västerbotten som hörde till Norrbottens län kom därvid att under namnet Norrbotten betraktas som ett eget landskap, officiellt erkänt som sådant av länsstyrelsen i Norrbottens län först 1995. I nordsvenskt dagligt språkbruk avses med Västerbotten och Norrbotten också de delar av landskapet Lappland som ingår i Västerbottens respektive Norrbottens län.

Norrbottens län län→ Norrbotten.

Norrby sn, Simtuna hd, Uppland. parochia Norby 1345. – Sockennamnet, som är sammansatt av adjektivet norr och → by ’gård; by’, har säkerligen från början varit namn på nuvarande Prästgården. Denna och grannbyn i söder, Sörby, har troligen äldst utgjort en gemensam bebyggelse, som senare delats och därvid förlorat sitt ursprungliga namn.

Norrbyås sn, Sköllersta hd, Närke. (jn ...) Nerboahs 1275. – Socknen har fått sitt namn från en gård. Namnet betyder ’närboarnas ås’. Förleden synes innehålla ett ord fsv. *nær med betydelsen ’smal höjdsträckning’ eller ’smalt sund’. Kyrkan ligger omedelbart norr om Kvismaren vid Åsby på den rullstensås som delar Kvismaren. Sannolikt syftar namnet på denna ås. Den nuvarande formen på Norr uppträder redan 1486, mer allmänt först fr.o.m. 1600-talet.

Norrbärke sn, Dalarna → Barken.

Norrdellen sjö i nordöstra Hälsingland→ Dellensjöarna.

Norrfjärden sn, tätort, Norrbotten. – Tätorten utgörs av byarna Håkansön och Porsnäs. Att tätorten övertagit sockennamnet förklaras av att Porsnäs är kyrkby och att den 1937 tillkomna poststationen Norrfjärden förlades dit. Socknen bildades 1915 genom utbrytning ur Piteå socken och fick då ett i viss mån konstruerat namn. Utgångspunkt för namnet var benämningen Norr-i-fjärden avseende några byar, bl.a. Håkansön och Porsnäs, vid de norra stränderna av fjärdarna norr om Piteå stad.

Norrfors by och nu försvunnet vattenkraftverk, Umeå sn, Västerbotten → Stornorrfors och → Sörfors.

Norrhavden udde, Östergarns sn, Gotland → Havdhem.

Norr-Hede tätort, Hede sn, Härjedalen. – Tätorten har sitt namn efter läget norr om → Hede. Namnet fick sin nuvarande form 1979 (tidigare Norra Hede).

Norrhult tätort, Nottebäcks sn, Uppvidinge hd, Småland. – Tätorten är framvuxen ur den gamla bruksorten Norrhult (Norhult 1540) vid den 1902 öppnade järnvägslinjen. Norrhult innehåller orden norr och → hult. Tätorten har numera vuxit i hop med → Klavreström.

Norrköping kn, stad, Östergötland. (in) Norkøponge 1283. – Ortnamnet innehåller väderstrecksbeteckningen Norr- och fsv. køpunger ’handelsplats’. Förleden Norr-, som skiljer orten från → Söderköping, kan ha lagts till ett äldre osammansatt ortnamn *Køpunger.

Norrland del av Sverige. Norland ca 1450. – Förleden är väderstrecksbeteckningen norr. Också det därmed samhöriga adjektivet norra uppträder som förled i vissa äldre skrivningar. Efterleden är pluralis av → land med innebörden ’landskap’, ibland i bestämd form, t.ex. (i) Norrelanden 1495. Namnet har först åsyftat de norra delarna av Sverige och Finland tillsammans, vilket framgår av latiniseringen (in) Østernorlandia 1329 avskr., (möjligen dock en 1400-talsförfalskning) avseende Österbotten i Finland. Från 1490-talet räknas Gästrikland till Norrland.

Norrlanda sn, Gotland. Norlandum 1300-talet avskr. – Namnet är sammansatt av väderstrecksbeteckningen norr och pluralis av → land. Det syftar på kyrkans läge norr om den nu utdikade sjön Kyrkmyr.

Norrmalm stadsdel, Stockholms stad. Norræmalm 1288. – Under tidig medeltid har Brunkebergsåsen kallats Malm. Ordet malm är besläktat med verbet mala och betydde i fornsvenskan ’sandig mark, sandfält, sandig skogstrakt, sandig höjd’ o.d. – innebörden ’bergmalm’ har tillkommit senare. I fallet Norrmalm har malm ursprungligen syftat på åsmarken på och omkring Brunkebergsåsen (→ Brunkeberg). Redan tidigt tycks dock ordet här ha erhållit betydelsen ’förstad’ och man kom att skilja mellan Norrmalm och → Södermalm. Från början av 1600-talet är det dessutom belagt att man delade upp Norrmalm i Västermalm och → Östermalm. Stadsdelsnamnen på malm har blivit mönsterbildande och finns nu i flera svenska städer, t.ex. i Skövde, Luleå och Lycksele.

Norrmjöle by, Hörnefors sn, Västerbotten → Sörmjöle.

Norrskedika tätort, Börstils sn, Frösåkers hd, Uppland. (j) Skedekæ 1456. – Namnet, som tätorten övertagit från en by, är inte säkert tolkat. Efterleden har uppfattats som eke ’ekdunge’, men enligt ett senare förslag skulle det röra sig om ett förvanskat vik. Förledens Sked- är också flertydigt, men flera forskare har identifierat det med runsvenskans skæið ’ledungsskepp’. Utifrån detta har man tolkat namnet antingen som ’viken varifrån ledungsskeppen utgår’ e.d. eller ’ekdungen där man hämtar virke till ledungsskeppen’. Förleden Norr- är tillfogad i sen tid för att skilja namnet från Uppskedika i Hökhuvuds socken.

