A

Abbekås–Axvall

Abbekås tätort, Skivarps sn, Vemmenhögs hd, Skåne. Abbekassz 1536. – Namnet på detta gamla fiskeläge innehåller troligen mansnamnet fda. Abbi. Efterleden är dialektordet kås ’båtplats, mindre hamn’.

Abborrberget tätort, Strängnäs stad, Södermanland. – Tätorten har vuxit fram intill en höjd vid Mälarens strand. Ortnamnets förled sammanhänger väl direkt eller indirekt med abborrfiske i den intilliggande sjön.

Abelvattnet fjällsjö, Tärna sn, Lappland. Apel-vand 1742. – Namnets förled återgår på sjöns sydsamiska namn Aapije, som möjligen innehåller en dialektal form av aepie ’blötmyr, stor vattensamling som bildas vid snösmältningen (särskilt på myrar)’. Det sakliga sambandet är dock oklart. Det svenska namnets efterled vattnet har betydelsen ’sjö’. Det anförda äldsta belägget är en norsk namnform.

Abild sn, Årstads hd, Halland. (i) Apulde sokn 1431. – Sockennamnet är lånat från den nu försvunna Abilds by vid sockenkyrkan. Namnet innehåller fda. apald (apuld) ’apel, äppelträd’ och har avsett antingen en enstaka apel eller också ett apelbestånd.

Abisko nationalpark, turistort, Jukkasjärvi förs., Kiruna stad, Lappland. – Namnet är en försvenskning av nordsam. Ábeskovvu, vars efterled återgår på svenskans och norskans skog. Förleden är genitiv singularis av sam. áhpi ’hav, stort vatten’ (nordiskt lånord). Namnet kan möjligen tolkas som ’skogen vid havet (det stora vattnet, dvs. Torneträsk)’. En annan möjlighet är att namnet syftar på skogens sträckning till norska kusten.

Abmoträsket sjö, Sorsele sn, Lappland. – Namnet är en försvenskning av umesam. Ábmuojávrrie. Förledens betydelse är dunkel. Efterleden jávrrie betyder ’sjö’.

Ábrávrre sjö, Arjeplogs, Arvidsjaurs snr, Lappland . – Förleden i det sammandragna namnet, pitesam. Ábrávrre (umesam. Ábrávrrie), har ansetts innehålla umesam. abrrie ’regn’, vilket dock inte stöds av namnets nuvarande uttal. Efterleden är jávrre (jávrrie) ’sjö’. Sjönamnet är överfört på bebyggelsen Abraure med en till svenskan anpassad stavning.

Acklinga sn, Vartofta hd, Västergötland. (de) Aklungj 1311. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som kan innehålla ett i andra svenska ortnamn belagt fsv. *lung ’sand- eller grusmark; sandås, grusås’. Acklunga by ligger vid ett stort område med sand och grus. Förleden innehåller möjligen fsv. aker ’åker’.

Adak tätort, Malå sn, Lappland. – Namnet på orten, ett tidigare gruvsamhälle till den 1978 nedlagda Adakgruvan, är en försvenskning av Áddake, som är en umesamisk variant av mansnamnet Anders.

Adelsnäs gods, Åtvids sn, Bankekinds hd, Östergötland . – Gårdens ursprungliga namn Näs (Nes 1348) utvidgades under 1700-talet med det från släktnamnet Adelswärd stammande Adels-. Herresätet ligger på ett näs i Bysjön.

Adelsö sn, Färentuna hd, Uppland. (ad) mansionem regiam [’till kungsgården’] Alsnu 1200 (avser kungsgården, se → Alsnö hus). – Namnet återgår på ett fornsvenskt önamn * Alsna bildat till en fornsvensk motsvarighet till dialektordet ala ’växa’, som i ortnamn kan syfta på svällande terrängformationer, t.ex. höga öar. Namnet har tidigt uppfattats som en sammansättning med -ö, men först under 1700-talet uppstår dagens uppsnyggade form med en konstruerad förled Adel-.

Adelöv sn, Norra Vedbo hd, Småland. (in) Athelef 1261. – Namnet, som är övertaget från kyrkbyn, kan i förleden innehålla ett mansnamn, kanske fsv. *Adhi. Efterleden är i så fall → löv. Namnet skulle dock även kunna tillhöra ett yngre namnskikt och vara bildat till ett fsv. *adhallef ’den viktigaste eller huvudsakliga delen av en överlämnad (jord)egendom’.

Agnetorp sn, Vartofta hd, Västergötland. Angguthorp 1248. – En gård har givit socknen dess namn. Förleden innehåller möjligen ett nu försvunnet namn på en del av Tidan, ett *Anga ’den ångande, dimmiga’ eller – med syftning på åloppet söder om Agnetorp – ’den trånga’. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Agunnaryd sn, Sunnerbo hd, Småland. Agundaryd 1330-talet. – Det finns ingen kyrkby med namnet Agunnaryd, men möjligen har gården Ryd norr om Agunnarydssjön givit namn åt socknen. Namnet är troligen bildat till ett gammalt namn på Agunnarydssjön, vars fornsvenska form bör ha varit * Agunde, innehållande en form av adjektivet fsv. avugher, dialektordet agg ’bakvänd, baklänges’, och fsv. *unde ’sjö’. Sjönamnet skulle därmed betyda ’den motsträviga sjön’. Namnet är sannolikt bildat med sjönamnet → Allgunnen (*Aflgunde), som mönster. Förlederna är dock inte identiska. Efterleden i sockennamnet är → ryd ’röjning’.

Agön ö i Bottenhavet sydöst om Hudiksvall, Hälsingland. – Namnet, känt från 1500-talet, innehåller möjligen en motsvarighet till det norska dialektordet ag ’upprörd sjö, sjögång’.

Áhkká fjällmassiv i Stora Sjöfallets nationalpark, Jokkmokks sn, Lappland . – Det lulesamiska namnet (med äldre stavning Akka) innehåller ett ortnamnselement som förekommer i många berg- och sjönamn i Lule lappmark och som betyder ’(samisk) gudinna; gumma; hustru’. Ordet ingår även i kvinnliga gudabeteckningar. Många av Áhkká-namnen kan knytas till samernas forntida kult.

Áhkájávrre vattenregleringsmagasin i Stora Luleälven, Jokkmokks sn, Lappland. – Namnet (med försvenskad stavning Akkajaure) är givet efter fjället → Áhkká. Förleden är genitiv singularis av fjällmassivets namn; efterleden är jávrre ’sjö’. Namnet har tillkommit efter regleringen av sjösystemet under 1900-talet.

Aitikgruvan gruva, Gällivare sn, Lappland. – Namnet är givet efter berget Ájtek(várre), bildat till lulesam. ájtte ’förrådsbod, härbre’ och várre ’berg, fjäll’.

Ajmunds gårdnamn, Gotland → Smiss.

Akalla stadsdel, Stockholms stad. (in villa) Akarli 1323 (avser en by). - Stadsdelen har fått namn efter byn Akalla. Namnet innehåller ett fsv. *akærli, bildat till en inbyggarbeteckning *åkarlar ’de som bor vid ån’, dvs. Igelbäcken.

Akebäck sn, Gotland. – Namnet omtalas redan i Gutasagan från 1300-talets mitt (af Acubek) . Efterleden är bäck. Förleden tycks innehålla genitiv av ett forngutniskt *aka, kanske snarast med betydelsen ’smuts’, och namnet har då ursprungligen syftat på en liten bäck omedelbart norr om kyrkan.

Akkats kraftstation i Lilla Luleälven, Jokkmokks sn, Lappland. – Namnet är bildat till Akkatsfallen, namn på ett på platsen tidigare befintligt vattenfallskomplex, bestående av tre fall. Fallets namn är en försvenskning av lulesam. Áhkásjgårttje, sammansatt av áhkásj, en diminutivform av áhkká ’(samisk) gudinna; gumma; hustru’ (jfr → Áhkká) , med obekant syftning, och gårttje ’vattenfall’. Kraftstationens samiska namn är Áhkásj.

