F

Fagered–Förslöv

Fagered sn, Faurås hd, Halland. ecclesie Fagraryth 1330-talet. – Sockennamnet är övertaget från den förra kyrkbyn, vars namn sedan slutet av 1600-talet haft formen Fare. Förleden är bestämd form av adjektivet fager, här kanske i en betydelse ’passande, tjänlig’ (dvs. givit god avkastning). Efterleden är → ryd ’röjning’.

Fagerhult sn, tätort, Handbörds hd, Småland. Faghrahult 1337. – Socknen har övertagit namnet från kyrkbyn, numera tätort. Förleden är bestämd form av adjektivet fager, här kanske i en betydelse ’passande, tjänlig’. Efterleden är → hult. Namnet kan ursprungligen ha åsyftat ett trädbestånd som givit rik avkastning (av löv och ris).

Fagerhult tätort, Gustav Adolfs sn, Vartofta hd, Västergötland. – Tätorten har vuxit fram vid gården Fagerhult (Faghrawlt 1399), vars namn innehåller bestämd form av adjektivet fager, här kanske i en betydelse ’passande, tjänlig’, och → hult. Namnet kan ursprungligen ha åsyftat ett trädbestånd som givit rik avkastning (av löv och ris).

Fagersanna tätort, Ransbergs sn, Vadsbo hd, Västergötland. – Tätorten, som har fått sitt namn från den intilliggande byn Fagersanna, har vuxit fram i anslutning till Fagersanna station vid en järnvägslinje öppnad för trafik 1876. Ortnamnet (in Faghrasandum 1352) innehåller adjektivet fager, kanske med syftning på byns praktfulla läge vid sjön Örlen. Efterleden är sand med syftning på sandig mark.

Fagersta kn, stad, Västmanland. Faderstha hyttha 1486, Fagerstad 1539. – När namnet första gången omnämns, avser det en hytta, dvs. en smältugn för metallframställning, som senare utvecklades till Fagersta bruk. Namnets efterled är antingen stad ’båtplats’, åsyftande en sådan i den förbiflytande Kolbäcksån, eller en förkortning av ett ursprungligt hyttostadher ’plats för hytta’. Förleden är snarast det fornsvenska mansnamnet Fadher, senare omtolkat till Fager. 1944 ombildades den gamla socknen → Västanfors till Fagersta stad. Tätortsbebyggelsen består av det gamla Fagersta bruk och det tidigare municipalsamhället Västanfors.

Fagertärn sjö, Askersunds sn, Sundbo hd, Närke. Fager Tärn 1718. – Namnets förled, adjektivet fager, är sannolikt föranledd av förekomsten av röda näckrosor i sjön. Efterleden är tärn, en form av tjärn, i Närke använt om små sjöar.

Fagerås tätort, Frykeruds sn, Kils hd, Värmland. – Tätorten har vuxit fram kring en 1871 öppnad järnvägsstation på ägorna till byn Lund. Säkerligen på grund av förväxlingsrisk med staden Lund fick stationen dock sitt namn efter en gård ett stycke sydöst om tätorten. Detta (Fageras 1600) innehåller i förleden adjektivet fager, kanske i en betydelse ’passande, tjänlig’. Efterleden åsyftar gårdens läge på en höjdsträckning.

Falan geografiskt område, Västergötland. (vpp a) Falonne 1389. – Namnet har ansetts innehålla ett gammalt ord *fala med betydelsen ’öppen skoglös terräng’. Enligt ett alternativt förslag innehåller Falan en bildning till en fornsvensk motsvarighet *fal till fvn. fôlr ’(gul-, grå-) blek’ med syftning på markens färg. Med Falan sammanhänger områdesnamnet Falbygden.

Falbygden geografiskt område, Västergötland → Falan.

Falerum tätort, Gärdserums sn, Norra Tjusts hd, Småland. – Tätorten har fått sitt namn från byn Falerum (Falerum 1561) och har vuxit fram i anslutning till denna och Falerums järnvägsstation, öppnad för trafik 1879. Ortnamnets efterled är → rum ’öppen plats’. Innebörden av förleden är oviss.

Falkenberg kn, stad, Halland. (in) Falkinbergh, (in) Falkynbergh 1298. – Namnet syftar möjligen på en till största delen nu bebyggd höjd på platsen för S:ta Gertruds kyrkoruin. Det högsta partiet har åtminstone i senare tid kallats Falkaberget. Redan under medeltiden uppehöll sig tyska och holländska falkfångare på platsen. Namnformen Falkenberg är given efter mönster av flera Falkenberg i deras hemländer.

Falköping kn, stad, Västergötland. Falucopogs (genitiv) 1200-talet, Falakopungh 1335. – Namnet är sammansatt av områdesnamnet → Falan och fsv. køpunger ’handelsplats’.

Falla tätort, Risinge sn, Finspånga läns hd, Östergötland. – Tätorten har vuxit fram vid och fått sitt namn från byn Falla (Ffalla 1543). Ortnamnet, som har plural form (se inl. 3.3.1), innehåller fall ’svedjefall’.

Falmark by, flygplats, Bureå sn, Västerbotten. Fålemarc 1543, Phalemark 1585. – Namnet innehåller mansnamnet fsv. Fardhe (senare utvecklat till Fåle och Fale). Efterleden är → mark ’nybygge i skog eller på utmark’. Flygplatsens namn är idag officiellt Skellefteå airport.

Falsterbo tätort, Skanör med Falsterbo stad, Skåne. (apud) Falsterbothæ 1268. – Namnet, vars efterled innehåller → bod, här i betydelsen ’fiskebod, sjöbod’, syftar på att handelsmän och fiskare från bl.a. den danska ön Falster har uppehållit sig här. Stadens uppkomst hänger säkerligen samman med det under medeltiden rikt givande sillfisket. De båda städerna Falsterbo och Skanör förenades 1754 till en stad under namnet Skanör med Falsterbo.

Faludden udde, Öja sn, Gotland. – Uddens namn kan i äldre tid ha varit Falar, vilket bevarats i namnet på ett nu försvunnet fiskeläge på udden, Falar (Fahler 1653), även Falbodar. Detta namn innehåller säkerligen ett fornspråkligt *fal vilket i ortnamn synes syfta på öppen, skoglös terräng, en betydelse som passar ovanligt väl för Faludden.

Falun kn, stad, Dalarna. (oppa) Falene 1400. – Namnet återgår på en böjd bestämd form, fsv. Falunne (dativ), Faluna (ackusativ), av det ännu år 1684 brukade områdesnamnet Falan på västra stranden av Faluån. Namnet sammanhänger med adjektivet fal ’(gul-, grå-)blek’ med äldsta syftning antingen på området Falan eller på Faluån. Ett ånamn *Falan skulle ursprungligen ha syftat på vattnets färg. Som områdesnamn skulle namnet kunna innehålla ett ord *fala ’blekgul torrmark’ med syftning på Kopparbergstraktens på Falan belägna tings- och marknadsplats eller ha getts efter de avlagringar av gulockra som Gruvbäcken avsatt i området.

Fanbyn by, Sundsjö sn, Jämtland → Sundsjö.

Fardhem sn, Gotland. Farþhaim, 1300-talets mitt (Gutasagan). – Förleden innehåller ett forngutniskt ord *fardh ’ställe där man kan färdas, färdled’, bildat till verbet fara. Sakligt kan detta syfta på en forntida strandvall (ancylusvallen), vilken här torde ha utgjort en god färdväg. Efterleden är → hem ’boplats; gård’. Samma ursprung har gårdnamnet Fardume i Rute sn, Gotland.

Fardume gd, Rute sn, Gotland → Fardhem.

Fare by, Fagereds sn, Faurås hd, Halland → Fagered.

Farhult sn, Luggude hd, Skåne. Ffawerholt 1499 avskr. (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det är sammansatt av adjektivet fager, här kanske i en betydelse ’passande, tjänlig’, och → hult och åsyftar i så fall ett trädbestånd som givit rik avkastning (av löv och ris).

Faringe sn, Närdinghundra hd, Uppland. (de) Farungy 1287. – Namnet, som sannolikt är ett gammalt bygdenamn, har antagits innehålla en inbyggarbeteckning farungar (→ -inge) bildad till ordet far ’farled’ e.d. Man har vid namngivningen tagit fasta på att bygden ligger vid den vattenled som via sjöarna Viken och Ginningen och Olandsån en gång har förbundit bygderna i sydöstra Oland och norra Närdinghundra med havet.

Farsta stadsdel, Stockholms stad. – Namnet är övertaget från en gård (Farlasta 1384). Förleden innehåller troligen ett mansnamn fsv. *Farle. Om efterleden innehåller → sta(d) eller stad ’båtplats’ går ej att avgöra.

Farstorp sn, Västra Göinge hd, Skåne. (de) Fathertsthorp 1241. – Socknens namn avsåg ursprungligen kyrkbyn. Det är sammansatt av genitiv av det forndanska mansnamnet Fathir och → torp ’nybygge’.

Fasterna sn, Sjuhundra hd, Uppland. – Namnet bildades 1797 när de båda socknarna Esterna och Fasta sammanslogs. Esterna (parochie Estarnum 1303), som är av dunkelt ursprung, är övertaget från den by där kyrkan byggdes, nuvarande Kyrkbyn. Fasta återgår på ett Fastakirkia (ecclesie Fastakirkyu 1317), sannolikt ’Fastes kyrka’. Faste torde vara namnet på den man som lät uppföra kyrkan, troligen en storman i Svärlinge.

Fatmomakke kyrkplats, Vilhelmina sn, Lappland. Fattmemakke, Fatmemakk ca 1820. – Namnet är en försvenskning av ett äldre samiskt namn, vars förled utgör ortens nuvarande sydsamiska namn Faepmie. Detta namn innehåller kanske en samisk återgivning av den urnordiska motsvarigheten till fvn. hvammr ’en av höga backar omgiven dal eller vik’ e.d. Efterleden är sydsam. mehkie med liknande betydelse, ’bukt, krok, ända, det innersta av något, dalbotten’, vilket möjligen tyder på att förledens betydelse inte varit känd av samerna.

Faurås by, Vinbergs sn, Faurås hd, Halland → Faurås härad.

Faurås härad hd, Halland. Farthusaheriz (genitiv) 1177 avskr. – Häradet har namn efter byn Faurås (Farthusa 1177 avskr.) i Vinbergs socken. Bynamnet innehåller i efterleden ordet os ’åmynning’, syftande på byns läge vid Lillåns utlopp i Ätran. Förleden utgörs snarast av ett ånamn fda. *Fartha (genitiv *Farthu), bildat till ett ur ortnamn rekonstruerat ord fda. *farth ’vadställe; vatten eller vattendrag som man kan vada över’. De äldsta beläggen på bynamnet visar plural form (se inl. 3.3.1).

Faxeholm försvunnen medeltida borg, Söderhamns stad, Hälsingland. Faxaholm 1398. – Borgen, av vilken nu bara återstår lämningar i marken, anlades på 1390-talet och förstördes under Engelbrektsupproret 1434. Namnet avsåg ursprungligen den i Söderhamnsfjärden belägna Faxholmen, i dag en landfast kulle, på vilken borgen uppfördes. Förleden innehåller sannolikt fsv. *faxe ’hästman, manke’, avseende holmens höga profil. Efterleden är → holm.

Faxnälden by, Näskotts sn, Jämtland → Nälden.

Faxälven älv, Ångermanland, Jämtland. – Namnet innehåller i förleden en motsvarighet till fvn. fax ’hästman’. Det syftar på det upprörda vattnet i forsarna, där vågornas skum liknats vid hästarnas manar.

Felestad sn, Rönnebergs hd, Skåne. (in) Fillistatæ 1300-talets förra del (avser kyrkbyn). – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn. Förleden kan innehålla ett ord fda. *fili ’samling av bräder’, samhörigt med fjöl ’bräda’, kanske syftande på en bro över den å som rinner genom kyrkbyn. Efterleden är → sta(d).

Fellingsbro sn, tätort, Fellingsbro hd, Västmanland. parochia Fælænsbro 1331. – Namnet innehåller bro i betydelsen ’vägbank över sank mark’. Förleden är omdiskuterad. Sannolikt är den genitiv singularis av fsv. f(i)ællaland ’urfjäll, avsides liggande jordstycke’.

Femlingen sjö, Allbo hd, Småland. Femblingen 1600-talet? – Sjönamnet kan vara en bildning med ändelsen -ling till dialektordet fem, fim ’ett slags lös, ofruktbar jord med fin sand och rödlera’, syftande på jordmånen vid sjön.

Femsjö sn, Västbo hd, Småland. (ij) Femsrydha sokn 1386. – Namnet, som är lånat från kyrkbyn, innehåller dialektordet fem, fim ’ett slags lös, ofruktbar jord med fin sand och rödlera’. Efterleden är → ryd ’röjning’, senare ombildat till sjö. Kyrkbyn ligger vid en sjö.