Norrsunda sn, Ärlinghundra hd, Uppland. ecclesie Norsundum 1334. – Socknen har namn efter kyrkans läge vid ett forntida sund, som väster om kyrkan ledde in till en större, lagunliknande vik eller sjö (för den plurala formen på a se inl. 3.3.1). Sådana lokaler kunde i äldre tid kallas för nor, och det är detta ord – inte väderstrecksbeteckningen norr – som ingår i förleden. Jfr → Rosersberg.

Norrsundet tätort, Hamrånge sn, Gästrikland. – Tätorten har namn efter det intilliggande sund (Norrsunde 1702) som förenar Hamrångefjärden med Bottenhavet. Namnet på sundet är givet i förhållande till två andra avloppssund för Hamrångefjärden, det nu upptorkade Misundet mellan Lindön och Björnön (egentligen Midsundet ’det mellersta sundet’) och Sörsundet söder om Björnön.

Norrtälje kn, stad, Uppland. (in) Telgium 1298. – Till grund för namnet ligger ett fornsvenskt *talgh (ev. *tælghia), besläktat med verbet tälja och med innebörden ’skåra, inskärning, nedskärning’ eller ’vik’. Den sakliga bakgrunden till namnet har säkerligen varit den långsmala Norrtäljeviken, som här skär långt in i landet. Själva namnet kan innehålla en inbyggarbeteckning *tælghiar bildat till ett gammalt namn på Norrtäljeviken, *Talgh. Förleden Norr- är tillfogad för att skilja namnet från → Södertälje.

Norrvidinge sn, Onsjö hd, Skåne. in) Hwitingy Nørre 1256 avskr. (avser kyrkbyn), (in) Norhwithingæ 1352 (avser kyrkbyn). – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det kan vara en bildning med → inge till ett namn fda. *Norhvitinger på en nu försvunnen sjö vid kyrkbyn. Sjönamnets efterled är i så fall en bildning till adjektivet vit, troligen med syftning på vit växtlighet (ängsull e.d.) runt sjön; förleden, adjektivet norr, relaterar namnet till det sjönamn som ligger till grund för namnet på den angränsande byn och socknen → Södervidinge.

Norrvidinge härad hd, Småland. (de) Norwiþingahærath 1273. – Norrvidinge härad är ett av de fem häradena i det gamla landet → Värend. Namngivningen har liksom när det gäller grannhäradet → Uppvidinge härad skett från Värends gamla huvudbygd mellan sjöarna Åsnen, Salen, Helgasjön och Rottnen. Norrvidinge och Uppvidinge härad utgör gentemot centralbygden söder om Helgasjön en kraftigt kuperad, skogrik del av Värend. Sett från huvudbygden i Värend låg det nära till hands att för häradena i norr och nordöst utgå från fsv. vidher ’skog’, svarande mot nusvenskt ved. Norr- anger väderstreck och Upp- belägenhet »längre upp» i skogen. Namnet betyder således ’deras härad som bor norrut i skogsbygden’.

Norrvik by, Ludvika sn, Dalarna → Sörvik.

Norsholm tätort, Kimstads sn, Memmings hd, Östergötland . – Tätorten har utvecklats i anslutning till Norsholms järnvägsstation, öppnad för trafik 1872. Denna har fått sitt namn från herresätet Norsholm, vars namn bildats till ett äldre Nor som använts om samma gård. Detta innehåller ordet nor, kanske i den vanliga betydelsen ’sund; kort å’ med syftning på en del av Motala ström vid Norsholm. En holme har funnits vid gården; efterleden → holm behöver sålunda inte vara rent schablonmässig. Ett ännu äldre namn på gården var Munkabodha (Munkabodha 1178?), innehållande genitiv pluralis av munk och pluralis av → bod. Munkaboda tillhörde under medeltiden kyrkan. 1527 kallades egendomen Braskeholm med syftning på biskop Hans Brask, som en tid var gårdens herre.

Norsjö kn, sn, tätort, Västerbotten. Norsiö 1539. – Tätorten är framvuxen ur kyrkbyn, vilken lånat sitt namn åt socknen. Kyrkbyn har i sin tur fått namn efter läget vid sjön Norsjön. Sjönamnets förled syftar på Noret, en genom kyrkbyn rinnande bäck som förenar Vajsjön med Norsjön. Bäckens namn innehåller nor ’smalt vattendrag som förenar två öppna vattenpartier’.

Norsälven älv, Värmland. Frikaelff 1540, Noorsselffven 1644. – Älvens namn är givet efter sockennamnet → Nor. För det äldre namnet *Frika se → Frykerud.

Norum sn, Inlands Nordre hd, Bohuslän. Noræima kirkia 1388. – Socknens namn ingår i namnet på tre byar inom denna, Höge-, Kyrke- och → Strandnorum. Det anförda belägget från 1388 avser sannolikt Kyrkenorum. I namnet ingår ordet nor, här i betydelsen ’förträngning, trångt ställe’, möjligen åsyftande en förträngning i den dal vid vars sluttning nuvarande Kyrkenorum ligger. Efterleden är plural form av → hem ’boplats; gård’ eller ’bygd’.