Aktse gd, Jokkmokks sn, Lappland. – Betydelsen av det lulesamiska namnet är oklar. Enligt en lokal tradition innehåller namnet det samiska räkneordet aktse ’nio’ med syftning på de nio björnar som ska ha skjutits ovanför platsen. Gården passeras av Kungsleden.

al Sedan länge har man räknat med att en motsvarighet till gotiskans, alhs,’tempel’ ingår i några svenska ortnamn. Namn där man velat se ett sådant nordiskt * al är t.ex. → Motala ’helgedomen vid vägmötet’, → Alsike ’eklunden vid templet’ och det svårtolkade → Götala vilket på osäkra grunder uppfattats som ’götarnas helgedom’. I diskussionen har också figurerat namn som →Altuna, → Ales stenar, → Onsala m.fl. Frågan om ett sakralt *al funnits i Norden är synnerligen komplicerad och kan säkerligen aldrig ges ett entydigt svar. Motsvarigheter till det gotiska alhs finns i forntyska språk och i fornengelskan. Det kan således röra sig om ett samgermanskt ord, även om säkra spår saknas i de nordiska fornspråken. Ett al som ingår i ortnamn kan också ha flera olika ursprung. Det verkar t.ex. finnas ett terrängbetecknande fsv. * al med betydelsen ’något långsmalt eller utskjutande’ och som i ortnamn kan syfta på t.ex. höjdsträckningar och vattenfåror, jfr → Ålem. Kanske rör det sig ursprungligen om två oberoende ord, motsvarande fvn. ál ’rem’ och áll ’ränna’. Därtill kommer trädbeteckningen al och fiskbeteckningen ål (fsv. al). I namn som → Alsnö och → Almunge har man vidare räknat med bildningar till dialektordet ala ’avla, växa’, syftande på svällande öformationer eller vattendrag som ofta svämmar över. Ett viktigt argument för ett sakralt al har varit namnen → Fröjel, → Fryele och → Friel, där man räknat med att gudinnenamnet Fröja ingår i förleden, men denna uppfattning har ifrågasatts. Formellt möjligt är också att namnen → Onsala och → Odensala, Östersunds stad, Jämtland, innehåller gudanamnet Oden sammansatt med ett sakralt *al, men mer troligt är att efterleden är → sal. Bakom en rad bygde- eller distriktsnamn som → Ale härad, → Albo härad , → Norr- och → Söderala, → Alböke skymtar dock ett *al som inte alltid så lätt låter sig förklaras på ovan nämnda alternativa sätt. Att en motsvarighet till gotiskans alhs ’tempel’ ingår i vissa svenska ortnamn kan inte uteslutas. Litteratur:, Thorsten Andersson, Alsta, Alvastra, Ostra i Namn och bygd 100 (2012). 27–59; Stefan Brink, Har vi haft ett kultiskt * al i Norden?, i Sakrale navne. Rapport fra NORNAs sekstende symposium i Gilleleje 30.11–2.12.1990 (1992), s. 107–21; Lennart Elmevik, Till diskussionen om ett sakralt *al i nordiska ortnamn, i Namenwelten. Orts- und Personennamen in historischer Sicht (2004), s. 38–56; Ola Svensson, Nämnda ting men glömda. Ortnamn, landskap och rättsutövning (2015), s. 68–74; Per Vikstrand, Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen (2001), s. 191–206; dens., Järnålderns bebyggelsenamn. Om bebyggelsenamnens uppkomst och ålder i Mälarlandskapen (2013), s. 93–95.

Ala sn, Gotland. Alum 1300-talets början avskr. – Namnet innehåller → al eller ål ‘revel, ås’.

Alafors samhälle, f.d. industriort, Starrkärrs sn, Ale hd, Västergötland. – Namnet gavs i samband med att fabriken Ahlafors spinneri anlades 1855 vid en liten fors i ett biflöde till Göta älv. Förleden är given efter läget i → Ale härad.

Alajávri sjö, naturreservat, Kiruna stad, Lappland. Ala Träsck 1643. – Namnet återgår på meänk. Alajärvi, som i sin tur är en till meänkieli anpassad form av nordsam. *Allajávri, sammansatt av alla ’hög’ och jávri ’sjö’, kanske med syftning på att sjön, som genomflyts av Torneälven, ligger högt upp längs älven eller att den har högt vatten i förhållande till Jiegajávri, en numera till vattendrag upptorkad sjö norr om Alajávri. Den finska förleden ala har också betydelsen ’neder-, nedre’, varvid namnet uppfattats som lägesangivande.

Alanäs sn, Jämtland. Ahlanääs 1680 (kyrkbyn). – Efterleden näs syftar på det näs i Flåsjön på vilket kyrkan och byn nu ligger. Förleden är mångtydig men innehåller kanske genitiv av dialektordet ale ’brodd (på potatis m.m.)’. Näset som skjuter ut från den annars raka stranden kan ha liknats vid en brodd. Enligt ett annat förslag syftar namnet på att alakräk ’avelskreatur’ hållits på udden.

Albano område på Norra Djurgården, Stockholms stad → Frescati.

Alberga tätort, Öja sn, Västerrekarne hd, Södermanland. – Namnet Alberga bars före den unga tätortens tillkomst av en hemmansdel och en handelsbod. Något närmare om namnets bakgrund är inte bekant.

Albo härad hd, Skåne. (a) Alsmarc ca 1120, Alboheret ca 1300. – Alsmark, som är ett gammalt bygdenamn, innehåller ordet → mark i betydelsen ’gränsskog, gränsmark’. Namnet syftar på gränsområdet mellan det sydskånska centralområdet och nordligare bygder. Alsmark har ersatts av ett nybildat häradsnamn, som innehåller genitiv av en till Alsmark bildad plural inbyggarbeteckning, fda. alboar. Als- i Alsmark har förklarats som genitiv av trädbeteckningen al; alen har utgjort ett karakteristiskt inslag i områdets vegetation. Det har också övervägts att Als- kunde innehålla det omdiskuterade ortnamnselementet → al, svarande mot gotiskans alhs ’tempel’.

Alboga sn, Gäsene hd, Västergötland. (i) Albogha sokn 1454. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Detta är väl ett jämförelsenamn, innehållande fsv. alboghi ’armbåge’ och åsyftande en krökt naturformation vid kyrkbyn.

Alby tätort, industriort, Borgsjö sn, Medelpad. – Tätorten har vuxit fram vid olika industrianläggningar och den 1881 inrättade järnvägsstationen. Namnet är övertaget från grannbyn Alby (Ahlby 1825) i Haverö sn. Byn ligger vid sjön Aldern, vars namn är bildat av alder ’al’. Förleden Al- i bynamnet beror på anslutning till riksspråkets al, efterleden är → by.

Alböke sn, Slättbo hd, Öland. Alboekis sokn 1360. – Namnet är sammansatt av en inbyggarbeteckning fsv. alboar och eke ’ekdunge’. Alboar innehåller ett al(-) med oklar betydelse. Jfr → al och ål ’revel, ås’. Det senare torde dock av topografiska skäl vara uteslutet.

Ale by, Norrala sn, Hälsingland → Norrala.

Ale härad hd, Västergötland. Alyr 1262. – Ale, som är ett gammalt bygdenamn, innehåller fornsvensk pluralis Alir, bildat till det i ortnamn betygade → al. Den plurala formen tyder på flera lokaliteter, som då får antas ha utgjort centrum för ett bygdelag (jfr → Vedbo härad). Jfr det hälsingska bygdenamnet Alir (→ Norrala) .

Ale-Skövde sn, Ale hd, Västergötland. Skødhwe sokn 1401. – Kyrkbyn Skövde har givit namn åt socknen. Häradsnamnet Ale är sedan 1886 ett särskiljande tillägg. Sockennamnet har sannolikt samma ursprung som → Skövde.

Ales stenar skeppssättning, Kåseberga, Valleberga sn, Ingelstads hd, Skåne. Hesten 1510-talet sen avskr. (avser en åker), Als Stene 1624, Heesteena 1704, Hedestenar 1819. – Namnet på den ståtliga skeppssättningen, vilken har daterats till ca 500–1000 e.Kr., har en komplicerad bakgrund. Det är i äldre tid endast dokumenterat i en sockenbeskrivning från 1624, författad av sockenprästen, men återinfördes 1873 i en antikvarisk uppsats av arkeologen N. G. Bruzelius i den förändrade formen Ales stenar, vilken genom turistnäringen kom att få allmän spridning från 1920-talet. I beskrivningen från 1624 omtalas en sägengestalt vid namn All. Denne förklaras 1876 av Bruzelius i hans beskrivning över allmogelivet i Ingelstads härad vara en sjökonung Ale, som enligt Bruzelius skulle ligga begravd i skeppssättningen (och som gjorts känd genom Anders Österlings dikt Ales stenar från 1933). Namnet Al(e)s stenar har bl.a. tolkats som innehållande → al. En troligare förklaring är emellertid att det rör sig om ett ursprungligt *Athal-ås stenar ’stenarna på *Athal-ås, dvs. den väldiga åsen’ (Kåsebergaåsen). Den i landskapet mycket dominerande åsen har säkerligen av gammalt varit en viktig färdväg; jfr det danska och skånska gatunamnet Adelgatan/Algatan, där förleden utgörs av det forndanska adjektivet athal ’allmän, huvud-’. I det på orten brukade namnet Heds stenar åsyftar hed den omgivande hårt betade sandheden. Lokalt förekommer också namnet Urbans (Urbani) grav.

