J

Jakobsberg–Jösse

Jakobsberg gods, Björnlunda sn, Daga hd, Södermanland. – Ett tidigare namn på egendomen var Löta, som innehåller dialektordet löt ’sluttning; betesmark’. Anna Nilsdotter Bielkenstierna (död 1663) upprättade ett säteri i Löta; förleden Jakobs- i säteriets nya namn uppges erinra om hennes man, Jakob Skytte (d. 1654). Efterleden -berg kan vara schablonmässigt given men den är sakligt motiverad; huvudbyggnaden ligger på en mindre höjd omgiven av bergknallar.

Jakobsberg del av Järfälla kn, Uppland. – Namnet har givits efter säteriet Jakobsberg. Detta är i sin tur namngivet efter grundläggaren, Jakob Lilliehöök, som 1642 ärvde byn Vibble, på vars mark säteriet anlades.

Jaksarve gd, Rone sn, Gotland → arve.

Jamtli friluftsmuseum, Östersunds stad, Jämtland. – Museet inrättades 1912. Namnet är nyskapat. I förleden ingår det i jämtländska dialekter förekommande jamt ’jämte’. Efterleden är en dialektal form av ordet lid ’sluttning’. Terrängen sluttar på platsen.

Jaurekaska landområde vid Stora Lulevatten, Jokkmokks sn, Lappland. – Namnet är en försvenskning av lulesam. Jávrregasska, sammansatt av jávrre ’sjö’ och gasska ’mellanrum, sträcka, avstånd’. Det betecknar området mellan sjöarna Langas och Stora Lulevatten.

Jenny stadsdel, Västerviks stad, Småland. – Stadsdelen har namn efter en station på Norsholm-Västervik-Hultsfreds järnväg, öppnad 1879. Ursprungligen har namnet avsett ett torp som i äldre källor uppträder under olika namn, t.ex. Zackris torp 1680 och Bokbindare torpet 1725. Namnet Jenny är belagt första gången 1794. Det är uppenbarligen identiskt med kvinnonamnet Jenny, men bakgrunden till namngivningen är inte känd.

Jillesnåle kapellplats, Sorsele sn, Lappland. Gillesnöle 1789. – Namnet, med en äldre stavningsform Gillesnuole, är en försvenskning av umesam. Jilliesnållie, som innehåller en bildning till jillie ’väster’ och nållie ’(litet) röse (fungerande som vägmärke)’. Namnet syftar på en tillläggsplats vid Storvindelns västra ände för båtfarande samer på väg västerut.

Jockfallet vattenfall i Kalixälven, Överkalix sn, Norrbotten. – I namnet ingår bynamnet Jock, som sannolikt är en kortform av Joakim, efter en nybyggare vid fallet. Vattenfallets finska namn Jokinlinkka innehåller genitiv av bynamnet och linkka ’tvärbrant, högt vattenfall’. Ett äldre namn är Kengisfors (Kijngisforsz 1541), som är bildat till sam. geavŋŋis ’stor fors; vattenfall’.

Johanneberg stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. Johannæberg 1800. – Stadsdelen har övertagit sitt namn från landeriet Johanneberg, vars huvudbyggnad ännu finns bevarad vid Korsvägen. Landeriet bör ha namngivits efter en person, men vilken är inte klarlagt. Närmast till hands ligger kanske Johanna Printz, dotter till Georg Printz, som innehade egendomen vid slutet av 1770-talet. Uppgiften att namnet skulle syfta på den Johan af Dittmer som förvärvade gården 1793 är däremot inte trolig, liksom naturligtvis inte heller den tradition som sätter namnet i samband med Johannes Döparen.

Johanneshov stadsdel, Stockholms stad. – Namnet avsåg äldst ett torp under → Årsta gård. Troligen rör det sig om skämtsam namngivning efter mönster av herresätesnamn som Sturehov, Åkeshov etc. Kanske har det förhållandet att krogverksamhet bedrivits på platsen också spelat in, då en del andra krognamn på -hov förekommer.

Johannishus tätort, gods, Hjortsberga sn, Medelstads hd, Blekinge. – Godset bildades 1670 av gårdar i byarna Dagstorp och Åstorp och gavs då namnet Skunckenberg efter sin ägare Nils Skunck. 1686 köptes godset av generalamiralen Hans Wachtmeister, som då hade för avsikt att ändra namnet till Johannishus. Först 1769 skedde dock officiellt en namnändring. Namnets förled är genitiv av Johannes, varur Hans har utvecklats. Efterleden är given efter mönster av medeltida borgnamn på -hus. Tätorten Johannishus har vuxit fram kring en 1889 öppnad järnvägsstation ett par kilometer söder om Johannishus slott.

Johansfors tätort, Algutsboda sn, Uppvidinge hd, Småland. – Tätorten är framvuxen kring och namngiven efter ett glasbruk, grundat 1891. Detta fick namn efter grundaren, Johan Israelsson. Efterleden syftar på läget vid en fors av Lyckebyån.