Fengersfors tätort, Fröskogs sn, Tössbo hd, Dalsland. – Tätorten ligger vid Knarrbyån. En norrman med efternamnet Fenger-Krog förvärvade vid 1800-talets slut Lisefors bruk, som därefter kom att heta Fengersfors med förleden syftande på ägaren. Lisefors bruk anlades i slutet av 1700-talet; namnleden Lise- erinrar om en kvinna med namnet Elisabeth.

Fiby urskog naturreservat, Vänge sn, Ulleråkers hd, Uppland. – Namnet myntades av den kände botanisten Rutger Sernander som »upptäckte» skogen 1910. Förleden innehåller bynamnet Fiby (in Fyaby 1323), vilket kommer av ett fornsvenskt *Feaby, sammansatt av en fornsvensk genitivform fea(r), senare utvecklat till fia-, av fä ’boskap’ och → by ’gård; by’.

Fide sn, Gotland. Fithu 1300-talet avskr. – Namnet återgår troligen på ett fornspråkligt *Fita, bildat till dialektordet fit ’strandäng’ o.d. Socknen ligger på ett smalt näs med flacka stränder på båda sidor. Den nutida formen med d kan bero på en talspråklig utveckling av t i ställning mellan vokaler och/eller påverkan från danska skriftformer.

Figeholm tätort, Misterhults sn, Tunaläns hd, Småland. Figaholm 1634. – Namnet innehåller i förleden troligen en fornsvensk genitivform fea(r), senare utvecklad till fia- och fige-, av fä ’boskap’. Efterleden är → holm ’holme’. Namnet ska rimligen ses i samband med namnet på den intilliggande byn Fighult, men det närmare sambandet är inte utrett.

Fighult by, Misterhults sn, Tunaläns hd, Småland → Figeholm.

Fiholm gods, Jäders sn, Österrekarne hd, Södermanland. Fyæholm 1275. – Det ursprungligen om en holme använda namnet innehåller i förleden en fornsvensk genitivform fea(r), senare utvecklad till fia- och fi-, av fä ’kreatur, boskap’.

Fiholm gods, Rytterne sn, Snevringe hd, Västmanland. (apud) manerium nostrum [’(på) vårt gods’] Feholm 1320. – Namnet är sammansatt av en fornsvensk genitivform fea(r), senare utvecklad till fia- och fi-, av fä ’boskap’ och → holm ’holme’. Det avsåg äldst en nu upplandad betesholme i Mälaren.

Filborna del av Helsingborgs stad, Skåne. (i) Følbørnæ 1499 (avser en by). – Namnet, ett gammalt bynamn, har senast tolkats som ’deras gård eller by som bor vid fölhagen’, genitiv pluralis av en urnordisk inbyggarbeteckning, bildat till föl och ett ord *byrghe ’inhägnad’. Förklaringen är dock osäker.

Filipstad kn, stad, Värmland. – Staden, som grundades 1606 och fick privilegier 1611, är namngiven efter Karl IX:s yngste son hertig Karl Filip. Efterleden är stad ’köpstad’.

Film sn, Olands hd, Uppland. (Jn) Film 1316. – Namnet är övertaget från kyrkbyn och kan vara bildat till ett gammalt ord för ’hinna, skinn’ e.d. Ett sådant ord skulle här kunna ha använts för att karakterisera Filmsjön, dess tillflöde Broån eller en vik av sjön. Sakligt skulle namnet t.ex. kunna syfta på slem eller dy på stränderna, på växtdelar på vattnet eller kanske på tunn, genomskinlig is. Kyrkbyn har kanske närmast lånat sitt namn från Broån.

Filsbäck tätort, Sävare sn, Kinnefjärdings hd, Västergötland. Fylsbæk 1351. – Tätorten har vuxit fram i anslutning till platsens järnvägsstation, öppnad för trafik 1897. Denna ligger på gården Filsbäcks mark, nära det vattendrag, Filsbäcken, som givit upphov till gårdens och stationens namn. Det svårtydda ortnamnet innehåller möjligen fsv. fyl ’föl’ i genitiv eller fsv. *fylgsn, svarande mot fvn. fylsn ’gömställe’. I gammal tid har vattendraget kanske dolts av tät strandvegetation.

Finja sn, tätort, by, Västra Göinge hd, Skåne. Fenie 1510-talet sen avskr. – Sockennamnet, som har övertagits från kyrkbyn, är en bildning till dialektordet fen ’sank mark’ med syftning på de sanka strandområdena mellan kyrkan och Finjasjön. Tätorten Finja nordöst om kyrkbyn har vuxit fram kring den 1874 tillkomna järnvägsstationen.

Finnekumla sn, Kinds hd, Västergötland. (i) Finnakumblum 1413. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta innehåller sannolikt det personbetecknande finn(e), kanske i betydelsen ’kringströvande jägare och fiskare’. Efterleden innehåller kummel ’(grav)minnesmärke’ (→ kumla). Ett stort bronsåldersröse finns i byns närhet.

Finnerånger by, Västlands sn, Uppland → ånger.

Finnerödja sn, tätort, Vadsbo hd, Västergötland. Finnerödia 1587. – Byn Finnerödja har givit socknen dess namn, som innehåller folkslagsbeteckningen finne och vittnar om den finska invandring som ägde rum i slutet av 1500-talet. Efterleden är dialektordet rydja, rödja ’röjning’.

Finnestorp gd, Larvs sn, Laske hd, Västergötland. Finnolstörp 1550. – Ortnamnets förled innehåller sannolikt ett med Finn- ’finne; same’ sammansatt mansnamn, fsv. *Finulf, motsvarande det fornvästnordiska Finnólfr och forndanskans Finulf. Efterleden är → torp ’nybygge’. Vid Finnestorp har påträffats en krigsbytesofferplats från forntiden med omfattande och märkliga fynd.

Finngrunden två stora grundområden i Bottenhavet nordöst om Gävle. – Området består av grundet Västra banken med en fyr med samma namn och Östra banken (Östra Finngrundet 1859) med fyren Finngrundet. Förleden innehåller folkslagsbeteckningen finne och syftar sannolikt på att grunden är belägna långt ut mot den finska delen av havet.

Finnskoga, Norra, Södra snr, Älvdals hd, Värmland → Norra Finnskoga och → Södra Finnskoga.

Finnveden förr landskap omfattande Sunnerbo, Västbo, Östbo hdr, Småland. (ą) finhiþi (ack.), (ą) finaiþi (dat.) ca 1000 (med runor, dvs. a Finnhæidhi, a Finnæidhi). – Ortnamnet, som tidigast är känt genom inbyggarbeteckningen finnaithae (500-talet, Jordanes), är troligen bildat till finn(e) ’kringströvande jägare och fiskare’. Efterleden är säkerligen hed i betydelsen ’skogsområde’, inte, såsom också föreslagits, → ed i betydelsen ’väg’ (med syftning på Lagastigen). Den nutida formens v beror på felaktig association med ordet ved i dess från fornspråket kända betydelse ’skog’.

Finspång tätort, Risinge sn, Finspånga läns hd, Östergötland. (j) Finspaangum 1360. – Det med spång sammansatta ortnamnet innehåller snarast mansnamnet Finn eller folkslagsbeteckningen finne. Finspång ligger vid den korta ån mellan sjöarna Bönnern och Dovern. Finspångs bruk anlades under 1500-talet.

Finspånga läns härad hd, Östergötland. – Häradet bildades som judiciell enhet 1618. Det omfattar ett område i Östergötlands norra skogsbygd, som tidigare tillhört Aska, Bobergs, Memmings och Bråbo härad. Häradet är bildat av Finspånga län, så benämnt efter centralorten → Finspång. Länet är känt som fögderi från slutet av 1500-talet.

Finsta tätort, Skederids sn, Sjuhundra hd, Uppland. (in) Finzsta 1291. – Ortnamnet är övertaget från en by, sedermera säteri. Det innehåller mansnamnet Finn och → sta(d).

Fiskebäck stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. – Namnet är belagt första gången 1550 och betecknade då en by. Ursprungligen avsåg det den lilla bäcken i stadsdelens östra del, i vilken förr mycket fisk gick upp, särskilt vid västlig storm.

Fiskebäckskil tätort, Skaftö sn, Orusts västra hd, Bohuslän. Fiskebeckill 1585, Fiskebäckskijhl 1697. – Namnet åsyftar ursprungligen den vik, bohuslänskans kil ’inskjutande havsvik’, vid vilken ett fiskeläge, ibland kallat Kilen, vuxit upp. Förleden är namnet på den i viken utmynnande ån Fiskebäck (Fiskibæk 1388).

Fisksätra tätort, Nacka sn, Svartlösa hd, Södermanland. Fiskesätra 1591. – Tätorten har övertagit namnet från bebyggelsen Fisksätra. Det innehåller i efterleden → säter ’utmarksäng’. Sannolikt har bebyggelsen anlagts vid en sådan; den låg som en liten enklav i skogen upp mot Lännerstaviken. Förleden vittnar kanske om att en fiskeplats funnits i anslutning till ängen.

Fittja kommundel, Botkyrka kn, Södermanland. (in) Fitiu 1299, (j) Fitiom 1381 (båda avser byn). – Stadsdelen har övertagit sitt namn från godset Fittja, under medeltiden en by. Namnet innehåller något av dialektorden fit eller fittja ’strandäng’. Det torde här ha syftat på strandängarna ned mot Albysjön.

Fittja sn, Lagunda hd, Uppland. (jn) Fittium 1310. – Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Detta innehåller en plural form (se inl. 3.3.1) av något av dialektorden fit eller fittja ’strandäng’, här troligen syftande på lågt liggande ängar söder om Lårstaviken.

Fivelstad sn, Aska hd, Östergötland. Fiwlstadhir 1311. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Ortnamnets förled kan vara personbetecknande (jfr fvn. fífl ’narr’ och det fornengelska fifel ’jätte’) eller innehålla en växtbeteckning (jfr det växtbetecknande äldre nysvenska fifler och norska fivel ’ängsull; maskros’). Efterleden innehåller → sta(d).

Fivlered sn, Redvägs hd, Västergötland. Fifloryd 1278. – Kyrkbyn, som under 1800-talet såsom egendom erhöll namnet Karlskoga, har givit socknen dess namn, vars senare led är → ryd ’röjning’. Förleden innehåller sannolikt pluralis av det om olika örter använda ordet fivla (jfr → Fivelstad).

Fjelie sn, Torna hd, Skåne. ecclesie Fialøghe; (in) Fiæløghe (avser kyrkbyn) 1269 avskr. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller i efterleden → hög och i förleden dialektordet fjäl ’bräda, stock’ med oviss syftning; kanske avses en spång över något av de två vattendrag som flyter samman vid byn.

Fjosoken sjö, Sorsele sn, Lappland. – Namnet på sjön, en utvidgning av → Juktån, är en försvenskning av umesam. Fievsuoke med okänd betydelse. Sjön benämndes Jux Sehl 1670 med betydelsen ’lugnvattnet i Juktån’.

Fjuckby by, Ärentuna sn, Norunda hd, Uppland. (in) Fiukaby 1316. – Namnet innehåller i förleden troligen dialektordet fjuk, använt om olika lätta ämnen som flyger omkring i luften, t.ex. stoftkorn, fjäderartade växtfrön eller snöflingor (jfr fsv. fiuka ’fara hastigt i luften’). Efterleden är → by. Vad som kan ha föranlett namnet är ovisst.

Fjugesta tätort, Knista sn, Edsbergs hd, Närke. (in) Fiuelstaht ca 1200, (ij) Fywghulsta by 1385. – Orten har fått namn efter byn Fjugesta. Förleden kan vara ett fornsvenskt mansnamn *Fiughul. Efterleden är → sta(d).

Fjälkestad sn, Villands hd, Skåne. (innæn) Filkestathæ 1420, Fielckestadtt 1552. – Sockennamnet, vars efterled är → sta(d), är givet efter kyrkbyn. Förleden har ansetts vara dialektordet felke, filke ’slem’ med syftning på kärrmarker. Formen Fjälke-, som saknar motsvarighet i det genuina dialektuttalet, kan ha uppstått genom inflytande från grannsocknens namn → Fjälkinge.

Fjälkinge sn, tätort, by, Villands hd, Skåne. (in) uilla Fialkinn 1135 (avser kyrkbyn). – Socknen har lånat namnet från kyrkbyn. Det har tolkats som sammansatt av fjäll ’högt berg’ och fda. kin ’kind’, här i betydelsen ’bergssluttning’ med syftning på den höga Fjälkinge backe norr om tätorten. Namnet har redan under medeltiden anslutits till ortnamnen på → -inge. Tätorten Fjälkinge har vuxit fram kring den 1874 tillkomna järnvägsstationen strax norr om kyrkbyn.

Fjällbacka tätort, Kville sn, Tanums hd, Bohuslän. Fieldbacke 1617. – Namnet avsåg ursprungligen en s.k. skattestrand tillhörande flera hemman (orten kallas i folkmun ibland Stranden). Det innehåller i förleden ordet fjäll i betydelsen ’högt (brant) berg’, här åsyftande Vettebergen söder om tätorten. Efterleden är en form av ordet backe.

