G

Gadden–Götlunda

Gadden ö i Norra Kvarken, Holmöns sn, Västerbotten → Holmön.

Gafsele, Västra och Östra bebyggelser, Åsele sn, Lappland. – Namnet syftar ursprungligen på lugnvattnet (Gaffz Selett 1561) i Ångermanälven vid byn. Det är troligen en försvenskning med översatt efterled av en äldre form av sydsam. Gåpsene, som är en sammandragen form av det samiska dialektordet gåbte (även gabte) ’bred, vid’ och sovvene ’lugnvatten i å eller älv, sel’. En annan tolkning utgår från att förleden innehåller det svenska dialektordet gav ’bred, vid, öppen’. Det innebär i så fall att ett av namnen är en översättning av det andra. Det samiska uttalet har i senare tid utvecklats till Gååpsene.

Gagnef kn, sn, tätort, Dalarna. (in) Gangneff 1351. – Namnet på tätorten, som omfattar byarna vid kyrkan, återgår på sockennamnet, säkerligen genom förmedling av det sedan 1831 existerande postanstaltsnamnet Gagnef. Efterleden är dialektordet näv ’näbb’ o.d., i ortnamn ofta med syftning på näs, förleden sannolikt en motsvarighet till adjektivet fvn. gagn ’gen’. Namnet har i så fall ursprungligen avsett det stora näset med kyrkplatsen, över vilket en genväg har lett förbi några forsar i Österdalälven.

Galten fjärd av Mälaren, Södermanland, Västmanland. Galthen 1544. – Namnet är sannolikt bildat till ett önamn eller annat naturnamn på Galt-, kanske Galtholmen i Galtens östligaste del, norr om Kvicksund, eller Lilla och Stora Galtryggen, namn på holmar ett stycke väster om Kvicksund. Åtminstone i det senare fallet har den namnbärande holmen jämförts med en galtrygg.

Galtryggen, Lilla och Stora holmar, Torpa sn, Åkerbo hd, Västmanland → Galten.

Gamla Tvärålund by, Degerfors sn, Västerbotten → Tvärålund.

Gamla Uppsala stadsdel, Uppsala stad, Uppland → Uppsala.

Gamleby sn, tätort, Södra Tjusts hd, Småland. (i) Gamblaby 1456. – Här låg staden Västervik, innan den flyttades till sin nuvarande plats år 1433. Det gamla stadsläget kallades först Gamla Västervik, senare Gamleby. Efterleden by har här en äldre betydelse ’stad’ (utvecklad ur ’gård; by’) – jfr denna innebörd hos ordet i danskan och norskan. Tätorten har namn efter socknen och den 1879 öppnade järnvägsstationen.

Gamlebyviken vik, Norra, Södra Tjusts hd, Småland → Västervik.

Gamlestaden stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. Gamblestaden 1643. – Ursprungligen ett yngre namn på den under senare hälften av 1400-talet grundade staden Nya Lödöse (→ Nylöse). Namnet uppstod då staden Göteborg anlades längre ned utefter Göta älv.

Gammalkil sn, Valkebo hd, Östergötland. Gambla Kiil 1352. – Namnet innehåller kil med syftning på en kilformig terräng- eller ägoformation. Sannolikt har en på slätten utskjutande höjdsträckning vid sockenkyrkan föranlett socknens ursprungliga namn, fsv. Kil. Till detta äldre namn har man fogat adjektivet gammal för att skilja socknen från den därur utbrutna socknen → Nykil.

Gammalkroppa f.d. hytta, Kroppa sn, Färnebo hd, Värmland → Kroppa.

Gammalsby by, Gräsgårds sn, hd, Öland → Gammalsbyören.

Gammalstorp sn, Listers hd, Blekinge. (j) Gamalstorpa sogn 1417. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som är sammansatt av genitiv av mansnamnet fda. Gamal (’gammal’) och → torp ’nybygge’.

Gammbyn del av tätorten Flarken, Nysätra sn, Västerbotten → Flarken.

Gammelbyn del av→ Östhammar.

Gammelgarn sn, Gotland. Gamblagarn 1300-talet avskr. – Namnet återgår troligen på ett osammansatt Garn, vilket avsåg det område som i dag utgörs av socknarna Gammel- och → Östergarn. Det innehåller ett fornspråkligt *garn ’tarm’, använt i överförd betydelse om smala uddar, vikar eller öar. Man har tänkt sig att namnet ursprungligen avsett en smal landtunga mellan Storemyr och en forntida vik i norr, alternativt den inre, nordöstliga viken av denna myr.

Gammel-Gränome hembygdsgård, vandrarhem, Stavby sn, Olands hd, Uppland → hem.

Gammelgården tätort, Nederkalix sn, Norrbotten. (i) Gamblegardh 1505, Gamblegården 1539. – Tätorten har vuxit fram ur en by. Namnet speglar det förhållandet att denna bebyggelse redan fanns vid tillkomsten av en eller flera närbelägna (dotter)bebyggelser.

Gammelstaden tätort, Nederluleå sn, Norrbotten. – Namnet förklaras av att staden Luleå var belägen här, innan den i mitten av 1600-talet flyttades till sitt nuvarande läge.

Gammlia friluftsmuseum, Umeå stad, Västerbotten. – Museet öppnades 1919 och fick då detta nyskapade namn. Förleden är en norrländsk sammansättningsform av adjektivet gammal med syftning på museets bestånd av gamla byggnader. Efterleden innehåller den dialektala bestämda formen av ordet lid ’(bergs-, skogs-)sluttning’ och avser läget på höjden Stadsliden.

Ganthem sn, Gotland. Gantheüm 1300-talet avskr. – Förleden kan möjligen innehålla dialektordet gant(er), gante ’tok, galning, narr’. Efterleden är → hem ’boplats; gård’ eller ’bygd’. Det är oklart om sockennamnet återgår på ett gård- eller bygdenamn.

Gantofta tätort, by, Kvistofta sn, Luggude hd, Skåne. Gantoffthe ca 1524, Gaffntoffte 1570-talet. – Senare leden är toft, en sidoform till → tomt. Förleden är oklar. Tätorten har vuxit fram kring en järnvägsstation norr om den gamla byn.

Gapern sjö, Nyeds sn, hd, samt Alsters, Östra Fågelviks snr, Väse hd, Värmland. Gaperen 1621. – Namnet är en bildning till ordet gap, kanske med syftning på sjöns betydande storlek.

Garaselet stenåldersboplats, Jörns sn, Västerbotten. Gairaselet 1895. – Boplatsen ligger på södra stranden av Garaselet, en utvidgning av Byskeälven. Förleden återgår kanske på umesam. gájrrá ’tygkil, flik i tältduk eller kläder (vars nedre del ska vara vidare)’, ett lån från fvn. geiri ’kilformat litet stycke (i kläder)’, här väl åsyftande någon kilformig terrängformation, möjligen den stora udden Lappvikudden i selets nordvästra del. Efterleden sel betyder ’lugnvatten i å eller älv’.

Garde sn, Gotland. (i) karþum medeltida runinskrift (dvs. i Gardhum). – Namnet innehåller pluralis av ordet gård i betydelsen ’inhägnad’. Det är oklart om sockennamnet återgår på ett gårdnamn eller om det är ett ursprungligt namn på den plats där kyrkan kom att byggas.

Gardfjället, Norra och Södra fjällmassiv, Stensele, Tärna, Vilhelmina snr, Lappland → Norra Gardfjället.

Gardiken sjö, Stensele, Tärna snr, Lappland. – Namnet på sjön, en utvidgning av Umeälven, är sannolikt en försvenskning av sydsam. Gïertejaevri, en bildning till sydsam. gïerte ’rengärde; spärrstängsel’ eller umesam. geärdda ’rengärde’ och jaevrie ’sjö’. Sjön ligger vid → Norra Gardfjället.

Gargnäs samhälle, Sorsele sn, Lappland. – Orten är belägen vid ett näs i Gargån. Förleden i ånamnet (som umesamiska är Gárgguojuha) är en försvenskning av umesam. gárgguo ’långsmal, torr höjdsträcka (omgiven av myrland eller slät mark)’. Det nuvarande umesamiska namnet på samhället är Dráhkie, vilket är ett lån (dráhke-) från det svenska dialektordet drag ’ed, smal landtunga’, här sannolikt med syftning på näset.

Gargån å, Sorsele sn, Lappland → Gargnäs.

Garnsviken sjö, Uppland → Angarn.

Garnsviken vik av Mälaren, Ärlinghundra hd, Uppland → Venngarn.

Garpen bebyggd f.d. fiskehamn, Hasslö sn, Medelstads hd, Blekinge. – Bebyggelsen, som ingår i tätorten → Hasslö, ligger vid Garpahamnen (Garpaviken), vars namn innehåller fsv. garper ’tysk’.

Garpenberg sn, tätort, Dalarna. (wppo) Garppaberghed 1402. – Socknen tillkom 1607. Namnet, som ursprungligen syftat på ett gruvområde, innehåller i förleden genitiv pluralis av fsv. garper ’tysk’. Efterleden är berg ’bergverk, gruvfält’. Namnets uttal i traktens dialekt, »Gärrbärri», återgår direkt på ett äldre Garpaberget. Den tyskpåverkade förleden Garpen- finns belagd först från mitten av 1600-talet. Tätorten är framvuxen i samband med gruvdriften.

Garphyttan tätort, Tysslinge sn, Örebro hd, Närke. Garpehytton 1554. – Tätorten har fått namn efter ett bruk, som existerat åtminstone sedan mitten av 1500-talet. Namnet innehåller genitiv pluralis av fsv. garper ’tysk’ och hytta ’smältugn för metallframställning’.

Gautsträsket sjö, Sorsele sn, Lappland → Ammarnäs.

Gavleån å i Gästrikland→ Gävle.

Geavhta sjö, Tärna sn, Lappland. Juta jaur 1791. – Det sydsamiska namnet, med en äldre stavningsform Gäuta, ingår även som förled i fjällnamnet Geavhtavaartoe (vaartoe ’lågfjäll; skogsbevuxet berg’), tidigare skrivet Gäutavardo. Namnet återgår sannolikt på sydsam. geavte ’längd’ och syftar på de långsträckta sjöarna Geavhta, Luvlie Geavhta och Aavjaevrie. Efterleden i det anförda belägget återger sydsam. jaevrie ’sjö’.

Gedsholm gods, Ekeby sn, Luggude hd, Skåne. (aff) Geetzholm 1443. – Godsets namn innehåller i förleden släktnamnet Get; 1443 omnämns Erik Get från Gedsholm. Efterleden → holm ’holme’ syftar på att den ursprungliga byggnaden omgavs av vattenfyllda vallgravar.

Geijersholm f.d. järnbruk, tätort, Gustav Adolfs sn, Älvdals hd, Värmland. – Tätorten har vuxit fram kring en järnvägsstation vid en bana, som öppnades för trafik 1877. Namnet avsåg ursprungligen det strax norr därom befintliga järnbruket, grundlagt 1730 av Bengt Gustaf Geijer. Efterleden är det i herrgårdsnamn vanliga → holm.

Gemla tätort, Öja sn, Kinnevalds hd, Småland. Gimblæ 1423. – Tätorten, som har vuxit upp kring den år 1865 öppnade järnvägsstationen, har fått namn efter den intilliggande byn Gemla, som ligger på en smal landremsa med sankmarker och öppet vatten på ömse sidor. Namnet har sammanställts med det norska dialektordet gimla ’avdela’ och gimling ’innervägg’ med syftning på bebyggelsens läge.

Genarp sn, tätort, Bara hd, Skåne. (in) parochia Genathorp 1306. – Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn (nu en tätort), innehåller i förleden kanske ordet gen ’belägen mitt emot’, med syftning på läget mitt emot byn Gödelöv. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Genevad tätort, Tjärby sn, Höks hd, Halland. – Tätortsnamnet är övertaget från en järnvägsstation och en postanstalt, tillkomna 1885. Det syftar på ett närliggande vadställe över Genevadån. I förleden ingår troligen adjektivet gen ’rak; bekväm’, i efterleden vad ’vadställe’.

Germandön ö i Bottenviken, Nederluleå sn, Norrbotten. – Namnet, äldst belagt ca 1560, innehåller i förleden fsv. genitiv Germunda(r) av mansnamnet Germund.

Gerum sn, Gotland. Gereüm 1300-talet avskr. – Förleden ska sammanhållas med en grupp nordiska ord med betydelsen ’spets, kil’, t.ex. fvn. geirr ’spjut’ och gotländskans gajrer ’kil i en särk’. I namnet får man tänka sig att ordet använts om någon spets- eller kilformig terrängformation, möjligen en krök i den å som rinner genom socknen och ut i Maistarmyr. Efterleden är → hem ’boplats; gård’ eller ’bygd’. Det är oklart om sockennamnet återgår på ett gård- eller bygdenamn.

Gerum, Västra, Östra snr, Västergötland → Västra Gerum och → Östra Gerum.

Gessie sn, Oxie hd, Skåne. Geshøge 1100-talets mellersta del (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller i förleden troligen fda. gas ’gås’, möjligen använt som mansnamn. Efterleden är → hög.

Gestad sn, Sundals hd, Dalsland. (in) Gezstadhum 1346. – Socknen har fått sitt namn från en bebyggelse vid kyrkan. Det innehåller i förleden antingen djurbeteckningen get eller personnamnet Get. Efterleden är → sta(d).

Gestilren → Gästre.

Gesunda by, Sollerö sn, Dalarna. – Byn har in i sen tid varit en fäbodvall (Essundha 1663). Den är belägen vid Gesundån och har övertagit åns gamla namn *Esund. Namnet, som är bildat med ändelsen -und till ett verb motsvarande fvn. eisa ’fara fram med stark fart’, betyder ’den snabbt framforsande, den brusande’ och syftar på den branta fallsträckan utefter Gesundbergets norrsluttning. Uttalet »Es-», ännu bevarat i t.ex. Leksand, har i sollerömål ändrats till »Jes-», från mitten av 1800-talet stavat Ges-. Den nuvarande formen på -a har uppstått i anslutning till den välkända plurala ortnamnstypen Berga (se inl. 3.3.1).

Gesunden sjö, Ragunda, Stuguns snr, Jämtland. (j) Esunde 1378 avskr. – Den fornspråkliga formen av sjöns namn bör ha varit *E(i)sunder. Detta namn är sannolikt bildat till ett älvnamn *E(i)sund ’den framstörtande’, avseende sjöns utloppsälv genom Krångedeforsarna (jfr → Gesunda). Stavningen med G- utgår från uttalet som är »jesön» o.d. och som kan bero på att prepositionen i uppfattats som en del av namnet och sammansmält med detta.