Alfshög sn, Faurås hd, Halland. (i) Aløks høwæ sokn 1394. – Sockennamnet har avsett en nu försvunnen by. Förleden innehåller sannolikt ett mansnamn, fda. *Alløgh. Efterleden → hög åsyftar troligen en gravhög nära kyrkan.

Alfta sn, tätort, Hälsingland. (de) Alpta 1312. – Den kring kyrkan belägna tätorten är namngiven efter socknen. Sockennamnet bars från början troligen av Kyrktjärnen nära kyrkan, senare kanske även av Kyrkbyn. Det är bildat till en motsvarighet till fvn. alpt ’svan’, som i olika former uppträder i en rad ortnamn.

Álggavárre fjäll, Sareks nationalpark, Jokkmokks sn, Lappland. Alkiewari 1768. – Förleden i det lulesamiska namnet (med försvenskad stavning Alkavare) innehåller en bildning till verbet álgget ’börja’, kanske med syftning på att dalgångarna österut har sin början här. Efterleden várre betyder ’berg, fjäll’. Fjället är känt genom ett samiskt kapell samt gruvverksamhet under slutet av 1600-talet.

Algutsboda sn, Uppvidinge hd, Småland. parochia Algoosbodhe 1334. – Namnet betyder ’Algots bodar’ (→ bod).

Algutsrum sn, tätort, Algutsrums hd, Öland. (de …) Asgustzrume ca 1320 avskr., Parochia Algudzrwm 1466. – Till grund för sockennamnet ligger ett bynamn. De äldre beläggen visar att namnet i förleden ursprungligen innehållit det fornsvenska mansnamnet Asgot, vilket mot slutet av medeltiden ändrats till det vanligare Algot. Efterleden är → rum ’öppen plats’.

Algutsrums härad hd, Öland. Parochia Aasgudzrwm / prouincia / 1447 (rubrik avseende Algutsrums socken och härad), (j) Algudhzrum hæredhæ 1463. – Häradet har namn efter kyrkbyn i socknen → Algutsrum.

Algutstorp sn, Kullings hd, Västergötland. (j) Asgotzthorpe 1382. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Förleden innehöll ursprungligen det fornsvenska mansnamnet Asgot men anslöts senare till den fornsvenska formen Algut av mansnamnet Algot. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Alingsås kn, stad, Västergötland. Alinxaas 1382. – Förleden i detta med ås sammansatta f.d. kyrkby- och sockennamn har ansetts vara aling ’person från Ale härad’. Enligt ett nytt förslag skulle det i stället kunna röra sig om ett äldre *Arinsas, innehållande ett ord med betydelsen ’grusås’ (jfr → Aringsås).

Alisjávri sjö vid Kungsleden, Kiruna stad, Lappland. – Sjön (vars namn tidigare stavades Alesjaure) genomflyts av älven Aliseatnu (Alesätno). Förleden är en bildning till nordsam. alle- ’väst-, västlig, nordväst-, nordvästlig’ och avser älvens fallriktning. Efterleden är sam. jávri ’sjö’. Sjönamnet är överfört på ett sameviste och en fjällstuga.

Alkvettern gods, Bjurtjärns sn, samt sjö, Bjurtjärns, Karlskoga snr, Karlskoga hd, Värmland. Alkeuetter 1549. – Godsets namn är lånat från den intilliggande sjön (Alkwittern ca 1639). Sjönamnet innehåller i efterleden, liksom → Vättern, ett fornsvenskt ord *vætur ’vatten’. Förleden Alk- är oklar. Med sjön sammanhänger sjöarna → Frövettern, → Ullvettern och → Öjevettern.

Allakjávrre sjö, Jokkmokks sn, Lappland. Aleoke Träsk 1595. – Namnets förled Allak, med oklar betydelse, betecknar på lulesamiskt område smärre höjdformationer och torde här ha åsyftat en intilliggande höjd, nuvarande Allakvárre. Sjönamnet har uppfattats innehålla adjektivet allak ’hög’ och jávrre ’sjö’, varvid namnet översatts med Högträsket, som lånats till bebyggelsen Högträsk.

Allbo härad hd, Småland. (in) prouincia Albohæredh 1290. – I häradsnamnet ingår genitiv pluralis av alboar. Denna inbyggarbeteckning syftar indirekt på häradets gamla tingsplats, som kan lokaliseras till Aringsås, kyrkby i f.d. socknen → Aringsås. Tingsplatsen markeras av namn som Tingsliden och Tingsängen. Bynamnet Aringsås är givet efter Aringsåsen. Till denna kan också knytas en benämning ål, fsv. *ál, som i ortnamn kan avse långsträckta höjder (jfr → Ålem). Det har också antagits att förleden al i alboar kan vara ett mot gotiskans alhs ’tempel’ svarande ortnamnselement → al, i häradsnamnet avseende en kultplats eller mera allmänt en skyddad, inhägnad plats.

Allerum sn, tätort, Luggude hd, Skåne. (in) Aalrum 1390 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn (nu en tätort), innehåller mansnamnet fda. Alli, dialektordet alle ’aldunge; al’ eller trädbeteckningen al i kollektiv betydelse. Efterleden är → rum ’öppen plats’.

Allgunnen sjö, Högsby, Långemåla snr, Handbörds hd, samt Bäckebo sn, Norra Möre hd, Småland. Algundin 1541. – I namnet, som i äldre tid torde ha lytt *Aflgh(e)-unde, ingår som förled bestämd form av en fornsvensk motsvarighet till det nutida dialektordet avlig ’frodig, ymnig’, här avseende gott fiske. Efterleden innehåller fsv. *unde ’sjö’. Likalydande sjönamn uppträder på ytterligare tre håll i Småland. Formellt identiskt är också Stora och Lilla Alljungen, sjöar i Medelstads hd, Blekinge.

Allhelgona sn, Göstrings hd, Östergötland. – Socknen kallades 1374 Helghenæ soken ’helgonens socken’ och 1400 Parrochia omnium sanctorum ’Alla helgons socken’. Dessa namnformer har äldst varit knutna till sockenkyrkan.

Alljungen, Lilla, Stora sjöar, Medelstads hd, Blekinge → Allgunnen.

Almagrundet grund, Djurö sn, Värmdö skg, Uppland. – Namnet är givet efter den norska barken Alma som hade grundkänning här 1866.

Almarestäket gods, Kungsängens sn, Bro hd, Uppland. (apud) Almarnæstek 1308. – Förleden i namnet på detta medeltida ärkebiskopsfäste återgår på ett äldre namn på Stäksön, *Almarna(r). Efterleden innehåller fsv. stæk, vilket här troligen har syftat på förpålningar i försvarssyfte i det sund där borgen låg. I *Almarna(r) innehåller efterleden → arin ’grusö, grusig mark’; förleden har uppfattats som trädbeteckningen alm.

Almby sn, Örebro stad, Närke. (De) Almby 1314? – Namnet, som övertagits från kyrkbyn, är sammansatt av trädbeteckningen alm och → by ’gård; by’.

Almedalen park, Visby stad, Gotland. – Namnet skapades då man 1883–84 uppförde en strandskoning och därvid planterade almar som skydd för befintlig och planerad bebyggelse. Efterleden förklaras av att det lågt liggande området kan liknas vid en dalsänka.

Almenäs gods, Norra Fågelås sn, Kåkinds hd, Västergötland. Almones 1546. – Namnet Almenäs återgår på ett fornsvenskt *Almonæs innehållande genitiv av ett fornsvenskt *Alma som avsett ett vattendrag på platsen. Ånamnet *Alma är snarast bildat till ett gammalt adjektiv *alm ’växande’ med syftning på översvämmande eller stigande vatten. I sitt nedre lopp rinner det namnbärande vattendraget genom lågland.

Almesåkra sn, Västra hd, Småland. (de ...) Almarsakar 1300-talets början. – Sockennamnet, som övertagits från kyrkbyn, är sammansatt av → åker och det från forndanskan kända mansnamnet Almar. Senare synes namnet ha anslutits till ortnamn innehållande alme ’almskog’.

Almo by, Siljansnäs sn, Dalarna → Alvik.

Almundsryd sn, Kinnevalds hd, Småland. (i) Almyntzredz sochn 1431 sen avskr., Almandsryd 1557. – Namnet har antagits innehålla personnamnet Almund. Efterleden är → ryd ’röjning’.