Norunda härad hd, Uppland. Norunde, Norundhe 1280. – Fsv. Norund innehåller liksom några andra gamla hundaresnamn det hund som är en föregångare till → hundare. Förleden Nor- innehåller ordet nor i betydelsen ’förträngning av vattendrag’, sannolikt syftande på ett smalt ställe i Vendelån väster om Tensta kyrka, mellan bredare vattenytor som ännu vid högvatten utbreder sig norr och söder därom. Vid sidan av fsv. Norund uppträder under medeltiden så småningom Norunda hundare (hæradh), där Norunda historiskt sett är att fatta som genitiv av en plural inbyggarbeteckning på -ar.

Nosaby sn, Villands hd, Skåne. (de) Nosaby 1200-talets förra del, Noseby 1468. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn, innehåller i förleden möjligen ett äldre namn på den förbi byn flytande Råbelövskanalen, bildat till fda. nos ’näs’, dock med oklar syftning. Efterleden är → by ’gård; by’.

Nossan å, Västergötland. Noss ca 1325. – Namnets innebörd är oviss. Enligt ett, dock mycket osäkert, förslag innehåller det den fornsvenska motsvarigheten till fvn. hnoss ’klenod’; med sådan bakgrund kan ånamnet vara ett så kallat noanamn, givet i insmickrande syfte för att beveka naturens makter. En annan möjlighet är att Nossan innehåller ett urgammalt ord med betydelsen ’vatten(drag)’ e.d.

Nossebro tätort, Essunga sn, Barne hd, Västergötland. – Tätorten, som ligger vid → Nossan och har fått sitt namn från en bro över denna å, har vuxit fram i anslutning till Nossebro järnvägsstation vid en bandel öppnad för trafik 1899.

Nottebäck sn, Uppvidinge hd, Småland. (i) Nutabek 1377. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det har ursprungligen tillkommit den förbiflytande bäcken. Förleden i bäcknamnet är genitiv pluralis av fsv. nut ’nöt (i frukt)’.

Notviken stadsdel, Luleå stad, Norrbotten. Notviken 1783. – Stadsdelen är framvuxen i anslutning till en poststation och en järnvägsstation, benämnda Notviken och tillkomna i mitten av 1880-talet. Namnet är ytterst lånat från en vik av Luleälven, troligast genom förmedling av hemmanet (Gamla) Notviken, beläget ett stycke från stadsdelen. Förleden syftar på notfiske.

Nusnäs tätort, Mora sn, Dalarna. (i) Nwsnæs 1485. – Tätorten utgörs av en by. Namnet kan i förleden innehålla ett ord motsvarande det norska dialektordet nut ’utväxt på träd; framskjutande klippa, bergstopp’ (Nutsnäs > Nusnäs). Med nut kan man här ha avsett det i Siljan utskjutande näs som Nusnäs är beläget på. Efterleden syftar också på detta näs.

Ny sn, Jösse hd, Värmland. (j) Nysoken 1400. – Sockennamnet anger socknen som ny i förhållande till en äldre intilliggande socken, sannolikt → Arvika. Jfr → Norra Ny och → Södra Ny.

Ny, Västra, Östra snr, Östergötland → Västra Ny och → Östra Ny.

Nya Lödöse tidigare stad, S:t Peders sn, Ale hd, Västergötland. Nylösse 1474. – Namnet är givet efter den forna staden → Lödöse vid Göta älv.

Nybble samhälle, Visnums sn, hd, Värmland. (in) Nybele 1340. – Detta gamla bynamn innehåller ett fornsvenskt *nybyle ’nybygge’ (jfr → böle).

Nybjärs gd, Hörsne sn, Gotland → Bjärs.

Nyborg tätort, Nederkalix sn, Norrbotten. – Tätorten har vuxit fram ur byn Ytterbyn och omfattar numera också denna. Namnet är övertaget från den 1898 inrättade poststationen Nyborg, namngiven efter ett sågverk som var i drift från 1875 till ca 1900. Bakgrunden till sågverkets namn är okänd. Nyborg ingår i en kategori av stereotypa fastighets- och villanamn, som med herrgårdsnamn som mönster fått stor spridning i modern tid.

Nybro kn, stad, Småland. – Namnet, belagt från omkr. 1770, avsåg ursprungligen en vid mitten av 1700-talet anlagd bro på landsvägen mellan Kalmar och Växjö. Bron kallades även Lortbron, anspelande på ett motsatsförhållande till den närbelägna Fagerbron. Som namnorsak har man tänkt sig att vägen i den sanka terrängen kring bron varit sönderkörd och »lortig». Förleden Ny- visar sannolikt att en äldre bro funnits på platsen. Via ett torp och en krog – Nybrotorpet eller Nybro (även Lortkrogen) – överfördes namnet till en 1865 bildad köping som blev stad 1925.

Nybrostrand tätort, Stora Köpinge sn, Herrestads hd, Skåne. – Namnet på denna unga tätort, som i huvudsak består av fritidsbebyggelse, är givet efter den strax i väster liggande äldre bebyggelsen Nybro (Nyebro 1675) vid en bro över Nybroån. Bron (hooss Nybroo 1465 avskr.) har väl betecknats som ny i förhållande till en äldre bro. Efterleden strand är vanlig i nybildade namn på områden med fritids- och åretruntbebyggelser nära havsstranden.

Nydala sn, Västra hd, Småland. (de) Nova valle 1100-talets mitt, (ii) Nydal 1366. – Socknen har fått sitt namn efter Nydala kloster, vars namn är en översättning av det latinska Nova vallis ’den nya dalen’, givet efter mönster av Clara Vallis ’den ljusa dalen’, det latinska namnet på det franska klostret Clairvaux. På svenska uppträder namnet under medeltiden omväxlande med singular och plural form, Nydal och Nydala (jfr inl. 3.3.1).