Gesäter sn, Vedbo hd, Dalsland. – Socknen har fått sitt namn från gården Gesäter (Gæsetter 1512). Det innehåller snarast djurbeteckningen get. Efterleden är → säter ’utmarksäng’.

Getinge sn, tätort, Halmstads hd, Halland. Getynge 1298. – Tätorten har vuxit fram kring en 1886 anlagd järnvägsstation. Stationen fick namn efter socknen. Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn, numera inlemmad i tätorten, är sannolikt en bildning med → inge till ett ortnamn med djurbeteckningen get som förled.

Gettlinge by med järnåldersgravfält, Södra Möckleby sn, Gräsgårds hd, Öland. (j) Getlynghe 1393. – Gravfältet är Ölands största. Bynamnet är en bildning med -linge (→ -inge), kanske till ett ortnamn med djurbeteckningen get som förled. Alternativt kan ett nedsättande ortsboöknamn *getlingar (ung. ’de som är som getter’) ligga till grund.

Gevsjön sjö, Åre sn, Jämtland. Jäfwa Siön 1440 sen avskr., Giäfsiön 1645. – Förleden innehåller antingen det från bl.a. jämtskan kända adjektivet gäv ’givande’, t.ex. om sjöar som ger fisk eller om fiskedon eller agn som lätt ger napp, eller genitiv *Gæva av fsv. *Gæve, ett äldre namn på sjön bildat till nyssnämnda gäv. I båda fallen blir betydelsen ’den (för fiske) givande sjön’.

Gideå sn, Ångermanland. – Socknen, vars namn tidigare användes om Gideå bruk, anlagt 1804, utbröts ur Arnäs socken 1811. Namnet återgår på det gamla bynamnet Gideå (i Gide 1486) i Björna socken. Socknen liksom byn ligger vid Gideälven, i äldre dialekt kallad Giga (Gidhån 1541, af Gige åne 1542). Älvnamnet är möjligen bildat till en ordstam *gidh- med den i sjö- och vattendragsnamn relativt vanliga betydelsen ’gapa, ligga öppen’.

Gideälven älv, Lappland, Ångermanland → Gideå.

Gigerugnen gånggrift, Hornborga sn, Gudhems hd, Västergötland → Ekornavallen.

Gillberga sn, Västerrekarne hd, Södermanland. ecclesie Gilbergha 1354. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Namnet, som finns på flera håll, har tolkats bl.a. som innehållande ett ord fsv. *gilb(i)ærgh med ännu ej fastställd betydelse.

Gillberga sn, Gillbergs hd, Värmland. (Apud) Ecclesiam Gilbierghæ 1357. – Namnet har paralleller på flera håll i Sverige, för tolkning se → Gillberga, sn, Västerrekarne hd, Södermanland.

Gillbergs härad hd, Värmland. Gilbyærgæhærad 1300-talets slut. – Häradet har namn efter samma Gillberga som socknen → Gillberga. Den äldre formen Gillberga ersätts i häradsnamnet under nyare tiden så småningom av Gillbergs.

Gillstad sn, Kållands hd, Västergötland. (j) Gelastadhasokn 1413. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Namnets efterled är → sta(d). Förleden kan innehålla ett mansnamn fsv. *Gele.

Gillöga ö, Rådmansö sn, Frötuna, Länna skg, Uppland. Gilöga 1558. – Förleden är en svensk motsvarighet till fvn. gil ’bergsklyfta’ o.d. Efterleden (l)öga är oklar men ska eventuellt sammanhållas med fsv. løgh ’bad’, här möjligen i betydelsen ’vattenbassäng’.

Gim by, Torps sn, Medelpad → Gimån.

Gimo tätort, f.d. bruk, Skäfthammars sn, Olands hd, Uppland. (Jn) Gimmu 1291. – Namnet kan vara ett gammalt vattendragsnamn, avseende den å som vid Gimo rinner ut i Olandsån. Det har sammanhållits med fvn. gima ’öppning’ och dialektordet gim(a) ’öppning (till en bakugn)’ och skulle i så fall kunna syfta på den korta åsträckan – öppningen – mellan Gimo damm och Olandsån eller på själva utflödet. Det är dock svårt att bedöma terrängförhållandena före brukets tillkomst 1615.

Gimån älv, Jämtland, Medelpad. (j) Gim 1466 (avser byn Gim), Gimån 1718. – Ordet å kan i Norrland också syfta på älvar. Den fornsvenska utgångsformen för älvnamnet, äldst omnämnt 1324, är Gim. Detta uppträder i bestämd form som Gimmen 1562, och i den formen var det ännu på 1970-talet levande i äldre dialekt. Namnet hänger samman med ordet gim ’öppning till bakugn’, känt från norrländska dialekter och kan översättas med ’älven som har en gapliknande dalgång’, med trolig syftning på älvsträckan före utloppet i Ljungan. Älven har gett namn åt byn Gim i Torps socken mittför älvmynningen.

Gingri sn, Ås hd, Västergötland. Gingrini 1292 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Ortnamnets innebörd är oviss. Det är troligen sammansatt med → vin ’betesmark; äng’.

Giresta sn, Lagunda hd, Uppland. Ecclesie Giristum 1286. – Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Förleden kan innehålla ett person(bi)namn fsv. *Girir bildat till fsv. giri ’begär, lust, girighet’. Alternativt kan den utgöras av ett äldre namn på Lårstaviken. Efterleden är → sta(d).

Girommen gånggrift, Hornborga sn, Gudhems hd, Västergötland → Ekornavallen.

Gislaved kn, tätort, Båraryds sn, Västbo hd, Småland. Gislawith 1434 (avser en kvarn). – Orten har fått sitt namn efter byn Gislaved, vars namn innehåller genitiv av mansnamnet fsv. Gisle och fsv. vidher ’skog’.

Gislöv sn, Skytts hd, Skåne. Gisløue 1100-talets mellersta del (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller i efterleden → löv. Förleden är oklar.

Gislövs läge tätort, Gislövs sn, Skytts hd, Skåne. Giisløff leigge 1576, Gissløff fiskeleye 1596. – Namnet är sammansatt av bynamnet → Gislöv och läge ’fiskeläge’.

Gistad sn, tätort, Skärkinds hd, Östergötland. (j) Gyslesthadom 1375. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller genitiv av mansnamnet fsv. Gisle och → sta(d). Tätorten Gistad har vuxit fram vid Gistads järnvägsstation vid en bansträcka öppnad för trafik 1872. Stationen ligger inte vid kyrkan men fick ändå sitt namn från socknen.

Gla, Stora, Övre sjöar, Glava sn, Gillbergs hd, Värmland → Stora Gla och → Övre Gla.

Gladhammar sn, Södra Tjusts hd, Småland. (apud) ecclesiam Cladhambra 1352. – Sockennamnet är övertaget från kyrkbyn. Det innehåller i efterleden dialektordet hammar ’stenig höjd, stenbacke’, medan förleden, som i de äldsta källorna konsekvent skrivs Clad- o.d., inte fått någon tillfredsställande förklaring.

Gladsax sn, Järrestads hd, Skåne. (in) Glathsyas 1322, (de) Glatsaxa 1344 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är givet efter kyrkbyn, anses vara ett ursprungligt, nu försvunnet ånamn (kanske avseende Tommarpsån), bildat till glad i betydelsen ’ljus, glänsande’ och sax i en äldre betydelse ’kniv, svärd’. Namnet skulle då kunna förstås som ett jämförelsenamn, möjligen ett noanamn, alltså ett namn givet i insmickrande syfte för att blidka ån, som kan ha upplevts som farlig.

Glafsfjorden sjö, Jösse, Gillbergs hd, Värmland. Glassfiolen 1560. – Denna betydliga sjö har ursprungligen sannolikt burit namnet fsv. *Gladher, en bildning till glad i betydelsen ’ljus, glänsande’. Senare har tillagts fjord, här i betydelsen ’sjö’, kanske till åtskillnad från andra namn inom samma namnkomplex (jfr → Glava och Stora Gla). Den ursprungliga förleden *Gladhs- har i dialekten utvecklats till Glass-, vilket senare ombildats till Glafs- genom inflytande från sockennamnet Glava.

Glan sjö, Östergötland. Gladen, Gladh 1560. – Namnet innehåller adjektivet glad i betydelsen ’ljus, glänsande’; denna betydelse och även ’öppen’ är belagda i våra dialekter.

Glanshammar sn, tätort, Glanshammars hd, Närke. Glanshamar 1279. – Socknen har fått namn efter kyrkbyn, numera tätort. Förleden kan vara genitiv av ett ortnamn *Glan, bildat till dialektordet glan ’öppning, ljusning’. Efterleden är dialektordet hammar ’stenig höjd, stenbacke’, syftande på en kulle intill kyrkan.

Glanshammars härad hd, Närke. (i) Glandzhamars hæradh 1413. – Häradet har namn efter kyrkbyn i socknen → Glanshammar. Glanshammar är betygat som medeltida tingsplats (a Glanzhamars thinge 1378). Ett äldre namn på häradet var Edhmadha hæradh (i Enmædhahæradhe 1429, j Edhmada hæræde 1443), som typologiskt också det är att återföra på ett namn på en samlingsplats, Edhmadh, sammansatt av → ed ’passage mellan eller utmed vatten’ och mad ’sankäng’. Edhmadh har inte säkert lokaliserats men avser sannolikt gammal sankmark vid Hjälmaren intill en landtunga som sträcker sig söderut över sjön mellan Hemfjärden i väster och Mellanfjärden i öster och som längst i söder skiljs från land av ett sund. Den smala landtungan, nästan en halvmil lång, utgör fortsättningen av en rullstensås med en viktig väg mellan Glanshammars härad och Askers härad i söder. Landtungan genombryts på mitten av ett smalt sund, som utgör gräns mellan de båda häradena. Under 1400-talets förra hälft används de båda häradsnamnen vid sidan av varandra, därefter endast det yngre.

Glasälven älv, Glava sn, Gillbergs hd, Värmland → Glava.

Glava sn, tätort, Gillbergs hd, Värmland. (i) Gladhowaldz sokn 1370 sen avskr., Gladwol soken 1503, Gladeuåll S. 1540. – Socknen har troligen fått sitt namn efter det område där den äldsta sockenkyrkan har legat, nämligen vid gården Fors vid Glasälvens (Glaåkersälvens) mynning i Glafsfjorden. Innebörden av sockennamnet, vars efterled är vall, är sannolikt ’den släta gräsmarken vid älven *Gladh(a)’, ett antaget äldre namn på Glasälven. Detta älvnamn är troligen en bildning till *Gladher, det ursprungliga namnet på → Glafsfjorden. Förleden i det nutida namnet Glasälven återgår på dialektens »Glassfjorden» för Glafsfjorden, och parallellnamnet Glaåkersälven är givit efter → Glaåkern. Tätorten Glava har vuxit fram kring bebyggelsen runt den nuvarande kyrkan.

Glaåkern sjö, Glava sn, Gillbergs hd, Värmland. Stora Gla Åkeren 1767. – Sjön utgör en utvidgning av Glasälven (Glaåkersälven), som rinner från sjön Stora Gla och vidare genom Glaåkern för att mynna ut i → Glafsfjorden. Sjönamnets efterled är troligen ett fornsvenskt okr(e) ’den svällande’. Nivåskillnaden mellan Stora Gla och Glaåkern är betydande. Vid ökat vattenstånd i Stora Gla bör därför vattnet ha pressats in ganska häftigt i Glaåkern genom det korta parti av Glasälven som förbinder de båda sjöarna. Förleden i namnet Glaåkern är antingen sjönamnet → Stora Gla eller Glasälvens ursprungliga namn (→ Glava).

Glaåkersälven älv, Glava sn, Gillbergs hd, Värmland → Glava.

Glemminge sn, Ingelstads hd, Skåne. ecclesie Gleminge 1334. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller en inbyggarbeteckning (→ -inge), kanske bildad till *Glama, ett antaget äldre namn på Fröslövsån, antingen med betydelsen ’den gråbleka’ eller ’den larmande’. Tätorten Glemmingebro, numera sammanvuxen med kyrkbyn, har vuxit fram kring en 1894 tillkommen järnvägsstation. Dess namn är sannolikt givet efter läget nära en landsvägsbro över Fröslövsån, troligen till åtskillnad från → Glimminge, där en äldre järnvägsstation har funnits.

Glemmingebro tätort, Glemminge sn, Ingelstads hd, Skåne → Glemminge.

Glimminge by, Östra Broby sn, Östra Göinge hd, Skåne. Glemminge 1510-talet sen avskr. – Bynamnet är sannolikt en bildning till ett forndanskt *gliming ’något som glimmar’ med syftning på en glimmande vattenyta.

Glimmingehus borg, Vallby sn, Järrestads hd, Skåne. (aff) Glimminge 1431. – Namnet är sannolikt en bildning till ett forndanskt *gliming ’något som glimmar’ med syftning på en glimmande vattenyta. Efterleden hus ’befäst hus’ tillades först på 1800-talet efter mönster av medeltida borgnamn på -hus.

Glimåkra sn, tätort, Östra Göinge hd, Skåne. (in) parochia Glimakræ 1300-talets senare del. – Sockennamnet, som är givet efter kyrkbyn (nu en tätort), är sammansatt av → åker och *Glima ’den glimmande’, ett antaget äldre namn på den genom kyrkbyn rinnande Glimån.

Glommen tätort, Morups sn, Faurås hd, Halland. – Tätorten har utvecklats ur ett på 1880-talet anlagt fiskeläge, som lånat namnet från ett flyttblock på en intilliggande udde. Flyttblocket, också kallat Glomstenen (Glommasten), är sedan gammalt ett känt sjömärke (Glaumsteinn, Glymsteinn i medeltida isländska avskrifter rörande händelser i mitten av 1000- och 1200-talen, Glummen 1600-talets mitt; indirekt omtalat redan 1177 genom ett då känt ortnamn Glumstenskog ). Glommen är förmodligen en förkortning av Glomstenen. En namnförklaring, dock osäker, är att namnet kan hänga samman med några norska namn på Glom-, bl.a. Glomstein, och däri ingående ord, t.ex. glaumr ’stojande munterhet’, i namn snarare ’stoj, larm’, glymja ’ge ifrån sig ett starkt ljud’. Orsaken till det halländska namnet vore havets ljudliga böljegång mot stenudden.

Glommersträsk tätort, Arvidsjaurs sn, Lappland. – Namnet är givet efter en delvis uttorkad sjö vid tätorten. Förleden återspeglar sannolikt sjöns nu försvunna umesamiska namn, som ursprungligen kanske innehållit en motsvarighet till sydsam. gloeme med betydelsen ’något som sluttar inåt’ och jávrrie ’sjö’. Tätortens nuvarande umesamiska namn Midtjá är en förkortad form av Midtjávárrie, givet efter det berg på vilket byn är belägen. Förledens betydelse är inte känd, efterleden várrie betyder ’berg, fjäll’.