Jokkmokk kn, sn, tätort, Lappland. – Orten har vuxit fram vid en krök av Lilla Luleälven, där det tidigare fanns ett samiskt vinterviste. Namnet, lulesam. Jåhkåmåhkke, är känt sedan mitten av 1500-talet, då som benämning på samebyn. Det är sammansatt av jåhkå ’större bäck, å’ och måhkke ’krok, krök’. Namnet torde dock ursprungligen innehålla sam. muorkke ’landremsa mellan två sjöar; landet på ömse sidor av en fors’, med syftning på landsträckan vid älvkröken. Ett samiskt parallellnamn namn på tätorten är Dálvvadis ’vintermarknadsplats’ (ursprungligen ’vinterboplats’), en bildning till dálvve ’vinter’.

Jonsberg sn, Östkinds hd, Östergötland. – Socknen, som bildades på 1700-talet, har fått sitt namn från säteriet Jonsberg (Jonsbergh 1358). Förleden innehåller genitiv av mansnamnet Johan (Jon). Jonsbergs gård ligger i en kuperad trakt.

Jonsered tätort, Partille sn, Sävedals hd, Västergötland. Iogenszredh 1526, Joensrijd 1532. – Tätorten har vuxit upp kring Jonsereds fabriker. Namnet, som ursprungligen tillkom ett hemman, innehåller genitiv av mansnamnet Johan och → ryd ’röjning’. Den äldsta skrivformens -g- i förleden har utvecklats i ställning mellan vokaler, jfr dialektformer som roga och snöga för roa och snöa.

Jonslund tätort, Barne-Åsaka sn, Barne hd, Västergötland. – Tätorten ligger vid en vägkorsning. Den har fått sitt namn från en bebyggelse på platsen. Den närmare bakgrunden till bebyggelsens namn är inte känd.

Jonstorp sn, tätort, Luggude hd, Skåne. ecclesie Jonstorp 1361. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller mansnamnet Jon och → torp ’nybygge’. Tätorten har vuxit fram kring kyrkbyn och fritidsbebyggelse invid kusten av Skälderviken norr om byn.

Jordberga gods, samhälle, Källstorps sn, Vemmenhögs hd, Skåne. (in) Jorthbierghæ maclæ [’stora’] 1355. – Godsets namn åsyftade ursprungligen en jordhöjd. Bebyggelsen har sedan medeltiden varit delad i Stora och Lilla Jordberga. På ägorna till Lilla Jordberga strax väster om godset ligger det lilla samhället Jordberga, som har vuxit fram kring en 1887 öppnad järnvägsstation och ett 1891 grundat sockerbruk.

Jordbro tätort, Österhaninge sn, Sotholms hd, Södermanland. – Tätorten har namn efter en anhalt på Nynäsbanan. Denna har i sin tur fått namn efter Jordbro krog, känd sedan 1700-talet. Namnet innehåller ett ord jordbro ’vägbank av jord’.

Jordbärsmuren våtmark vid Hedesundafjärden, Hedesunda sn, Gästrikland. – Området utgörs av en högmosse. I namnets förled ingår det i bl.a. Hedesunda förekommande dialektordet jordbär ’hjortron’. Efterleden innehåller det framför allt från gästrikemålen kända mur ’myr’.

Jormsjön reglerad fjällsjö, Frostvikens sn, Jämtland. Kerm watnedt 1602. – Namnet på sjön, som är uppdelad i Stor-Jorm och Lill-Jorm, går tillbaka på sjöns äldre sydsamiska namn Gärma, numera Gärmanjaevrie med efterleden jaevrie ’sjö’. Namnets ursprung är oklart. Efterleden i det anförda äldre belägget är vatten i betydelsen ’sjö’. Namnet på den intilliggande byn är Jormvattnet, sydsam. Gärma.

Judarn sjö, Stockholms stad → Bromma.

Jukkasjärvi f.d. sn, tätort, Kiruna stad, Lappland. Juckes tresk 1556 (avser byn). – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn. Det innehåller en anpassning till meänkieli av en äldre form av nordsam. Čohkkirasjávri, som är namnet på sjön vid samhället. Förleden är oklar, efterleden meänk. järvi, sam. jávri, betyder ’sjö’. Socknens samiska namn Čohkkiras, som tidigare avsåg samernas samlingsplats, har sannolikt sitt ursprung i sjönamnet.

Juktan sjö, Sorsele sn, Lappland → Storjuktan.

Juktån fjällälv, biflod till Umeälven, Lappland. Juxåån 1670. – Namnet är en försvenskning av umesam. Sjuktta, som kanske syftar på att vattendraget är långt.