Almunge sn, tätort, Närdinghundra hd, Uppland. (de) Almungy 1287. – Namnet är ursprungligen ett bygdenamn. Det innehåller en inbyggarbeteckning almungar bildad till ett äldre namn på Fladån, *Alma (→ -inge). Detta är i sin tur bildat till ett gammalt adjektiv *alm ‘växande’ och syftar på att ån vår och höst ofta »växer», dvs. svämmar över.

Almvik samhälle, Törnsfalls sn, Södra Tjusts hd, Småland. (j) Almowik 1382. – Samhället har fått namn av sitt läge vid Almviken, den innersta delen av Granfjärden. Förleden innehåller ett vattendragsnamn *Alma, bildat till ett gammalt adjektiv *alm ’växande’ som syftar på att vattendraget periodvis har »vuxit» med kraftigare vattenföring. Det torde ha avsett den bäck som rinner från sjön Bleken → Blekhem och mynnar i Almviken.

Almåsa konferensanläggning, Västerhaninge sn, Sotholms hd, Södermanland. – I förleden ingår efternamnet Alm. En byggnadsingenjör Rune Alm med familj köpte marken 1928, varefter gården uppfördes och försågs med ett nyskapat namn. Efterleden innehåller ordet ås, säkerligen med syftning på det bergskrön i vars sluttning gården ligger.

Alnarp gd, del av Sveriges lantbruksuniversitet, Lomma sn, Bara hd, Skåne. (de) Alnathorp 1314 (äldst belagt 1145). – Namnet kan i förleden innehålla ett äldre namn *Aln ’den växande’ på en å nära bebyggelsen. Efterleden är → torp ’nybygge’.

Alnö sn, Sundsvalls stad, Medelpad. – Sockennamnet, som ursprungligen tillkom Alnön, är nämnt i Hälsingelagen i början av 1300-talet (Alnø). Det är sannolikt besläktat med dialektordet ala ’växa’ och har betydelsen ’den uppsvällda ön’, syftande på de branta stränderna.

Alseda sn, Östra hd, Småland. (de) Alsidum 1290. – Sockennamnet, som är övertaget från kyrkbyn, är sammansatt av trädbeteckningen al och ett ord bildat till fsv. sidher ’sidlänt’ (jfr dialektordet sidd ’sidlänt, sluttande (sank) mark’).

Alsen sn, Jämtland. (De) Alsnø 1344. – Namnet avsåg äldst sannolikt Alsensjön. Det bör sammanhållas med det önamn *Alsna, som ligger till grund för → Adelsö och kan därmed återföras på fsv. *Alsne, bildat till en fornsvensk motsvarighet till dialektordet ala ’växa’. Sjön ligger djupt nedskuren, med höga branta stränder, vilket kan motivera namnet.

Alsike sn, tätort, Ärlinghundra hd, Uppland. (in) Alseke 1288. – Namnet är övertaget från kyrkbyn. Det kan vara en sammansättning av trädbeteckningen al och ett sankmarksbetecknande fsv. *seke, således ’den albevuxna sankmarken’. I socknen finns än i dag ett bevarat alträsk, Rickebasta träsk. Även med en tidigare, större utsträckning har det dock legat alltför långt från Alsike by för att kunna vara namngivningsgrund. Troligare är då att namnet syftat på ett tidigare sankt område mellan kyrkan och Alsikes bytomt. Enligt en alternativ uppfattning är namnet sammansatt av genitiv av → al och eke ’ekdunge’ och skulle då vittna om förkristen kult.

Alskog sn, Gotland. – Det äldsta belägget för namnet är en runinskription på en guldarmring, troligen från 1200-talet: botuiþr af alsku a mk ’Botvid från Alskog äger mig’. Namnet kan i förleden innehålla → al eller ål ’revel, ås’, med hänsyn till terrängförhållandena kanske snarare det senare. Efterleden innehåller troligen ordet sko i en äldre betydelse, jfr → Skokloster. Den har sekundärt anslutits till ordet skog. Formuleringen i inskriptionen samt förekomsten av ett gårdnamn Utalskog ’det längre ut (mot kusten) belägna Alskog’ antyder att sockennamnet går tillbaka på ett gårdnamn.

Alsnö hus f.d. slott, Adelsö sn, Färentuna hd, Uppland. (ad) mansionem regiam [’till kungsgården’] Alsnu 1200. – Namnet består av en gammal form av → Adelsö och hus, här snarast med betydelsen ’slott’. Det kan noteras att namnet under medeltiden aldrig skrivs med tillägget hus.

Alstad tätort, Västra Alstads sn, Skytts hd, Skåne → Västra Alstad.

Alster tätort, hgd, Karlstads stad, Värmland → Alster, sn, Väse hd, Värmland.

Alster sn, Väse hd, Värmland. Alster soken 1503, Alstrem 1540. – Sockennamnet är en bildning till ånamnet Alstran (Alstersälven), som betyder ’den växande’, och → hem. Socknens namn har ursprungligen åsyftat antingen gården Alstrum invid kyrkan eller en större bygd däromkring. Vid Alstersälvens utlopp i Vänern, i Karlstads stad, ligger Alsters herrgård, Gustaf Frödings födelsegård. Tätorten Alster omedelbart öster därom har vuxit fram kring en 1883 öppnad järnvägsstation, vars poststation fram till 1939 bar namnet Alsters station.

Alsterbro tätort, Kråksmåla sn, Handbörds hd, Småland. – Namnet avsåg äldst en bro över → Alsterån.

Alstersälven älv, Värmland → Alster, sn, Väse hd, Värmland.

Alsterån vattendrag, Småland → Alster, sn, Väse hd, Värmland.

Altuna sn, Simtuna hd, Uppland. (Jn) parrochia Alatunum 1257 sen avskr., (De) Altunum 1344. – Namnet är närmast övertaget från kyrkbyn. Det uppträder minst tre gånger i Uppland och tycks återgå på ett fornsvenskt *Alatunir, där efterleden är → tuna. Förleden är flertydig men har oftast sammanhållits med → al.

Alunda sn, tätort, Olands hd, Uppland. (Jn) parrochia Adalundum 1291. – Namnet är sammansatt av fsv. adhal- ’huvud-, förnämast’ och lund och betyder således ’huvudlunden, den förnämsta (ursprungliga) lunden’. *Adhallund(a) avsåg troligen själva platsen där kyrkan byggdes, och det är inte otänkbart att det från början syftat på en i förkristen tid helig lund i hjärtat av den gamla bygden Oland (→ Olands härad).

Alva sn, Gotland. (in) Alwm (= Alvum, dativ pluralis) 1304. – Om socknen övertagit namnet från en gård, bygd eller själva kyrkplatsen är okänt. Namnet är bildat till alv ’jordlager närmast under matjorden’. Ordets syftning i detta och andra gotländska ortnamn är inte närmare klarlagd.

Alvara by, Böda sn, Åkerbo hd, Öland → Alvaret.

Alvaret hedområde, Öland. Alfwaret, Stoora Ahlfwaret 1680-talet. – Namnet innehåller ett dialektord alvar ’stenig utmark, område där alven ligger i dagen’. Det är en bildning till alv ’jordlager närmast under matjorden’ och syftar på områden vilka saknar eller endast har ett mycket tunt matjordsskikt. Ordet ingår i olika former i bl.a. Västeralver och Alvara (Alffra 1535) i Böda socken, i Mensalvret i Böda och Högby socknar samt i → Karums alvar i Högsrums socken.

Alvastra f.d. kloster, Västra Tollstads sn, Lysings hd, Östergötland. (in) Alvastro 1208 (med latinsk böjning av fsv. Alvastrum dativ pluralis). – Alvastra ligger vid Vättern. Namnet innehåller säkerligen ett fornsvenskt *vazter ’fiskeplats’. Förleden är att sammanhålla med förleden i Ål(e)bäcken, namnet på en bäck som genom Alvastra rinner ut i Vättern. Al-/Ål- innehåller sannolikt en motsvarighet till fvn. áll ’ränna’, med syftning på den djupt nerskurna bäckfåran.

Alvesta kn, tätort, Allbo hd, Småland. (i) Aluestadha 1413 avskr, (j) Alwasthadha 1422. – Namnet innehåller troligen det fornsvenska mansnamnet Alvir (eller möjligen Alve). Efterleden är → sta(d). Jfr → Aringsås.

Alvhem tätort, Skepplanda sn, Ale hd, Västergötland. – Tätorten har fått sitt namn från byn Alvhem (Alweim 1377). Namnets förled innehåller möjligen ordet alv ’jordlager närmast under matjorden’. Efterleden är → hem ’boplats; gård’. Järnvägssträckan Alvhem–Lilla Edet öppnades för allmän trafik 1906. Tätorten har vuxit fram i anslutning till järnvägsstationen.