Glostorp sn, Oxie hd, Skåne. (in) Glosthorp 1300-talets senare del. – Sockennamnet, som äldst avsåg kyrkbyn, innehåller antagligen mansnamnet fda. Glop i förleden. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Glumman å, Väse sn, hd, Värmland → Väse.

Glumslöv sn, tätort, Rönnebergs hd, Skåne. (aff) Glumsloff 1455. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn (nu en tätort), är sammansatt av mansnamnet fda. Glum och → löv.

Glömminge sn, Algutsrums hd, Öland. (de …) Gløminge ca 1320 avskr. – Namnet har övertagits från en senare försvunnen kyrkby och har motsvarigheter i Möre i Småland samt i Uppland. Det innehåller en plural inbyggarbeteckning fsv. glømingar (→ -inge), bildat till ett ord *glom ’ljusning, öppning’ och troligen syftande på den markanta svackan i landborgen vid kyrkan.

Glöte by, Linsells sn, Härjedalen. Gløthæ 1420. – Innebörden hos namnet är oviss, möjligen är det bildat till namnet på den närliggande ån, Glötån, där förleden kan vara besläktad med glöta ’röra i vatten, plaska; rota, gräva’.

Gnarp sn, tätort, Hälsingland. (de) Gnarp 1344. – Namnet är svårtolkat. Som ursprunglig namnbärare har föreslagits antingen Bergsberget mitt i den öppna bygden eller Gnarpsån. Som bergnamn kan namnet innehålla ett ord *gnarp ’liten klump, knöl’ e.d., en växelform till det från norskan kända knarp ’knut i väv’. Bergnamnet har i så fall först övergått till bygdenamn och sedan till sockennamn. Om man betraktar Gnarp som ett ursprungligt ånamn, ligger det nära till hands att uppfatta det som ljudhärmande och samhörigt med dialektordet gnarp ’torrt, tonlöst knarr’ (Norduppland) och ’knarr (i skor)’ (norra Härjedalen). I så fall har kyrkans läge nära ån gett upphov till sockennamnet. Tätorten är framvuxen i anslutning till kyrkan och den 1927 öppnade järnvägsstationen.

Gnesta tätort, Frustuna sn, Daga hd, Södermanland.(j) Gnytlistum 1383. – Tätorten, som fått sitt namn från byn Gnesta, har vuxit fram i anslutning till en järnvägsstation vid en 1861 öppnad bansträcka. Ortnamnet innehåller → sta(d). Förleden kan innehålla ett med fornspråkets gnit ’gnet, lusägg’ samhörigt mansbinamn, fsv. *Gnitle eller *Gnitlir. Möjligt är emellertid också att gnit- här åsyftar småsten, grus eller sand och att förleden i Gnesta föranletts av en stenig eller grusig naturlokal. Vid den intilliggande Frösjön finns en långsträckt höjd med rullstensgrus och sand, som kan tänkas ha givit upphov till Gnitl- i ett äldre, nu försvunnet namn på sjön.

Gnosjö kn, samt sn och tätort, Västbo hd, Småland. (jnnan) Gnoxrydh sokn 1397. – I jordeböckerna fr.o.m. 1538 finns ett kyrkohemman antecknat, men det är osäkert om här funnits någon kyrkby, vars namn efter vanligt mönster övertagits av socknen. Innebörden av förleden är oklar. Den ursprungliga efterleden → ryd ’röjning’ omvandlades under 1600-talet i skrift till sjö, väl på grund av kyrkans läge vid sjön Gnosjösjön. Det genuina uttalet av Gnosjö är »Gnox».

Godegård sn, tätort, Finspånga läns hd, Östergötland. – Socknen har fått sitt namn från bebyggelsen (numera tätort) Godegård (in Guthagarthom 1295). Det kan i förleden innehålla ettdera av de fornsvenska mansnamnen Godhe och Gudhi. Efterledens gård kan här betyda ’inhägnad plats’.

Gonäs tätort, Ludvika sn, Dalarna. Godenäs 1562. – Tätorten, förr en by, är sannolikt namngiven efter ett vid gården Ån beläget näs i sjön Väsman. Det i förleden ingående adjektivet god kan syfta på givande fiske vid näset eller på bördig jord.

Gorsavággi fjälldal, Kiruna stad, Lappland. – Det nordsamiska namnet, med försvenskad stavning Kårsavagge, är sammansatt av gorsa ’ravin; trång, djup (bäck)dal’ och vággi ’fjälldal’. Namnet beskriver den djupa dalen med branta sidor.

Gothem sn, Gotland. Gaautheüm 1300-talet avskr. – Förleden innehåller ett forngutniskt *gaut ’utflöde’ syftande på Gothemsåns utflöde i havet. Efterleden är → hem ’boplats; gård’ eller ’bygd’. Det är oklart om sockennamnet återgår på ett gård- eller bygdenamn.

Gotland ö och landskap. (a) kutlanti 1000-talet (med runor, dvs. a Gutlandi), Gutland 1300-talet. – Förleden innehåller folkslagsbeteckningen gutar ’utgjutarna (av sädesvätska), männen, människorna’, nära besläktat med götar och formellt identiskt med goter. Efterleden är → land, antingen i betydelsen ’område, rike’ eller ’ö’. Den nuvarande skriftspråksformen Gotland (med o) beror på tyskt inflytande, kanske i någon mån kombinerat med lärd identifiering av gutar med goter. Jfr → Västergötland, → Östergötland.

Gotlands län län. – Namnet är bildat till landskapsnamnet → Gotland och syftar på länets omfattning.

Gotlands norra härad hd, Gotland. – Gotland har i modern tid varit indelat i två härad, Gotlands norra härad och → Gotlands södra härad.

Gotlands södra härad hd, Gotland. – Häradet är det södra av Gotlands två härad (→ Gotlands norra härad).

Gotska Sandön ö, Fårö sn, Gotland. (prope) Sandø 1428, Gotscasande 1539. – Ön, lokalt kallad Sandön, är uppbyggd av sand och grus. Det i andra sammanhang föråldrade adjektivet gotsk betyder ’gotländsk’. Ön har i äldre tid också kallats Svenska Sandön (Swenske Sandön 1526).

Gottne tätort, Mo sn, Ångermanland. (i) Gotna 1443. – Namnet torde ursprungligen ha avsett den del av nuvarande Utterån (Gåtne åhn 1696), som vid Gottne mynnar ut i Moälven. Möjligen har ån hetat *Gutn/*Gotn, en bildning till verbet gjuta ’hälla, utgjuta (en vätska)’.

Gottröra sn, Långhundra hd, Uppland. Guttarør 1274 (avser kyrkbyn). – Namnet är övertaget från kyrkbyn. Det innehåller i efterleden rör ’(grav)röse’ och i förleden troligen genitiv av mansnamnet fsv. Gutte, alternativt genitiv singularis eller pluralis av folkslagsbeteckningen gute ’gotlänning’. Namnet har troligen äldst avsett ett nu förstört, större gravröse vid kyrkan, vilket i sen tid har kallats Guttis eller Gutkils rör. Enligt traditionen ska detta ha varit gravplats för en viking vid namn Gutte (Gutkil). Namnet återspeglar således en tradition om gravläggningen i detta röse, vilken dock ingalunda behöver vara historiskt korrekt.

Gottskär samhälle, Onsala sn, Fjäre hd, Halland. Gasekijll 1471 avskr. – På platsen har funnits en medeltida köpstad Gåsekil, som förlorade sina privilegier år 1539. Dess namn är sammansatt av genitiv pluralis av fågelbeteckningen gås och kil i betydelsen ’vik’. Framväxten av dagens namnform kan följas genom äldre belägg, som visar hur den ursprungliga anknytningen till gås och kil gått förlorad, t.ex. Gåttskiähl 1691 och Gottskärr 1825.

Gottsunda stadsdel, Uppsala stad, Uppland. (in) Gutasund 1304. – Namnet är givet efter gården Gottsunda (numera omdöpt till Eksätra). Efterleden avsåg ursprungligen ett forntida sund i nuvarande Hågaåns lopp vid gården. Förleden kan innehålla folkslagsbeteckningen gutar. Namnets bakgrund skulle då vara en hamn som brukats särskilt av gotländska farmän. Alternativt kan förleden innehålla det fornsvenska mansnamnet Guti.

Gran ö med fyrplats i Bottenhavet, Gnarps sn, Hälsingland. – Önamnet är äldst belagt 1547. På ön finns granskog.

Gran lantbruksgymnasium, Piteå sn, Norrbotten. Gran 1770. – Skolan tillkom 1914 i anslutning till gården Gran. Möjligen har gården varit boställe åt kyrkoherde Olaus Graan, omnämnd 1667.

Grangärde sn, tätort, Dalarna. (de) Grængia ca 1480. – Socknens äldre namn Gränge, ännu i våra dagar bevarat i dialektuttalet »Gränje», är lånat från nuvarande Kyrkbyn. Denna övertog i sin tur namnet från den intilliggande Bysjön, ursprungligen troligtvis kallad *Grænughe (sior) ’den »graniga» (sjön), Gransjön’ (till dialektformen grän ’gran’), förkortat till Gränge. Sjönamnet är givet i motsats till grannsjön Björken ’Björksjön’. Urspåringen till Grangärde började redan på 1600-talet, t.ex. Grängerd 1664, Grangierd 1687, men formen Grangärde slog igenom först på 1700-talet. Till sockennamnet Gränge är → Grängesberg bildat. Tätorten har vuxit fram kring kyrkan.

Granhammar gods, Västra Ryds sn, Bro hd, Uppland. (in) Grenhammar 1344. – I namnet, äldst omnämnt 1299, ingår som förled den bl.a. från Uppland kända dialektformen grän ’gran’. Ändringen till gran är äldst betygad genom belägget j Granhamar 1445. Efterleden är dialektordet hammar ’stenig höjd, stenbacke’.

Granhult by (f.d. sn), Nottebäcks sn, Uppvidinge hd, Småland. Granhult 1553. – Namnet, som ursprungligen betecknat en gård, innehåller trädbeteckningen gran och → hult.

Graninge sn, Ångermanland. Gräninge 1547 (avser byn Västergraninge). – Graninge har betecknat ett finntorp i Långsele socken, vid vilket ett järnbruk anlades 1673. Kring bruket uppstod en församling, som 1873 ble v annex under Långsele. Äldst har namnet avsett Graningesjön (Gräningen 1646), vars namn sannolikt är bildat till gran och betyder ’den av granskog omgivna sjön’. Skrivningarna med ä av by- och sjönamnet torde återge ett öppet uttal av a-ljudet.

Granö tätort, Degerfors sn, Västerbotten. Grenön 1539, Grannönn 1543. – Tätorten har vuxit fram ur en by. Förleden innehåller dialektformen grän ’gran’, vilket framgår både av äldre beläggformer, bl.a. den från 1539, och av dialektuttalet. Efterleden är ö. Namnet har ursprungligen syftat på en närbelägen ö i Umeälven, numera oftast kallad Ön, mera sällan Granön. I tätortsnamnet ändrades efterleden -ön till -ö 1979, medan -ön behållits i fastighetsregisternamnet.

Grava sn, Karlstads hd, Värmland. (j) Grawu 1359. – Sockennamnet, lånat från gårdarna Grava vid kyrkan, kan innehålla fsv. grava ’nedskärning’ med syftning på en nedskärning i terrängen eller grop för djurfångst. En annan, kanske troligare, möjlighet är att gårdnamnet är ett äldre namn på den förbiflytande Gravån, fsv. *Grava, en bildning till fsv. grava ’gräva’ med syftning på åns nedskurna lopp.

Gravarne till 1963 namn på → Kungshamn, f.d. fiskeläge, Sotenäs hd, Bohuslän. Grafwen 1746, Grafwenne 1748. – Namnet innehåller dativ singularis av ordet grav ’fördjupning i terrängen’, syftande på ortens läge mellan de påfallande höga bergsformationerna. Den nutida namnformen har anslutits till plurala ortnamn i bestämd form.

Gravendal samhälle, Säfsnäs sn, Dalarna. – Samhället har vuxit fram kring det järnbruk som grundades på 1720-talet av Hans Sebastian Grave och namngavs efter honom. Förledens form på -en- beror på mönster från tyskan. Efterleden dal är snarast schablonmässigt given efter mönster av herrgårdsnamn men är också sakligt motiverad, då bebyggelsen i huvudsak ligger i en sänka längs Sävälven.

Graversfors tätort, Kvillinge sn, Bråbo hd, Östergötland. – Namnet är givet efter Jacob Graver (1709–1779), ägare till ett manufakturverk och en masugn invid ett vattendrag på orten.

Grebbestad tätort, Tanums sn, hd, Bohuslän. (til) Grebystad 1746. – Förleden i namnet på detta gamla fiskeläge innehåller bynamnet Greby, äldre *Grjotby, bildat till fvn. grjót ’sten, stenig mark’, syftande på bautastenar vid byns gravfält, och → by ’gård; by’. Efterleden är stad ’båtplats’.

Grebo sn, tätort, Bankekinds hd, Östergötland. ecclesie Grepaboo 1354. – Socknen har troligen fått sitt namn från prästgården. Det innehåller i så fall → bo ’bostad, gård’. Förleden kan innehålla ett mansnamn fsv. *Grepe. Tätorten har vuxit fram vid kyrkan och fått sitt namn från socknen.

Greby by, Tanums sn, hd, Bohuslän → Grebbestad.

Grecken sjö, Nora sn, Nora, Hjulsjö hd, Västmanland → Grecksåsar.

Grecksåsar by, Nora sn, Nora, Hjulsjö hd, Västmanland. Grykkis aassa 1490-talet. – Namnet betyder ’åsarna vid sjön Grecken’. Sjöns namn (Greken 1692) är en parallell till Grycken vid → Grycksbo, men med annan ljudutveckling.

Grensholm gods, Vånga sn, Finspånga läns hd, Östergötland. Grenssholm 1512. – Ortnamnets förled innehåller genitiv av ättnamnet Gren. Efterleden → holm har schablonmässig prägel. Ett tidigare namn på gården var Ål (Aal 1321); det åsyftar sannolikt en långsträckt terrängformation på platsen (jfr → al).

Grevbäck sn, Kåkinds hd, Västergötland. Grutbec 1220- eller 1230-talet (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller gryt ’stenanhopning, stenig mark’ och bäck. Ett mindre, stenigt vattendrag rinner förbi sockenkyrkan. Sedan förleden genom ljudutvecklingen fått formen Gre- har namnet felaktigt anslutits till ordet greve.