Julita sn, Oppunda hd, Södermanland. Jolattha 1100-talets senare del. – Socknen har fått sitt namn från ett begränsat markområde där kyrkan byggdes eller från en mindre bygd inom vilken kyrkan kommit att ligga. Det plurala (se inl. 3.3.1) namnet Julita innehåller fsv. *ior, *iur ’häst’ och dialektordet löt ’betesmark’. Ägomark vid Julita herrgård har kallats Löten. Vid gården finns ruinerna av medeltidens Julita kloster, som benämndes med socknens namn men tidigare kallades Saba, en omvandlad form av bebyggelsens ursprungliga namn

Jumkil sn, Ulleråkers hd, Uppland. (in) parochia Jumakijl 1316. – Efterleden i detta ursprungliga bygdenamn innehåller ordet kil, troligen syftande på att bygden utgör en kilformig del av Ulleråkers härad, vilken skjuter in mellan Hagunda och Bälinge härad. I förleden har man velat se ett nu försvunnet bebyggelsenamn *Johem, sammansatt av fsv. *iur ’häst’ och → hem ’boplats; gård’.

Jung sn, tätort, Skånings hd, Västergötland. Jwng 1352 avskr. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Dess Ju- kan innehålla fsv. *iur ’häst’, men namnets ursprungliga form är oviss. Tätorten har vuxit fram vid kyrkan och kyrkbyn.

Jungfrun ö i Kalmarsund, Misterhults sn, Tunaläns hd, Småland. Blaakulla 1400-talets början, Jonffrwn 1507 avskr., Jomfrwn 1519. – Jungfrun är ett s.k. noanamn, som ersatt det äldre Blåkulla. Ön betraktades av sjöfarare som mycket farlig. Olaus Magnus berättar vid 1500-talets mitt att sjömän kallar den för Jungfrun i stället för dess rätta namn för att slippa drabbas av stormar. Namnet Blåkulla är ofta knutet till platser som ansågs farliga; jfr föreställningen att häxorna samlades på Blåkulla. Det nu vanliga Blå Jungfrun är en sammanblandning av Jungfrun och det äldre namnet Blåkulla.

Juni by, Njurunda sn, Medelpad → Juniskär.

Juniskär tätort, Njurunda sn, Medelpad. – Tätorten har vuxit upp kring ett fiskeläge och den år 1943 öppnade poststationen. Namnets efterled är skär. Förleden innehåller bynamnet Juni (i Wgnø 1472 sen avskr., i Wnny 1535). Detta namn är svårtytt. Möjligen ingår ett äldre namn på → Ljungan. Ett j-ljud har sedan tillkommit i namnets början genom sammansmältning av prepositionen i med namnet i sin äldre form.

Junosuando sn, tätort, Norrbotten. – Namnet är en försvenskad form av meänk. Junosuanto, som i sin tur återgår på nordsam. Čunusavvon, sammansatt av čunu ’fin, torr sand’ och savvon ’sel, lugnvatten i å eller älv’. Efterleden suanto är liktydig med den samiska. Namnet beskriver den del av Torneälven vid vilken tätorten vuxit fram. Sockennamnet är övertaget från tätorten.

Junsele sn, tätort, Ångermanland. Juensell 1531, (aff) Jönssijldh Sokne 1535. – Sockennamnets efterled är böjd form av ordet sel ’lugnvatten i å eller älv’. Namnet har ursprungligen betecknat lugnvattnet vid centrum av Junsele, som sträcker sig från Edsforsen till Långbjörnsforsen. Förleden, som är svårtydd, har föreslagits hänga samman med ettdera av ånamnen Juvanån eller Uman (där J- i så fall tillkommit genom sammansmältning av prepositionen i med namnet). Juvanån är namnet på ån från Juvansjön till Ysjön, medan den sista delen av ån från sjön Gysingen till lugnvattnet vid Junsele kyrka heter Uman.

Juoksengi tätort, Övertorneå sn, Norrbotten. Juxenghe 1539. – Namnet är en försvenskning av meänk. Juoksenki, som möjligen är en bildning med ändelsen → -nki till sam. juoksa ’båge’, här använd i den överförda betydelsen ’bågformad företeelse’, syftande på den intilliggande Torneälvens lopp. Byn delas av riksgränsen i en svensk och en finsk del.

Jursla tätort, Kvillinge sn, Bråbo hd, Östergötland. – Tätorten har vuxit fram vid och fått sitt namn från byn Jursla (j Hiurzlo 1354). Namnet kan innehålla ett fornsvenskt *hiurzla (äldre *hirdhsla) ’betesplats; mjölkningsplats’ e.d, formellt en motsvarighet till fvn. hirzla ’förvaring, vård’.

Jutten sjö, Djursdala sn, Sevede hd, Småland → Djursdala.

Juvuln sjö, Kalls sn, Jämtland. Juglan Lacus 1645, Jufuln lacus 1685. – Möjligen sammanhänger namnet med fsv. *iughul ’igelkott’, dock obekant med vilken syftning.

Jäder sn, Österrekarne hd, Södermanland. Jæþer 1314? – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller fsv. iædhur ’kant, rand’ med syftning på en långsträckt mindre upphöjning vid kyrkbyn eller på byområdets forna kantläge vid stranden av Mälaren.

Jäderfors tätort, Ovansjö sn, Gästrikland. – Namnet, äldst belagt 1642, har övertagits från en by. Förleden syftar på den å, → Jädraån (Jädran), vid vilken byn är belägen. Efterleden avser en fors i ån.

Jädran å i västra Gästrikland→ Jädraån.