Nye sn, tätort, Östra hd, Småland. (jnnan) Nyokirkio sokn 1402, (j) Nya sokn 1413. – Namnet, äldst Nyakirkia och senare förkortat till Nye, betyder ’den nya kyrkan’ och torde ha föranletts av att en äldre kyrka vid Mörsebo övergivits och att en ny kyrka tillkommit på den nuvarande kyrkplatsen. Mörsebo (de ... Myrisbodom 1290) innehåller ett äldre namn på sjön Smedbälgen sydöst om byn, fsv. *Myrisæ ’Myrsjön’, och pluralis av → bod.

Nyed sn, Nyeds hd, Värmland. Nye Edz S. 1600. – Sockennamnet är givet efter den nu i tätorten → Molkom ingående byn Ed, där kyrkan är belägen. Förleden anger socknen som ny i förhållande till socknen → Ed i Grums härad. Bynamnet Ed, som innehåller → ed ’passage mellan eller utmed vatten’, åsyftar byns belägenhet på en landtunga mellan Molkomssjön och Borssjön.

Nyeds härad hd, Värmland. – Häradet bröts 1805 ut ur → Väse härad. Namnet är bildat till sockennamnet → Nyed.

Nygård tätort, Ale-Skövde sn, Ale hd, Västergötland. – Tätorten har vuxit fram vid en järnvägsstation, som öppnades för trafik 1878. Den fick namn från gården Nygård (Nygård 1547) på samma plats.

Nyhammar tätort, Grangärde sn, Dalarna. – Orten är framvuxen vid en under senare delen av 1600-talet tillkommen bruksanläggning. Förleden i namnet på denna bruksort är adjektivet ny och efterleden hammar ’stångjärnshammare’. Förleden syftar troligen på att en äldre hytta, Abäckshyttan, fanns i närheten.

Nyhem sn, Jämtland. Nyhem 1825. – Namnet betyder ’det nya hemmet’ med hem brukat i riksspråkets betydelse. Den unga socknen har sitt ursprung i en kapellförsamling instiftad 1851, men namnet är som synes belagt redan 1825. Kyrkan ligger i byn Ulvsjö, vilken tillkom som nybygge vid slutet av 1700-talet, och namnet kan därför inte vara äldre än från denna tid. Namnet Nyhem används också om den bebyggelse som uppstått kring Nyhems järnvägsstation.

Nykil sn, tätort, Valkebo hd, Östergötland. Nyakyl 1346. – Förleden Ny- erinrar om att Nykil som nybildad socken en gång utbrutits ur en äldre socken Kil; den återstående delen fick namnet → Gammalkil. Socknen har givit namn åt tätorten, som vuxit fram vid kyrkan.

Nykroppa tätort, Kroppa sn, Färnebo hd, Värmland → Kroppa.

Nykvarn kn samt tätort, Turinge sn, Öknebo hd, Södermanland. Nyqvarns Säterie 1676. – Tätorten har övertagit sitt namn från säteriet och bruket Nykvarn, vilket leder sitt ursprung till 1590-talet. Namnet syftar på att den ursprungliga hammarsmedjan anlades invid en äldre sågkvarn.

Nykyrka sn, Jönåkers hd, Södermanland. ecclesie Nyakyrkio 1352. – Socknen har fått sitt namn från själva kyrkobyggnaden, vars namn visar att den, när den byggdes, var yngre än en eller flera andra kyrkor i trakten.

Nykyrka sn, Vartofta hd, Västergötland. Nykyrcke 1783 (genitiv). – Ortnamnet åsyftar en på 1600-talet nyuppförd kyrka. Nykyrka socken, utbruten ur Sandhems socken, upptas 1783 första gången i jordeboken.

Nykyrka tätort, Västra Ny sn, Aska hd, Östergötland. – Tätorten har vuxit fram vid bebyggelsen Nykyrke och sockenkyrkan, som ännu kallas Nykyrke (→ Västra Ny).

Nyköping kn, stad, Södermanland. Nycopiam 1250 (latinisering, ackusativ). – Ortnamnet innehåller adjektivet ny och fsv. køpunger ’handelsplats’. Betydelsen är ’den nya handelsplatsen’ eller möjligen ’det nya Køpunger’.

Nyköpingsån å, Södermanland. – Det stora vattendraget har fått sitt namn, belagt från 1500-talet, från staden Nyköping, där ån utmynnar i Östersjön. Nyköpingsån är i våra dagar ett sammanfattande namn på en lång kedja av åar mellan sjön Tisaren i Närke och Östersjön. De olika delarna av denna vattenväg hade förr liksom nu särskilda egna namn. I sitt nedersta lopp kallades Nyköpingsån i gammal tid sannolikt *Sledh ’den framglidande’ eller möjligen ’den (på vintern) farbara’; detta ånamn synes dölja sig i det nu försvunna bynamnet Släbro i Sankt Nikolai socken.

Nyland tätort, Ytterlännäs sn, Ångermanland. Nylandh 1535. – Tätorten, som fått namn efter byn Nyland, har vuxit upp kring den 1893 år öppnade järnvägslinjen. Namnet betyder ungefär ’nyodling’ (jfr → land).

Nylöse förs., Göteborgs stad, Västergötland. Nylösse 1474. – År 1969 återtog församlingen Göteborgs Gamlestad sitt gamla namn Nylöse. Detta avsåg ursprungligen en stad som 1473 anlades vid Göta älv i syfte att ersätta det äldre Lödöse. Namnet är en sammansättning av adjektivet ny och en talspråklig variant Löse av stadsnamnet → Lödöse.

Nymö sn, Villands hd, Skåne. (i) Nyme 1434 avskr. (avser kyrkbyn), (i) Nymæ 1483 (avser kyrkbyn). – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det är sannolikt sammansatt av adjektivet ny och → hem ’boplats; gård’.