Grevie sn, tätort, Bjäre hd, Skåne. (j) Græwia 1320-talet avskr. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller en böjningsform av ordet gravhög (jfr → hög); två bronsåldersgravar finns vid kyrkan. Tätorten, norr om kyrkbyn, har vuxit fram kring en järnvägsstation vid en 1885 öppnad bana.

Grevie, Mellan-, Västra, Östra sn, by, sn, Skåne → Mellan-Grevie och → Östra Grevie.

Grillby tätort, Villberga sn, Trögds hd, Uppland. (de) Grillaby 1318 (avser byn). – Namnet är övertaget från en by. Det innehåller i förleden en form av ett fornsvenskt *grȳtil (*grītil) ’hög av stenar’ o.d. Efterleden är → by ’gård; by’.

Grimeton sn, Himle hd, Halland. Grimetunæ, (de) Grymætún ca 1300 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått namn efter kyrkbyn. Förleden kan innehålla genitiv *Grimu av ett ånamn *Grima med oklar betydelse, avseende nuvarande Mjöavadsbäcken och Långebrokanalen nära kyrkbyn. Efterleden innehåller antingen tun ’inhägnat område, gårdsplats’ eller, ehuru mindre troligt, → tuna.

Grimmared sn, Marks hd, Västergötland. (j) Grimarydha soken 1435. – Namnet, som är lånat från kyrkbyn, tycks i förleden innehålla genitiv av ett mansnamn fsv. *Grime; efterleden är → ryd ’röjning’.

Grimslöv tätort, Skatelövs sn, Allbo hd, Småland. (j) Sundragriimsleff 1403. – Namnet, som äldst betecknat byn Grimslöv, innehåller i förleden genitiv av mansnamnet fsv. Grim. Efterleden är → löv. Formen från 1403 (vars förled är fsv. sundre ’söder-’) antyder att byn vid den tiden har varit uppdelad.

Grimstens härad hd, Närke. (j) Grymostens hæradhe 1385. – Ordet grima har i svenska dialekter betydelsen ’strimma, fläck’; fsv. grima är bl.a. känt i betydelsen ’(uthugget) gränsmärke (i träd)’. Grimstens härad har namn efter en sten med en »grima», Grimstenen på Sörbyhammaren i Sörby by i Viby socken. Den ljusgrå stenen utmärks av en svart spricka, i mitten utvidgad till en grop. Invid Grimstenen får häradet antas ha haft sin samlingsplats. Ett diplom 1453 är daterat j Viby sochn opa Grymsteens ting.

Grimstorp tätort, Norra Sandsjö sn, Västra hd, Småland. Grimestorp 1545, Grymstorp 1554. – Namnet, som äldst tillkom gården Grimstorp, innehåller genitiv av mansnamnet fsv. Grim och → torp ’nybygge’.

Grimsås tätort, Mossebo, Nittorps snr, Kinds hd, Västergötland. – Tätorten har vuxit fram kring en järnvägsstation, som öppnades för trafik 1902. Dess namn är givet efter den närbelägna gården Grimsås (Grimsås 1540) i Mossebo. Det innehåller genitiv av mansnamnet fsv. Grim och ås med syftning på en höjd vid gården.

Grinneröd sn, Inlands Fräkne hd, Bohuslän. (j) Gryndariodærs sokn 1388. – Någon gård eller by som ursprungligen burit namnet Grinneröd är inte känd. Förleden kan vara ett i de nordiska språken nu försvunnet *grind ’sand, grus’, syftande på jordmånen. Efterleden är fvn. rjóðr ’röjning’ (→ ryd).

Grinstad sn, Sundals hd, Dalsland. Grinstadha sokn 1413. – Socknen har fått sitt namn från en bebyggelse vid kyrkan. Det innehåller mansnamnet fsv. Grim och → sta(d).

Gripsholm slott, Mariefreds stad, Södermanland. Gripsholm 1381. – Slottet, beläget på en holme (→ holm) i Mälaren, har fått namnleden Grips- efter drotsen Bo Jonssons vapenbild, griphuvudet. I ett brev utfärdat 1380 eller 1379 omtalas godset som Næsboholm; Näsboholm ’Näsbybornas holme’ (→ holm) har sannolikt ursprungligen varit namnet på den holme där Gripsholms slott vid denna tid uppfördes. Bebyggelsen Näsby var belägen på norra delen av det näs som skjuter ut i Gripsholmsviken strax väster om Gripsholm.

Grisslan fiskeläge, Själevads sn, Ångermanland. GrijsLand 1714, Grislan 1720. – Namnet har föreslagits innehålla ett *grytla, bildat till gryt ’stenanhopning, stenig mark’, syftande på stenig terräng vid fiskeläget.

Grisslehamn tätort, Väddö sn, Väddö, Häverö skg, Uppland. – Namnets förled innehåller fågelbeteckningen grissla. Det har ursprungligen avsett hamnen vid Gamla Grisslehamn, belägen ca 15 km söder om det nuvarande samhället. Fram till mitten av 1700-talet var denna plats överfartsort till Åland. På grund av att hamnen grundats upp, flyttades då trafiken till nuvarande Grisslehamn, varvid alltså även namnet följde med.

Grolanda sn, Vilske hd, Västergötland. (j) Grolandesokn 1397. – Socknen har troligen fått sitt namn från en bebyggelse vid kyrkan. Det plurala (se inl. 3.3.1) ortnamnet innehåller troligen ett ord *groland ’äng med rik gräsväxt’ eller möjligen ’grönskande äng’.

Grosken sjö, Grovare sn, Ås hd, Västergötland → Grovare.

Grovare sn, Ås hd, Västergötland. (j) Growarom 1386. – Socknen har troligen fått sitt namn från en bebyggelse vid kyrkan. Namnets förled innehåller måhända ett äldre namn, fsv. *Gro(e), på sjön Grosken, sammanhängande med verbet gro ’växa’ och åsyftande benägenhet att översvämma. Efterleden kan innehålla ett fornsvenskt *vara ’höglänt markområde; grusmark’ e.d. Den gamla sockenkyrkan låg nära sjön Grosken, vid vilken det finns höjder.

Grude sn, Gäsene hd, Västergötland. Ecclesiam Grodha 1364. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det antas kunna innehålla ett med grus besläktat ord, fsv. *grodha ’krossgrus’ e.d. Kyrkbyn ligger på en grusås.

Grums kn, samt sn och tätort, Grums hd, Värmland. (de) Gromshæret 1331. – Kommunen har fått namn efter tätorten Grums, som har vuxit fram kring kyrkan och den 1875 öppnade järnvägsstationen och fått namn efter socknen. Den grunda innersta delen av Grumsfjorden och det tidigare sanka området däromkring, väster och nordväst om sockenkyrkan, kan ursprungligen ha burit namnet *Grom. Detta kan hänga samman med dialektordet grom ’slipavfall; grummel; kaffesump’, i äldre nysvenska med betydelsen ’drägg, slam, gyttja’. Sockennamnet, ursprungligen med efterleden → härad i betydelsen ’bygd’, skulle då betyda ’bygden kring Grom’. Till tätorten Grums räknas också industriorten → Slottsbron.

Grums härad hd, Värmland. Gromshærad 1300-talets slut. – Häradsnamnet återgår på det bygdenamn, fsv. Gromshæradh, som också möter som sockennamn (→ Grums).

Grundkallen fyrtorn i Bottenhavet, Gräsö sn, Frösåkers hd, Uppland. – Fyrtornet är beläget i närheten av grundområdet Grundkallegrund, lokalt kallat Grundkallarna. I efterleden ingår möjligen det bl.a. från Upplandskusten kända dialektordet (land)kalle ’isbildning vid strand’, från finlandssvenska dialekter känt i betydelsen ’grund till havs (där det brukar bildas vallar av drivis)’.

Grundrämmen sjö, Malungs sn, Dalarna → Rämmen.

Grundsjön vattenmagasin, Hede sn, Härjedalen. Grundsiön 1645 (avser Övre Grundsjön). – Före inrättandet av vattenmagasinet fanns här två sjöar, Nedre och Övre Grundsjön. Förleden i namnet kan vara adjektivet grund ’föga djup’ eller substantivet grund ’undervattensgrund’. Sjöns sydsamiska namn Kråananjaevrie, med efterleden jaevrie ’sjö’, återgår troligen på det svenska namnet.

Grundsunda sn, Ångermanland. (De) Grundasund 1344. – Namnet betyder ’det grunda sundet’. Möjligen har det från början betecknat den vid byn Fanbyn belägna å som rinner från en sjö nära kyrkan och långt tillbaka kan ha utgjort ett sund. Ändelsen -a är ett senare tillägg (jfr inl. 3.3.1).

Grunnan fiskeläge vid den innersta delen av Mjällomviken, Vibyggerå sn, Ångermanland. – Namnet innehåller bestämd form singularis av det ångermanländska dialektordet grunne ’uppgrundning’.

Grycken sjö, Stora Kopparbergs sn, Dalarna → Grycksbo.

Grycksbo tätort, Stora Kopparbergs sn, Dalarna. (j) Grykkisbodhom 1386. – Namnets efterled är pluralis av → bod med syftning på fäbodar. Förleden innehåller genitiv av en äldre form av sjönamnet Grycken ’den »grytiga», dvs. den steniga (sjön)’, bildat till gryt ’stenanhopning, stenig mark’.

Gryt sn, Östra Göinge hd, Skåne. (i) Gryth 1403 sen avskr. – Sockennamnet, som lånats från kyrkbyn, innehåller fda. *gryt ’sten’, här i betydelsen ’stenig mark’.

Gryt sn, Daga hd, Södermanland. (de) Grutum 1280- eller 1290-talet? – Socknen har fått namn från kyrkbyn. Det innehåller gryt eller möjligen fsv. *gryta i betydelsen ’stenanhopning, stenig mark’.

Gryt sn, tätort, Hammarkinds hd, Östergötland. (j) Gryto sokn 1378. – Sockennamnet återgår på ett fornsvenskt Gryta som en gång tjänstgjort som önamn. Det är bildat till gryt i betydelsen ’stenanhopning, stenig mark’. Sockenkyrkan ligger på en bergig halvö, tidigare ö, som kallats Kyrkön. Tätorten har vuxit fram vid kyrkan.

Gryta sn, Hagunda hd, Uppland. (in) Grytum 1292 (avser byn). – Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Detta innehåller gryt i betydelsen ’stenanhopning, stenig mark’ och syftar på den synnerligen blockrika moränmarken på platsen.

Grytan f.d. artilleriskjutfält, by, Brunflo sn, Jämtland. Grytenæ ca 1400. – Skjutfältet anlades 1893 på utmark till byn Grytan. Bynamnet är en ursprunglig sammansättning av gryt ’stenanhopning, stenig mark’ och → vin ’betesmark; äng’.

Gryteryd sn, Västbo hd, Småland. (in) Grytorydh 1337. – Socknen har fått namn efter kyrkbyn. Det innehåller i förleden genitiv singularis av ett fornsvenskt *gryta ’stenig mark’, en bildning till gryt ’sten’. Efterleden är → ryd ’röjning’. Kring byn och kyrkan finns röjnings- och odlingsrösen.

Grytgöl tätort, Hällestads sn, Finspånga läns hd, Östergötland. – Ett stångjärnsbruk anlades i byn Grytgöl (Grytagyl 1410) på 1600-talet. Ortnamnet innehåller göl ’tjärn, göl’ med syftning på den intilliggande lilla sjön Grytgölen. Dess namn innehåller gryt ’stenanhopning, stenig mark’, men det är möjligt att namnet direkt eller indirekt har bildats till den närbelägna sjön Grytens namn.

Grythyttan sn, tätort, Grythytte, Hällefors hd, Västmanland. Grythehytta ca 1539. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som har antagits innehålla gryta ’järngryta’. Efterleden är hytta ’smältugn för metallframställning’. Ursprungligen torde namnet, ’hyttan där man tillverkar järngrytor’, ha avsett själva hyttan.

Grytnäs sn, Folkare hd, Dalarna. (ii) Grytones 1353 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet är övertaget från Kyrkbyn, som ända in i vår tid också har kallats för Grytnäs(byn). I förleden ingår säkerligen ett till gryt ’sten’ bildat ånamn *Gryta med syftning på den steniga Grytnäsån. Efterleden bör ha avsett ett näs vid ån i närheten av Kyrkbyn, snarast det som bildas av den skarpa åkröken öster om kyrkan.

Gryvlan å, Älvdalens sn, Dalarna → Grövelsjön.

Gråbo tätort, Stora Lundby sn, Vättle hd, Västergötland. – Stationen och tätorten har vuxit fram kring en järnvägsstation vid en bandel öppnad för trafik 1899. Dess namn är givet efter den närliggande gården Gråbo (Grobo 1550). Ortnamnet kan innehålla en motsvarighet till kvinnonamnet fvn. Gróa eller ett mans(bi)namn bildat till adjektivet grå. Efterleden innehåller → bo ’bostad, gård’ eller → bod.

Gråborg fornborg, Algutsrums sn, hd, Öland. Grå Borg 1827. – Namnet är sammansatt av adjektivet grå och borg ’befästning’. Förledens grå kan syfta på stenmurarnas färg eller ha den från dialekterna välkända betydelsen ’gammal’. I det senare fallet ska namnet förstås som ’den gamla borgen’. Ett äldre namn på borgen var troligen Backaborg (Bakkaborgh mitten av 1400-talet) där förleden syftar på höjdsträckningen Borg backe. Efter borgen har också den intilliggande byn Borg (i Borgh 1371) fått namn.

Gråmanstorp by, del av Klippans kn (f.d. sn, Norra Åsbo hd) Skåne. Grymelstørp 1378 avskr. (avser kyrkbyn). – Förleden i sockennamnet, givet efter kyrkbyn, är troligen genitiv av mansnamnet fda. Grimulf. Efterleden är → torp ’nybygge’. Med utgångspunkt i den i dialekten utvecklade formen »Grommestorp» ombildades namnet i skrift under första hälften av 1600-talet till Gråmanstorp. Socknen uppgick 1945 i → Klippan.

Gråträsk kapellby, Piteå sn, Norrbotten. – Byn har övertagit namnet från den intilliggande sjön Gråträsket (sjönamnet äldst belagt 1553, bynamnet 1562). Förleden är adjektivet grå, s narast med syftning på vattnets färg, efterleden träsk ’(större) sjö’.