Jädraån å i västra Gästrikland. Jädran Fluvius [’å’] 1684. – Åns gamla namn Jädran, fsv. Iædhra, är belagt redan 1293 och har ända in i våra dagar förekommit i traktens folkspråk. Det är bildat till fsv. iædhur ’kant, rand’, bevarat i svenska dialekter bl.a. som jäder ’kant (på väv)’, här med syftning på de raviner med tvära kanter och branta strandbrinkar som ån bildar i Järbo socken. Ånamnet Jädran bildar förled i → Jäderfors, → Jädraås och → Järbo.

Jädraås tätort, Ockelbo sn, Gästrikland. – Namnet kan över de på 1880-talet inrättade järnvägs- och poststationerna föras tillbaka till anläggandet av Jädraås masugn 1856–57. Förleden avser läget vid ån → Jädraån (Jädran). Efterleden syftar väl på någon av traktens rullstensåsar.

Jägersro trav- och galoppbana, Malmö stad, Skåne. – Denna tävlingsbana för hästsport anlades 1907 på markerna till den i \fd Västra Kattarps by (i \fd Västra Skrävlinge sn, Oxie hd) belägna gården Jägersro, vilken inköpts för ändamålet av AB Skånes galopp- och trafbana. Gårdens namn, äldst belagt 1891, är ett tidstypiskt modenamn. Namn på Jägers- bars äldst av kungliga jaktslott, jägar- och skogvaktarboställen; det är obekant hur förleden i detta fall kan motiveras. Efterleden ro, som väl ursprungligen avspeglade en önskan om ett rofyllt liv och återgår på tyska namn på -ruhe med samma innebörd, är vanlig i nyskapade 1800-talsnamn på slott, gårdar och torp.

Jäkkvik fjällby, Arjeplogs sn, Lappland. – Namnet är en försvenskning av pitesam. Jäggeluokta, som innehåller den lokala formen av jiegge ’myr’ och luokta ’vik’. Det är övertaget från den vik av Hornavan vid vilken byn uppförts. Platsen har sameprästen Petrus Læstadius i sin Journal (1831) kallat för myggornas huvudstad.

Jäla sn, Vilske hd, Västergötland. (jn) Ialum 1308. – Socknen har fått sitt namn, som har plural form (se inl. 3.3.1), från kyrkbyn. Det innehåller möjligen ett fsv. *Iali ’den gulbruna’ e.d. som använts om en intilliggande stor mossmark eller om en nu försvunnen sjö på platsen. Namnet kan emellertid i stället ha uppstått på så sätt att prepositionen i växt samman med ett ortnamn på *Al- (i Al- > Jal-). Ett *Al- i Jäla kan bl.a. tänkas åsyfta Replångsmossen eller någon annan långsträckt terrängformation (jfr de fornvästnordiska orden ál f. ’rem’ och áll m. ’djup ränna i botten av älv eller sund’).

Jälla naturbruksgymnasium, gods, Vaksala sn, hd, Uppland. (in) Eldhu 1334 avskr., (i) Ielda 1500. – Lantbruksundervisning förlades till gården 1937. Namnet, fsv. Elda, hänger samman med ordet eld, i uppländska dialekter »jell», kanske med syftning på (platsen för) en forntida vårdkase.

Jällby sn, Gäsene hd, Västergötland. Jædarby 1347 avskr. (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller fsv. iædhur ’kant, rand’ med syftning på byns kantläge vid en mosse. Efterleden är → by ’gård; by’.

Jällunden sjö, Jälluntofta sn, Västbo hd, Småland → Jälluntofta.

Jälluntofta sn, Västbo hd, Småland. (in) Jæluntomptom 1268. – Socknen har fått namn efter kyrkbyn. Denna ligger vid en sjö, vars namn, Jällunden, ingår i bynamnets förled. Sjönamnet kan innehålla ett adjektiv fsv. *iælunder ’larmande, högt ljudande’ (om t.ex. ljud vid is- och råkbildning). Efterleden i Jälluntofta innehåller toft, en sidoform till → tomt.

Jämjö sn, tätort, Östra hd, Blekinge. Jemgöde 1570-talet. – Sockennamnet, känt från 1400-talet, är givet efter kyrkbyn. Det kan innehålla en forndansk motsvarighet till en antagen term fsv.*iæmgødhe, en bildning till adjektivet jämn och verbet göda i betydelsen ’förbättra’. En sådan term har satts i samband med vissa stadganden i den medeltida Östgötalagen rörande likställandet av tomterna i en nyanlagd by med markområdet i moderbyn. Tätorten Jämjö har vuxit fram kring den järnvägsstation vid kyrkbyn som öppnades 1899. Järnvägs- och poststationen gavs då namnet Jämjöslätt, eftersom man ville undvika sammanblandning med järnvägsstationen → Hemsjö i Kyrkhults socken i nordvästra delen av landskapet. Något särskilt motiv för valet av efterleden slätt kan inte påvisas. Samhällets postadress blev under 1980-talet åter Jämjö.