Nymölla tätort, Gualövs, Ivetofta snr, Villands hd, Skåne. Nyquernæ 1351, Nye mølle 1584. – Tätorten har vuxit fram kring en kvarn, senare pappersbruk och trämasseindustri. Namnet, vars efterled är skånskans mölla ’kvarn’ (äldst det liktydiga fda. kværn), betecknar väl kvarnen som ny i förhållande till en äldre kvarn.

Nynäs gods, Bälinge sn, Rönö hd, Södermanland. Nyanes 1328. – Ortnamnet kan betyda ’det nya (den nya bebyggelsen) Näs’.

Nynäshamn kn, stad, Södermanland. Nynäs hamn 1873. – Namnet Nynäshamn tycks ha tillkommit under andra hälften av 1800-talet, då planerna på en vinteröppen hamn för Stockholm diskuterades livligt. Äldst torde det ha avsett själva hamnsundet. Förleden innehåller namnet på det närbelägna herresätet Nynäs, på vars mark samhället Nynäshamn (köping 1911, stad 1946) senare anlades.

Nyskoga sn, Älvdals hd, Värmland. – Socknen, som bröts ut ur → Norra Ny socken 1872, kallades tidigare Ny sockens finnbygd. Efterleden skoga är säkerligen skapad efter mönster av namnen på de närliggande socknarna → Norra Finnskoga och → Södra Finnskoga.

Nysund sn, Edsbergs hd, Närke samt Visnums hd, Värmland. (i) Sundh Sochn 1641, Nyysundh 1684. – Socknen är med Letälven som gräns delad mellan landskapen Närke och Värmland. Värmlandsdelen, som ursprungligen hörde till Värmlands län, överfördes 1923 till Örebro län. Gården Sund (med namn efter ett sund vid → Letälven) har givit socknen dess namn. Socknen har även benämnts Nykyrka. Kyrkoherden Petrus Magni Gyllenius skriver omkring 1670 omväxlande Sundzsockn, Sundzkyrkia sockn, Nykyrkie eller Sundzsockn (m.fl. former). Namnet Sunds socken, som så småningom segrade, vållade förväxling med den äldre Sunds socken, sedan 1891 Sunne socken, i Fryksdals härad i Värmland. Med anledning härav tillkom på 1600-talet namnet Nysund.

Nysäter tätort, Gillberga sn, Gillbergs hd, Värmland. Nwseter 1460-talet, Nuuesætter 1540, Nysätter 1744. – Namnet på denna i sen tid framvuxna tätort (tidigare kallad Värmlands Nysäter), återgår på ett bynamn. Det har i förleden, som omtolkats till adjektivet ny, antagits innehålla antingen en fornsvensk motsvarighet till mansbinamnet fvn. Hnúfa eller ett äldre namn på Byälven. Efterleden är → säter ’utmarksäng’.

Nysätra sn, Lagunda hd, Uppland. Ecclesie Nysæter 1286. – Namnet är sammansatt av ny och → säter ’utmarksäng’. Ursprungligen har namnet syftat på ny ängsmark som landhöjningen frigjort i Örsundaåns dalgång. Det har avsett den plats där kyrkan uppförts och senare även överförts på den närbelägna byn, vars gamla namn tycks ha gått förlorat.

Nysätra sn, Västerbotten. – Den 1821 tillkomna socknen bröts ut ur Bygdeå socken som kapellag 1624, och ett kapell uppfördes vid byn Nybyn (Nyby 1539). Namnet Nysätra är första gången omnämnt i slutet av 1650-talet. Av allt att döma är det ett nytt namn, varvid man tycks ha lånat förleden från Nybyn. Att man inte övertog hela bynamnet kan ha berott på att -byn ansågs vara en olämplig efterled i ett distriktsnamn. Vad som föranlett valet av just -sätra som efterled är dunkelt. Kanske har namnet satts av kapellagets förste kaplan Christian Turdin som hade studerat i Uppsala och därvid kan ha kommit i beröring med sockennamnet → Nysätra sydväst om Uppsala.

Nårunga sn, Gäsene hd, Västergötland. (in) Narungum 1350. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Namnet, som innehåller en plural inbyggarbeteckning på ung (→ inge), kan vara bildat till ett ord fsv. *nar ’förträngning’ e.d. med syftning på ett sammanträngt terrängparti vid byn.

Nås sn, tätort, Dalarna. (i) Nass 1479 avskr. – Tätorten omfattar kyrktrakten och har övertagit sockennamnet. Detta innehåller en motsvarighet till norska dialekters nås ’näsa; framspringande brant förhöjning’ o.d., här säkerligen med syftning på det näsliknande landområde som bildas av Västerdalälvens stora krökning mellan Nås i öster och Vansbro i väster. Däröver har förr den s.k. Näsvägen löpt, en del av den betydelsefulla vintervägen mellan Falun och Röros.

Nåttarö ö, Ösmo sn, Sotholms hd, Södermanland. Nutarn ca 1300. – Önamnet är sammansatt av fsv. nut ’nöt’ och → arin ’grusö, grusig mark’. Sannolikt har man på ön samlat hasselnötter.

Näkten sjö, Bergs, Hackås, Näs snr, Jämtland. (fraan) Nækten 1488. – Namnet är inte säkert tolkat. Enligt ett förslag ska det sammanhållas med näck ’sjörå’ och ta fasta på att sjön är svårrodd och anses opålitlig, vilket då skulle bero på näckens närvaro. Enligt ett annat hör det samman med ett ord svarande mot norskans nækk, som bl.a. kan ha betydelsen ’krökning eller böjning i älv’. Med sistnämnda tolkning skulle namnet kunna syfta på den stora böj som Sörviken bildar i sjöns södra del.