Fjällfjället, Västra, Östra fjällmassiv, Vilhelmins sn, Lappland → Östra Fjällfjället.

Fjällrämmen sjö, Rämmens sn, Färnebo hd, Värmland, samt Malungs sn, Dalarna → Rämmen.

Fjällsjö sn, Ångermanland. Fiellsiö 1535. – Socknen har namn efter sjön Fjällsjön. Fjäll- har i detta namn inte sin riksspråkliga betydelse ’högt, kalt berg’; istället möter en från ångermanländska dialekter känd innebörd ’en längre in belägen del av en socken; obygd, skogsmark’.

Fjärdhundra tätort, Simtuna sn, hd, Uppland. – Namnet gavs ursprungligen till en poststation som inrättades på platsen 1906. Det anspelar på det gamla folklandsnamnet Fjärdhundraland, äldre Fjädrundaland ’landet med fyra hund’ (→ Uppland, → hundare).

Fjärdsjömåla by, Augerums sn, Östra hd, Blekinge. Fiers maalle 1600, Fierszemaale 1624, Fjersamåla 1808, Fjersjömåla 1812, Fjerdsjömåla 1852. – Förleden har tolkats som innehållande ett ursprungligt namn på den strax norr om byn liggande Fjärdsjöåsen, fda. *Fiætheras ’åsen där man samlar fjäder’. Efterleden är → måla. Förleden har under 1800-talet i skrift spårat ur och anslutits till orden fjärd och sjö, trots att någon sjö inte finns vid bebyggelsen. Ännu på 1930-talet var det äldre lokala uttalet »Fjässamåla». I byn ligger Flymens kapell (→ Flymen, Norra, Södra).

Fjäre härad hd, Halland. Fyæræ ca 1300. – Häradsnamnet, fda. Fiæra, är bildat till dialektordet fjära ’tidvis översvämmad strand’. Det syftar på den gamla huvudbygden i häradet, kustslätten väster om → Fjärås bräcka vid Kungsbackafjorden. Fjäreborna, fervir, nämns i den romersk-gotiske historieskrivaren Jordanes beskrivning av folkstammar i Skandinavien från mitten av 500-talet e.Kr.

Fjärestad sn, Luggude hd, Skåne. (in) Fyarestatha 1341 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det kan i förleden innehålla dialektordet fjära ’tidvis översvämmad strand’, här med syftning på stränderna längs bäcken Kovlebäck, som rinner genom kyrkbyn. Efterleden är → sta(d).

Fjärsmåla by, Flymens kapellförs., Augerums sn, Östra hd, Blekinge → Fjärdsjömåla.

Fjärås sn, tätort, Fjäre hd, Halland. (apud) ecclesiam Fieruaas 1357, (jnfra [’inom’]) parochiam Fiæra aas 1364. – Tätorten, som vuxit fram vid kyrkan, har övertagit socknens namn. Namnet har ursprungligen syftat på den höjdsträckning, kallad → Fjärås bräcka, som kyrkan ligger på, varav efterleden ås. Namnets betydelse är antingen ’åsen vid »fjäran»’ eller ’Fjärebornas ås’. Se vidare → Fjäre härad.

Fjärås bräcka ås, Fjärås sn, Fjäre hd, Halland. Fiäråhs Bräcka, Bräckan 1752. – Åsens namn, lokalt Bräckan, innehåller dialektordet bräcka ’brink, backe’.

Fjätan älv, Dalarna, Härjedalen. – De äldsta beläggen (Lille Fethan, Stora Fethan 1645) avser älvens två förgreningar, Lill-Fjätan och Stor-Fjätan. I lokalt språkbruk uppträder älvnamnet i två huvudvarianter, i normaliserad form Fjätan och Fjäten. Dessa hör samman med ordet fjät ’steg, fotspår’ och syftar på (ett av) två vattenfall, Fjätfallet i Stor-Fjätan med en rad trappstegsformade berghällar och/eller ett annat likaså trappliknande fall nära Fjätans utlopp i Österdalälven. Jfr → Fjätervålen.

Fjätervålen fjäll, fritidsområde, Idre sn, Dalarna. Fjetterwåla 1777. – Fritidsområdet har namn efter det närbelägna fjället. Fjällnamnets förled innehåller en böjd form av namnet på en i närheten rinnande älv, i modernt språkbruk kallad → Fjätan (också Fjäten). I efterleden ingår dialektordet vål ’lågfjäll’, känt bl.a. från Härjedalen.

Flackarp sn, Bara hd, Skåne. (in) Flakathorp 1288 avskr. (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, vars efterled är → torp ’nybygge’, avsåg ursprungligen kyrkbyn. Förleden har tolkats som innehållande ett mansbinamn, bildat till verbet flacka ’irra’, men innehåller kanske snarast ett ord flake med syftning på flata ytor, här kanske (norra delen av) den intilliggande Råbelövssjön.

Fladen grundbank och på denna uppfört fyrtorn i Kattegatt nordväst om Varberg, Halland. – Namnet, som är känt från 1771, är bildat till adjektivet flat (i dialekten flad), troligast med syftning på det vidsträckta och flacka grund som här utgör havsbotten.

Flakeberg sn, Viste hd, Västergötland. Flakæbiergh 1325. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta kan innehålla dialektordet flake ’uppgillrad lucka för djurfångst’. Efterleden åsyftar någon av de höjder som finns vid sockenkyrkan.

Flakeböle by, Högby sn, Åkerbo hd, Öland → böle.

Flarken tätort, Nysätra sn, Västerbotten. Flarkin 1539. – Tätortsnamnet, som är övertaget från en by, innehåller dialektordet flark i betydelsen ’(liten) tjärn (med sumpiga stränder) i myrmark’. Kanske har namnet från början avsett Gammbystjärnen vid Gammbyn (’Gamla byn’), som torde vara den äldsta delen av Flarken.

Flatruet fjällplatå, Storsjö sn, Härjedalen. Flaatrun 1699. – Namnet på den flacka fjällplatån är sammansatt av adjektivet flat och bestämd form av dialektens ru ’höjd vars krön nätt och jämt når upp över trädgränsen’. Platåns sydsamiska namn Fleete är en samisk återgivning av det svenska dialektordet flät(e) ’vidsträckt flat terräng i fjället eller på myrlänt mark’.

Flen kn, stad, sn, Villåttinge hd, Södermanland. Flens sokn 1367. – Flens by har givit socknen dess namn. Detta innehåller ett till dialektordet flen ’bar, naken’ bildat substantiv med betydelsen ’kal berghäll, kalt berg’ e.d. Byn ligger på en höjd, där berggrunden går i dagen. Staden har vuxit fram kring Flens 1862 öppnade järnvägsstation, som fått sitt namn från kyrkbyn och socknen.

Fleninge sn, Luggude hd, Skåne. (in) Flininge 1300-talets senare hälft eller 1400-talets förra hälft (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som lånats från kyrkbyn, är en bildning med → -inge till dialektordet flen ’bar, naken’. Det syftar på byns läge på åkermark nedanför en först sent uppodlad ås, alltså på ett, jämfört med åsen, skoglöst område.

Fleringe sn, Gotland. Fledynge 1304. – Namnet innehåller en inbyggarbeteckning, kanske ett forngutniskt *flaidhingar (→ -inge) bildat till ett ord *flaidh- ’reva, sår’. Grundordet skulle då kunna syfta på det sår i naturen som klapperstensryggen Burgbackar strax väst och nordväst om kyrkan utgör.

Flerohopp tätort, Madesjö sn, Södra Möre hd, Småland. – Tätorten är uppvuxen kring det järnbruk som anlades här 1725. Detta fick namnet Flerohopp genom en sammanställning av de inledande stavelserna i grundarnas namn: Fleetwood, Rothlieb och Hoppenstedt.

Flisby sn, tätort, Södra Vedbo hd, Småland. (de) Flydisby 1300 avskr. – Socknen synes ha fått sitt namn efter en gård. Det innehåller i förleden troligen ett äldre namn på Flisbysjön (Fludhen 1541), ett fornsvenskt *Flidhir eller *Flydhir med oviss betydelse. Efterleden är → by ’gård; by’. Tätorten, som fått sitt namn från socknen, har vuxit fram vid järnvägen, som öppnades för trafik 1873.

Fliseryd sn och tätort, Handbörds hd, Småland. Flisurydh 1311. – Namnet är sammansatt av flisa i betydelsen ’sten’ och → ryd ’röjning’. Förleden torde syfta på den steniga terrängen vid byn.

Flishult gd, Näsby sn, Östra hd, Småland → Flögen.

Flistad sn, Vadsbo hd, Västergötland. (aff) Flytzstade sokn 1397. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta innehåller möjligen ett med det norska dialektordet fleda ’tunn skiva; mycket lågt och platt skär’ m.m. samhörigt fsv. *flidh med syftning på slät mark; Flistads by ligger i öppen slättbygd. Efterleden är → sta(d).

Flistad sn, Gullbergs hd, Östergötland. (in) Flydstadhum 1344. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta innehåller möjligen ett med det norska dialektordet fleda ’tunn skiva; mycket lågt och platt skär’ m.m. samhörigt fsv. *flidh med syftning på slät mark; Flistads by ligger i öppen slättbygd. Efterleden är → sta(d).

Flo sn, Åse hd, Västergötland. Flo 1305. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta innehåller troligen dialektordet flo(e) ’liten vattensamling; sumpmark; översvämningsmark’ e.d. med syftning på områdets karaktär i gammal tid. Byn Flo ligger på slät mark vid sjön Dättern, som förr kunde orsaka stora översvämningar.

Floby sn, tätort, Vilske hd, Västergötland. Floby 1330-talet. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, sammansatt med → by ’gård; by’. Förleden kan innehålla ordet flo(e) ’liten vattensamling; sumpmark; översvämningsmark’. Tätorten har vuxit fram i anslutning till Floby järnvägsstation, som anlades vid en 1858 öppnad delsträcka av Västra stambanan.

Floda sn, Dalarna. Flodhe sokn 1386. – Sockennamnet är lånat från Kyrkbyn (förr Floda). Det innehåller en bildning till fsv. flodh ’vattenflöde, översvämning’ med syftning antingen på Flosjön, också kallad Floen, norr om Kyrkbyn eller på Västerdalälvens lopp vid Kyrkbyn.

Floda tätort, Floda sn, Dalarna → Dala-Floda.

Floda sn, Oppunda hd, Södermanland. (in) Flothom 1200-talets slut. – Namnet innehåller en bildning till fsv. flodh i betydelsen ’vattenflöde, översvämning’ e.d. I socknens huvudbygd rinner Flodaån genom lågt liggande områden som inbegriper sjöarna Floden och Kyrksjön. Sockennamnet kan innehålla ett gammalt sjö- eller ånamn eller vara ett tidigare bygdenamn.

Floda tätort, Skallsjö sn, Vättle hd, Västergötland. – Tätorten har fått sitt namn från säteriet Floda (Flodha 1445) vid Säveån. Namnet innehåller en bildning till fsv. flodh i betydelsen ’vattenflöde, översvämning’. Det åsyftar förhållanden i eller invid Säveån eller också något eller kanske båda av de två mindre vattendrag som rinner genom tätorten. Tätorten har vuxit fram i anslutning till Floda järnvägsstation, som öppnades för trafik 1857.

Florarna myrområde, naturreservat, Films, Tegelsmora snr, Olands hd, Uppland. Florarna 1750-talet. – Namnet kan innehålla pluralis av det uppländska dialektordet flor ’ladugårdsgolv’. Det får i så fall uppfattas som ett jämförelsenamn – de stora, flata myrytorna har liknats vid ladugårdsgolv.

Flottsund delvis bebyggt område, Alsike sn, Ärlinghundra hd, , Uppsala stad, Uppland → Kungshamn-Morga.

Flundervalla by, Fors sn, Flundre hd, Västergötland → Flundre härad.

Flundre härad hd, Västergötland. Floðnæhæræd 1200-talets slut. – Till grund för namnet ligger säkerligen ett ånamn, snarare *Flóðn f. (till fsv. flóþ ’översvämning’) än – såsom också antagits – fsv. Flotn f. (samhörigt med verbet flyta). Betydelsen av ånamnet är i båda fallen ’ån som svämmar över’. Det antagna ånamnet, som också ingår i bynamnet Flundervalla i Fors socken, antas ha avsett Slumpån, ett biflöde till Göta älv, som rinner genom häradets huvudbygd och som är känt för att vid vår- och höstflod i sitt nedersta lopp svämma över de sanka ängarna vid Flundervalla. Formen Flundre återgår på en sammandragen form av det fullständiga häradsnamnet.

Flygsfors tätort, Madesjö sn, Södra Möre hd, Småland. – Namnet tillkom troligen 1889 i samband med att ett glasbruk grundades på Flögstorps ägor. Namnet skrivs på äldre kartor omväxlande Flygs- och Flögsfors. Det är tänkbart att detta återspeglar en vacklan i uttalet även för Flögstorp, som äldst skrivs Flyxtorp (1535). Flygsfors kan då ha konserverat en äldre form av förleden, vars innebörd emellertid är oklar.