Jämshög sn, tätort, Listers hd, Blekinge. Gemshø 1100-talets mellersta del. – Sockennamnet, som är givet efter kyrkbyn, är dunkelt. Tätorten har vuxit fram kring kyrkbyn och en 1901 väster därom öppnad järnvägsstation. Den senare, tillika poststation, benämndes fram till 1946 Jämshögsby till åtskillnad från en äldre poststation, benämnd Jämshög, i den egentliga kyrkbyn. Öster om kyrkbyn anlades 1909 en annan, nu försvunnen järnvägsstation, vilken gavs namnet Jämshög.

Jämteböle by, Vännäs sn, Västerbotten → böle.

Jämtland landskap. eątaląnt 1000-talet (med runor, dvs. Iamtaland), Jamtaland 1257, Iæmtæland ca 1303. – Namnet är sammansatt av genitiv pluralis av folkslagsbeteckningen jämtar och → land. Betydelsen är således ’jämtarnas land’. Trots många försök att komma till rätta med folkslagsbeteckningen jämtar har någon helt övertygande tolkning inte presenterats. En rimlig tanke är dock att den utgår från ett äldre namn på Storsjön, kring vilken de äldsta bygderna i landskapet grupperar sig. Enligt ett förslag i denna riktning skulle jämtar vara besläktat med tyskans emsig ’flitig’ och återgå på ett äldre namn på Storsjön med betydelsen ’den rörliga; den som aldrig är stilla’. Enligt ett annat förslag skulle folkslagsbeteckningen vara att sammanhålla med adjektivet jämn och syfta på Storsjön (’den jämna sjön’). Motsvarande sjönamnsbildningar, t.ex. Långjämnaren, Flaten, Slätten, tar ofta fasta på att sjöarna saknar öar, och i Storsjöns fall skulle man då kunna tänka sig en ursprunglig syftning på det stora och huvudsakligen öfria sjöflaket norr om Norderön.

Jämtlands län län,som omfattar Jämtland, Härjedalen samt mindre delar av Hälsingland, Ångermanlandhar sitt namn efter landskapet → Jämtland.

Jämtön tätort, Råneå sn, Norrbotten. – Namnet, äldst belagt 1539, återgår på ett bynamn. I förleden ingår antingen inbyggarbeteckningen jämte ’person från Jämtland’ eller ett personbinamn Jämte. Efterleden syftar på en numera landfast ö.

Järbo sn, Valbo hd, Dalsland. Jerbode kirke 1531. – Socknen har fått sitt namn från en gård eller by vid kyrkan. Det innehåller troligen fsv. iædhur ’kant, rand’ med syftning på läge vid en kant av något slag i landskapet. Kyrkan ligger nedanför en långsträckt, mycket markerad bergkant och på en sluttning ned mot Valboån. Efterleden innehåller pluralis av → bod.

Järbo sn, tätort, Gästrikland. – Namnet på socknen, utbruten ur Ovansjö 1862, har övertagits från en by, nuvarande Överbyn och Ytterbyn. Tätorten har vuxit fram kring den år 1876 nära kyrkan inrättade Järbo järnvägsstation. Förleden syftar på byns läge vid ån → Jädraån (Jädran). Efterleden, som är svårbestämbar utifrån de skiftande äldsta beläggen (i Jædherbo 1495, Jederboda 1542), är troligen → bo, snarast i betydelsen ’bygd’.

Järeda sn, Aspelands hd, Småland. Jæritha 1337. – Namnet är övertaget från Järeda by. Det innehåller i efterleden → ed ’passage mellan eller utmed vatten’, här syftande på passagen förbi Järnforsen. Förleden ska säkerligen sammanhållas med namnet på den intilliggande Järnsjön, men förhållandet mellan de båda namnen är oklart.

Järflotta gd, ö, naturreservat, Nynäshamns stad, Södermanland. Gerflotta 1562. – Namnet har tolkats som en sammansättning med dialektordet flott, vilket används om stora, jämna marker och som här skulle syfta på ett område strax väster om gården. Förleden kan vara antingen fsv. iædhur ’kant, rand’ eller ett ord svarande mot fvn. geirr ’spjut’. Det senare kan i ortnamn användas om kilformiga terrängformationer.

Järfälla kn, f.d. sn, Sollentuna hd, Uppland. (in) Gerfelli 1310. – Kommunen har övertagit namnet från den f.d. socknen Järfälla, i sin tur namngiven efter den by som senare kallats Kyrkbyn. Namnet innehåller i förleden troligen ett mot fvn. geirr ’spjut’ svarande ord. Efterleden kan vara en fornspråklig sidoform till dialektordet fjäll ’ägostycke’ e.d. (pluralis fjällar, ej att förväxla med fjäll ’högt berg’). Namnet skulle således äldst betyda ’det kil- eller spjutformiga ägostycket’. Tidigare har ett direkt samband med fjärdnamnet → Görväln diskuterats, men bortsett från att förlederna innehåller besläktade ord har någon övertygande gemensam grund för de båda namnen inte kunnat påvisas.