Nälden tätort, Näskotts sn, Jämtland. (i) Nældh 1407. – Tätorten har närmast övertagit sitt namn från järnvägs- och poststationen Nälden, öppnad 1881. Stationen har i sin tur namngivits efter sitt läge vid Näldsjön vars äldre namn är Nälden, jfr också bynamnet Faxnälden (j Faxanæghld 1410), vars förled syftar på läget vid Faxån. Någon säker tolkning av namnet Nälden finns ej. Möjligen kan det röra sig om ett med nål besläktat ord, syftande på sjöns mot nordväst avsmalnande och nålliknande form.

Näldsjön sjö, Jämtland → Nälden.

Nämdö sn, Sotholms hd, Södermanland. Neffø ca 1300, Nemdöö 1539. – Enligt det mest troliga tolkningsförslaget ska förleden sammanhållas med fsv. næf ’näbb’ med syftning på någon del av ön som liknats vid en fågelnäbb eller näsa. Den modern formen Nämdö kan bero på associationer med ordet nämnd.

Nämforsen kraftverk, fors, Ådals-Lidens sn, Ångermanland. Nempne fiiskett 1552, Nempnde fors 1568. – Namnet är flertydigt. Ett förslag är att förleden innehåller ett ord fsv. *næmd ’tagbarhet, ställe där fisk finns att ta, fiskefångstplats’. Det kan ha varit fisket, som i forntiden lockade skaparna av de kända hällristningarna på forsens stränder och på öarna i denna.

När sn, Gotland. (in) Ner 1316. – Namnet kan vara övertaget från ett äldre namn på nuvarande Prästgården. Man har räknat med att det rör sig om en bildning till ett fornspråkligt ord *nær med betydelsen ’förträngning’ med syftning på en förträngning i Närsåns lopp vid kyrkan. Naturförhållandena på platsen ger dock mycket svagt stöd för en sådan tolkning, och den måste därför betraktas som osäker.

Närdingen sjö, Lyhundra, Närdinghundra hd, Uppland. Nälingen 1635. – Sjönamnet är en bildning med ändelsen -ung (senare ombildad till ing) till ett fornsvenskt *niærdh(er) ’förträngning’, besläktat med engelskans narrow ’trång’. Säkerligen avses formen på sjön, som är mycket smal med flera trånga sund. En till sjönamnet bildad inbyggarbeteckning ingår i → Närdinghundra härad.

Närdinghundra härad hd, Uppland. (in) Nerdungahunderi 1291. – Namnet innehåller genitiv av en plural inbyggarbeteckning, fsv. nærdhungar, bildad till sjönamnet → Närdingen. Den långsmala sjön ligger längst i öster i häradet och utgör i större delen av sin längd gräns mot Lyhundra härad. Bygden vid Närdingen får antas ha utgjort ett centrum i häradet med en gammal samlingsplats för dess invånare. Namnelementet → hundare är bevarat i den moderna namnformens -hundra.

Närke landskap. Neeric 1100-talets slut avskr., (in) Nerchia 1200-talet. – Landskapsnamnet är omdiskuterat. Det innehåller troligen en inbyggarbeteckning. Denna har sammanställts med sockennamnet → Norrbyås.

Närtuna sn, Långhundra hd, Uppland. ecclesie Nerthetunum 1291, (de) Nierdhatunum 1298. – Sockennamnet, som är övertaget från kyrkbyn, innehåller i efterleden → tuna. Förleden är omdiskuterad. Enligt en uppfattning innehåller den genitiv av gudomsnamnet Njärd, fvn. Niǫrðr. Enligt ett annat förslag utgörs den av ett gammalt sjönamn fsv. *Niærdhe, bildat till fsv. *niærdh(er) ’förträngning’, syftande på förträngningar i en forntida fjärd eller sjö i närheten av nuvarande Närtunaby.

Näs sn, Gotland. Nes 1296. – Namnet är sannolikt ett gammalt bygdenamn som syftar på bygdens läge på ett större näs (Näsudden) i Östersjön.

Näs by, Lindbergs sn, Himle hd, Halland → Södra Näs och → Trönninge.

Näs by, Träslövs sn, Himle hd, Halland → Södra Näs.

Näs sn, Jämtland. (de) ecclesia Næs 1344. – Namnet syftar ytterst på det breda näs som söder om kyrkan buktar ut i sjön → Näkten. Sockennamnet kan ha övertagit gårdnamnet Näs (→ Kungsnäs) eller också har det förmedlats via ett bygdenamn.

Näs sn, Vartofta hd, Västergötland. (jn) Næsi 1299 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller näs i betydelsen ’i sankmark framskjutande terrängparti’ och har sitt upphov i äldre tiders terrängförhållanden vid byn.

Näs bruk tätort, By sn, Folkare hd, Dalarna. – Tätorten har ytterst sitt ursprung i en by Näs (Nääs 1535), så benämnd på grund av läget på ett näs mellan Dalälven och Bysjön. Byn blev brukssamhälle efter anläggandet av en masugn 1873. Namnet Näs bruk kom att befästas sedan det 1921 ersatt Näs station som namn på poststationen.

Näsby sn, Östra hd, Småland. Nesby 1300-talets början. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller orden näs och → by ’gård; by’. Byn ligger på ett näs i sjön → Flögen.

Näsby gods, Taxinge sn, Selebo hd, Södermanland. Næsby 1281. – Förleden åsyftar bebyggelsens läge vid ett näs i Mälaren; efterleden är → by ’gård; by’.