Gräfsnäs tätort, gods, Erska sn, Bjärke hd, Västergötland. Gräffznäs 1551. – Gräfsnäs järnvägsstation anlades vid en 1899 öppnad bandel. Den där framvuxna tätorten har fått sitt namn från Gräfsnäs säteri. Namnets efterled åsyftar det näs i sjön Anten där Gräfsnäs slottsruin ligger. Förleden kan innehålla ett fornsvenskt *græft eller *græv ’grävd fördjupning, grav’. Ett tidigare än Gräfsnäs belagt 1500-talsnamn på egendomen är Loholm, en utvidgning med → holm av det fornsvenska Lo (Loo 1458). Lo betyder troligen ’lågt liggande äng’ eller ’glänta, öppen plats’ e.d.

Grängesberg förs., tätort, Grangärde sn, Dalarna. – Församlingen tillkom 1904 efter att tidigare ha ingått i det år 1892 utbrutna Grängesberg-Hörkens kapellag i Ljusnarsbergs socken i Västmanland och Grangärde socken. Namnet Grängesberg, äldst belagt 1685, är övertaget från ett gruvområde. I förleden ingår Gränge, en äldre form av sockennamnet → Grangärde. Efterleden är berg ’bergverk, gruvfält’.

Gränna stad, Småland. (jn) Grænnum 1250. – Staden är belägen på ägorna till den nu försvunna byn Husaby mellan sockenkyrkan och Vättern. Namnet har äldst varit ett bygdenamn och innehåller pluralis av ett ord fsv. *grænne ’grannelag, bygd’, betecknande den långsmala, avgränsade bygden mellan Vättern och den höga förkastningsbranten i öster.

Gränome by, Stavby sn, Olands hd, Uppland → hem.

Gränsö herrgård, ö, Västerviks stad, Småland. Gransö 1544, Gränsöö 1560. – Förleden innehåller genitiv av gran eller biformen gräne, här med kollektiv betydelse och syftande på riklig granskog på öns södra delar.

Gränum tätort, by, Jämshögs sn, Listers hd, Blekinge. (j) Grænnium 1417. – Namnet innehåller troligen dativ pluralis av ett forndanskt *græn ’gran’. Tätorten Gränum, söder om den gamla byn, har vuxit fram kring en järnvägsstation vid en bana öppnad 1886. Som poststation bar samhället namnet Gränumsby från 1947 till början av 1970-talet.

Gräsgård sn, Gräsgårds hd, Öland. (iuxta) Gresgard 1279. – Sockennamnet är sammansatt av gräs och ordet gård, det senare troligen i en äldre betydelse ’inhägnad; inhägnat område’ o.d., jfr också fsv. græsgardher ’örtagård, trädgård’. Namnet kan ursprungligen ha avsett den berömda fornborgen Eketorp som i sin sista fas var i bruk fram emot 1200-talets mitt. För detta talar formuleringen i två medeltida brev från 1279, där kyrkorna i Ottenby (nu Ås) och Södra Möckleby omtalas ligga iuxta Gresgard ’vid Gräsgård’ och inte iuxta ecclesie Gresgard ’vid Gräsgårds kyrka’, som man hade väntat sig om det var kyrkan som avsågs. Det skulle i så fall kunna röra sig om ett ursprungligt ägonamn, tillkommet under borgens ödeperiod under sen järnålder och syftande på rik gräsvegetation på de bördiga kulturlagren innanför borgmurarna. Namnet Eketorp på fornborgen är känt från 1600-talet och givet efter byn närmast söder om anläggningen.

Gräsgårds härad hd, Öland. (i ...) Græsgardha hæradz 1423, Græsgaardz hærat 1447. – Häradet har namn efter sin tingsplats, som kan ha legat i Eketorps fornborg (→ Gräsgård). Häradsnamnet får då antas syfta på en tingsplats, benämnd Gräsgård. Det äldsta belägget på häradsnamnet synes innehålla genitiv av en till tingsplatsnamnet bildad inbyggarbeteckning *græsgardhar, syftande på dem som samlades till ting vid Gräsgård.

Gräsmark sn, Fryksdals hd, Värmland. – Socknen blev kapellförsamling under Sunne socken 1751 (ett kapell hade dock funnits sedan mitten av 1600-talet) och egen församling 1791. Namnet är troligen ett äldre namn på de gräsrika områdena kring sjöarna Övre Rottnen och Grässjön, norr om sockenkyrkan, där byn Gräsmarken (Gresmarcke 1564) ligger.

Grästorp tätort, Tengene sn, Viste hd, Västergötland. – Tätorten, vars järnvägsstation öppnades 1866, har fått sitt namn från byn Grästorp (Grettiistorp 1485) på platsen. Namnet innehåller genitiv av ett mot fvn. Grettir svarande fornsvenskt mansnamn och → torp ’nybygge’.

Gräsö ö och sn, Frösåkers hd, Uppland. (j) Græsø 1490. – Namnet ska troligen förstås som ’den gräsrika ön’. Det torde ursprungligen ha syftat på en mindre ö där Gräsö herrgård nu är belägen.

Gräve sn, Örebro hd, Närke. (De) Grauu 1314?., Curiam meam [’min gård’] Græwa 1326. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Det innehåller en böjningsform gravu av fsv. grava ’grav’, här troligen i betydelsen ’fångstgrop’. Övergången a > ä är föranledd av den efterföljande stavelsens u.

Grödby tätort, Sorunda sn, Sotholms hd, Södermanland. (i) Grodhby 1409. – Samhället har namn efter byn Grödby. I förleden kan detta namn innehålla ett ånamn *Grodh(a) ’den svällande, översvämmande’ syftande på ån mellan Lövsjön och Muskan. Namnformen Grödby etableras på 1600-talet, kanske under inflytande från det närbelägna → Grödinge, som vid samma tid ersätter ett äldre Grodinge (Grodunge). Efterleden är → by ’gård; by’.

Grödinge sn, Svartlösa hd, Södermanland. (de) Grodungy 1300. – Till grund för sockennamnet ligger troligen ett ånamn *Grodh(a) ’den svällande, översvämmande’, sannolikt ett äldre namn på Norgaån. Till detta namn har bildats en inbyggarbeteckning *grodhungar ’de som bor vid ån *Grodh(a)’ (→ -inge) och därav ett bygdenamn avseende området kring ån. Redan före sockenbildningen torde namnet ha fått en vidare syftning, och det har därför kommit att bli namn på socknen som omfattar ett betydligt större område än Norgaåns dalgång. Namnet ändrades på 1600-talet till Grödinge, vilket sannolikt ska betraktas som en uppsnyggning av det till lustigheter inbjudande Grodunge.

Grönahög sn, Kinds hd, Västergötland. Grønahøgx sokn 1366. – Sockennamnet är lånat från en bebyggelse vid kyrkan. Det betyder ’den gröna (eller grönskande) högen (höjden)’. Kyrkan ligger i kuperad terräng.

Gröna Lund nöjespark, Djurgården, Stockholms stad. – Namnet avsåg på 1700-talet ett traktörsställe, känt bl.a. från Bellmans diktning. Detta låg invid den enda trädgården som fanns i Djurgårdsstaden, vilket har föranlett namnet. Kanske växte här höga och lummiga träd.

Grönbo f.d. bruk, Fellingsbro sn, hd, Västmanland. Grönbo 1655. – Bruksnamnet torde vara bildat till sjönamnet Gröningen, som är en bildning till färgadjektivet grön. Efterleden -bo är möjligen given efter andra ortnamn på -bo (→ bod).

Grönby sn, Vemmenhögs hd, Skåne. (pro [’för’]) Gryndby 1313 avskr. (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn, innehåller i förleden antingen grind, här kanske i betydelsen ’kreatursfålla’, eller fda. *grind ’grus’; ombildningen i anslutning till adjektivet grön har skett i sen tid. Efterleden är → by ’gård; by’.

Grönhögen samhälle, Ventlinge sn, Gräsgårds hd, Öland. Grönehögz hampn 1646. – Namnet avser från början en större gravhög (→ hög) invid hamnen. Förleden syftar på dess gröna färg (på grund av vegetationen).

Gröningen sjö, Fellingsbro sn, hd, Västmanland → Grönbo.

Grönsö gods, Kungs-Husby sn, Trögds hd, Uppland. (in) Grunsø 1309 (avser en ö). – Huvudgården i godskomplexet är belägen på ön Grönsö i Mälaren. Förleden i namnet är oklar ; närmast till hands ligger det att anta att den utgörs av substantivet grund. Den nuvarande stavningen med ö i förleden kan föras tillbaka till mitten av 1400-talet (pa Grøønsøø 1457 om ön).

Grötlingbo sn, Gotland. Grotlingabo 1300-talet avskr. – Förleden innehåller en forngutnisk inbyggarbeteckning grautlingar, som kan förstås på olika sätt. Det kan röra sig om en bildning med -ling (→ -inge) till ett forngutniskt *graut ’stenig mark’ e.d. Alternativt kan dock ett sammansatt ord eller ortnamn *grautling/Grautling ligga till grund. Ett sådant ord eller namn skulle då vara sammansatt av nämnda *graut och ett forngutniskt *ling ’ljung, ris’, ’ljungbevuxen mark’ e.d. Det sistnämnda ingår i namnet Lingen avseende ett skogsområde i socknen. Efterleden är → bo ’bygd’.

Gröv gårdnamn, Härjedalen → Evagraven.

Grövelsjön sjö, Idre sn, Dalarna. – Sjön, som delvis ligger i Norge, är troligast namngiven efter sin utloppså. Dess namn Grövlan kan liksom ånamnet Gryvlan i Älvdalens socken och flera norska namn vara bildat till ett ord som i norska dialekter uppträder i formen gruvl och betyder ’grovt grus; samling av stora stenar, stenigt ställe’.

Grövlan å, Idre sn, Dalarna → Grövelsjön.

Gualöv sn, tätort, Villands hd, Skåne. (de) Guthælef 1347 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller mansnamnet fda. Guthi och → löv. Tätorten, strax öster om den gamla kyrkbyn, har vuxit fram kring en 1874 öppnad järnvägsstation.

Gubbängen stadsdel, Stockholms stad. – Namnet är givet efter gården Gubbängen (Gubenge 1627), ursprungligen ett torp under Älvsjö. Torpet uppges 1744 ligga vid »Elfsiö Herregård Äng», och möjligen kan det röra sig om en skämtsam namnbildning, då ängen ägdes av en herreman, en »gubbe».

Gudhem sn, tätort, Gudhems hd, Västergötland. (in) Gudhem 1170-talet? (avser Gudhems kloster). – Sockennamnet härrör från kyrkbyn, där ett kloster anlades under senare hälften av 1100-talet. Namnet Gudhem med varianter, Gudum m.fl., förekommer sammanlagt elva gånger i Danmark, Norge och Sverige. Namnen kan därför säkerligen återföras på ett ord sammansatt av gud med syftning på hedniska gudar och hem i betydelsen ’hemvist’ (jfr → hem). Gudhem kan återges med ’plats där gudarna uppehåller sig och ägnas särskild dyrkan’. Tätorten har vuxit fram vid en vägkorsning ett stycke söder om sockenkyrkan, i anslutning till Gudhems kungsgård.

Gudhems härad hd, Västergötland. Guðems haræd 1200-talets slut. – Häradet har namn efter kyrkbyn i socknen → Gudhem.

Gudingen fjärd, Lofta, Loftahammars snr, Norra Tjusts hd, Småland. Gudingen 1600-talet. – Namnet kan vara en förkortning av den parallella formen Gudingefjärden. Förleden i detta senare namn är säkerligen guding ’ejderhane’.

Gudings gårdar, Vallstena sn, Gotland → Gudingsåkrarna.

Gudingsåkrarna åkrar och plats för Gotlands största offerfynd, Vallstena sn, Gotland. – Fyndet består av omkring 500 vapen, främst från 800–900-talet e.Kr. Åkrarna har tidigare hört till gården Lilla Gudings, tillsammans med gården Stora Gudings kallad Gudings (Gudings 1523). Innebörden av detta namn är oviss.

Gudmundrå sn, Ångermanland. (de) Gudmundaradh 1344. – Efterleden -rå återgår på fsv. radh ’bygd’ (→ härad). Förleden är mansnamnet Gudmund. Namnet, som alltså betyder ’bygden som har Gudmund till ledare’, är ett av de få bygdenamn som har ett personnamn som förled.

Gudmundtorp sn, Frosta hd, Skåne. (in) parochia Gutmundathorp 1300-talets början. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn, innehåller mansnamnet Gudmund och → torp ’nybygge’.

Gudsberga f.d. cistercienskloster, Husby sn, Dalarna. – Klostret, också kallat Husby kloster, grundades 1486 vid den nu försvunna gården Riddarhyttan och upphörde 1538. Av klostret finns i dag bar a lämningar kvar. Den nuvarande bebyggelsen på platsen heter Kloster, i äldre belägg och ännu i dag i genuint språk Klostret (Clöstredt 1535). Namnet Gudsberga, äldst Gudsberg, tycks ha valts av abbotarna vid klostren i Alvastra i Östergötland och Julita i Sörmland. Förleden är genitiv av Gud. Efterleden berg är troligast schablonmässigt given, må vara att klostrets läge i en dalgång mellan två närliggande berg kan ha verkat inspirerande.

Guldheden stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. Gullheden 1782. – Namnet torde ursprungligen ha avsett en ägomark under byn Krokslätt, senare även en mindre bebyggelse. Det är sammansatt av gull ’guld’ och hed, här i betydelsen ’öppen slät mark’ o.d. Innebörden av namnet är oviss, men det är möjligt att förleden ska uppfattas som berömmande.

Guldrupe sn, Gotland. Gudurpi 1300-talet avskr. – Senare leden är → torp ’nybygge’. Förledens ursprung är oklart.

Guldsmedshyttan samhälle, Lindes sn, Lindes, Ramsbergs hd, Västmanland. Gwlsmedz hytte 1470-talet. – Namnet, som ursprungligen betecknat en hytta, är bildat till guldsmed, kanske i funktion som mansbinamn, och hytta ’smältugn för metallframställning’.

Gullabo sn, Södra Möre hd, Småland. Gwllebode 1536 (avser en gård). – Socknen, som bildades 1870 genom utbrytning från Torsås, har namn efter gården Gullabo. Det innehåller i förleden mansnamnet fsv. Gulle och i efterleden pluralis av → bod.

Gullaskruv samhälle, Hälleberga sn, Uppvidinge hd, Småland. Gullaskrvff 1539 (avser en by). – Samhället är framvuxet kring Gullaskruvs glasbruk, i drift 1893–1983. Glasbruket övertog namnet från säteriet Gullaskruv 5–6 km i sydöst. Namnglidningen från säteriet till bruket förklaras enklast av att brukets grundare Axel Emil Lewenhaupt var bosatt på Gullaskruvs säteri. Förleden i Gullaskruv är fornsvensk genitiv av mansnamnet Gulle. Efterleden innehåller ordet skruv, i dialekterna bl.a. med betydelsen ’strut’, här med oviss syftning. Det har bl.a. satts i samband med medeltidens järnhantering, kanske som benämning på något slags smältugn.