Järlåsa sn, tätort, Hagunda hd, Uppland. Jarlasum 1291. – Socknen har övertagit sitt namn från den by som nu heter Kyrkbyn. Det kan innehålla ett fsv. *jarlās, sammansatt av ett försvunnet ord *jarl(e) ’grus’ och ås, syftande på rullstensåsen Järlåsaåsen som löper genom socknen. Mindre sannolik är en äldre tolkning som utgår från att namnet är en sammansättning av mansnamnet Jarle och ås. Tätorten, belägen ca 2,5 km söder om kyrkan, har närmast namn efter järnvägsstationen Järlåsa kring vilken den vuxit fram.

Järn sn, Nordals hd, Dalsland. Jeders kirke 1531. – Socknen har fått sitt namn från gården Järn. Det innehåller bestämd form av fsv. iædhur ’kant, rand’. Gården ligger vid kanten av en långsträckt höjd.

Järna sn, tätort, Dalarna. (j) Iærnom 1386. – Sockennamnet innehåller möjligen järn, kanske i betydelsen ’myrjärn’, med syftning på rostutfällningar på land eller i vatten, eller fsv. *iarn, *iærn ’grus- eller sandaktig jord’ avseende bygdens till stor del magra och sandiga jordmån. Tätortsnamnet återgår på namnet på järnvägs- och poststationen Dala-Järna, tillkommen 1907 och namngiven efter socknen. Förleden Dala-, tillagd för att skilja namnet från Järna i Överjärna socken i Södermanland, utgick ur tätortsnamnet 1977.

Järna tätort, Överjärna sn, Öknebo hd, Södermanland. (in) Giernum 1291 (avser Ytterjärna socken). – Tätorten har närmast fått sitt namn efter järnvägsstationen Järna vid vilken den växte fram. Stationen är i sin tur namngiven efter sitt läge i Överjärna (a Øwra Gyærnum 1353) socken. Liksom i grannsocknens namn Ytterjärna (i Ytragærnom 1450) ingår i Järna ett gammalt bygdenamn, fsv. Gærna(r). Till grund ligger ett fornspråkligt ord *garn, här i betydelsen ’smal vik eller smalt sund’. Vanligen har man räknat med att Gærna(r) innehåller en inbyggarbeteckning bildat till ett ortnamn *Garn. Vad beträffar syftningen av det ursprungliga *Garn har man främst pekat på själva den smala sjöleden mot Södertälje. Enligt ett alternativt förslag skulle dock en vik, som under järnåldern skurit in i Järnabygden ha varit namngivningsgrund. Förlederna Över- och Ytter- i sockennamnen syftar på lägena längre in från respektive ut mot kusten längs Moraån.

Järnboås sn, Nora, Hjulsjö hd, Västmanland. (i) Jernboåhs kyrkia 1683. – Namnet innehåller en form av ordet järnbod och ås. Socknen har fått namn efter de järnbodar som fanns vid grusåsen invid Järnboås station. Man hade tidigare här stora upplag av järn.

Järnbrott stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. (i) Jambrudhe 1413. – Namnet är övertaget från en gård. Det ska sannolikt uppfattas som ett ursprungligt *Iampnarudh, sammansatt av fsv. iampn ’jämn’ och → rud ’röjning’, således ’röjningen med jämn mark’ e.d. Den nuvarande, urspårade formen beror på att ett senare utvecklat *Iambrudh felaktigt uppfattats som en sammansättning med brott.

Järnforsen tätort, Järeda sn, Aspelands hd, Småland. Järnfors quern 1400-talets slut (avser en kvarn). – Tätorten är framvuxen vid en fors i Emån med samma namn. Forsen ligger i samma vattenled som den närbelägna Järnsjön. De båda namnen liksom sockennamnet (→ Järeda) innehåller uppenbarligen ordet järn, dock oklart med vilken syftning.

Järnlunden sjö, Tjärstads, Vårdnäs snr, Kinda hd, Östergötland. Jælunder 1362 avskr., Jærnlundasyø 1386. – Namnet Järnlunden återgår på ett fornsvenskt Iælunder, som bildats av ett adjektiv fsv. *iælunder med betydelsen ’larmande, högt ljudande’ e.d. Järnlunden är en stor och öppen sjö som lätt blåser upp. Sjöns namn har tidigt förknippats med ordet järn och omformats i anslutning härtill.

Järnsjön sjö, Silbodals, Silleruds snr, Nordmarks hd, Värmland. Jernsiön ca 1640. – Den närmare anledningen till sjönamnets förled, väl metallbeteckningen järn, är okänd.

Järnskog sn, Nordmarks hd, Värmland. Herneskog 1531, Hierneskog 1540. – Sockennamnet, som väl ursprungligen betecknat ett skogsområde, har en oklar förled, möjligen ordet hjärna använd som höjdbeteckning.

Järnäs by, Nordmalings sn, Ångermanland → Järnäsklubb.