Näsby sn, Fellingsbro hd, Västmanland. Nesby 1330-talet. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller ordet näs, åsyftande ett näs i sjön Väringen, och → by ’gård; by’.

Näsbyggebyn by, Siljansnäs sn, Dalarna → Siljansnäs.

Näsbyholm gods, Gärdslövs sn, Vemmenhögs hd, Skåne. (de) Nesby holm 1347. – Namnets efterled torde syfta på att gården ursprungligen har legat på en hög ö eller holme i den nu utdikade Näsbyholmssjön norr om bebyggelsen. Förleden innehåller namnet på en försvunnen by (Nesby 1410), belägen på det näs i den f.d. Näsbyholmssjön där godsets huvudbyggnad nu ligger. Bynamnets efterled är → by ’gård; by’.

Näset officielt Övernäs, by,Forsa sn, Hälsingland → Näsviken.

Näshult sn, Östra hd, Småland. (in) parrochia Nessiohult 1278. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller i förleden det äldre namnet på Serarpasjön, *Nässjö. Sjön är rik på näs och vikar. Efterleden är → hult.

Näshulta sn, Österrekarne hd, Södermanland. Nesulta 1244. – Någon gård eller by kallad Näshulta finns inte nu i socknen, men mycket talar för att Näshulta under medeltiden var namnet på kyrkbyn. Det plurala (se inl. 3.3.1) ortnamnet innehåller näs och → hult. Fsv. *Næshult(a) kan allra äldst ha varit namnet på ett näs i Näshultasjön eller på hela det stora landpartiet mellan Näshultasjön, Näshultaån och Hyndevadsström.

Näs härad hd, Värmland. Næshærad 1300-talets slut. – Häradsnamnet syftar på → Värmlandsnäs (Näset), den stora halvön i Vänern.

Näsinge sn, Vätte hd, Bohuslän. (wider) Næsini kirkiu 1378. – Socknen synes ha fått namn efter prästgården. Namnet innehåller i förleden antingen näs – i så fall åsyftande det näs på vars främre del kyrkan ligger – eller det därmed besläktade fvn. nǫs ’näsa; framspringande höjdparti’. Efterleden är → vin ’betesmark; äng’, som senare har ombildats efter namnen på → inge.

Näskott sn, Jämtland. (i) Nesgath 1403, (i) Næsgatw 1407. – Namnet är troligen sammansatt av ett bygdenamn *Næs och gata, det senare här i en äldre betydelse ’väg’. Det avsåg ursprungligen den viktiga väg som från västra Jämtland gick över Rödön ner till Frösön. Förledens *Næs verkar ha varit ett gammalt namn på den centrala bygden i Rödöns sn, syftande på dess läge på en bred landtunga i Storsjön. Namnet har så småningom överförts till bygden runt en sträcka av vägen.

Näsrämmen sjö, Rämmens sn, Färnebo hd, Värmland → Rämmen.

Nässja sn, Dals hd, Östergötland. Næsia 1330. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller pluralis (se inl. 3.3.1) av näs. Nässja kyrka och kyrkby ligger på ett stort näs i Vättern.

Nässjö kn, stad, Småland. (de) Næsiom 1270-talet, Nessio 1333. – Namnet avsåg ursprungligen kyrkbyn (nuvarande Nässjöbyn) i Nässjö landsförsamling och innehåller plural dativform (jfr inl. 3.3.1) av ordet näs. Sannolikt är det höjdsträckningen vid Nässjö gamla kyrka som utgjort bakgrunden till namnet. Redan i början av 1300-talet uppträder skrivningar med två s, vilket tyder på att man uppfattat namnet som en sammansättning av näs och sjö.

Näsudden näs, Näs sn, Gotland → Näs, sn, Gotland.

Näsum sn, tätort, Villands hd, Skåne. (in) parochia Næsyom 1379 avskr., (j) Næseme sokn 1442, (i) Nesyom 1425?, (vti) Næsom 1465 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn (nu en tätort), kan antingen vara dativ pluralis (se inl. 3.3.1) av näs eller en ursprunglig sammansättning av näs och → hem ’boplats; gård’. Tätorten ligger innanför ett näs i Ivösjön.

Näsviken tätort, Forsa sn, Hälsingland. – Tätorten har uppstått kring en 1887–88 tillkommen järnvägs- och poststation. Denna lånade namnet från en på annan plats belägen äldre järnvägsstation, inrättad 1874 och namngiven efter det intilliggande partiet av sjön Sördellen, av järnvägsbyggarna benämnt Näsviken. Namnets egentliga syftning är emellertid ett annat, närliggande vattenområde i samma sjö, viken Näsviken, på 1860- och 1870-talen känd som timmermagasin. Viknamnets förled avser läget antingen vid byn Näset (Övernäs), äldst omtalad 1535, eller också vid det näs som byn har namn efter.

Näsåker tätort, Ådals-Lidens sn, Ångermanland. Nesackar 1535. – Tätorten, uppkommen ur byn med samma namn, har vuxit upp vid den 1875 öppnade poststationen. Förleden kan betyda ’landsträcka längs vatten’ eller ’udde’ och i så fall syfta på en utbuktning av Ångermanälven vid Nämforsen. Efterleden är → åker.

Nätra sn, Ångermanland. (De) Netru 1344. – Namnet har ursprungligen tillkommit Nätraån, som flyter genom socknen förbi kyrkan. Ånamnet, fsv. *Nætra, är bildat till ett fornspråkligt ord med betydelsen ’våt, fuktig’, antingen med innebörden ’vattnet; ån’ eller med syftning på åns sanka stränder eller översvämningar.