Gullbergs härad hd, Östergötland. (i) Gulbærxhæreth 1353. – Häradet har namn efter tingsplatsen Gullberg, betygad som sådan under medeltiden. Härmed avses Gullbergshögen i Vreta klosters socken strax öster om Vreta klosters kyrka, en kulle som kan ha hyst fornlämningar och uppenbarligen varit utsatt för skattsökning. Till Gullbergshögen är knutna sägner om guldskatter, som dock kan vara sekundära till namnet. Vad Gull- i Gullberg i så fall syftar på kan inte säkert avgöras. Det kan vara allmänt berömmande, avseende den bördiga jorden runt kullen, eller syfta på gul växtlighet; det har vuxit rikligt med gullvivor på kullen.

Gullbrandstorp tätort, Harplinge sn, Halmstads hd, Halland. (i) Gulbranstrop 1501. – Tätortsnamnet utgår från ett bynamn, vars förled innehåller mansnamnet fda. Guthbrand, antingen i denna ursprungligare form eller också i en yngre form Gullbrand. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Gullbranna tätort, Eldsberga sn, Tönnersjö hd, Halland. (j) Guldbrynde 1408 avskr., Gulbrönde 1570-talet. – Tätorten har i sen tid vuxit fram i anslutning till byn Gullbranna. Förleden tycks vara gull ’guld’ med oviss syftning. Att efterleden troligen innehåller en form av brunn (i dialekten brönn), här med betydelsen ’göl; källa’, antyds av både dialektuttalet »Gullbrönna» och äldre skriftformer.

Gullered sn, Redvägs hd, Västergötland. Gullered sogen 1540. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller genitiv av mansnamnet fsv. Gulle och i efterleden → ryd ’röjning’.

Gulleråsen tätort, Boda sn, Dalarna. – Namnet, känt från 1530-talet, har ursprungligen syftat på den ås som tätorten ligger på. Förleden innehåller sannolikt en dialektal genitivform av ett från bl.a. denna by känt kvinnonamn Gulla.

Gullholmen sn, ö, f.d. fiskeläge, Orusts västra hd, Bohuslän. Guldholmen 1585. – Socknen har fått sitt namn efter ön Gullholmen. Förleden, som är omdiskuterad, har bl.a. föreslagits innehålla ordet guld, troligen syftande på förekomst av glimmer e.d. Efterleden är holme.

Gullmarn havsvik, Bohuslän.Goðmarr tidigare delen av 1300-talet, Gulmarn, -maren, Guldmaren senare delen av 1500-talet. – Namnet, som ibland skrivs Gullmarsfjorden, innehåller fvn. goð ’(hednisk) gud’, med övergång ð (= dh) till l, och fvn. mar ’hav’. Havsviken har alltså på något sätt förknippats med högre makter. Efterleden fjord är ett senare tillägg.

Gullringen tätort, Södra Vi sn, Sevede hd, Småland. – Namnet har ursprungligen avsett ett kärr längs Vervelån. Som sjönamn förekommer Gullringen ’Guldringen’ på fler a platser i landet. Det rör sig troligen om s.k. noanamn, dvs. insmickrande namn, som har ersatt äldre, tabubelagda namnformer. Vilken den äldre formen har varit i detta fall är inte känt. Jfr → Gullspångsälven.

Gullspång tätort, Amnehärads sn, Vadsbo hd, Västergötland. – År 1685 omtalas en såg i Gullspång, och på 1820-talet anlades ett järnbruk där. Ortnamnet har uppfattats som ett insmickrande namn på Gullspångsälven (Gulspång 1560) med innebörden ’guldsmycke’. Namnet Gullspång har dock även ansetts åsyfta en spång till en holme (Gullstenen) i älven. – Ett äldre namn på Gullspångsälven är Amn (Ampn 1249 avskr.). Det har givit upphov till sockennamnet → Amnehärad.

Gullspångsälven vattendrag, Amnehärads sn, Vadsbo hd, Västergötland → Gullspång.

Gullåkra by, Brågarps sn, Bara hd, Skåne → Uppåkra.

Gullänget stadsdel, Örnsköldsviks stad, Själevads sn, Ångermanland. Guldänget 1804. – Namnets förled innehåller sannolikt ordet guld med berömmande innebörd. Efterleden är dialektordet änge ’ängsmark’.

Gumboda by, Nysätra sn, Västerbotten. (j) Gwnbode 1498. – Namnet innehåller möjligen som förled genitiv fsv. Gumma av det från Norrland kända mansnamnet Gumme, en kortform av i första hand Gudmund. I efterleden ingår pluralis av → bod. På den intilliggande Gumbodaheden (hed ’torr, tallskogsbevuxen mark’) hade de västerbottniska soldaterna sin mötesplats, Gumboda hed, från mitten av 1600-talet till 1898.

Gumbodaheden skogsområde, Nysätra sn, Västerbotten → Gumboda.

Gumlösa sn, Västra Göinge hd, Skåne. Gumløsæ 1372. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller i efterleden → lösa ’glänta; äng’. Förleden är möjligen mansnamnet Gumme (av Gudmund).

Gumlösa gods, Teda sn, Åsunda hd, Uppland → lösa.

Gunbyle by, Hökhuvuds sn, Frösåkers hd, Uppland → böle.

Gunnamåla by, Älmeboda sn, Konga hd, Småland → måla.

Gunnared stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. – Stadsdelen har fått namn efter byn Gunnared (Gunnaryd 1545). Namnet innehåller det fornsvenska mansnamnet Gunne och → ryd ’röjning’, som senare i skrift utvecklats till -red.

Gunnarn tätort, Stensele sn, Lappland. – Namnet infördes som poststationsnamn 1897, eftersom byns äldre namn Bastuträsk (Badstuträsk 1833) redan var upptaget som poststationsnamn av → Bastuträsk i Norsjö socken i Västerbotten. Det är sannolikt givet efter de närbelägna sjöarna Övre och Nedre Gunnarsjön, äldre Gunnarn, som avvattnas av Gunnarbäcken. Sjönamnet är en försvenskning av umesam. Gunnare, som är en sammandragen form av en okänd förled och efterleden jávrrie ’sjö’. Tätortens umesamiska namn Viertá innehåller sannolikt vierdav ’sluttning, som är sned i förhållande till färdriktningen’.

Gunnarp sn, Faurås hd, Halland. ecclesie Gunnathorp 1330-talet. – Namnets förled innehåller genitiv av mansnamnet fda. Gunni, efterleden är → torp ’nybygge’.

Gunnarsbyn tätort, Råneå sn, Norrbotten. – Namnet, äldst belagt först 1876, är bildat till gårdnamnet Gunnars, vari ingår mansnamnet Gunnar.

Gunnarsjö sn, Marks hd, Västergötland. (y) Gwnnersrydh 1530 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet är övertaget från kyrkbyn. I förleden ingår genitiv av mansnamnet Gunnar, efterleden är → ryd ’röjning’. Omtolkningen till -sjö uppträder redan i början av 1600-talet.

Gunnarskog sn, tätort, Jösse hd, Värmland. Gwnderskog soken 1503. – Sockennamnet betyder ’skogsområdet kring sjön Gunnern’. Innebörden av sjönamnet Gunnern (Siön Gunnaren 1702) är dunkel. Tätorten består av bebyggelsen kring kyrkan, Stommen och Södra Backa.

Gunnarsnäs sn, Nordals hd, Dalsland. Gunnarssnäss soken 1531, Gundersnes 1540. – Socknen har fått sitt namn från en bebyggelse vid kyrkan. Det innehåller genitiv av mansnamnet Gunnar och ordet näs. Kyrkan ligger norr om ett markerat näs i sjön Kolungen.

Gunnarstorp tätort, Bjuvs sn, Luggude hd, Skåne. – Tätorten, som har vuxit fram kring en järnvägsstation öppnad 1875, har sitt namn efter det öster därom belägna godset → Vrams Gunnarstorp.

Gunnebo tätort, Gladhammars sn, Södra Tjusts hd, Småland. (j) Gunnabodhom 1383. – Namnet, som övertagits från en gård, innehåller i förleden genitiv av mansnamnet fsv. Gunne, och i efterleden pluralis av → bod.

Gunnern sjö, Gunnarskogs sn, Jösse hd, Värmland → Gunnarskog.

Gunnilbo sn, Skinnskattebergs hd, Västmanland. (i) Gunillabodhom 1403 sen avskr. (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn (nu kallad Gunnilboby), innehåller kvinnonamnet Gunhild och pluralis av → bod.

Gunsta tätort, Funbo sn, Rasbo hd, Uppland. Gunzsta 1375. – Namnet, som har övertagits från en by, har i förleden antagits innehålla antingen mansnamnet fsv. Gunne eller kvinnonamnet fsv. Gunna. Efterleden är → sta(d).

Gusselby tätort, Lindes sn, Lindes, Ramsbergs hd, Västmanland. Gwsszaleby 1539. – Namnet, som ursprungligen avsett en by, har som efterled → by ’gård; by’. Förleden är oklar.

Gussjön två sjöar (Norra och Södra Gussjön), Ludvika sn, Dalarna → Sörvik.

Gussnava by, Skårby sn, Ljunits hd, Skåne. kuþis snaba ca 1000 (med runor, dvs. Guthissnapa). – Namnet är sammansatt av genitiv av mansnamnet fda. Guthir och dialektordet snabe (fda. snapi) i en ursprunglig betydelse ’kilformigt stycke mark’.

Gustafs sn, Dalarna. – Sockennamnet är övertaget från en år 1777 i Stora Tuna socken tillkommen församling. Församlingsnamnet skapades för att hedra den dåvarande kungen, Gustav III. Församlingen hade föregåtts av det på 1630-talet bildade Enbacka kapellag. Enbacka, nu ett bynamn, innehåller trädbeteckningen en och backe, det senare med syftning på den höjd där kapellet byggdes.

Gustav Adolf sn, Villands hd, Skåne. – Socknen bar tidigare samma namn som kyrkbyn Viby (i Vigby 1401). Detta är sammansatt av vik, med syftning på läget vid en nu uppgrundad vik av Hammarsjön, och → by ’gård; by’. Sockennamnet ändrades till Gustav Adolf 1778 i samband med att kronprins Gustav Adolf (sedermera Gustav IV Adolf) döptes. Tätorten Viby, nordväst om kyrkbyn, har vuxit fram kring den 1886 öppnade järnvägsstationen och har från 1945 också kallats Skånes Viby.

Gustav Adolf sn, Älvdals hd, Värmland. – Gustav Adolfs kapellförsamling bildades 1765 av hemman inom Ekshärads och Norra Råda socknar tillhörande Uddeholmsbolaget. Namnet gavs 1791 efter dåvarande kronprinsen, sedermera Gustav IV Adolf. Den lokala namnformen av sockennamnet är Gustava (med betoning på andra stavelsen).

Gustav Adolf sn, Vartofta hd, Västergötland. – Socknen har brutits ut ur Habo socken. Den förekommer i jordeboken första gången år 1783. Namnet gavs för att hedra den dåvarande kronprinsen, sedermera konung Gustav IV Adolf.

Gustavsberg tätort, Värmdö skg, Uppland. – Tätorten har sitt namn närmast efter Gustavsbergs porslinsfabrik, grundad 1827. Fabriken har i sin tur övertagit namnet från ett på 1600-talet anlagt säteri, namngivet efter dess innehavare friherre Gustav Oxenstierna.

Gustavsbro bro över Gavleån, Gävle stad, Gästrikland → Gävle.

Gusum tätort, Ringarums sn, Hammarkinds hd, Östergötland. – Tätorten har fått sitt namn från godset och bruket Gusum (Gudhisrum 1415). Namnet innehåller genitiv av mansnamnet fsv. Gudhir och → rum ’öppen plats’.

Guvtjávrre sjö, Jokkmokks sn, Lappland. – Det lulesamiska namnet, med försvenskad stavning Kutjaure, är en sammandragen form av guvttja ’öring’ och jávrre ’sjö’.

Gyljen tätort, Överkalix sn, Norrbotten. – Tätortsnamnet är övertaget från en del av byn Vännäs och innehåller ett ord *gylja ’utvidgning av en å’, här sannolikt med syftning på en sådan formation i Kvarnbäcken (Kvarnån) mitt i bebyggelsen.

Gylle sn, Skytts hd, Skåne. (in) Gylle 1300-talets mitt (avser kyrkbyn). – Socknen är namngiven efter kyrkbyn, vars namn är dunkelt.

Gyllebo f.d. gods, Östra Vemmerlövs sn, Järrestads hd, Skåne. (j) Gyllæbodhe 1447. – Namnets förled innehåller möjligen fda. *gyl ’göl’ med oviss syftning; det är osäkert om Gyllebosjön, vid vilken gården ligger, har kunnat karakteriseras med detta ord. Efterleden innehåller pluralis av → bod.

Gyllene uttern motell, Gränna lfs, Småland. – Anläggningen byggdes på 1930-talet av Rolf von Otter-Gyllensvaan, vars bägge släktnamn har gett upphov till namnet.

Gysan å, Aspås, Föllinge, Offerdals snr, Jämtland → Gysen.

Gysen sjö, Föllinge sn, Jämtland. Gysn Lacus 1646. – Sjön avvattnas av Gysån, i lokalt språk också kallad Gysan, i Aspås, Föllinge och Offerdals socknar. Troligen är sjönamnet bildat till ånamnet, vilket i sin tur kan vara bildat till en motsvarighet till fvn. gjósa ’våldsamt bryta fram’.

Gysinge tätort, Österfärnebo sn, Gästrikland. – Tätortsnamnet är övertaget från det numera nedlagda järnbruket Gysinge bruk, grundat omkr. 1670, i äldre dialekt kallat Gysingen. Detta namn har från början avsett (en av) de intilliggande forsarna i Dalälven och är bildat till en motsvarighet till fvn. gjósa ’våldsamt bryta fram’.

Gysån å, Aspås, Föllinge, Offerdals snr, Jämtland → Gysen.

Gyttorp tätort, Nora lfs, Nora, Hjulsjö hd, Västmanland. Gydetorp 1545, Gyetorp 1558, Göyetorp 1562. – Orten har vuxit upp kring den år 1858 anlagda sprängämnesfabriken, som fick namn av ett närbeläget torp. Namnet kan i förleden innehålla antingen mansnamnet fsv. Gydhi eller kvinnonamnet fsv. Gydha. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Gålrum brons- och järnåldersgravfält, Alskogs sn, Gotland. – Förledens ursprung är okänt. Efterleden är → rum ’öppen plats’.