Järnäsklubb fiskeläge med väderstation, Nordmalings sn, Ångermanland. – Kallas också Klubben. Efterleden är dialektordet klubb ’hög holme’, antagligen med syftning på den i viken in mot fiskeläget belägna holmen Storklubben. Förleden anger att fiskeläget ligger på utmark till byn Järnäs (af Geranes 1413). Bynamnet har från början åsyftat ett näs i det genom landhöjningen starkt förändrade kustlandskapet. Bynamnets förled är flertydig. Här kan ingå fsv. gere ’kil, trekant’ o.d., kanske med syftning på näsets utseende eller läge vid någon kilformig vik, det bl.a. från Nordmaling kända dialektordet gere ’ånga, hetta, halsbränna, var i sår’ med okänd syftning eller mansnamnet Gere, troligen kortform av t.ex. Germund.

Järpen tätort, Åre sn, Jämtland. (i) Hærope 1400-talets senare del. – Tätorten är namngiven efter den järnvägsstation runt vilken den vuxit fram. Stationen har i sin tur namn efter byn Järpen, belägen ca 5 km nordväst om tätorten. Namnet innehåller enligt en tolkning ett terrängbetecknande ord *harp ’torr, grusig, skrovlig mark’, ursprungligen avseende något område i byn Järpen. Den nuvarande namnformen har enligt detta förslag uppkommit genom att prepositionen i sammansmält med namnet. Alternativt har föreslagits att namnet innehåller ett ljudhärmande (i fornvästnordisk form) *Herpr syftande på någon av forsarna i Järpenströmmen.

Järpås sn, tätort, Kållands hd, Västergötland. Jarpaas 1387. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Förleden kan innehålla fågelbeteckningen järpe men också en motsvarighet till fvn. jarpr ’brun’, i så fall med syftning på markens färg. Kyrkan ligger på en liten långsträckt upphöjning nedanför en större höjd. Socknen och kyrkbyn har givit namn åt tätorten, belägen invid kyrkan kring en station vid en 1877 öppnad järnvägslinje.

Järrestad sn, Järrestads hd, Skåne. (in) Iarllestatha 1322. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som troligast innehåller en fda. motsvarighet till det fsv. mansnamnet Iarli och → sta(d). Att förleden skulle utgöras av gen. pl. av fda. iarl ’jarl’ är inte sannolikt; förleder av sådant slag är inte att vänta i namn på -sta(d).

Järrestads härad hd, Skåne. Iarlæzstatheret ca 1300. – Häradet har namn efter kyrkbyn i socknen → Järrestad.

Järsnäs sn, Tveta hd, Småland. Jærpsnæs 1336. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg en gård, innehåller i förleden troligen det fornsvenska mans(bi)namnet Iærp, egentligen ’den brune’. Efterleden är näs.

Järstad sn, Göstrings hd, Östergötland. Jærpstadha kyrkia 1399. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det kan innehålla genitiv av mans(bi)namnet fsv. *Iærp, egentligen ’den brune’. Efterleden är → sta(d).

Järstorp sn, Tveta hd, Småland. Iarnwixthorp 1309. – Socknen har fått sitt namn efter en gård. Förleden har föreslagits innehålla en form av ett för övrigt okänt mansnamn fsv. *Iærnvigh, en tolkning som är osäker. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Järvafältet f.d. exercisfält, Solna stad, samt Järfälla, Sollentuna snr, Sollentuna hd, Uppland. – Namnet tillkom 1905 i samband med att ett militärt övningsfält skapades i trakten. Det innehåller i förleden bynamnet Järva (in Hyrwa 1291, in Yruæ 1347). Utgångspunkten för namnet är troligen den grusås på vilken byn ligger, vilken bör ha haft ett namn besläktat med fvn. jôrvi ’grus’. Till detta namn har bildats en inbyggarbeteckning *irvar e.d. ’de som bor på grusåsen’, vilken ligger till grund för bynamnet, som under fornsvensk tid har lytt Irva, Yrva, senare Erva, Ørva. Den nutida formen Järva slår igenom först på 1600-talet och har sannolikt uppstått ur en prepositionsförbindelse i Erva.

Järvsö sn, tätort, Hälsingland. Yærpsø 1314. – Tätorten har vuxit fram kring järnvägsstationen, tillkommen 1879 och namngiven efter socknen. Förleden i namnet innehåller ett mans(bi)namn, fsv. *Iærp, egentligen ’den brune’. Efterleden ö syftar på den i Ljusnan belägna Kyrkön med sockenkyrkan. Möjligen har Järvsö vid sockenbildningen varit ett gårdnamn.

Jät sn, Kinnevalds hd, Småland. Yaat, parochie Østeryaat 1326. – Socknen har fått namn efter kyrkbyn (j Jæth 1453). Byn har varit uppdelad i en östlig och en västlig del. Namnet är sannolikt bildat till fsv. *iæt, ett med verbet äta nära samhörigt ord med betydelsen ’betesplats’.