Flyinge tätort, Holmby sn, Frosta hd samt by och gd, Södra Sandby sn, Torna hd, Skåne. Flikingi 1255 avskr., Flykingh 1322. – Namnet är en bildning med -ing (senare ombildat till → -inge), sannolikt till ordet flik. Byn Flyinge ligger på ett utskjutande landområde mellan Kävlingeån och dess tillflöde Sandbybäcken. Flyinge kungsgård strax norr om byn var under medeltiden danskt ärkebiskopsgods men indrogs till kronan under reformationen. Efter det svenska maktövertagandet 1658 inrättades där ett statligt stuteri. Tätorten Flyinge, som ligger på norra sidan av Kävlingeån på ägorna till byn Östra Gårdstånga i Holmby socken, har vuxit fram kring en 1906 tillkommen järnvägsstation.

Flymen, Norra, Södra samhällen, Augerums sn, Östra hd, Blekinge. – Namnen är lånade från byn Danskefly (Danskefly 1555), kallad Flymen, invid den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark. Det innehåller en stelnad bestämd form dativ pluralis av fly ’gungfly, kärr’. 1920–2002 utgjorde Flymen med omkringliggande bebyggelse en egen församling med kyrka i den närliggande byn → Fjärdsjömåla (1908–1920 kapellförsamling inom Augerums församling).

Flåren sjö, Östbo, Sunnerbo hd, Småland. Flåren Lacus 1686. – Sjönamnet är sannolikt bildat till adjektivet fsv. fla(r) ’flat’ och betyder i så fall ’Flatsjön’. Sjön utmärks av stora öppna ytor.

Flåsjön sjö, Ströms sn, Jämtland. Flåsjön 1775. – Sjönamnet innehåller i förleden dialektordet flå ’grund; flat’, vilket beskriver sjöns södra, grunda del.

Flåsjön sjö, Alanäs sn, Jämtland, Tåsjö sn, Ångermanland. Flåå Siön 1645. – Namnet på den delvis grunda sjön innehåller dialektordet flå, som har betydelsen ’grund; flat’ men även ’myr(område)’. Namnet har av samerna återgivits med Pluevere, som är en sammandragen form av sydsam. pluevie ’myr’ och jaevrie ’sjö’.

Fläckebo sn, Norrbo hd, Västmanland. (j) Flætyabo 1356. – Sockennamnet innehåller i förleden ett äldre namn på Fläcksjön väster om kyrkan, fsv. *Flæti ’den flata’, väl givet på grund av sjöns flacka stränder och dess öppna vattenyta med endast en liten holme. Efterleden är → bo, här kanske i betydelsen ’bygd’. I skrift omformades namnet under 1600-talet till Fläcke-. Detta har säkerligen sin grund i att ett äldre dialektuttal »Flättjebo», en direkt utveckling ur den fornsvenska formen, tolkats som Fläcke-, vilket i dialekten skulle ha fått samma uttal.

Fläcksjön sjö, Fläckebo sn, Norrbo hd, Västmanland → Fläckebo.

Flädie sn, tätort, Torna hd, Skåne. Fletogi 1100-talets mellersta del (avser kyrkbyn), (in) Flathøge 1200-talets förra del (avser kyrkbyn). – Socknens namn, som är givet efter kyrkbyn (nu en tätort sträckande sig in även i Fjelie socken), har som efterled → hög och som förled antingen adjektivet flat eller dialektordet flät ’jämnt stycke mark’. Innebörden skulle alltså vara antingen ’den flata högen’ eller ’högen på det släta fältet’.

Flögen sjö, Näsby sn, Östra hd, Småland. Flögen Lacus 1688. – Sjönamnet ingår sannolikt som förled i gårdnamnet Flishult (j Flidishult 1434) och bör i så fall i fornsvensk tid ha lytt *Flidhir. Namnet kan innehålla ett ord besläktat med norska dialekters fli ’skiva’ och betyda ’Flatsjön’ e.d.

Flögstorp gd, Madesjö sn, Södra Möre hd, Småland → Flygsfors.

Fogdö sn, Åkers hd, Södermanland. Fodø 1200-talets mitt. – Det äldst som önamn använda ortnamnet innehåller troligen ett fornsvenskt *fodhi ’föda‚ foder’ e.d. med syftning på bördig jord eller frodiga betesmarker eller ett därmed närbesläktat och liktydigt ord. Det äldre Fodö har med tiden omvandlats genom påverkan från ordet fogde.

Fole sn, Gotland. (de) Folu 1316. – Sockennamnet återgår sannolikt på ett nu försvunnet gårdnamn *Fole, om vilket det ännu bevarade Lillfole minner. Namnet innehåller ett gotländskt terrängord *fola som låter sig rekonstrueras ur ägonamn. Betydelsen kan från början ha varit ’den dolda, undanskymda (ägan, marken)’. Enligt ett annat förslag ska *fola ha utvecklats ur ett äldre *faula, besläktat med bl.a. med dialektordet ful ’rutten, illaluktande’ och ursprungligen ha syftat på sankmark, kanske det sanka området omedelbart väster om kyrkan.

Folkare härad hd, Dalarna. – Folkare härad återgår på ett tingslag, som är betygat alltsedan 1520-talet (Folkere tinglagh 1527). Ting på platsen omtalas redan 1353 (wid Folkirio kiørkiø, a Folkirio þinge). Folkare och sockennamnet → Folkärna utgör olika former av samma namn.

Folkestorp gd, f.d. bränneri, Maglehems sn, Gärds hd, Skåne. (in) Folchestorp 1386. – Gårdnamnets förled är troligen yngre genitiv på -s av mansnamnet Folke; den väntade forndanska formen vore Folka- eller ett därur utvecklat Folke-. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Folkärna sn, Folkare hd, Dalarna. (wid) Folkirio kiørkiø [’(vid) Folkärna kyrka’] 1353. – Sockennamnet, som är identiskt med Folkare i → Folkare härad, tycks vara ett ursprungligt bygdenamn, troligen åsyftande den halvö mellan Jäderssjön–Kungsgårdssjön, Dalälven och sjön Bäsingen där kyrkbygden ligger. Förleden innehåller folk. Efterleden är ett fornsvenskt *yrja ’(fin) sand (i eller vid vatten)’, motsvarande dialektordet örja, i Dalarna påträffat i betydelsen ’röra, smörja, sammelsurium; smågrus’. Namnet kan äldst ha avsett (ett område med) sandavlagringar (vid Dalälven). Inom detta område eller nära avlagringarna har funnits en samlingsplats för folket i området (jfr → Folkare härad). Namnets nuvarande skriftform kom i allmänt bruk på 1500-talet (Ffolkerna sockn 1527).

Follingbo sn, Gotland. Forthingaboe 1300-talet avskr., Fardingabo 1502. – Namnets förled innehåller en inbyggarbeteckning. Man har föreslagit ett *fardh(l)ingar (→ inge) ’de som bor vid färdvägen’, jfr → Fardhem. Grundordet *fardh ’ställe där man kan färdas, färdled’ skulle i så fall kunna syfta på någon farbar höjdrygg i de sankmarker som i äldre tid bör ha präglat Follingbo. En annan möjlighet är att det rör sig om en bildning till ett forngutniskt *fordh ’vadställe, väg över sankmark’ e.d. (jfr eng. ford ’vad’ i t.ex. Oxford, norska dialekters ford ’väg över sumpmark eller bäck’). Efterleden är → bo ’bygd’. Namnet kan vara ett primärt sockennamn, tillkommet i samband med sockenbildningen.

Foresta hotell och konferensanläggning, Lidingö stad, Uppland. – Byggnaden uppfördes 1906–10 som privatbostad på uppdrag av hotellchef Wilhelmina Skogh (1849–1926). Namnet anses vara bildat till engelska forest ’skog’ utifrån innehavarens efternamn.

Forntomta by, Sköllersta sn, hd, Närke → tomt.

Fornåsa sn, tätort, Bobergs hd, Östergötland. (in) Fornusom 1283. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta, som har plural form (se inl. 3.3.1), är sammansatt av forn ’gammal’ och hus. Senare har namnet kommit att uppfattas som sammansatt med ås; byn är belägen på och vid en betydande höjd. Tätorten har vuxit fram vid sockenkyrkan och kyrkbyn.

Fors tätort, Folkärna sn, Folkare hd, Dalarna. (j) Fors 1528. – Tätortsnamnet återgår på ett bynamn, givet efter en fors i Forsån mellan Sävviken och Forssjön.

Fors gemensamt namn på byarna Västra och Östra Fors, Malungs sn, Dalarna → Malungsfors.

Fors sn, Jämtland. ville Fors 1331 (avser en bebyggelse). – Namnet syftar på en fors i Indalsälven, sannolikt den 1796 torrlagda Storforsen, numera → Döda fallet. Namnet Fors avsåg först en bebyggelse som uppstod i området vid forsen, i första hand nuvarande Byn, Bispgården och Prästbordet. Sedermera byggdes det en kyrka vid gårdarna, varvid namnet övertogs av socknen.

Fors f, Eskilstuna stad, Södermanland → Eskilstuna Fors.

Fors sn, Flundre hd, Västergötland. (in) Forssom 1338. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn, belägen vid Slumpån och dess biflöde Lillån. Vid det intilliggande Sjuntorp finns en fors i Slumpån.

Forsa sn, Hälsingland. (de) Forsum 1312. – Sockennamnet är övertaget från en medeltida by, belägen antingen vid kyrkans nuvarande plats söder om Kyrkströmmen nära en forssträcka eller norr om strömmen. Också i sistnämnda fall kan kyrkan och socknen ha fått namn av att kyrkan uppfördes på byns mark, men här är även tänkbart att namnet har givits direkt efter kyrkans läge vid forsarna.

Forsa tätort, Tjärstads sn, Kinda hd, Östergötland → Rimforsa.

Forsakar vattenfall i Forsakarsbäcken, Degeberga sn, Gärds hd, Skåne. – Namnet, som är omnämnt i Linnés Skånska resa 1751, syftar på de »kar» som det forsande vattnet grävt ut i bäcken.

Forsbacka tätort, Valbo sn, Gästrikland. Forssbacka åå 1551 (avser Gavleån). – Namnet, som har övertagits från ett brukssamhälle, betyder ’backen vid forsen/forsarna’. På 1500-talet bedrevs här ålfiske vid de stora forsarna i Gavleån.

Forsby sn, Kåkinds hd, Västergötland. Forsby 1328 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn, som ligger mellan Ösan och dess biflöde Lillån. Fors kan här av topografiska skäl inte ha sin vanliga betydelse; man har föreslagit tolkningen ’vattendrag, å (i allmänhet)’. Namnets efterled är → by ’gård; by’.

Forserum sn, tätort, Tveta hd, Småland. (de) parochia Forsarum 1337. – Socknen har fått namn efter kyrkbyn. I förleden ingår genitiv pluralis av fors, syftande på forsar i den bäck som runnit från mossen norr om bebyggelsen. Efterleden är → rum ’öppen plats’.

Forshaga kn, tätort, Karlstads hd, Värmland. – Tätorten har namn efter en gård (omnämnd 1686), vars namn åsyftar dennas läge invid forsar i Klarälven. Efterleden innehåller hag(e) ’inhägnad mark’. Det nuvarande industrisamhällets föregångare var en såg, anlagd här 1820.

Forsheda sn, tätort, Västbo hd, Småland. Forsidhe 1334. – Socknen har fått namn efter kyrkbyn (Forsith 1272), och namnet innehåller ordet fors, syftande på en fors i Storån. Efterleden har föreslagits vara fsv. vidher ’skog’, senare ombildad i anslutning till ordet hed.

Forshem sn, Kinne hd, Västergötland. Forsheem 1397. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Förleden innehåller ordet fors; 1709 omtalas åbon på ett hemman i Forshems by som sågare och mjölnare. Efterleden är → hem ’boplats; gård’.

Forshälla sn, Inlands Fräkne hd, Bohuslän. (j) Forsoela sokn 1326? – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller ett i norska ortnamn och dialekter förekommande ord, motsvarande fvn. forsǿla ’för solen skyddad plats’. Namnet syftar på läget norr om ett berg.

Forsmark sn, f.d. bruk, kärnkraftverk, Frösåkers hd, Uppland. Forssmarkz bruk 1606. – Socknen har namn efter bruket, där det redan på 1570-talet fanns ett järnverk med tre masugnar. Namnet kan återgå på ett ursprungligt ägo- eller naturnamn Forsmark(en) ’ägorna/området vid forsen’. Förleden syftar troligen på forsar i ån vid bruket.

Forsmo vattenkraftverk i Ångermanälven, Eds sn, Ångermanland. – Kraftverket har fått namn efter byn Forsmo (Fforsmo 1542), som är belägen vid en fors i Ångermanälven på en mo, dvs. på sandig mark.