Gålsjö f.d. bruksförs., Boteå sn, Ångermanland. Gålsiö Bruk 1790. – Ett järnbruk tillkommet på 1700-talet har givit församlingen dess namn, som äldst betecknat sjön Gålsjön, vid vilken bebyggelsen ligger. Förleden i sjönamnet är gård, som troligen har betecknat en anordning för fångst av djur, sannolikt fiske- eller älggård.

Gånghester tätort, Toarps sn, Ås hd, Västergötland. – Tätorten har vuxit fram kring en järnvägshållplats, som öppnades för trafik 1902. Namnen Gånghesters mader (Gonghesters Mader 1783) och Gånghesters svedjor (Gångshesters svedjor 1795) hade funnits tidigare som ägonamn, och Gånghester har använts som bebyggelsesnamn. Namnets efterled innehåller → hester ’skottskog, småskog’. Förledens innebörd är oklar.

Gårda stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. Gorde 1550 (avser en gård). – Stadsdelen har närmast övertagit sitt namn från municipalsamhället Gårda, inrättat 1900 och införlivat med Göteborgs stad 1923. Detta namngavs i sin tur efter gården Gårda i Örgryte socken, på vars mark samhället delvis uppfördes. Namnet innehåller snarast en stelnad dativform i singularis av ordet gård, som senare anslutits till bebyggelsenamn på -a (se inl. 3.3.1).

Gårdby sn, tätort, Möckleby hd, Öland. (de …) Gorby ca 1320 avskr. – Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Detta innehåller i förleden dialektordet gorr ’gyttja, dy’ och i efterleden → by ’gård; by’. Jfr → Sandby, namn på en grannsocken. Den nuvarande formen med Gård- är resultatet av en senare omtolkning av förleden, sannolikt parad med en medveten »uppsnyggning» av namnet.

Gårdeby sn, Skärkinds hd, Östergötland. Gardby sokn 1377. – Socknen har fått sitt namn från en gård vid kyrkan. Det innehåller fsv. gardher ’hägnad, stängsel; inhägnad plats’ och → by ’gård; by’.

Gårdsby sn, Norrvidinge hd, Småland. (in) Garzby 1282 samtida avskr. – Socknen har fått namn efter herrgården Gårdsby. Namnet innehåller genitiv singularis av fsv. gardher ’hägnad, stängsel; inhägnad plats’ och → by ’gård; by’.

Gårdsjö tätort, Hova sn, Vadsbo hd, Västergötland. – Tätorten har sitt ursprung i en järnvägsstation, vars lastplats vid Västra stambanan öppnades för trafik 1862. År 1910 öppnades bansträckan Mariestad –Gårdsjö. Stationen fick sitt namn från gården Gårdsjö (Gorsziö 1540); dennas mark når fram till stationssamhället, men själva gårdsanläggningen ligger inte i anslutning till tätorten. Namnet, äldst använt om den vid gården belägna Gårdsjön, innehåller fsv. gardher ’hägnad, stängsel; inhägnad plats; fiskegård, fiskeverke (inrättning för fiske)’.

Gårdskär tätort, by, Älvkarleby sn, Örbyhus hd, Uppland. (j) Gordskeriæ 1409. – Tätorten har övertagit byns namn. Detta är i sin tur ett gammalt önamn sammansatt av fsv. gardher ’fiskegård, fiskeverke (inrättning för fiske)’ och skär ’liten ö’. Exakt var detta skär legat är dock svårt att avgöra bl.a. på grund av det flacka landskapet. Bebyggelsen, som tillkommit redan under järnåldern, torde dock ursprungligen ha legat längre västerut än i dag.

Gårdsten stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. – Namnet är närmast övertaget från gästgiveriet Gårdsten, ursprungligen en avsöndring från byn Steken vid Göta älv i Angereds socken, Vättle härad. Namnet är inte tolkat, men efterleden -sten kan ursprungligen ha avsett det berg vid vars fot gården är belägen. Bynamnet Steken innehåller bestämd form pluralis av ett fornspråkligt *stik ’i vattnet nedslagen påle’; troligen har det syftat på något slags förpålningar i Göta älv.

Gårdstånga sn, tätort, Frosta hd, Skåne. (i) karþ stąkum 1000-talets början (med runor, dvs. i Garthstangum), Garstangæ ca 1300 (avser kyrkbyn). – Socknens namn, som är lånat från kyrkbyn, tycks innehålla fda. garth ’hägnad, stängsel; inhägnad plats’ och stång, kanske med syftning på en stängningsanordning. Tätorten har vuxit fram kring en järnvägsstation nära kyrkbyn, vid en bana öppnad 1906.

Gårdveda sn, Aspelands hd, Småland. (jn) Gardhwidhe 1301. – Namnet är lånat från en gård vid vilken sockenkyrkan, riven troligen på 1820-talet, uppfördes. Förleden är fsv. gardher ’hägnad, stängsel; inhägnad plats’. I efterleden ingår fsv. vidher ’skog’.

Gåsborn sn, Färnebo hd, Värmland. – Socknen har sitt namn efter en hytta för metallframställning, som anlades på 1500-talet och namngavs efter ett intilliggande torp (Gåsebårenn 1570). Här byggdes en kyrka 1652, och 1693 inrättades en kapellförsamling, omfattande de nuvarande socknarna Gåsborn och Rämmen, vilka bröts ut ur Färnebo socken 1786. Namnet, väl ett ursprungligt *Gåstjärnsboren, innehåller → bor ’passage mellan eller utmed vatten’, här med syftning på området mellan Gåstjärnen och Bjursjön. Förleden i namnet Gåstjärnen åsyftar vildgäss.

Gåsevadholm gods, Tölö sn, Fjäre hd, Halland. Gåsewaholmm 1686. – Gården har ursprungligen hetat Gåsevad (Gasawadh 1406), så ännu i vår tid i lokalt språkbruk. I förleden ingår fda. genitiv pluralis gasa av fågelbeteckningen gås ’(vild)gås’. Efterleden är vad ’vadställe’. Namnet har från början syftat på ett vadställe i Rolfsån där (vild)gäss har vistats. Efterleden → holm har som i så många andra namn på slott och herrgårdar tillagts i statushöjande syfte.

Gåsinge-Dillnäs sn, Daga hd, Södermanland. – Socknarna Gåsinge och Dillnäs sammanslogs 1941. Gåsinge (De Gasunge 1314?) har fått sitt namn från kyrkbyn. Det är en bildning med -unge (→ -inge) till gås, som här, sannolikt med syftning på vildgäss, har ingått i ett forntida ortnamn , kanske avseende Gåsingeviken av Storsjön nedanför sockenkyrkan. Dillnäs (de Dyllenæs 1314?) har fått sitt namn från kyrkbyn, belägen på ett näs i sjön Klämmingen. Förleden kan innehålla en växtbeteckning; jfr det norska dialektordet dylla ’åkermolke’ (fvn. dylla).

Gåstjärnen tjärn, Gåsborns sn, Färnebo hd, Värmland → Gåsborn.

Gåvsta tätort, Rasbo sn, hd, Uppland. (in) Gaghastum 1329 (avser en by). – Namnet, som är övertaget från en by, är sammansatt med → sta(d). Förleden är dunkel.

Gåxsjö sn, by, sjö, Jämtland. (i) Goksio 1410 (avser byn). – Socknen har övertagit namnet från byn som i sin tur namngivits efter sitt läge vid sjön. Förleden i sjönamnet innehåller en dialektal form av fågelbeteckningen gök, möjligen använd som mansbinamn. Efterleden är sjö.

Gäddede tätort, Frostvikens sn, Jämtland. Gädd Edet 1763. – Tätortens namn är troligen övertaget från post- och tullstationen på platsen. Namnet avsåg ursprungligen landbryggan mellan sjöarna Kvarnbergsvattnet och Hetögeln. Förleden innehåller fiskbeteckningen gädda och efterleden → ed ’passage mellan eller utmed vatten’. Namnets förhållande till ortens sydsamiska namn Tjeedtege, en bildning till tjeedte ’gädda’, är dock inte klart.

Gäddeholm gods, Irsta sn, Siende hd, Västmanland. (i) Geddeholm 1457. – Namnet, innehållande fiskbeteckningen gädda och fsv. holmber ’holme’, torde ursprungligen ha avsett en mindre, sedan länge upplandad holme i Mälaren.

Gällared sn, Faurås hd, Halland. (in) parochia Giallaryth 1309. – Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Förleden är sannolikt genitiv av mansnamnet fda. *Gælli, efterleden är → ryd ’röjning’.

Gällaryd sn, Östbo hd, Småland. (de ...) Gyelleryth 1290, (de) Gelluryth 1299. – Socknen har fått namn efter byn Gällaryd. Namnets förled innehåller sannolikt ett försvunnet ånamn *Gælla, som avsett nuvarande Fläskabäcken. Ånamnet är bildat till fsv. gælla ’skrika, ropa; vina, dåna’. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Gällersta sn, Sköllersta hd, Närke. (De) Giellestum 1314? – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som i förleden sannolikt innehåller mansnamnet fsv. Gælle. Efterleden är → stad).

Gällinge sn, Fjäre hd, Halland. (i) Gellinge sogn 1407. – Sockennamnet har lånats från kyrkbyn. Det innehåller antingen en inbyggarbeteckning pluralis gællingar, bildad till ett ortnamn innehållande gall ’ofruktbar’ (→ -inge), eller ett ägonamn *Gälling, använt om ofruktbar mark.

Gällivare kn, sn, tätort, Lappland. (in) monte [’berget’] Gillewara 1673. – Namnet är en svensk återgivning av lulesam. Jiellevárre, som ursprungligen avsåg → Malmberget. Förleden betyder ’spalt; mellanrum (t.ex. mellan moln)’ och syftar här möjligen på en dalgång i det malmrika berget. Efterleden är várre ’berg, fjäll’. Bergets namn blev kyrkbyns och socknens, i meänkielisk återgivning Jellivaara (fi. Jällivaara). Det samiska Jiellevárre syftar nu på socknen, medan Gällivare tätort på lulesamiska heter Váhtjer efter en same som haft betesmark i trakten i början av 1600-talet (jfr → Dundret).

Gällkvist gd, medeltida borgSkara stad Västergötland. Gielquist 1272. – Ortnamnet ansetts kunna vara en sammansättning av kvist åsyftande något utskjutande, en utvidgning, i terrängen och gäl ’klyfta, förträngning’ e.d.; jfr beträffande kvist sockennamnet → Stenkvista.

Gällstad sn, tätort, Kinds hd, Västergötland. (in) Gelstadhum 1335. – Socknen har namngivits efter en bebyggelse vid kyrkan. Efterleden är → sta(d). Förleden är flertydig. Den kan innehålla ett med fsv. gælla ’skrika, ropa; vina, dåna’ samhörigt forsnamn eller mansbinamn men också ordet gäl med syftning på en trång terrängfördjupning. Tätorten har vuxit fram i anslutning till sockenkyrkan; denna ligger vid Sämån, som där har nedskuret och fallande lopp.

Gällö tätort, Revsunds sn, Jämtland. (i) Geldø 1420. – Tätorten har namn efter en järnvägsstation, som i sin tur namngivits efter byn Gällön. Dess namn har ursprungligen avsett nuvarande Storön, en ö i Revsundssjön. Förleden kan vara ett adjektiv fsv. *gælder ’ofruktbar’, syftande på ön som sådan eller fisket där.

Gärde by med hällristningsplats, Offerdals sn, Jämtland. Gerde 1553. – Hällristningarna är belägna vid Gärdesån nära byn. Namnet innehåller gärde i betydelsen ’hägnad; inhägnat område’.

Gärdet stadsdel, Stockholms stad → Ladugårdsgärdet.

Gärdhem sn, Väne hd, Västergötland. (in) Giærdhem 1338. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller → hem ’boplats; gård’. Förleden innehåller sannolikt gärde i betydelsen ’hägnad; inhägnat område’ eller ett därmed besläktat ord.

Gärdserum sn, Norra Tjusts hd, Småland. ecclesie Giæluesrum 1370, (i) Gerszrum sochen 1596. – Sockennamnet, äldst belagt 1305, är snarast övertaget från en äldre by eller gård, av vilken nuvarande Bodsgård och Branthäll utgör delar. Förleden kan innehålla ett äldre namn på Båtsjön, fsv. *Gælvir, besläktat med ordet gul och syftande på vattnets färg eller, möjligen, mansnamnet fsv. Gelvir. Efterleden är → rum ’öppen plats’.

Gärds härad hd, Skåne. (a) Geri ca 1120, (a) Gære 1100-talets slut. – Häradsnamnet är ett gammalt bygdenamn, fda. (a) Gæri. Såsom dialektuttalet av namnet visar, innehåller detta forndanskt långt æ, dvs. i-omljud av långt a. Till grund för namnet ligger en ordgrupp i nordiska dialekter, går, gåre, gåra, med betydelser som ’strimma; ådra; rämna, skåra, repa’. Sannolikt har Vramsån burit namnet *Gara. Den rinner mitt igenom större delen av häradet, bl.a. förbi Lyngsjö, som på grund av vissa namn, bl.a. Tingvången ( Ting wongen 1570-talet), förmodas ha varit en gammal samlingsplats. Till det antagna ånamnet *Gara har bildats Gæri, avseende bygden kring ån.

Gärdsjö samlingsnamn för tätorten Nedre Gärdsjö och byn Övre Gärdsjö, Rättviks sn, Dalarna → Nedre Gärdsjö.

Gärds Köpinge tätort, Köpinge sn, Gärds hd, Skåne. – Tätorten har vuxit fram kring kyrkbyn → Köpinge, vilken efter läget i → Gärds härad sedan 1875 som poststation burit namnet Gärds Köpinge till åtskillnad från flera andra skånska byar med namnet Köpinge, t.ex. → Stora Köpinge.

Gärdslösa sn, Runstens hd, Öland. (de) Gærisløso 1283. – Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Efterleden är → lösa ’glänta; äng’. Förleden innehåller ett fornsvenskt *gære ’strimma; rämna’ e.d. Det skulle här syfta på landborgen (en åsliknande forntida strandvall) norr om byn eller kanske snarare på den bäckravin som bryter igenom landborgen söder om kyrkan. Bäcken ifråga lär för övrigt vara den som inspirerat Erik Johan Stagnelius i dikten Näcken (1821–23): »[…] gigan tystnar. / Aldrig näcken / spelar mer i silverbäcken».

Gärdslösa by, Kumla sn, Lysings hd, Östergötland → lösa.

Gärdslöv sn, Vemmenhögs hd, Skåne. Gersløff 1412 (avser kyrkbyn). – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Namnet innehåller mansnamnet fda. Ger och → löv.