Jättendal sn, tätort, Hälsingland. (i) Ietunda sokn 1402 sen avskr., (j) Jætundall 1483. – Tätorten, som omfattar byar i kyrktrakten, har övertagit sockennamnet. Vid tiden för socknens tillblivelse var detta förmodligen ett bygdenamn. Dess fornsvenska form har sannolikt varit *Iætundadal, vars förled – liksom i belägget från 1402 – är genitiv pluralis fsv. *iætunda av en inbyggarbeteckning *iætundar. Inbyggarbeteckningen är en bildning till fsv. *Iætunder, namn på den forntida fjärd som den nuvarande havsfjärden Mellanfjärden och Kyrksjön är återstoder av. Ett sådant fjärdnamn är sannolikt bildat till fsv. *iæt ’betesmark’, ett med verbet äta nära samhörigt ord, med syftning på betesmarkerna vid fjärden. Efterleden i Jättendal åsyftar den dal som både Kyrksjön och socknens kärnbygd är belägna i.

Jättene by, Friggeråkers, Gudhems snr, Gudhems hd, Västergötland → vin.

Jävre tätort, Hortlax sn, Norrbotten. – Namnet är övertaget från en by, äldst omtalad 1481 och belägen vid Jävreån. Troligast har namnet först burits av ån, fsv. *Iævra, i böjd form *Iævro, varav i båda fallen senare uppstått en form Jävre. Ånamnet kan höra samman med verben java ’gå planlöst omkring’ (Norrbotten), javva bl.a. ’gå fram med vinglig gång’ (Ångermanland) och syfta på vattnets rörelse och det ljud denna framkallar. Dock finns även möjligheten att namnet sammanhänger med det sydvästfinska ånamnet Eura, ursprungligen ett urgermanskt lånord med betydelsen ’(vatten)ådra’.

Jävsjön sjö, Kalls sn, Jämtland. Giäfwan 1645, Jeffsiön 1685. – Halva sjön ligger i Norge där den kallas Gjevsjøen. Förleden innehåller sannolikt ett äldre namn på den älv som avvattnar sjön, Jävsjöströmmen (Björkedesån), 1742 kallad bl.a. Giævra och 1800 Iiöfra. Detta namn är en bildning till det bl.a. från jämtskan kända adjektivet gäv ’givande’, t.ex. om vattendrag som ger fisk eller om fiskedon eller agn som lätt ger napp.

Jönköping kn, stad, Småland. (in) castro Junakøpung 1278. – Namnets efterled är köping ’handelsplats’. I närheten av handelsplatsen rann i äldre tid en bäck, som i äldre Västgötalagen kallas Junæbækær. Bäcknamnet har föreslagits innehålla samma förled som → Enåker och därvid betyda ’den aldrig sinande bäcken’.

Jönköpings län län, Småland. – Länet, bildat 1687, har sitt namn efter residensstaden → Jönköping.

Jönåker tätort, Lunda sn, Jönåkers hd, Södermanland. – Tätorten har fått sitt namn från → Jönåkers härad. Jönåkers järnvägsstation anlades vid en 1915 öppnad bansträcka.

Jönåkers härad hd, Södermanland. (ii) Junaaker 1353. – Jönåkers härad har namn efter en samlingsplats. Namnets form, fsv. Iunaker, är såtillvida påfallande som namnet äldst uppträder utan tillagt → hundare (jfr t.ex. → Ulleråkers härad). Detta innebär att Iunaker får antas ha övergått till bygdenamn, avseende en bygd med samlingsplats i Iunaker (jfr → Handbörds härad), och att bygden sedan inordnats i hundaresorganisationen. Samlingsplatsens läge är okänt. Jönåker är formellt identiskt med sockennamnet → Enåker.

Jörlanda sn, tätort , Inlands Nordre hd, Bohuslän. Jorolanda kirkia 1388. – Socknen har övertagit namnet från gården Jörland (Jörland 1659). Förleden i detta namn kan innehålla ett gammalt namn på Jörlanda å, *Jora, kanske med betydelsen ’den vattenrika’ eller ’vattnet’. Efterleden är → land. Sockennamnets -a beror på anslutning till andra sockennamn på -a, t.ex. → Björlanda.

Jörn sn, tätort, Västerbotten. Jörn 1778. – Sockennamnet, som är övertaget från kyrkbyn, är kanske en försvenskning av ett finskt namn innehållande jyrä ’bäck med branta stränder; djup dal, brant’, med syftning på bergsbranten vid sjön Jörnsträsket. Namnet har lånats till umesamiskan som Jyörra.

Jössefors tätort, Älgå sn, Jösse hd, samt Arvika stad, Värmland. – Tätorten har vuxit fram kring Jössefors bruk vid forsen Jösseforsen i Jösseälven, där ett litet träsliperi fanns redan på 1760-talet, samt kring en 1930 öster därom anlagd sulfitfabrik. För tolkning av forsens namn, omnämnt fle ra gånger under medeltiden (Iessafforss 1441, Jwssesfors 1469), se → Jösse härad.

Jösse härad hd, Värmland. Jusedzherad 1355 avskr. – Häradet har namn efter ett → ed, en passage förbi Jösseforsen (→ Jössefors). Som ursprunglig form brukar ansättas *Iudhsedh; 1394 omtalas ett fiske benämnt Iudz edhe. Det *Iudh som antas ha varit namn på forsen har inte fått någon tillfredsställande förklaring.