Alvik tätort, Siljansnäs sn, Dalarna. Aluik 1539. – Tätorten har utvecklats ur en by, som fått namn av läget vid Alviken, en vik av Siljan. Möjligen har vikens fornsvenska namn varit *Almovik, där förleden är genitiv av fsv. *Alma, ett äldre namn på Almoån som mynnar i viken. Detta ånamn är bevarat i namnet på Alviks grannby Almo (Alma, Almo 1539). Ånamnet *Alma är bildat till ett gammalt adjektiv *alm ’växande’ med syftning på åns tidvis högre vattenstånd, varigenom ån »vuxit» över sina bräddar.

Alvik tätort, Nederluleå sn, Norrbotten. (j) Aardewik, (j) Aarderwik 1486. – Tätorten är framvuxen ur en by. Namnet syftar på läget vid en forntida havsvik som omfattade den nuvarande Ersnäsfjärden och dess nu uppgrundade inre del längs Alån. I förleden tycks ingå ordet årder ’enkel träplog’, dock med obekant syftning.

Alvik stadsdel, Stockholms stad. – Stadsdelen har fått namn efter ett säteri, bildat vid 1800-talets början. Detta erhöll i sin tur namnet från ett torp, omtalat i jordeboken 1720 som Ahlwijken. Förleden innehåller trädbeteckningen al, efterleden avser viken nedanför Alviks Torg.

Ambjörby tätort, Norra Ny sn, Älvdals hd, Värmland. Andbiornby 1503. – Namnet, som ursprungligen avsåg en gård, är sammansatt av mansnamnet Ambjörn, äldre A(r)nbiorn, och → by ’gård; by’.

Ambjörnarp sn, tätort, Kinds hd, Västergötland. Anbiörnatorp 1540. – Gården Ambjörnarp (även kallad → Stommen) har givit socknen dess namn, som är sammansatt av mansnamnet Ambjörn, äldre A(r)nbiorn, och → torp ’nybygge’. Tätorten har vuxit fram vid sockenkyrkan, Ambjörnarp (Stommen) och Ambjörnarps järnvägsstation, som anlades vid en 1906 öppnad linje.

Ammarfjället fjällmassiv, Sorsele sn, Lappland. Amber field 1742. – Namnet är en försvenskning med översatt efterled av umesam. Ámmartjåhkka, vars förled är ett nordiskt lånord med betydelsen ’hög, brant bergsutlöpare’ (jfr svenskans hammar i ortnamn). Efterleden tjåhkka betyder ’fjälltopp’. Ámmartjåhkka betecknar dock bara en av topparna i massivet. Det samiska namnet på hela fjällområdet är Skiebllie. Betydelsen av detta namn är inte känd.

Ammarnäs fjällby, Sorsele sn, Lappland. – Namnet syftar på byns läge på ett näs i sjön Gautsträsket nära → Ammarfjället. Byns umesamiska namn Gávtjávrrie kommer av sjön Gautsträsket med samma umesamiska namn, där förleden är kommer av gávttja ´skål, tråg´. Namnet kan ha att göra med formen på sjön eller att sjön är inklämd som en skål eller ett tråg mellan bergen. Efterleden är jávrrie ’sjö’.

Ammenäs tätort, Forshälla sn, Inlands Fräkne hd, Bohuslän. (j) Amundær nese 1388. – Namnet syftar på ett i Byfjorden utskjutande näs. Förleden innehåller genitiv av mansnamnet fvn. Amund.

Ammer by, Ragunda sn, Jämtland → Ammerån och → Ammerön.

Ammersundet sund, Revsunds sn, Jämtland → Ammerön

Ammerån å, Jämtland. – Åns ursprungliga namn finns bevarat i bynamnet Ammer i Ragunda socken (in Ambro 1378 avskr., j Ambir 1448). Byn har namngivits efter sitt läge vid ån. Namnet är formellt identiskt med Ammer i Revsunds socken (→ Ammerön) och innehåller ett gammalt ord för ’vatten’, i ånamnet möjligen med en specialiserad betydelse ’vattnet som lätt och oförmodat flödar’. Vattennivån i åns nedre lopp stiger hastigt och påfallande vid vårflod och häftiga regn.

Ammerön ö, Revsunds sn, Jämtland. – Önamnet innehåller troligen ett gammalt namn på Ammersundet, bevarat i bynamnet Ammer (i Amber 1344). Detta är formellt identiskt med Ammer i Ragunda socken (→ Ammerån) och återgår på ett gammalt ord för ’vatten’, i namnet på sundet kanske med en specialiserad betydelse ’vatten som lätt och oförmodat blir upprört’. Sjögången i sundet är ofta svår.

Amnehärad sn, Vadsbo hd, Västergötland. Amneherad 1248. – Namnet innehåller genitiv av Am(p)n, ett tidigare namn på Gullspångsälven, och → härad i betydelsen ’bygd’. Älvnamnet Am(p)n har sammanställts med latinets amnis ’flod’ men också med det vattenbetecknande element *am- som man räknat med i → Ammerån.

Amsberg kapellag, Stora Tuna sn, Dalarna. – Namnet, som är övertaget från byn Norr Amsberg, avsåg ursprungligen ett berg norr om byn. Förleden skiftar starkt i de äldsta beläggen, Ambatz- 1359, Amunz-, Anunz- 1381, Ambalz- 1383; dess innebörd är oklar.

Amungen sjö på gränsen mellan Dalarna, Hälsingland. – Namnet är dunkelt men har ansetts stå i samband med ett gårdnamn Amundsböle, liksom sjönamnet äldst belagt år 1320.

Anaris fjäll, Undersåkers sn, Jämtland. – Namnet, som är av dunkelt ursprung, förekommer även med efterleden -fjällen.

Anderslöv sn, tätort, Skytts hd, Skåne. (af) Andersløff 1500. – Sockennamnet, som ursprungligen avsåg kyrkbyn (nu en tätort), innehåller mansnamnet fda. Arnthor (Andor). Efterleden är → löv.

Anderstorp sn, tätort , Västbo hd, Småland. (j) Anderstorppe sokn 1435 avskr., (i) Anderstorp sokn 1460. – Namnet är sammansatt av ett personnamn, antingen det inhemska A(r)ndor eller snarare det kristna Anders (Andreas), och → torp ’nybygge’.

Andrarum sn, Albo hd, Skåne. ecclesie Andretharum 1350 avskr. – Namnet, som är lånat från kyrkbyn, synes innehålla ett mansnamn fda. Andrith (av äldre Arnfrith?). Efterleden är → rum ’öppen plats’.

Aneboda sn, Norrvidinge hd, Småland. (in) Anabodhom 1346 avskr. – Sockennamnet har övertagits från gården Aneboda. Det är sammansatt av det fornsvenska mansnamnet Ane och pluralis av → bod.

Aneby kn, tätort, Norra Vedbo hd, Småland. (j) Anaby 1381. – Namnet bars ursprungligen av den gård varur samhället utvecklats. Det är sammansatt av mansnamnet fsv. Ane och → by ’gård; by’.

Anga sn, Gotland. (i) ankum 1100-talets början? (med runor, dvs. i Angum), (i) Angom 1482. – Namnet kan innehålla en substantivering av ett fornspråkligt adjektiv *anger ’trång’, men dess syftning är oklar.

Angarn sn, Vallentuna hd, Uppland. parochia Angarnæ 1333. – Sockennamnet är troligen ett gammalt namn på Angarnssjöängen, sammansatt av fsv. and ’emot’ och ett namn *Garn ’Tarmen’. Detta avsåg den forna vattenled vilken nu kallas Långhundraleden. I äldre tid var Angarnssjöängen en vik av denna led. Namnet *Garn är också bevarat som förled i Garnsviken, en sjö som utgör en rest av den gamla vattenleden.

Angelstad sn, tätort , Sunnerbo hd, Småland. ecclesie Angulstadha 1369. – Namnet innehåller genitiv av ett mans(bi)namn fsv. *Angul. Efterleden är → sta(d).

Angerdshestra sn, Mo hd, Småland. (jnnan) Angerdhaheyster sokn 1412. – Sockennamnet, som ursprungligen tillkom prästgården, är sammansatt av genitiv av kvinnonamnet fsv. A(r)ngærdh och → hester ’skottskog, småskog’.

Angered sn, tätort, Vättle hd, Västergötland. (i) Awngaryd sokn 1415. – Namnet innehåller troligen en inbyggarbeteckning avungar (→ -inge) ’de som bor vid aven/avarna’, dvs. vid vattensamlingen (-arna). Efterleden är → ryd ’röjning’. Tätorten är framvuxen kring kyrkan.

Anjan sjö, Kalls sn, Jämtland. Ænian 1645. – Namnet är möjligen bildat till änge ’ängsmark’, eller också kan det vara en förkortning av ett längre namn som innehåller detta ord.