Forssa sn, Villåttinge hd, Södermanland. Fors 1329. – Byn Forsa har givit socknen dess namn som med tiden fått plural form (se inl. 3.3.1). Det åsyftar en fors i ån vid byn.

Forssjö tätort, Stora Malms sn, Oppunda hd, Södermanland. (j) Forsædhom 1439. – Namnet är en omvandling av ett äldre pluralt Forsedha, vars förled åsyftar forsar vid Forssjö bruk, vid vilket tätorten vuxit fram. Efterleden innehåller möjligen hed, i så fall åsyftande skog, men snarare → ed i någon av betydelserna ’passage utmed vatten’ eller ’landtunga, näs’.

Forsvik tätort, Undenäs sn, Vadsbo hd, Västergötland. – Tätorten har fått sitt namn från gården Forsvik (Forswik 1388); det åsyftar en vik av Bottensjön. Vid Forsvik finns en fors i vattendraget från sjön Viken.

Fosie stadsdel, Malmö stad (f.d. sn, Oxie hd)Skåne. ecclesie Fosøghe 1346. – Det ursprungliga sockennamnet är lånat från den gamla kyrkbyn. Efterleden är → hög, sannolikt med syftning på en naturlig hög vid kyrkan. Förleden är oklar; den har föreslagits innehålla ett ord fda. *fos ’sankmark’ med syftning på Hindby mosse öster om den gamla byn.

Foss sn, Tunge hd, Bohuslän. Fórs kirkío 1300-talets förra del. – Socknen har fått namn efter kyrkbyn, som ligger i närheten av forsar i Kvistrumsälven. Namnet innehåller ordet fors.

Fotskäl sn, Marks hd, Västergötland. Fozkil 1299. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta är svårtytt. Förleden kan innehålla mansnamnet Fot eller ordet fot med syftning på en terrängformation vid kyrkbyn och efterleden ett fsv. *skil med betydelsen ’vägskäl’ eller ’gräns, rågång’.

Fotö ö och fiskeläge, Öckerö sn, Västra Hisings hd, Bohuslän. Fuodö 1568. – Namnet, som äldst tillkom ön, har föreslagits vara ett ursprungligt *Fugðey, sammansatt av ett ord med betydelsen ’blåsa’, syftande på hårt väder, och fvn. ey ’ö’.

Fredrika sn, tätort, Lappland. – Namnet åsyftade ursprungligen kyrkan. Det är givet 1799 efter Gustav IV Adolfs maka Fredrika Dorotea Vilhelmina. Ortens tidigare namn Viska, som levt kvar vid sidan av det officiella Fredrika, är en försvenskning av sydsam. Vistege ’platsen som är rik på renlav’, bildat till sydsam. vistie ’renlav’. Jfr → Dorotea, → Vilhelmina.

Fredriksberg tätort, Säfsnäs sn, Dalarna. – Denna tidigare bruksort fick sitt namn när en hammare anlades här 1729. Med förleden har namngivaren velat hedra kung Fredrik I (1676–1751). Efterleden är given efter mönster av andra namn på -berg, i denna landsdel ofta med betydelsen ’bergverk, gruvfält’; den sakliga bakgrunden för denna innebörd saknas dock här.

Fredriksborg befästningsruin, Värmdö sn, skg, Uppland → Oskar-Fredriksborg.

Fredrikslund gd, Alsike sn, Ärlinghundra hd, Uppland → Kungshamn-Morga.

Fredsberg sn, Vadsbo hd, Västergötland. Frøsbiærgh 1279. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som åsyftar en höjd där sockenkyrkan ligger. Förleden är genitiv av gudanamnet Frö.

Frescati universitetsområde, Stockholms stad. – Namnet är givet efter Villa Frescati, uppförd vid Brunnsviken 1791–92. Villan uppkallades efter den italienska staden Frascati söder om Rom. Liksom Albano och Tivoli är namnet ett minne av Gustaf III:s Italienresa 1783–84.

Fresta sn, Vallentuna hd, Uppland. (in) Fræsta 1291. – Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Detta är sammansatt av en sidoform till dialektordet frö ’fruktbar, frodig’ och → sta(d).

Fridafors tätort, Almundsryds sn, Kinnevalds hd, Småland. – Namnet avsåg äldst en trämassefabrik, anlagd 1894. Efterleden syftar på forsar i Mörrumsån. Vilken Frida som åsyftats i förleden är obekant.

Fridene sn, Vartofta hd, Västergötland. Friðinj 1283. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn på → vin ’betesmark; äng’. Förleden innehåller snarast fsv. fridher i betydelsen ’vacker’ eller ’god, utmärkt’ e.d. men kan också tänkas innehålla ett ord för ’inhägnad’, besläktat med bl.a. fhty. frīten ’skydda, freda, inhägna’.

Fridlevstad sn, tätort, Medelstads hd, Blekinge. parochie Frillungstadha 1349 avskr., Frillestadhe 1400-talet avskr. – Sockennamnet, vars efterled är → sta(d), är givet efter kyrkbyn. Emedan förleden skrivs Frille- och liknande i alla äldre belägg utom det äldsta, synes den innehålla en kortform *Frille av mansnamnet fda. Frithlef (jfr → Frillestad); förleden Frillung- i det äldsta belägget från 1349 kan vara en inbyggarbeteckning. Sannolikt för att en icke önskvärd association med ordet frilla skulle undvikas, har förleden (så i jordeboken fr.o.m. 1825) ombildats till Fridlev. Tätorten har vuxit fram kring kyrkbyn och dess grannby Pålycke.

Friel sn, Åse hd, Västergötland. Frøial 1305. – Namnet har sedan gammalt uppfattats som en sammansättning med genitiv av gudinnenamnet Fröja och → al. Enligt en nyare tolkning innehåller namnet i förleden dialektordet frö ’fruktbar, frodig’. Namnet, som uppträder minst tre gånger i Sverige (→ Fryele, → Fröjel), är problematiskt och kan inte betraktas som säkert tolkat.

Friggeråker sn, Gudhems hd, Västergötland. Frigiær aker 1311. – Kyrkbyn har givit socknen dess med → åker sammansatta namn, som efter gammal mening innehåller genitiv, fsv. Friggiar, av gudinnenamnet Frigg. Enligt ett alternativt förslag kan namnet vara sammansatt med ett fsv. *fridhgærdh (fvn. friðgerð) ’förlikning’ e.d. och åsyfta en åker där tvister bilagts.

Friggesund tätort, Bjuråkers sn, Hälsingland. Friggesund 1846. – Namnet tycks vara skapat på 1800-talet med syftning på ett sågverk. Namnanledningen är dunkel både vad gäller för- och efterled. Något sund finns ej på platsen. Områdets äldre namn Heden har avsett en tallhed.

Frigsarve gårdnamn, Gotland → arve.

Frillestad sn, Luggude hd, Skåne. Frellested sogn 1510-talet avskr. – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller i efterleden → sta(d) och i förleden sannolikt en kortform *Frille av mansnamnet fda. Frithlef (jfr → Fridlevstad).

Frillesås sn, tätort, Fjäre hd, Halland. Fridlessos Sogn 1559. – Tätorten, väster om den nuvarande sockenkyrkan, har vuxit fram kring järnvägsstationen Frillesås, anlagd 1888. Sockennamnet, som är taget från kyrkbyn (numera vanligen Kyrkobyn), innehåller sannolikt mansnamnet fda. Frithlef. Efterleden ås syftar på höjdsträckningen norr om den gamla kyrkplatsen väster om dagens sockenkyrka.

Frinnaryd sn, tätort, Norra Vedbo hd, Småland. (de) Frinnarydhum ca 1300. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller efterleden → ryd ’röjning’. Förleden har antagits vara genitiv av ett mansnamn fsv. *Frinne, kortform till ett *Fridhniut.

Fristad sn, tätort, Vedens hd, Västergötland. Fristada 1352, Friitzstadha sokn 1380. – Den gamla kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta kan innehålla fsv. fridher ’vacker‚ god, förträfflig’, måhända använt som mansbinamn. Efterleden innehåller → sta(d). Fristads järnvägsstation, i anslutning till sockenkyrkan och prästgården, anlades vid en 1863 öppnad linje.

Fritsla sn, tätort, Marks hd, Västergötland. Friislæ sokn 1406. – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn, som ligger vid ett vattendrag från Frisjön, förr kallad Friske. By- och sockennamnet kan innehålla ett till Friske bildat ånamn, fsv. *Friskel, *Friskla eller *Friska. Om *Friska ingår är bynamnet troligen sammansatt med fsv. *lo ’glänta; äng’ e.d. Tätorten har vuxit fram vid kyrkbyn och sockenkyrkan i anslutning till Fritsla järnvägsstation, anlagd vid en 1880 öppnad linje.

Frosta härad hd, Skåne. provinciam Frostam ca 1200 avskr., (in) Frostahæret 1300-talets början. – Som alternativnamn uppträder ca 1300 Dapræheret, som i formen Dabir- också ingår i medeltida belägg på sockennamnet Östra Strö. Det har föreslagits att det rör sig om två bygdeenheter i häradet, vilkas namn legat till grund för de två anförda namnen, och att dessa en tid konkurrerat med varandra, innan det nuvarande namnet segrade. Sannolikt utgår båda namnen från topografiska förhållanden. Enligt ett förslag innehåller de inbyggarbeteckningar i genitiv pluralis, varvid det antas att Frosta- syftar på en bördig del av häradet (jfr fvn. fróðr ’fruktbar, bördig’) och Dapra- på en sumpig del (jfr nisl. dap ’gyttja, sumpigt område’).

Frostkåge by, Byske sn, Västerbotten → Kåge.

Frostviken sn, Jämtland. Frostviken 1763. – Namnet betyder ’den frostutsatta viken’ och avsåg från början västra delen av sjön Kvarnbergsvattnet. I motsats till sjön i övrigt fryser denna del vanligen till redan tidigt på hösten, och namnet torde syfta på att markerna kring viken ofta drabbas av frost. Förhållandet till sydsam. Galmeloekte, sammansatt av galme ’kall, frusen’ och loekte ’vik’, är oklart. Det samiska namnet har åsyftat både sjön och socknen, men idag kallas socknen Frööstege. Detta namn är en omvandling av det svenska namnet.

Fru Alstad sn, Skytts hd, Skåne. (in) Østraalistathæ 1300-talets senare del (avser kyrkbyn), Alestædhæ østræ 1359 avskr., Wår frue Alestada 1512 sen avskr. – Kyrkbyn, på medeltiden kallad Östra Alstad, och grannsocknens kyrkby → Västra Alstad utgjorde tillsammans med den mellanliggande byn Lilla Alstad ursprungligen troligen en enda by. Det yngre namnet Fru Alstad syftar på att kyrkan är vigd åt Vår Fru, dvs. Jungfru Maria.

Frufällan tätort, Fristads sn, Vedens hd, Västergötland. – Namnet, som tidigare avsåg en mindre bebyggelse, innehåller i efterleden dialektordet fälla ’skogshygge; svedjeland’. Förleden anger ett samband med hemmanet Frugården i byn Längjum i Fristad. Tätorten har vuxit fram i anslutning till Frufällans järnvägsstation, anlagd vid järnvägslinjen Borås–Herrljunga, som öppnades 1863.

Frustuna sn, Daga hd, Södermanland. (De) Frøstunum 1314? – Sockennamnet är givet efter kyrkbyn. Förleden innehåller efter gammal mening genitiv av gudanamnet Frö men kan också vara bildat till ett namn på den intillliggande Frösjön. Efterleden är → tuna.

Fruängen stadsdel, Stockholms stad. – Stadsdelen har namn efter torpet Fruängen, som låg under herrgården Västberga. Namnet Fruängen förekommer på flera håll, inte minst i Södermanland. Förleden är det vanliga ordet fru, som i äldre tider användes om förnäma kvinnor. Den närmare bakgrunden till dessa namn är dock inte utredd. Här kan det möjligen vara givet i analogi med → Herrängen.

Fryele sn, Östbo hd, Småland. (de) Frøal ca 1220 → Friel.

Frykensjöarna sammanfattande benämning för Nedre, Mellan- och Övre Frykensjösystem Värmland → Frykerud.

Frykerud sn, Kils hd, Värmland. (i) Frykahæridhz sokn 1389. – Sockennamnet, som betyder ’bygden kring älven Frika’, innehåller ett antaget äldre namn på → Norsälven och → härad i betydelsen ’bygd’, senare omtolkat till → rud, en i värmländska ortnamn vanlig ortnamnsefterled. Härledningen av älvnamnet är oklar; det har föreslagits betyda ’den kalla’, ’den vackra’ och ’den rena’. Till älvnamnet är säkerligen sjönamnet Fryken (Fryken 1644) bildat (→ Frykensjöarna).

Fryksdals härad hd, Värmland. Friskdal 1300-talets slut, (i) Frixdalin 1397. – Namnet, som syftar på den äldsta bygdens läge i Frykens dalgång, är sammansatt av sjönamnet Fryken (→ Frykensjöarna) och ordet dal. Det äldsta belägget på namnet synes vara förvanskat. Alltsedan 1400-talets slut skrivs namnet vanligen med -s-, inte -x-, vilket svarar mot det genuina dialektuttalet. Den moderna formen med -ks- stabiliseras i skrift först under 1700-talet.