Nätterhövden sjö, Eringsboda, Sillhövda snr, Medelstads hd, Blekinge, samt Vissefjärda sn, Södra Möre hd, Småland. Nättahöffda siöö 1554. – Sjönamnets förled utgörs av ett äldre namn på Nättrabyån (→ Nättraby). Efterleden är en forndansk motsvarighet till fsv. høfdhe, en bildning till ordet huvud. Nätterhövden, som är en av Nättrabyåns två källsjöar, har alltså uppfattats som Nättrabyåns »huvud».

Nättraby sn, tätort, Medelstads hd, Blekinge. (in) Nædherby 1347 avskr. (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, vars efterled är → by ’gård; by’, avsåg ursprungligen kyrkbyn (nu en tätort). Förleden innehåller ett äldre namn på den genom kyrkbyn rinnande Nättrabyån, fda. *Nætr, bildat till ett fornspråkligt ord med betydelsen ’våt, fuktig’. Namnet kan betyda ’vattnet; ån’ eller åsyfta sanka stränder eller översvämningar. Jfr → Nätterhövden.

Nättrabyån å, Medelstads hd, Blekinge → Nättraby.

Nävekvarn tätort, Tunabergs sn, Jönåkers hd, Södermanland. – På platsen, sedan länge en industriort, fanns kvarn under medeltiden (Næffuo qwærn 1447). Ortnamnet innehåller ett äldre namn, fsv. *Næva, på Näveån som rinner genom tätorten. Ån kommer från Nävsjön, och dess namn kan vara bildat till sjöns namn, som har oklar innebörd.

Nävelsjö sn, Östra hd, Småland. (de ...) Nevilsyo 1290. – Namnet, efter kyrkbyn, innehåller i förleden en bildning till fsv. næf ’näbb’, väl åsyftande den höjd varpå kyrkan ligger. Efterleden är sjö och avser den 1868 torrlagda Nävelsjösjön, som nu består av mossmarker.

Nävlinge sn, Västra Göinge hd, Skåne. (in) Næflingi ca 1250 (avser kyrkbyn). – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det är en bildning med linge (→ -inge), sannolikt till en forndansk motsvarighet till fsv. næf ’näbb’, i ortnamn ofta med betydelsen ’utskjutande terrängparti’. Möjligen åsyftas en kilformig udde i sankmarken väster om byn.

Nävragöl tätort, Fridlevstads sn, Medelstads hd, Blekinge. – Tätorten har vuxit fram kring en järnvägsstation vid en bana, som öppnades 1874. Namnet är givet efter en by ( Neffuergøls quernne [’kvarn’] 1580-talet) söder om tätorten, vilken i sin tur fått sitt namn efter den intilliggande tjärnen Nävragölen. Norr om tätorten ligger sjön Nävrasjön, vilken förbinds med Nävragölen genom en å, som rinner vidare söderut förbi byn. Tjärnnamnet kan vara bildat i anslutning till sjönamnet, vars förled innehåller ordet näver med syftning på nävertäkt.

Nävrasjön sjö, Fridlevstads, Sillhövda snr, Medelstads hd, Blekinge → Nävragöl.

Nöbbele sn, tätort, Konga hd, Småland. (j) Nybele sokn 1377. – Kyrkbyn (numera tätort) har givit socknen dess namn, som återgår på en sammansättning fsv. *nybyle ’nybygge’ (jfr → böle).

Nöbbelöv, Norra, Västra, Östra snr, Skåne → Norra Nöbbelöv → Västra Nöbbelöv och → Östra Nöbbelöv.

Nödinge sn, Ale hd, Västergötland. Nødhunghe sonkth 1463. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det är bildat med -unge (→ -inge), möjligen till ett fsv. *nødh-, som åsyftat en förträngning i landskapet. Socknen och kyrkbyn har givit namn åt tätorten.

Nödinge-Nol tätort, Nödinge, Starrkärrs snr, Ale hd, Västergötland. – Nödinge-Nol är en sammanväxning av de två stationssamhällena Nol och Nödinge. Tätorten Nol har fått sitt namn från en by i Starrkärrs socken (Noor 1396); det innehåller nor i betydelsen ’förträngning av vattendrag’ med syftning på en trängre del av Göta älv. Tätorten Nödinge har fått sitt namn från by- och sockennamnet → Nödinge. Nols järnvägsstation och Nödinge hållplats öppnades för trafik 1877.

Nömmen sjö, Östra, Västra hd, Småland. (ij) Nemen 1541. – Namnet är en substantivering av ett adjektiv fsv. *nømber ’trång’. Sjön kan förefalla smal och trång på grund av sina många öar och holmar. Ett till sjönamnet bildat ånamn finns belagt från 1400-talet (ena qwærn [’en kvarn’] som hether Nøma).

Nöre by, Dalums, Timmele snr, Redvägs hd, Västergötland → vin.

Nössemark sn, Vedbo hd, Dalsland. Nöfsemark 1413 avskr. – Socknen gränsar till Norge. Kyrkan ligger nära Nössjön. Namnet har tolkats som ’(den del av) Markerna som ligger kring Nössjön’ (jfr → Nordmarks härad).

Nösslinge sn, Himle hd, Halland. ecclesie Nyslinge 1330-talet. – Socknen har övertagit kyrkbyns namn, som är oklart.

Nöttja sn, Sunnerbo hd, Småland. (i) Nothøghom 1353. – Namnet, efter kyrkbyn, innehåller fsv. not, nut ’nöt’, troligen åsyftande bestånd av hassel, och pluralis av → hög.