Gärsnäs gods, Östra Herrestads sn, Ingelstads hdsamt tätortStiby sn, Järrestads hd, Skåne. (in) Gerisnæs 1333 (avser den by som föregick godset). – Förleden i godsets namn kan vara en forndansk motsvarighet till fsv. gere ’kilformigt (jord)stycke’. Efterleden är näs – bebyggelsen ligger vid Tommarpsån. Tätorten norr om godset har vuxit fram kring en järnvägsstation vid en bana öppnad för trafik 1882.

Gäsene härad hd, Västergötland. Giæsini 1200-talets slut. – Gäsene, som är ett gammalt bygdenamn, är sammansatt av gås och → vin ’betesmark; äng’. Namnet syftar på ett område där vildgäss har uppehållit sig. Sannolikt avses Hudene mader längs Nossans dalgång mellan Mörlanda i Hovs socken och kyrkbyn Hudene.

Gässie sn, Oxie hd, Skåne → Gessie.

Gässlösa gd, Rolfstorps sn, Himle hd, Halland → lösa.

Gästre by, Frösthults sn, Simtuna hd, Uppland. Giestilsren 1200-talets mitt, Gestylsren ca 1300, (j) gestharen 1482, Gestillreen 1581. – Namnets fornsvenska form har varit *Gæstilsren (med betoning på första stavelsen). Förleden innehåller möjligen genitiv av ett äldre sjönamn *Gæstil, avseende de stora ängsmarkerna öster om byn. Dessa är nu utdikade men var tidigare sankängar som ofta översvämmades. Efterleden är ren ’kant, rand’, och namnet kan således betyda ’kanten av sjön Gæstil’. Byn ligger på en höjdrygg, en kant, vid våtmarken. Namnet *Gæstil kan i sin tur vara bildat till ett ånamn *Gæist ’den rasande, den som far våldsamt fram’, avseende Örsundaån. Gästre var 1210 platsen för ett berömt slag där Sverker Karlsson föll i strid mot Erik Knutsson. De två äldsta beläggen ovan avser detta slag.

Gästrikland landskap. Gestrikalandia (latiniserad form) 1253, Gestricaland 1280. – Namnet betyder ’gästrikarnas land’. Någon allmänt godtagen tolkning av inbyggarbeteckningen gästrike har ännu ej lämnats. Om utvandrade gästrikar vittnar flera Gästerby (fsv. Gæstrikaby) på Åland och Finlands fastland.

Gävle kn, stad, Gästrikland. (ij) Gæffla 1432. – Vid tolkningen av Gävle har man utgått från att de branta åbrinkarna vid Gavleån nära Gustavsbro kallats för gavlar. Detta får stöd av det gamla bronamnet Gavelbro(n) (fsv. *Gaflabro ’bron vid gavlarna’), ändrat 1773 till Gustavsbro för att hedra Gustav III. Stadsnamnet kan förklaras på två sätt, antingen som ’gävlarna(s bebyggelse)’, innehållande en inbyggarbeteckning *gävlar ’de som bor/vistas vid gavlarna’, eller också som ’bebyggelsen vid Gävla(n)’, innehållande ett äldre namn på Gavleån med betydelsen ’ån med gavlarna’. Det är nämligen osäkert om den ursprungliga bebyggelsen legat vid Gustavsbro, i närheten av Gävle slott eller någon annanstans. Det nuvarande ånamnet Gavleån är av ungt datum, äldst belagt på 1700-talet. Äldre namn på ån är Gävleån och Storån, det senare förekommande i lokalt språkbruk ända in på 1900-talet.

Gävleborgs län län. - Gävle blev 1654 residentsstad i det då ombildade Västernorrlands län, vilket också kallades Gävleborgska länet efter Gävleborg, ett förr brukat namn på Gävle slott. Det nya länet omfattade Ångermanland, Jämtland, Medelpad, Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland. De tre sistnämnda landskapen kom 1762 att bilda ett eget län kallat Gävleborgs län, från vilket Härjedalen år 1810 fördes till Jämtlands län.

Gödelöv sn, Torna hd, Skåne. Gøteleue 1100-talets mellersta del (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn, innehåller mansnamnet Göte och → löv.

Gödestad sn, Himle hd, Halland. (i) Gøtestade 1363 avskr. (avser kyrkbyn). – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn. Förleden innehåller mansnamnet Göte, efterleden är → sta(d).

Gödåker gd, Tensta sn, Norunda hd, Uppland. (i) Gydakrom 1492. – Namnet på denna gård med sitt berömda gravfält från äldre järnålder innehåller i efterleden pluralis av → åker. Förleden är flertydig. Mycket spridd är uppfattningen att den innehåller en motsvarighet till fvn. gyðja ’prästinna’. En sådan tolkning möter språkhistoriska problem, som dock möjligen kan överkommas om man räknar med att det rör sig om en särskild sammansättningstyp (med förleden i stamform). Enligt en senare uppfattning innehåller förleden i stället genitiv pluralis av en förkristen kultfunktionärsbeteckning fsv. *gydhir. Slutligen kan man tänka sig ett substantiv fsv. *gødha, bildat till adjektivet god och syftande på särskilt bördig mark, t.ex. en åker. En åker av detta slag kan ha betraktats som speciellt lämpad för kultiska aktiviteter.

Göinge härad, Västra, Östra hdr, Skåne → Västra Göinge härad.

Gökhem sn, Vilske hd, Västergötland. (de) Gøchem 1257. – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn. Det innehåller fågelbeteckningen gök och → hem ’boplats; gård’.

Göksholm gods, Stora Mellösa sn, Askers hd, Närke. Gøksholm 1307. – Förleden är sannolikt genitiv singularis av djurbeteckningen gök med kollektiv betydelse. Efterleden är → holm ’holme’. Göksholm ligger på en utskjutande halvö. Den lilla upphöjning som byggnaden ligger på har varit kringfluten av vatten innan Hjälmaren sänktes.

Göran älv i Särna, Transtrands snr, Dalarna, och i Norge → Görälven.

Görslöv sn, Bara hd, Skåne. Gøterslef 1100-talets mellersta del. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller mansnamnet fda. Gøtar och → löv.

Görväln gd, fjärd av Mälaren, Järfälla sn, Sollentuna hd, Uppland. (wid) Gørwæl 1471 avskr., Giörwälen Lacus 1651 (avser sjön). –Namnet har troligen tidigare avsett en kilformig vik som sträckt sig åt sydöst in och förbi gården Görväln (en rest finns ännu kvar). Förleden ska sammanhållas med en grupp nordiska ord med betydelsen ’spets, kil’, t.ex. isl. geirr ’spjut’, fsv. gere ’kil’. Efterleden kan vara det endast från ortnamn kända fsv. *vædhil ’vadställe’, syftande på ett sådant vid vikens botten eller i dess förlängning.

Görälven älv i Särna, Transtrands snr, Dalarnai Norge. – I lokala dialekter brukas alltjämt älvens gamla namn »Jöra». Namnen borde rätteligen skrivas Ljörälven och Ljöran (jfr Liurån 1607, Lör Elfwen 1773 och älvens norska namn Ljøra). Namnet Ljöran brukas på orten också med syftning på Västerdalälven, till vilken Görälven är en källflod; i Gagnef har Västerdalälven kallats »Jirälva» (< Ljurälven). Älvarna har alltså tidigare betraktats som ett enda vattendrag. Utgångspunkt för namnet kan vara en i Gagnefs socken belägen djupt nedskuren förträngning med en forssträcka, belägen uppströms Västerdalälvens mynning i Dalälvens huvudfåra. Förträngningen har i så fall omtalats som *ljur, att sammanhålla med ljur(e ) ’taköppning’. Till ett sådant substantiv har också bildats Ljur (j Lioor 1381, numera stavat Djur), namn på en by vid förträngningen.

Gösslunda sn, Kållands hd, Västergötland. Gythislundhæ 1367.– Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Ortnamnet kan innehålla genitiv av ett mansnamn fsv.*Gydhir, en sidoform till det Guthir man räknar med bakom det skånska häradsnamnet → Västra Göinge. Det kan emellertid också vara sammansatt med en hednisk prästbeteckning, fsv. *gydhir (en ursprunglig sammansättning med ordet gud i förleden); i det senare fallet bör efterleden, pluralis (se inl. 3.3.1) av lund, ha åsyftat en helig lund.

Göstrings härad hd, Östergötland. (in) prouincia Gilstrings hæradh 1311. – Häradet har namn efter en samlingsplats, fsv. *Gilstringer. Som häradets tingsplats är Hogstad, kyrkby i socknen med samma namn, betygat alltifrån mitten på 1300-talet fram t.o.m. 1894. Tingsplatsen visar en sällsynt kontinuitet och traditionsfasthet, varför förklaringen till Gilstring- otvivelaktigt är att söka i Hogstad. Namnet är unikt, och något appellativ att anknyta det till är inte känt i nordiska språk. En möjlighet att tolka namnet är att utgå från en bildning med -ing till ett ånamn motsvarande det tyska Gelster och med betydelsen ’den brusande’. Strax öster om Hogstad rinner Skenaåns källflöde (→ Skänninge), som bl.a. drivit en kvarn och efter traktens förhållanden gör skäl för ett sådant namn. En reflex av ånamnet kan föreligga i ett bronamn, upptecknat i två varianter, Gölsbron/Görsbron (Giöls bro wråna 1767–76) och Gälsbron/Gärsbron. En bildning med -ing till det antagna ånamnet kan ha avsett en plats invid ån eller en utvidgning av denna. Utvecklingen från Gilstring- till Göstring har skett under längre tid. Den moderna formen stabiliseras under 1500-talet.

Göta tätort, Fuxerna sn, Flundre hd, Västergötland. – Tätorten ligger vid → Göta älv. Den har utvecklats i anslutning till Göta järnvägsstation vid en 1906 öppnad linje.

Götala älv i Särna, Transtrands snr, Dalarnai Norge → Görälven.

Götala hgd, f.d. kungsgård, Skara stad, Västergötland. Datum Gytalie 1241 (avskr.), Datum Gøtalie 1246. – Förleden är flertydig. Den har föreslagits innehålla genitiv pluralis av folkslagsbeteckningen götar eller ett terrängbetecknande *göt ’utgjutning, utflöde, avlopp’. Efterleden innehåller det likaledes flertydiga → al. Tolkningen av namnet som ’götarnas helgedom’ är vida spridd men mycket osäker. Föreställningen om Götala som platsen för Västergötlands landsting saknar stöd i källorna och bygger till stor del på associationer utifrån ljudlikheter mellan Västgötalagens utryck alla götars ting och namnet Götala.

Götaland del av Sverige. (i) Gøthalandom 1384. – Ortnamnet innehåller genitiv av folkslagsbeteckningen götar och pluralis av → land och betyder ’götarnas landområden’. Götar är en bildning till verbet gjuta med betydelsen ’gjutare’, närmare bestämt ’utgjutare (av sädesvätska), män’. Götarna kallade sig alltså ’männen’‚ en typisk beteckning som ett folk givit sig självt (jfr svear, se → Svealand, Sverige).

Göta älv älv, Bohuslän, Västergötland. Gautelfr 1200-talet, Giötha Ellf 1686. – Göta älv omtalas hos Adam av Bremen på 1070-talet (avskr. 1200-talet) dels som Albis, en latinisering av den germanska formen av ordet älv, dels som Gothelba. Båda formerna har sin motsvarighet i den fornvästnordiska litteraturen: Elfr och Gautelfr. Elfr ’älv’ svarar etymologiskt mot det tyska flodnamnet Elbe. Gautelfr kan jämföras med fvn. Saxelfr, använt om Elbe. Liksom Saxelfr ’saxarnas älv’ innehåller Gautelfr säkerligen en folkslagsbeteckning som förled: ’götarnas älv’. Jfr → Västergötland och → Östergötland.

Göteborg kn, stad, Västergötland. Giötheborgh 1605. – År 1473 grundades Nya Lödöse (jfr → Lödöse), i privilegiebrevet kallat Gøthæholm, föregångaren till staden Göteborg, som anlades 1603. Denna plats förstördes 1611 av danskarna, och en ny stad med samma namn anlades på den södra älvstranden. Namnet har tidigare satts i samband med → Göta älv, men eftersom både det gamla Gøthæholm och Göteborg har anlagts genom statligt initiativ, kan namnvalen vara uttryck för beundran av det forntida Norden (jfr → Götaland).

Göteborgs och Bohus län Länet bildades 1680 genom sammanslagning av → Bohuslän, tidigare eget län, och → Göteborg samt angränsande härad av Västergötland. Det ingår sedan 1998 i → Västra Götalands län.

Götene sn, tätort, Kinne hd, Västergötland. Gøtene 1397. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Vid denna har tätorten vuxit fram på grund av Götene station, som anlades vid en järnvägslinje öppnad för trafik 1900. Namnet innehåller → vin ’betesmark; äng’ och i förleden kanske ett på vatten syftande namn eller appellativ som hör samman med verbet gjuta.

Göteryd sn, Sunnerbo hd, Småland. (apud) ecclesiam ... Gøtarydh 1350. – Vad sockennamnet ursprungligen avsett är ovisst. Det kan ha övertagits från ett äldre försvunnet by-, gård- eller kyrkplatsnamn. Förleden är genitiv av mansnamnet Göte och efterleden → ryd ’röjning’.

Göteve sn, Vilske hd, Västergötland. (innan) Götiwe 1393 avskr. (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller → vi ’helig plats, kultplats’ eller dess sidoform *væ. Namnet har tolkats som ’götarnas helgedom’ (→ Götaland). Mer sannolikt är dock att förleden innehåller ett ord *göt ’vattenflöde; källa’ eller ett gudanamn på Göt-, motsvarande det fornvästnordiska, om Oden använda Gauti.

Götlunda sn, tätort, Glanshammars hd, Närke. (De) Gøtælundum 1314? – Namnet har troligen äldst burits av det hemman där kyrkan byggts, dvs. prästgården. Tätorten, som vuxit upp kring kyrkan, har lånat namnet från socknen. Efterleden innehåller plural form (se inl. 3.3.1) av lund ’skogsdunge’. Förleden kan innehålla folkslagsbeteckningen götar (→ Götaland).

Götlunda sn, Vadsbo hd, Västergötland. Gøtelunde sokn 1397. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Efterleden innehåller plural form (se inl. 3.3.1) av lund ’skogsdunge’, här kanske åsyftande en helig lund. Förleden är flertydig. Den har tidigare antagits innehålla genitiv pluralis av folknamnet götar men innehåller snarare ett ord *göt ’vattenflöde; källa’ eller ett gudanamn på Göt-, motsvarande det fornvästnordiska, om Oden använda Gauti.