Fryksände sn, Fryksdals hd, Värmland. Froxende 1503. – Sockennamnet åsyftar socknens läge vid norra änden av sjön Övre Fryken (→ Frykensjöarna).

Frånö tätort, by, Gudmundrå sn, Ångermanland. (J) Franøø 1417. – Byns gamla bebyggelse ligger på västra sidan om ett bergsparti, som tidigare utgjort en ö eller halvö. Förleden innehåller sannolikt ett mot fvn. fránn ’starkt glänsande’ svarande adjektiv, syftande på att bergspartiet ligger öppet och ofta är solbelyst.

Främmerhörnäs by, Själevads sn, Ångermanland → Överhörnäs.

Främmestad sn, tätort, Viste hd, Västergötland. (j) Fræ-mistadum 1433. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta innehåller i efterleden → sta(d). Förledens innebörd är oviss. Tätorten ligger ett stycke sydväst om kyrkan, i anslutning till Främmestads hållplats; denna anlades vid en järnvägslinje öppnad för allmän trafik 1916.

Frändefors sn, tätort, Sundals hd, Dalsland. (j) Frændæfors 1380. – Ortnamnet, som äldst åsyftat en fors i Frändeforsån, kan i förleden innehålla ett gammalt vattendragsnamn men innehåller snarare genitiv av mansnamnet fsv. Frænde. Tätorten har vuxit fram vid sockenkyrkan i anslutning till Frändefors järnvägsstation, som öppnades för trafik 1879.

Fränninge sn, Färs hd, Skåne. (de) Franninge 1291 avskr. – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn. Det innehåller en inbyggarbeteckning fda. frænningar (→ -inge), sannolikt bildad till fda. *Fran(a) ’den glänsande’, ett antaget äldre namn på Vollsjöån, som rinner genom kyrkbyn.

Fränsta tätort, by, Torps sn, Medelpad. Ffrensta 1543. – Namnet, äldst belagt 1422, innehåller i förleden sannolikt mansnamnet fsv. Frænde. Efterleden är → sta(d).

Fröderyd sn, Västra hd, Småland. (in) Freyaryd 1309. – Socknen har fått namn efter kyrkbyn. Förleden är sannolikt en form av ett adjektiv svarande mot dialektordet frö ’fruktbar, frodig’. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Frödinge sn, tätort, Sevede hd, Småland. (j) Ffrødhunga sokn 1370. – Namnet är övertaget från byn Frödinge. Det innehåller en inbyggarbeteckning fsv. frødhungar (→ -inge). Till grund ligger kanske ett fsv. *frødh ’frodighet’ e.d., syftande på bördig mark eller frodig växtlighet.

Fröjel sn, Gotland. Frøale 1300-talet avskr. → Friel.

Fröjered sn, Vartofta hd, Västergötland. Frøryd 1368. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, vars förled innehåller dialektordet frö ’fruktbar, frodig’ och efterled → ryd ’röjning’.

Frökinds härad hd, Västergötland. (in) Frekindzhered 1278 avskr., Frøkinshæræþ 1200-talets slut. – Namnet ska sammanhållas med de götiska kind-namnen ( kind) och får då antas innehålla ett till kind bildat neutralt *kinde (jfr Kinneved och Väskinde). Elementet kinds återförs då på fornsvensk genitiv kindis, med *Frøkindishæradh som ursprunglig fornsvensk form av häradsnamnet. Förleden Frö- innehåller sannolikt dialektordet frö ’fruktbar, frodig’. Två förklaringar av kombinationen av Frö- och kinde har föreslagits. *Frøkinde kan betyda ’det fruktbara folket’, att jämföra med folkslagsbeteckningen fvn. þrœndr ’trönder’, som utgår från ett presensparticip till fvn. þróast ’växa, frodas’. Enligt ett annat förslag avser *Frøkindishæradh en bördig del av ett antaget äldre *Kindishæradh.

Fröllinge gods, Getinge sn, Halmstads hd, Halland. (i) Frølivnge 1437. – I förleden ingår möjligen fda. *frø, motsvarande svenska dialekters frö ’fruktbar, frodig’, eller fda. *frøth, motsvarande det norska dialektordet frøy(d) ’kraftigt växande’. Efterleden innehåller ljung i betydelsen ’ljungmark’.

Frölunda, Västra, Östra snr, Västergötland → Västra Frölunda och → Östra Frölunda.

Frösakull tätort, Söndrums sn, Halmstads hd, Halland. Frøssekuld 1603. – Tätortsnamnet återgår på ett gårdnamn i områdets norra del. Förleden är dunkel. Efterleden bör vara kull ’kulle’, möjligen åsyftande en stor klippa vid Frösakulls havsbad.

Fröseke tätort, Åsheda sn, Uppvidinge hd, Småland. Frösseke 1539. – Namnet, som ursprungligen betecknat en naturlokal, innehåller gudanamnet Frö och eke ’ekdunge’ och torde ursprungligen ha syftat på en helig ekdunge, förbunden med guden Frö.

Fröskog sn, Tössbo hd, Dalsland. Fröskog kirke 1531. – Sockenkyrkan ligger vid Knarrbyån; ett ca 1325 belagt ånamn Frö (bildat till det dialektala adjektivet frö ’fruktbar, frodig’, här syftande på antingen rikedom på vattenväxter eller god tillgång på fisk) anses ha burits av detta vattendrag. Namnet Fröskog, som sannolikt betyder ’skog(sbygd)en kring Frö’, kan då socknen tillkom ha varit namn på gården → Stommen vid kyrkan.

Fröslunda sn, Lagunda hd, Uppland. (De) Frøslundum 1344. – Namnet innehåller genitiv av gudanamnet Frö och pluralis (se inl. 3.3.1) av lund. Det torde ursprungligen ha syftat på en med guden Frö förbunden helig lund. Som sockennamn återgår det dock kanske närmast på namnet på en nu försvunnen by.

Frösthult sn, Simtuna hd, Uppland. (De) Frøstolpt 1344. – Namnet är sammansatt av en förled Frös- samt fsv. tolpt, tolft. Detta senare ord betyder ’antal av tolv’ och har troligen använts om en grupp av tolv ledungsmän, senare om ett område som skulle ställa upp en sådan grupp (jfr → hundare). Relationen mellan för- och efterled i Fröstolft kan vara direkt. I så fall innehåller förleden genitiv av gudanamnet Frö. Relationen kan emellertid också vara indirekt, på så vis att förleden kan utgöra en förkortning av ett ortnamn. I så fall rör det sig snarast om ett namn på den plats där kyrkan är uppförd. Något positivt belägg för att förleden innehåller ett ortnamn går dock inte att finna. Namnet börjar spåra ur vid mitten av 1400-talet; den utlösande faktorn tycks ha varit att f i förbindelsen -lft faller. Senare har skett en anslutning till namnen på → hult, en namntyp som dock är främmande för Uppland.

Fröstuna gd, Kungs-Barkarö sn, Åkerbo hd, Västmanland → tuna.

Frösunda sn, Seminghundra hd, Uppland. (jn) Frøsvndj 1291. – Namnet kan vara ett äldre namn på nuvarande Prästgården eller ett ursprungligt namn på den plats där kyrkan kom att byggas. Det är sammansatt av dialektordet frö ’fruktbar, frodig’ och sund. Det senare ordet har här kanske betydelsen ’kärrstråk’ med syftning på Kyrkåns dalgång nordöst och sydväst om kyrkan. Vid namnets tillkomst, då vattennivån var högre, kan dock dalstråket ha haft mer karaktär av vanligt sund mellan Stolp-Ekebysjön och den då betydligt större Helgösjön.

Frösunda stadsdel, Solna stad, Uppland → Råsunda.

Frösve sn, Vadsbo hd, Västergötland. Fröswid, Fröswij kyrkio, (i) Frösswi 1411 avskr. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta kan innehålla fsv. vidher ’skog’, men efterleden kan också vara → vi ’helig plats, kultplats’; i det senare fallet är förleden genitiv av gudanamnet Frö, som också kan ingå i det alternativa *Frøsvidher.

Frösåkers härad hd, Uppland. (in) Frøsakir skiplag 1344, (j …) Frøsaker hundara, (j …) Frøsakers hundara 1420. – Roslagen, där Frösåkers härad är beläget, var under medeltiden inte som Uppland i övrigt indelat i hundaren utan i skeppslag, som ursprungligen varit inordnade i ledungen, den forna sjökrigsorganisationen. Spår av denna indelning utgör några moderna distriktsnamn med skeppslagstermen bevarad: Bro och Vätö skeppslag, Danderyds skeppslag, Frötuna och Länna skeppslag, Väddö och Häverö skeppslag, Värmdö skeppslag, Åkers skeppslag. De i dessa skeppslagsnamn ingående ortnamnen är alla sockennamn, till vilka här hänvisas (för Bro se → Roslags-Bro, för Åker se → Österåker). Frösåkers skeppslag har däremot inte bibehållit skeppslagstermen utan började redan under medeltiden kallas → hundare och sedan hæradh. Namnet är liksom de andra skeppslagsnamnen bildat till ett ortnamn, fsv. Frøsaker, som dock inte återfinns inom häradet. Namnet Frøsaker är sammansatt av gudanamnet Frö och → åker och har alltså från början betecknat en helig åker, knuten till dyrkan av guden Frö.

Frösön ö, sn (Frösö sn)Jämtland. (til) Fræseyar 1200-talet, (De) Frøsø 1344. – Namnet har ursprungligen avsett själva ön. Förleden innehåller genitiv av gudanamnet Frö, efterleden är ö. Jfr → Norderön ’Njärds ö’. De två största öarna i Storsjön har alltså namngivits efter gudar.

Frötuna sn, Frötuna, Länna skg, Uppland. parochia Frøtunum 1311. – Sockennamnet är övertaget från en by svarande mot nuvarande Prästgården. Det har i förleden antagits innehålla antingen genitiv av gudinnenamnet Fröja eller dialektordet frö ’fruktbar, frodig’. Efterleden är → tuna. Namnet ingår i skeppslagsnamnet Frötuna och Länna skeppslag, se → Frösåkers härad.

Frövettern sjö, Bjurtjärns sn, Karlskoga hd, Värmland. Fröwitun ca 1639. – Namnet innehåller, liksom → Vättern, ett fornsvenskt *vætur ’vatten’. Förleden innehåller sannolikt ett från svenska dialekter känt adjektiv frö ’fruktbar, frodig’, syftande på antingen rikedom på vattenväxter eller god tillgång på fisk. Med sjön sammanhänger sjöarna → Alkvettern, → Ullvettern och → Öjevettern.

Frövi tätort, Näsby sn, Fellingsbro hd, Västmanland. (j) Ffrødehwi 1457. – Namnet har tolkats som en sammansättning av ett i flera ortnamn påvisbart adjektiv fsv. *frødher ’frodig, starkt växande’ och fsv. -vidhi eller dativ singularis av fsv. vidher, bägge med betydelsen ’skog’.

Fudal by, f.d. jvstn. Fu 1745. Mora sn, Dalarna. – Namnet avsåg äldst ett kvarn- och fäbodställe. Permanent bebyggelse uppstod kring den 1892 öppnade, nu nedlagda, järnvägsstationen. För tolkning av namnet → Fudal.

Fudal f.d. fäbod, by, Mora sn, Dalarna. Fogdal 1539, Fogeldall 1547, Fugeldal 1640-talet, Fugdahl, Fu dahl 1717. – Förleden innehåller namnet på den genom byn rinnande ån Fu, nu kallad Fuån. Ånamnet innehåller ett ord motsvarande fvn. fúi ’ruttenhet, dy’. Antingen avsåg namnet tidigast själva ån eller det stora myrområdet Fumyr (i dialekten Föj) längre norr ut längs ån, norr om bebyggelsen → Fu. Förleden i Fudal är i de äldre skrivformerna misstolkad och ofta uppfattad som innehållande fågel. En vardaglig benämning på byn är Dalen. Bebyggelsen ligger i en föga markerad dalgång; efterleden -dalen med svag topografisk syftning förekommer även i andra fäbodnamn i socknen.

Fuglie sn, Skytts hd, Skåne. Fuglhøge 1100-talets mellersta del (avser kyrkbyn). – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som är sammansatt av fda. fughl ’fågel’ och → hög.

Fulan älv i nordvästra Dalarna, som i äldre tid lytt *Fala, är bildat till adjektivet fal ’(gul-, grå-)blek’ med syftning på älvens gulfärgade mossvatten. I den fornspråkligt böjda formen Falu har den första vokalen övergått till u genom påverkan av den andra vokalen. Ånamnet ingår i det ofta brukade binamnet Fuluälven och i Fulufjället, ett bergmassiv väster om älven i Särna socken. Det äldsta belägget för bergnamnet (och därmed indirekt älvnamnet) är (i) Falufiall från början av 1300-talet.