Ankarsrum tätort, Hallingebergs sn, Södra Tjusts hd, Småland . (j) Angolsrwme 1430. – Tätortens namn är sammansatt av ett mans(bi)namn fsv. *Angul och → rum ’öppen plats’. När masugn och hammarsmedja anlades vid mitten av 1600-talet, ändrades den dåvarande namnformen Ångersrum till Ankarsrum i anslutning till ägarens släktnamn Gyllenanckar.

Ankarvattnet sjö, Frostvikens sn, Jämtland. – Förleden Ankar- är en försvenskning av förleden i sjöns sydsamiska namn Åanghkerenjaevrie. Efterleden innehåller vatten i betydelsen ’sjö’. Det samiska namnets förled är en sammandragen form i genitiv, bildad till åanghke ’djupt hål, fördjupning’ och jaevrie ’sjö’. Namnets nuvarande samiska efterled är senare tillagd för att särskilja sjön från byn (Ankarvattnet, sam. Åanghkere).

Anneberg tätort, Tölö, Älvsåkers snr, Fjäre hd, Halland. – Tätorten är framvuxen vid en 1888 tillkommen post- och järnvägsstation. Denna anlades på mark tillhörig gården Anneberg, numera Annebergsgård, i Tölö socken. Förleden är en form av kvinnonamnet Anna, men det är obekant vem som här åsyftats. Efterleden tycks anspela på gårdens läge invid ett bergsområde.

Anneberg tätort, Norra Solberga sn, Södra Vedbo hd, Småland. – Tätorten har vuxit fram kring Annebergs tändsticksfabrik, som fått namn efter den närbelägna fastigheten Anneberg. Enligt traditionen ska fabrikens grundare fanjunkare August Kullberg på Knapparp ha låtit bygga detta hus 1864 och givit det namnet Anneberg för att hedra sin dotter Anna. 1909 öppnades järnvägsstation och postanstalt och samhället fick namnet Smålands Anneberg, som 1979 ändrades till Anneberg.

Annedal stadsdel, Göteborgs stad, Västergötland. Anne Dahl 1786. – Namnet avsåg från början en gård, som 1786 ägdes av en handelsman, vars hustru hette Anna.

Annelund tätort, Hovs sn, Gäsene hd, Västergötland. – Flera landsvägar sammanstrålar vid tätorten, som vuxit fram i anslutning till gården Annelund (Annelund 1899). En armaturfabrik fanns på platsen i början av 1900-talet. Ortnamnets bakgrund är ej känd. Gården Annelund hette tidigare Klådde.

Annelöv sn, tätort , Onsjö hd, Skåne. (in) Anundælef ca 1250 sen avskr. (avser kyrkbyn). – Sockennamnet avsåg äldst kyrkbyn (nu en tätort). Det innehåller mansnamnet Anund och → löv.

Annerstad sn, Sunnerbo hd, Småland. (de) Anderstadhæ 1371, (j) Andorstadum 1383. – Namnet innehåller troligen genitiv av det fornsvenska mansnamnet A(r)ndor. Efterleden är → sta(d).

Anten sjö, Västergötland. Alti ca 1325. – Namnet är bildat till en motsvarighet till fvn. alpt ’svan’ och betyder ’Svansjön’.

Antnäs tätort, Nederluleå sn, Norrbotten. Anthenæs 1482. – Förleden är mansnamnet Ante, biform till Anders, eller den motsvarande finska formen Antti. Platsen var vid tiden för den första bebyggelsen en udde i havet, härav efterleden näs.

Anundshögen gravhög, Badelunda sn, Västerås stad, Västmanland. (vidher [’vid’]) Anunda høgh 1392. – Vid denna gravhög, som härrör från yngre järnålder, låg under medeltiden tingsplatsen för → Siende härad. Förleden i gravhögens namn utgörs av mansnamnet Anund, äldst med fornsvensk genitiv på -a(r).

Anundsjö sn, Ångermanland. (aff) Annaannssijö Sokne 1535. – Sockennamnet avsåg tidigare sjön Anundsjön, vars namn är bildat till *A(r)na, det gamla namnet på Moälven. Ånamnet är möjligen bildat till → arin ’grusö, grusig mark’. Sjö- och sockennamnet har senare associerats med mansnamnet Anund.

Apelåker gd, Trosa-Vagnhärad sn, Hölebo hd, Södermanland → åker.

Apertin gods, Stora Kils sn, Kils hd, Värmland. (in) Apportena 1367. – Godset, som är ett gammalt kyrkohemman, kan vara uppkallat efter staden och biskopssätet Aberdeen i Skottland.

Aplared tätort, Ljushults sn, Kinds hd, Västergötland. Appellarut 1542, Apelerijdh 1546. – Tätorten har fått sitt namn från gården Aplared på samma plats och vuxit fram vid Aplareds järnvägsstation, som öppnades för trafik 1902. Namnets förled innehåller genitiv pluralis av apel ’äppelträd’ och efterleden → rud eller → ryd ’röjning’.

Appuna sn, Göstrings hd, Östergötland. (in) Apundhum 1290 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet har lånats från kyrkbyn. Det innehåller möjligen ett forntida namn, fsv. *Apund- ’den vattenrika; den flödande’ e.d., på vattensamlingen Älven i kyrkbyn.

Araslöv f.d. sn, gods , Färlövs sn, Östra Göinge hd, Skåne. (de) Alwarsløfh 1320. – Namnet avsåg ursprungligen föregångaren till det nuvarande godset. Det innehåller mansnamnet Alvar. Efterleden är → löv.

Arboga kn, stad, Västmanland. (in) Arbugæ 1286. – Namnet innehåller antingen genitiv singularis ar av fsv. a ’å’ och bughi ’båge’ eller, kanske snarare, ett ord *arbughi ’åkrök’. Staden ligger vid en krök av Arbogaån.

Arbrå sn, tätort, Hälsingland. Ørboradh 1314. – Tätorten är framvuxen kring en järnvägsstation. Denna stod färdig 1879 och namngavs efter socknen. Sockennamnet betyder ’örbornas område’ och innehåller → ör ’(grus)bank; stenstrand’ o.d., kanske med syftning på Ljusnans västra strand. Efterleden är fsv. radh ’bygd’. Jfr → härad.

Arby sn, Södra Möre hd, Småland. ecclesiam Arby 1346. – Sockennamnet, som är ett gammalt bynamn, innehåller i förleden genitiv singularis ar av fsv. a ’å, vattendrag’. Efterleden är → by ’gård; by’. Byn Arby låg tidigare närmare Hagbyån än nu.

Ardala tätort, Västra Gerums sn, Skånings hd, Västergötland. – Ardala by (Aladal 1278), i en sänka vid ån Flian, har givit sitt namn till tätorten, som vuxit fram i anslutning till Ardala hållplats, anlagd vid en järnvägslinje öppnad för trafik 1899. Ortnamnets förled innehåller genitiv av trädbeteckningen al och efterleden dal.

Ardre sn, Gotland. Ardrum 1300-talet avskr. – En säker tolkning av namnet saknas. Det har sammanhållits med redskapsbeteckningen årder, en föregångare till plogen. Det skulle då antingen syfta på en äga upptagen med hjälp av ett årder (genom ärjning) eller en terrängformation som liknats vid ett årder.

Arentorp tätort, Södra Kedums sn, Barne hd, Västergötland . – Namnets förled innehåller genitiv av ett kvinnonamn fsv. *Arna eller av mansnamnet Arne. Efterleden är → torp ’nybygge’. Tätorten har fått sitt namn från Arentorps by (Arnothorp 1352, i Arnathorpe 1353) men ligger i Kedums by vid sockenkyrkan, där Arentorps järnvägsstation anlades vid en 1899 öppnad bandel.

Arholma ö, Björkö-Arholma sn, Bro och Vätö skg, Uppland. → Björkö-Arholma.

Arild tätort, Brunnby sn, Luggude hd, Skåne. hellige Aruidtz leye ca 1510 avskr., Hellij aruitz leÿe ca 1524, hellige Arrildz leÿe 1556. – Namnet innehåller ursprungligen genitiv av mansnamnet Arvid, senare ombildat till Arild. Efterleden är läge ’fiskeläge’. Den nuvarande officiella formen tillkom under slutet a v 1800-talet i stället för det lokalt brukade Arildsläge eller Läget. Till orten och dess medeltida kapell (capella sanctj Arvidj 1475) är knuten en sägen om ett lokalhelgon, S:t Arild.

arin Önamn som i dag slutar på, -arö(n), kan ha olika ursprung men många av dem innehåller det fornsvenska ordet arin (ærin). Detta betyder ’härd, eldstad’, men man har räknat med att det ursprungligen syftat på hård, grusig mark, dvs. mark som lämpade sig för eldstäder eller vid vilken sådana kunde liknas. Belysande är det besläktade äril, som i dialekterna kan betyda dels ’ugnsbotten, härd’, dels ’småstenig jord’ o.d. Som önamnselement får man tänka sig att arin ursprungligen haft betydelsen ’grusbank, grusrevel’. Detta stämmer väl med de sakliga förhållandena; öarna ifråga har vid tiden för namngivningen huvudsakligen bestått av hårt packat grus eller terrängbildningar som innehåller sådant material, t.ex. åskullar och moränhöjder. Ordet uppträder i ortnamnen vanligen i plural form arna(r). Vid sidan därav förekommer också ett *ærn(e) med sannolikt samma betydelse som arin. Namnen är ålderdomliga och bör i huvudsak vara tillkomna före vikingatiden. De finns framför allt i Mälarområdet och Stockholms skärgård. Några kända exempel från detta område är → Dalarö, → Helgarö, Husarö och → Resarö (däremot har → Ingarö och → Runmarö annan bakgrund). Enstaka fall uppträder längre åt norr och söder längs Östersjökusten. Bland dessa kan nämnas stadsnamnet → Kalmar samt Lingarö i Hälsingtuna sn, Hälsingland. Som framgår av exemplen har ordet främst använts för att bilda önamn, men det kan även ingå i namn på lokaler av andra typer, jfr → Västerbitterna. Litteratur: Lars Hellberg, Forn-Kalmar. Ortnamnen och stadens förhistoria, i Kalmar stads historia 1. Kalmarområdets forntid och stadens äldsta utveckling. Tiden intill 1300-talets mitt (1979), s. 125–31; Nils-Gustaf Stahre, Ortnamn i Stockholms skärgård (1986), s. 125–27.

Aringsås f.d. sn, Allbo hd, Småland. (innan) Arissåsa sokn 1413 avskr. – Namnet har övertagits från kyrkbyn. Det har bl.a. tolkats som ett ursprungligt *Aras, sammansatt av genitiv singularis ar av fsv. a ’å’ och fsv. as ’ås’, dvs. ’åsen vid ån’. Enligt ett nyligen framlagt tolkningsförslag innehåller namnet ett fornsvenskt ord *arinsas ’grusås’, innehållande → arin. Namnet ändrades 1945 till → Alvesta.

Arjeplog kn, sn, tätort, Lappland. – Namnet, äldst belagt 1671, är en försvenskning av pitesam. Árjepluovve. Förleden innehåller genitiv av (h)árjje ’ås’ och efterleden pluovve ’blöt myr’, avseende den nu upptorkade terrängen i samhällets centrala del.

Arkelstorp tätort, by och f.d. hälsobrunn, Oppmanna sn, Villands hd, Skåne. (y) Archilstorp 1570-talet. – Tätorten har vuxit fram på ägorna till byn Arkelstorp kring en år 1885 öppnad järnvägsstation. Vid byn, som ligger en dryg kilometer från tätorten, finns en känd hälsobrunn. Namnet är sammansatt av genitiv av mansnamnet fda. Arnketil (Arnkil) och → torp ’nybygge’.

Arlanda flygplats nordöst om Märsta, Uppland. – Flygplatsen kallas också Stockholm-Arlanda. Ortnamnsforskaren Lars Hellberg föreslog 1958 att den nya flygplatsen skulle kallas Arland, äldre namn på ett medeltida härad där flygplatsen är belägen (→ Ärlinghundra härad). Ortnamnskommissionen (se inl. 5) ändrade namnförslaget till Arlanda, vilket därefter fastställdes av regeringen. Jfr → Halmsjön.

Arlöv tätort, Burlövs sn, Bara hd, Skåne. Arleue 1100-talets mellersta del. – Tätorten, en f.d. by, är sammanvuxen med Malmö. Namnets svårtolkade förled har sammanställts med fvn. ǫrð ’gröda’. Efterleden är → löv.

Armasjärvi sjö, Hietaniemi, Övertorneå snr, Norrbotten. – Den avlånga sjön hette tidigare Kukasjärvi, vilket är en förfinskning av lulesam. Guhkesjávrre ’Långsjön’. Namnet ändrades till Armasjärvi, när den första bebyggelsen vid mitten av 1700-talet uppstod vid sjön. Armas- tyder på att nybyggaren kom från byn Armassaari på den finska sidan av Torneälven. Efterleden är fi. järvi ’sjö’.

Armsjön sjö, Gnarps sn, Hälsingland, , Njurunda sn, Medelpad. – Namnet är äldst belagt 1646. Förleden innehåller kroppsdelsbeteckningen arm, sannolikt syftande på de armliknande förgreningarna i södra delen av sjön.

Arnäs sn, Ångermanland. (de) Arnæs 1374. – Namnets förled innehåller antingen fornsvensk genitiv singularis eller pluralis av fågelbeteckningen örn eller en form av → arin ’grusö, grusig mark’. Efterleden har här antagits betyda ’landsträcka längs vatten’, åsyftande stranden på östra sidan av den havsvik som i äldre tid sträckte sig in förbi Arnäs.

Arnö tätort, Nyköpings stad, Södermanland. – Tätorten har under 1900-talet vuxit fram invid säteriet Arnö (Arnedhe 1366) och erhållit sitt namn från denna gård. Namnets förled kan innehålla fornsvensk genitiv singularis eller pluralis av fågelbeteckningen örn eller genitiv pluralis av → arin ’grusö, grusig mark’. Efterleden innehåller → ed ’väg; passage mellan eller utmed vatten’, här med oviss syftning.

Arnö ö, f.d. sn, Trögds hd, Uppland. (de) Arnø 1344, parochia Bondæarnøø 1352. – I namnet ingår fornsvensk genitiv singularis eller pluralis av fågelbeteckningen örn och ö. Bond- är tillagt för att skilja namnet från → Biskops-Arnö. Namnet avsåg äldst bara den norra delen av nuvarande Arnö.

Arnön by, Rogsta sn, Hälsingland → Hornslandet.

-arp → torp.

Arrie sn, Oxie hd, Skåne. Arrøgum mansus 1100-talets mellersta del (avser kyrkbyn). – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn. Förleden innehåller möjligen ett forndanskt mansnamn *Arri. Efterleden är → hög.

Artfjället fjällmassiv vid riksgränsen, Tärna sn, Lappland. Ardifjäll 1670. – Namnet är en försvenskning av sydsam. Aartege(vaerie), vars förled sannolikt är en bildning till ett äldre ord artog ’tio (ekorr)skinn’, ett lån från fvn. ørtog (ærtog) ’tio penningar’. Efterleden vaerie betyder ’berg, fjäll’. Platsen har i så fall utnyttjats för anskaffning av ekorrskinn, som tidigare var handelsvara och skattemedel. Förleden kan dock även innehålla sydsam. (h)aartege ’ryggpartiet mellan skuldrorna’, här använt i överförd betydelse om ett terrängparti.

arvaby → arve

arve Namnen på -arve är en stor och för Gotland säregen namngrupp. Närstående namnbildningar finns dock i Uppland och Nyland (-arvaby); jfr även → arvet i Dalarna och det sydsvenska → löv som båda betyder ’arvegods’. Efterleden -arve innehåller ett forngutniskt ord arvi ’den som ärver, arvinge’. Förlederna utgörs vanligen av ett personnamn som syftar på den som lämnat arvet. Ett namn som Larsarve ska således förstås som ’Lars arvinges (eller arvingars) gård’, där gård är underförstått och inte har något synligt uttryck i namnet. Ortnamnen på -arve, forngutniskt -arva, är således att uppfatta som ett slags personbinamn i genitivform. De är därmed jämförbara med den andra karakteristiska gårdnamnstypen på Gotland som utgörs av personnamn eller personbeteckningar i genitiv (→ Smiss). Även där får man räkna med ett underförstått gård e.d. Kronologin för -arve-namnen är omdebatterad. Namn som Jaksarve av Jakobsarve och Petsarve av Petersarve innehåller kristna personnamn och bör vara tillkomna efter kristendomens införande. Skradarve innehåller lågtyskans schrader ’skräddare’ och kan vara skapat en god bit in i medeltiden. Å andra sidan innehåller många av namnen urgamla gotländska personnamn som t.ex. Liknvidh i Lickedarve och Fridhgair i Frigsarve. Namntypen har uppenbarligen varit produktiv under medeltiden men kan gå tillbaka på mönster som utbildats redan under förhistorisk tid. Vid sidan av gårdnamnen finns också ett större antal ägonamn på -arv, -arvet. Hur dessa ska förstås är omdiskuterat. Litteratur: Anders Andrén, Vem lät bygga kyrkorna på Gotland?, i Saga och sed 2009s. 31–59; Evert Melefors, Byngen, Smissen och Listar. Inbyggarbeteckningar och husbondenamn på Gotland 1. Typologi och ordbildning (1983), s. 157–74; dens., De gotländska ägonamnen på -arve, i Kust och kyrka på Gotland. Historiska uppsatser (2010), s. 49–74; Ingemar Olsson, Gotländska ortnamn (1994), s. 48–52.