Fullen sjö, Husby sn, Dalarna. Fullen 1685. – Namnet är bildat till adjektivet full och syftar troligen på att sjön lätt har svämmat över vissa tider av året.

Fullerö by, Ärentuna sn, Norunda hd, Uppsala stad, Uppland. (de) Fuldrethum 1299. – Förleden innehåller ett ånamn *Full ’den (i flodtid) fulla (ån)’, ett gammalt namn på den del av → Fyrisån som rinner förbi byn. Efterleden innehåller ordet → ed, här i betydelsen ’vadställe’.

Fullerö gods, Västerås-Barkarö sn, Tuhundra hd, Västmanland. (in) Fuldyriu 1318. – Namnet, som är ett ursprungligt önamn, är sammansatt av ett äldre namn på Västeråsfjärden, *Fuld ’den breda’, och ett fornsvenskt *yrja ’(fin) sand (i eller vid vatten)’, motsvarande dialektordet örja. Omformningen till den nuvarande namnformen, med anslutning till ortnamn på -ö, skedde redan under 1300-talet.

Fullestad sn, Kullings hd, Västergötland. Fullestada (genitiv) 1544. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som i efterleden innehåller → sta(d). Förleden kan innehålla ett fornsvenskt mansnamn på Full-, i så fall kanske Fullhughi eller en därtill bildad kortform *Fulle.

Fulltofta sn, gods, Frosta hd, Skåne. (in) parochia Folætoftha 1350. – Sockennamnet, som är lånat från den forna kyrkbyn (nu Fulltofta gård), innehåller fåle ’häst’ och toft, en sidoform till → tomt.

Fullösa sn, Kinne hd, Västergötland. (de) Fuldæløso 1290. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta innehåller i efterleden → lösa ’glänta; äng’. Förleden kan innehålla ett nu försvunnet ånamn *Fuld ’den breda’ eller, trots skrivningen med Fuld- 1290, ett *Full ’den vattenrika’ med syftning på Svartån, som höstar och vårar ofta svämmar långt över sina bräddar.

Fulufjället bergmassiv, Särna sn, Dalarna → Fulan.

Fuluälven älv i nordvästra Dalarna→ Fulan.

Funbo sn, Rasbo hd, Uppland. (ą) funum 1000-talet (med runor), Fundbohæreth 1288, ecclesie Funbohered 1291. – Fsv. Funbohæradh ska förstås som en sammansättning av en inbyggarbeteckning funboar och → härad i betydelsen ’bygd’. Till grund för *funboar ligger det bygdenamn som betygas i runbelägget. Det betyder sannolikt ’den sumpiga bygden’ e.d.; jfr fvn. fúinn ’rutten’.

Funnan å, Tännäs sn, Härjedalen → Funäsdalen.

Funäsdalen tätort, Tännäs sn, Härjedalen. Fonnesdal 1546. – Namnet är troligen en sammansättning av ett sjönamn *Funnosior, avseende Funäsdalssjön, och dal. Sjönamnet innehåller i sin tur ånamnet Funnan, avseende den å som förbinder sjön med Ljusnedalssjön. Efterleden är fvn. siór ’sjö’. Ånamnet kan höra samman med verbet finna och betyda ’den som går, söker sig mot något’ e.d. Ortens sydsamiska namn Bïenjedaelie innehåller genitiv av bïenje ’hund’ och det nordiska lånordet daelie ’dal’.

Furen sjö, Sunnerbo, Östbo hd, Småland. Furen 1600-talet. – Namnet har bl.a. tolkats som en bildning till fur ’tall’ med syftning på tallskog.

Furingstad sn, Lösings hd, Östergötland. Furungxstatha sokn 1352. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta kan innehålla genitiv av ett fornsvenskt *Furunger, bildat till trädbeteckningen fur(a) och använt som ortnamn eller personnamn, snarast kanske det senare. Efterleden innehåller → sta(d).

Furuby sn, tätort, Konga hd, Småland. (de) Fyriby 1322. – Kyrkbyn (numera tätort) har givit socknen dess namn, som innehåller fsv. *fyri ’furudunge, furuskog’ och → by ’gård; by’. Namnet har sedermera anslutits till ordet fura.

Furudal tätort, Ore sn, Dalarna. – Tätortsnamnet återgår närmast på det 1900–01 tillkomna järnvägsstations- och postanstaltsnamnet Furudal. Detta är i sin tur lånat från det längre mot nordöst belägna Furudals bruk (1709–1884). Bruksnamnet, förmodligen tillkommet vid grundandet, innehåller orden fura ’tall’ med syftning på tallskogen vid bruket och dal. Bruket ligger i en svag sänka.

Furulund tätort, Lackalänga sn, Torna hd, Skåne. – Tätorten har vuxit fram kring en filial till Malmö yllefabriksaktiebolag, som förlades till platsen på 1880-talet. Det nybildade namnet är givet efter en intilliggande barrskogsplantering.

Furusjö tätort, Habo sn, Vartofta hd, Västergötland. Fförösyö 1539. – Ortnamnet, som äldst avsåg den intilliggande Furusjön, innehåller fsv. *fyri ’furudunge, furuskog’. Namnet har sedermera anslutits till ordet fura ’tall’. Furusjö järnvägsstation, som ligger nära gården Furusjö, anlades vid järnvägslinjen mellan stationerna i Falköping (öppnad 1876) och Jönköping (öppnad 1863).

Furuskär holme i Bottenhavet, Valbo sn, Gästrikland → Furuvik.

Furusund samhälle, Blidö sn, Frötuna, Länna skg, Uppland. Furesund ca 1560 (avser ett sund). – Orten, belägen på en ö med samma namn, har väl närmast benämnts efter en gård som i sin tur fått namn efter läget vid sundet mellan öarna Furusund och Yxlan. I förleden ingår trädbeteckningen fura ’tall’ eller ett ortnamn innehållande detta ord (*Furuholmen, *Furuviken e.d.). Efterleden är sund. Önamnet Furusund är belagt ca 1800 men slog igenom först mot den senare delen av århundradet. Det är tillkommet i anslutning till bebyggelsenamnet. Ön kallades tidigare Halsön (j Halsø 1409). Troligen har nyssnämnda sund liknats vid en hals.

Furuvik tätort, Valbo sn, Gästrikland. Furuwijk 1590. – Tätortsnamnet är övertaget från äldre bebyggelse. Det har ursprungligen syftat på en vik av Gävlebukten vid nuvarande Furuviksparken, förmodligen viken sydväst om holmen Furuskär. Både Furuvik och Furuskär innehåller fura ’tall’. Det är oklart om Furuvik ska tolkas som ’viken där det växer tall’ eller ’viken vid Furuskär’.

Fuxerna sn, Flundre hd, Västergötland. Fuxerne 1372. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta innehåller → arin ’grusö, grusig mark’, som här kan åsyfta en höjdformation. För Fux- har tolkningen ’dimma’ övervägts.

Fyledalen dalgång kring ån→ Fyleån.

Fyleån å, Färs, Herrestads hd, Skåne. – Ånamnet innehåller namnet Fylan, en bildning till ful i betydelsen ’smutsig, rutten, stinkande’, nu använt om Fyledalen men med ursprunglig syftning på en nu utdikad vidsträckt mossmark söder om Sjöbo, varifrån ån rinner ut strax invid godset Tågra. Över den forna mossmarken löper i dag landsvägen Sjöbo–Ystad.

Fylleån å i södra Småland och södra Halland. Fulle 1570-talet, Fulle åh 1600-talets mitt. – Ånamnets ursprungliga form *Fulla är en bildning till adjektivet full med syftning på åns översvämningar vid vår- och höstflod. Den nuvarande formen med y kan ha uppstått genom påverkan från bynamnet Fyllinge i Snöstorps socken, Tönnersjö härad, Halland. Detta namn innehåller en inbyggarbeteckning pluralis fyllingar (→ -inge) ’de som bor vid ån *Fulla’.

Fyllinge tätort, Snöstorps sn, Tönnersjö hd, Halland → Fylleån.

Fyrisvallarna område vid→ Fyrisån.

Fyrisån vattendrag, Uppland. – Namnets förled återgår ytterst på ett fornsvenskt *føre, enligt vanlig mening med betydelsen ’vadbart ställe, sank slåtteräng, översvämningsområde’. Sjöarna Övre och Nedre Föret kan utgöra rester av ett av flera sådana »fören» i anslutning till Fyrisån runt Uppsala. Enligt en annan uppfattning ingår i stället ett namn *Føre med betydelsen ’farled’, avseende den forntida fjärd som sträckt sig över en stor del av Uppsalaslätten. Senast under vikingatiden har ett namn *Føre(t) varit etablerat vid Uppsala, belagt på en östgötsk runsten och i den norröna dikten Ynglingatal. I den isländska traditionen kom ø av fonetiska skäl att bytas ut mot y. När den fornisländska litteraturen började översättas på 1600-talet blev namnformer som Fyrisån och Fyrisvallarna kända. Olof Rudbeck d.ä. använder i Atland eller Manheim (1670-talet) namnformerna Fyringsåån, Fyreaa, Fyris å och Fvringsa. Den kallades annars vid denna tid för Sala å, efter en försvunnen by Sala (→ Uppsala). Åns äldsta spårbara namn är *Full ’den (i flodtid) fulla (ån)’, bevarat i bynamnet → Fullerö.

Fyrunga sn, Skånings hd, Västergötland. (ii ...) Furungom 1397. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som troligen betyder ’furungarna(s boplats, by)’ e.d. Betydelsen av fur- i inbyggarbeteckningen furungar (→-inge) är oviss. Tänkbara utgångspunkter är trädbeteckningen fur(a) ’tall’ och det svenska dialektordet fura ’gnida, gno starkt’, de norska dialektorden fura ’gnida‚ fara iväg snabbt’ och fur ’skyndsamhet, hast’; i det senare fallet har Fur- troligen ingått i ett namn på en fors eller ström i den närbelägna ån Lidan. Omvandlingen av Fur- till Fyr- kan bero på att långt y i denna del av Västergötland blivit u (t.ex. gruta för gryta) och Furunga därför felaktigt uppfattats som en dialektal form av ett Fyrunga.

Fågelberget by, berg, Frostvikens sn, Jämtland → Fågelsjön.

Fågelfors sn, tätort, Handbörds hd, Småland. – Socknen har namn efter Fågelfors bruk. Detta anlades 1744 och fick sitt namn efter läget vid en fors i Nötån nedanför byn Fåglebo. Namnet Fåglebo (Fogleboda 1533) är sammansatt av ordet fågel och pluralis av → bod. Vad förleden syftat på reellt är oklart; kanske ska man i första hand tänka på matnyttig fågel som tjäder och orre. Tätorten har vuxit fram kring kyrkan och har sitt namn efter socknen.

Fågellokarna sjö, Frostvikens sn, Jämtland → Fågelsjön.

Fågelmara tätort, gods, Kristianopels sn, Östra hd, Blekinge. Fulle mahr 1600. – Tätorten har vuxit fram kring en 1899 öppnad järnvägsstation, som fick namn efter godset Fågelmara, belägen vid kusten fem km därifrån. Namnet är sammansatt av fda. fughl ’fågel’ och mar ’grund vik’.

Fågelsjön sjö, Frostvikens sn, Jämtland. Fugelsiön 1645. – Flera namn i området innehåller förleden Fågel-, som vittnar om (riklig) förekomst av fågel, bl.a. bergs- och bynamnet Fågelberget och sjönamnen Fågellokarna (jämtskans lok ’vattenpuss’ – sjön består av tre älvutvidgningar) och Fågelvattnet. Rikt fågelliv med rovfågelsnästen på klippavsatserna och förekomst av svalor, orre och tjäder uppges vara kännetecknande för berget Fågelberget. Möjligen är Fågelberget kärna i namnkomplexet.

Fågelsta tätort, Fivelstads, Västra Stenby snr, Aska hd, Östergötland.– Tätorten har vuxit fram vid en järnvägsstation, som fick sitt namn från den närbelägn a byn Fågelstad (in Fughulstadhum 1345 avskr.) i Västra Stenby socken. Stationen anlades vid en bana öppnad för trafik 1873. Ortnamnet innehåller ordet fågel (fsv. fughl), här kanske använt som mansbinamn, och → sta(d).

Fågeltofta sn, Albo hd, Skåne. (in) Fulstoftæ 1344 avskr. (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Det innehåller i efterleden toft, en sidoform till → tomt, och i förleden troligen mansnamnet fda. Fughl ’Fågel’.

Fågelvattnet sjö, Frostvikens sn, Jämtland → Fågelsjön.

Fågelvik, Västra, Östra snr, Värmland → Västra Fågelvik och → Östra Fågelvik.

Fågelås, Norra, Södra snr, Kåkinds hd, Västergötland → Norra Fågelås och → Södra Fågelås.

Fåglavik tätort, Larvs sn, Laske hd, Hudene sn, Gäsene hd, Västergötland. Ffwglawyck 1546. – Tätorten har fått sitt namn från gården Fåglavik, vars namn innehåller orden fågel och vik. Det åsyftar sannolikt en vik av en närliggande mosse. Fåglaviks järnvägsstation öppnades för trafik 1858.

Fåglebo by, Fågelfors sn, Handbörds hd, Småland → Fågelfors.

Fåglum sn, Barne hd, Västergötland. Fuglemæ sookn 1412. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta innehåller fågel och → hem ’boplats; gård’. Formen Fuglemæ 1412 är genitiv pluralis av en till Fåglum bildad inbyggarbeteckning.

Fåker tätort, Näs sn, Jämtland. (j) Foaker 1456. – Tätorten är framvuxen nära byn Fåker kring en järnvägs- och poststation, inrättad 1916. I förleden ingår en motsvarighet till fvn. fóa ’rävhona’. Efterleden är → åker.

Fånö gods, Löts sn, Trögds hd, Uppland → Blidö.

Fårbo tätort, Misterhults sn, Tunaläns hd, Småland. – Orten har namn efter gården Fårbo (in Fordabodom 1400-talet). Förleden innehåller troligen det fornsvenska mansnamnet Fardhe, efterleden innehåller pluralis av → bod. Med tanke på platsens läge vid en gammal färdled och närheten till hamnen i Figeholm, kan förleden också tänkas innehålla en sammandragen form av det farthæghn ’handelsman’ som ligger till grund för Fardhe.

Fårö sn, ö, Gotland. Farøø 1300-talet avskr. – Namnet brukar vanligen inte antas innehålla djurbeteckningen får, då denna inte är känd från språket på Gotland. Det kan dock inte uteslutas att detta samnordiska ord en gång funnits även i gutniskan. Oftast brukar emellertid namnets förled sammanhållas med verbet fara i betydelsen ’färdas, resa’. I namnet skulle då kunna ingå ordet far ’ställe där man färdas, farled’, bildat till detta verb (namnets genuina uttal är med a). Vad detta ord skulle syfta på i det aktuella fallet är dock oklart. Man har pekat på färdleder längs vattendrag in till forna sjöar på ön, men troligare är kanske att farleden genom Fårösund avsetts.

Fårösund tätort, Bunge sn, Gotland. – Namnet är sammansatt av önamnet → Fårö och ordet sund. Det avsåg ursprungligen sundet mellan Fårö och det gotländska fastlandet.

Fägre sn, Vadsbo hd, Västergötland. Fægra sokn 1397. – Sockennamnet, som troligen lånats från prästgården, kan innehålla ett till fager bildat ånamn, fsv. *Fæghra ’den vackra’, som äldst burits av Fägrebäcken vid sockenkyrkan.

Fällfors samhälle, Byske sn, Västerbotten. Fellefors 1544 (avser ett laxfiske). – Namnet har ursprungligen syftat på en vid samhället belägen fors i Byskeälven. Förleden innehåller dialektordet fälla ’genom fällning av träd eller svedning uppkommen äng eller åker’.

Fänneslunda sn, Ås hd, Västergötland. (in ...) Ffænislundum 1327. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, vars efterled innehåller ordet lund. Förledens innebörd är osäker; den skulle kunna innehålla ett ortnamn sammansatt av fä ’boskap’ och näs (*Fänäs).

Färed sn, Vadsbo hd, Västergötland. Færithe 1410 (avser kyrkbyn), Feridhe 1412 (avser kyrkbyn), (j) Færedhe sokn 1459. – Socknen har sitt namn efter kyrkbyn. Det är flertydigt. En möjlighet är att förleden innehåller fsv. far ’får’ eller fsv. far i betydelsen ’farväg’ och efterleden fsv. *vidhi ’skog’. Namnet kan också tänkas innehålla genitiv fsv. fæar av fä ’kreatur’ och → ed i betydelsen ’gångsträcka’ eller ’passage mellan eller utmed vatten’. Söder om sockenkyrkan sträcker sig långsmala upphöjningar mellan två mossmarker.

Färentuna sn, Färentuna hd, Uppland (in) parochia Feringatunum 1302. – Namnet återgår på ett äldre namn på kyrkoherdebostället, vilket har varit Tuna (→ tuna). För att skilja sockennamnet från andra Tuna har tillfogats en inbyggarbeteckning färingar, bildat till ordet far i betydelsen ’farled’ (jfr verbet fara). Färingö(n) (nu → Svartsjölandet) var vid ett högre vattenstånd uppdelad på flera mindre öar, belägna invid den viktiga farleden mot de inre Mälarbygderna. Befolkningen på dessa öar kallades färingar ’de som bor vid faret (farleden)’; jfr → Färentuna härad.

Färentuna härad hd, Uppland. Ferentuna härede 1553. – Färentuna härad bildades på 1550-talet. Dess namn utgår från sockennamnet → Färentuna. En föregångare till Färentuna härad var det medeltida Færingø thinglagh (j Feringhø thinglagh 1425), som omfattade socknarna Färentuna, Hilleshög, Lovö, Munsö, Skå och Sånga. Vid bildandet av Färentuna härad fördes till detta också Adelsö socken, som under medeltiden hörde till Trögds härad i Uppland, och Ekerö socken, som under medeltiden räknades till Svartlösa härad i Södermanland. Färingö tingslag har sitt namn efter önamnet Färingö(n) (in Feringaøm 1277). Ön, som i modern tid svarar mot → Svartsjölandet, har vid högre vattenstånd bestått av ett flertal mindre öar och uppträder därför också i plural for m (in Færingiæ øium 1281). I namnet Färingö ingår samma inbyggarbeteckning som i Färentuna.

Färgaryd sn, Västbo hd, Småland. (in) Ferghørydh 1311. – Sockennamnet är övertaget från den vid Färgån belägna kyrkbyn. Förleden innehåller troligen genitiv av fsv. *Færgha, ett äldre namn på ån. Hur ånamnet förhåller sig till namnet på sjön Stora Färgen, som ån avvattnar, är oklart. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Färgelanda sn, tätort, Valbo hd, Dalsland. Firghelanda 1382. – Socknen har troligen fått sitt namn från en bebyggelse vid kyrkan. Förledens innebörd är oviss, efterleden innehåller → land. Tätorten har vuxit fram vid sockenkyrkan.

Färila sn, tätort, Hälsingland. Farelda 1314. – Den vid kyrkan framväxta tätorten har övertagit sockennamnet. Detta återgår på ett nu försvunnet bynamn, förmodligen avseende den nuvarande kyrkbyn Storbyn. I namnet tycks ingå ett fornsvenskt *farælde ’väg, farled’ med syftning på den s.k. Pilgrimsvägen som längs Ljusnan ledde mot Norge (Trondheim) förbi Färilas nuvarande kyrkplats.

Färingtofta sn, Norra Åsbo hd, Skåne. (i) Færingatoftasogn 1406. – Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn, innehåller i efterleden toft, en sidoform till → tomt, och i förleden troligen färing ’invånare i Färs härad’.

Färjestaden tätort, Torslunda sn, Algutsrums hd, Öland. (widh) Færiostadha 1389. – Ortnamnet innehåller fsv. færiostadher ’färjeställe’, syftande på en gammal landningsplats för transporter över Kalmarsund.

Färlöv sn, tätort, Östra Göinge hd, Skåne. (in) Færaldæ 1336, (de) Færelde 1348 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Namnet innehåller sannolikt ett forndanskt *farældi ’väg, farled’. Alternativt är namnet sammansatt av orden fä ’boskap’ och ald eller hald ’betesmark’. Den nuvarande namnformen, som äldst uppträder under senare delen av 1500-talet, är en ombildning i anslutning till de i Skåne vanliga ortnamnen på → löv. Tätorten har vuxit fram kring en 1886 öppnad järnvägsstation omedelbart öster om kyrkbyn.

Färnebo sn, Färnebo hd, Värmland. Fernnebo 1570. – Sockennamnet betyder ’de vid Färnsjön boendes socken’. Sockenkyrkan låg äldst vid Kalhyttan väster om Färnsjön men flyttades 1611 till den nyanlagda staden Filipstad. Sjöns namn innehåller växtbeteckningen färne (Equisetum fluviatile), varav ett rikt bestånd finns just vid sjöns västra strand.

Färnebo härad hd, Värmland. Jernberghet i Wærmelande 1413, Vermelandz bergh 1521, Wärmelhandz Bärgzslagh 1628, Philipstads bergslag 1787, Fernebo Härad el. Philipstads Bergslag 1815. – Häradet har namn efter → Färnebo socken. Som framgår av de anförda äldre beläggen har området tidigare kallats Järnberget, Värmlandsberg, Värmlands bergslag och Filipstads bergslag.

Färnsjön sjö, Filipstads stad samt Färnebo sn, hd, Värmland → Färnebo.

Färnäs tätort, Mora sn, Dalarna. (j) Fornes sextunge [’sjättedel (av socken)’] 1440. – Namnet är äldst belagt 1325. Efterleden syftar på det stora näs som Färnäs är beläget på med Siljan i söder och Österdalälven och Orsasjöns avlopp Orsaälven i väster. Förleden Fär- återgår på antingen fsv. fyre eller fsv. for, båda adverb med betydelsen ’före’. Namnets ursprungliga betydelse har ansetts vara ’näset som ligger i vägen (vid färd mellan Siljan och Orsasjön)’.

Färs härad hd, Skåne. Færsheret ca 1300. – Häradsnamnet har inte fått någon slutgiltig tolkning. Det har jämförts med förleden i fyra sockennamn på -lev/-löv, → Förslöv i Skåne, Ferslev på Jylland och Själland och Førslev på Själland, vilkas förled har ansetts vara ett mansnamn fda. *Fær. Eftersom det på gammalt nordiskt område saknas säkra exempel på häradsnamn bildade till personnamn, måste tolkningen utifrån ett sådant betraktas som högst oviss.

Fättjarn fjällsjö, Vilhelmina sn, Lappland. – Fättjarn är en svensk form av sjöns sydsamiska namn Faahtjere, tidigare skrivet Fättjaure. Det är en sammandragen form av en oviss förled och efterleden jaevrie ’sjö’.

Fölene sn, Kullings hd, Västergötland. Fyline 1411 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn från kyrkbyn. Det innehåller i förleden djurbeteckningen föl eller fåle och i efterleden → vin ’betesmark; äng’.

Föllinge sn, tätort, Jämtland. (i) Filinge 1410. – Namnet avsåg ursprungligen Föllingesjön och har som sjönamn flera paralleller i Norge. Det kan möjligen innehålla en bildning med ändelsen -ing till dialektordet fjäl, här i betydelsen ’spång, bro’. Sjönamnet skulle då betyda ’den broförsedda’, dvs. ’sjön med en broövergång’. Man får i så fall tänka sig en bro i anslutning till sjön, inte över den.

Föra sn, Åkerbo hd, Öland. (de …) Fyrum ca 1320 avskr. – Namnet innehåller en plural form (se inl. 3.3.1) av fsv. *fyri ’furudunge, furuskog’. En skog Föra tallar omtalas på 1760-talet.

Förberg f.d. kungsgård, Frösö sn, Jämtland. Firir berghi 1345. – Namnet betyder ’framför berget’ och syftade på gårdens läge nedanför Öneberget på Frösön. Att den verkligen legat där och inte vid Bynäset, såsom också antagits, framgår av de historiska källorna.

Förkärla sn, Medelstads hd, Blekinge. (j) Førkerra 1499 (avser kyrkbyn). – Socknen har fått sitt namn efter kyrkbyn. Namnet synes innehålla ett ursprungligt *førkærli, en bildning till en inbyggarbeteckning *fyrikarl(ar), sammansatt av fda. fyri ’furuskog’ och karl. Innebörden skulle då vara ’furuskogskarlarnas by’.

Förlanda sn, Fjäre hd, Halland. – Namnet, äldst belagt 1440, är lånat från den ursprungliga kyrkbyn, av vilken den nuvarande gården Förlanda (Kullagården) är en del. I namnet ingår dialektordet förland, oftast med betydelsen ’vändteg’, här kanske snarare ’mark omedelbart utanför den odlade jorden’ (en sådan betydelse hos det med förland närbesläktade förlände är betygad från Vallda socken i samma härad).

Förlösa sn, Norra Möre hd, Småland. (i) Förlöso sokn 1355 sen avskr. – Socknen har övertagit kyrkbyns namn. Förleden innehåller troligen ett ord fsv. *føre ’vadbart ställe, sank slåtteräng’. Båda betydelserna kan passa med landskapet på platsen. Efterleden är → lösa ’glänta; äng’.

Förslöv sn, tätort, Bjäre hd, Skåne. (in) Færsløf 1289 avskr. (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är givet efter kyrkbyn, innehåller i efterleden → löv och i förleden möjligen ett mansnamn fda. *Fær. Den tätort som vuxit upp kring kyrkbyn och den invid denna 1885 öppnade järnvägsstationen bar fram till mitten av 1970-talet namnet Förslövsholm, en namnform som sannolikt tillkom till undvikande av förväxling med → Färlöv (jfr → holm).