arvet Efterleden, som betyder ’arvegods’ (jfr → arve och → löv), är främst företrädd i Dalarna (enstaka exempel finns också från Västmanland, Uppland och Hälsingland). Namnens förleder innehåller till övervägande delen mans(bi)namn eller yrkesbeteckningar, säkerligen syftande på dem som lämnat jorden i arv, t.ex. Domare i → Domnarvet. Tyngdpunkten för utbredningen ligger i den gamla Kopparbergslagen runt Falun, där namnen troligen har avsett de röjningar, s.k. täkter, som på särskilda villkor kunde upptas runt Kopparberget under medeltiden. Namngruppen hör huvudsakligen till medeltidens två sista århundraden – inga namn är med säkerhet kända före 1300-talets mitt. Litteratur: Harry Ståhl, Bebyggelsenamnen på -arv(et) i Falutrakten, i Namn och bygd 29 (1941)s. 33–37; dens., Ortnamnen i Kopparbergslagen (1960), s. 150–66 (spec. 164–66).

Arvidsjaur kn, sn , tätort, Lappland. Arffwe träsk 1559, Arues järff by 1600. – Namnet är lånat från den sameby i vilken kyrkan uppfördes 1607. Det är en försvenskning av umesam. Árviesjávrrie, bildat till árvies ’(rikt) givande’ och jávrrie ’sjö’ med syftning på fisket i sjön med samma namn vid samhället. Gamla skrivformer av efterleden avspeglar fi. järvi ’sjö’, vilket har tolkats som att de härrör från en finsktalande eller åtminstone finskkunnig skrivkarl, förmodligen en birkarl (handelsman med monopol på lappmarkshandeln och skatteuppbörd bland samer), inte att området var finskspråkigt.

Arvika kn, stad, Värmland. (in) Aruikum 1354. – Namnet avsåg äldst troligen en by (nu Arvika prästgård och Kyrkebyn). Det innehåller i förleden genitiv singularis ar av fsv. a ’å’. Efterleden innehåller antingen det vanliga vik med syftning på Kyrkviken eller ett ord för ’krök’, fsv. vik eller *viki, med syftning på krökar i Kyrkebyälven.

Asa sn, Norrvidinge hd, Småland. (de) Asa 1322. – Namnet har tidigare tolkats som pluralis av fsv. as ’ås’, syftande på de två åssträckningarna norrut mot Kråketorp. Asa är dock snarare ett äldre namn på Asasjön, fsv. *Asi ’den brusande, sjudande’.

Asarum sn, tätort, Bräkne hd, Blekinge. Asrom sogen 1465. – Sockennamnet avsåg ursprungligen kyrkbyn (nu en tätort). Det är sammansatt av fda. as ’ås’, med syftning på ett höjdparti öster om kyrkan, och → rum ’öppen plats’.

Asby sn, tätort, Ydre hd, Östergötland. Aasby 1336. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Förleden innehåller fsv. as ’ås’ med syftning på den ås där kyrkbyn ligger. Efterleden är → by ’gård; by’. Tätorten har vuxit fram vid kyrkan och kyrkbyn.

Asige sn, Årstads hd, Halland. – Socknen är namngiven efter en gård (Asaka ca 1300), belägen nära sockenkyrkan vid en ås. Se vidare → Barne-Åsaka.

Ask sn, Onsjö hd, Skåne. ecclesie Ask 1285 avskr. – Socknens namn, som är lånat från kyrkbyn, innehåller trädbeteckningen ask. Det kan ursprungligen ha avsett antingen en enstaka ask eller ett bestånd av flera träd.

Ask sn, Aska hd, Östergötland. Aska sokn 1380. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn, som innehåller trädbeteckningen ask och åsyftar ett bestånd av askar. På platsen växer än i dag mycket ask.

Aska härad hd, Östergötland. (in) Asscahered 1293. – Aska härad har namn efter en samlingsplats. Två byar inom häradet kan ligga bakom häradsnamnet, ingendera dock betygad som tingsplats under medeltiden: Ask (fsv. i Ask, i Aske) i socknen → Ask och Aska (fsv. i Askum) i Hagebyhöga socken. Båda byarna har ett centralt läge inom den gamla bygden på slätten i häradet. I Aska ligger Askahögen, en gravhög som kan ha tjänat som tingshög. I båda byarna växer rikligt med ask. Om häradsnamnet utgår från det singulara Ask, får Aska- antas vara genitiv pluralis av en därtill bildad inbyggarbeteckning fsv. *askar.

Aske gods, Håtuna sn, Håbo hd, Uppland. (de) Aski 1311. – Namnet tycks innehålla dativ singularis av trädbeteckningen ask med ursprunglig syftning på ett askbestånd, mindre troligt på en enstaka ask.

Askeby sn, tätort, Bankekinds hd, Östergötland . – Namnet, som stammar från kyrkbyn, har också använts om ett kloster på platsen (Askaby 1230- eller 1240-talet). Förleden innehåller genitiv pluralis av trädbeteckningen ask. Efterleden är → by ’gård; by’. Tätorten har vuxit fram vid kyrkan, kyrkbyn och Askeby station; den sistnämnda anlades vid en 1908 öppnad bansträcka.

Asker sn, Askers hd, Närke. (De) Asker 1314? – Sockennamnet har övertagits från kyrkbyn, nu kallad Askersby. Det kan vara fornsvensk genitivform av trädbeteckningen ask eller en bildning till detta ord.

Askersby tätort, Askers sn, hd, Närke → Asker.

Askers härad hd, Närke. (ij) Askarz hærathe 1389. – Häradet har namn efter kyrkbyn, Askersby, i socknen → Asker. Asker är betygat som medeltida tingsplats.

Askersund kn, stad, sn, Närke. (De) Askæsund 1314? – Namnet syftar ursprungligen på sundet mellan sjöarna Viken och Alsen. Förleden är genitiv pluralis av trädbeteckningen ask. Förledsformer med -r uppträder sporadiskt redan i slutet av 1300-talet. Namnet har senare övertagits av en tingsplats och senare av en by, som givit namn åt socknen och staden.

Askeryd sn, Norra Vedbo hd, Småland. (de) Askeryt 1282. – Sockennamnet, som tidigare tillkom kyrkbyn, är bildat av trädbeteckningen ask och → ryd ’röjning’.

Askim sn, Askims hd, Västergötland. (i) Askym [...] sogn 1489. – Sockennamnet har övertagits från byn Askim. Förleden ask torde syfta på vegetationen på platsen. Efterleden är → hem ’boplats; gård’.

Askims härad hd, Västergötland. Askemshæræði 1200-talets slut. – Häradet har namn efter kyrkbyn i socknen → Askim.

Asklanda sn, Gäsene hd, Västergötland. (j) Askælandæ sokn 1420. – Kyrkbyn har givit socknen dess namn. Förleden innehåller genitiv pluralis av trädbeteckningen ask och efterleden → land.

Askome sn, Årstads hd, Halland. (i) Askeme 1455 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet är lånat från kyrkbyn. Namnet innehåller trädbeteckningen ask och dativ singularis av → hem ’boplats; gård’.

Askum sn, Sotenäs hd, Bohuslän. Askæims kirkia 1391. – Namnet är sammansatt av trädbeteckningen ask och → hem ’boplats; gård’.

Askö ö och by (Stora Askö), Östra Eds sn, Norra Tjusts hd, Småland. (pa) Askø 1453. – Namnet är sammansatt av trädbeteckningen ask och ö. Asken var ett viktigt lövtäktsträd, och namnet kan vittna om tidig lövtäkt på ön.

Asmundtorp sn, tätort, Rönnebergs hd, Skåne. (jn) villa … Asmunda Thorpi 1100-talets mellersta del (avser kyrkbyn). – Sockennamnet har övertagits från kyrkbyn (nu en tätort). Det innehåller mansnamnet fda. Asmund och → torp ’nybygge’.

Aspa löt gammal tingsplats, Ludgo sn, Runtuna hd, Södermanland. (apud) Aspuløt 1302. – Namnet innehåller i förleden bynamnet Aspa. Det återgår i sin tur på ett namn på Storån norr om byn och är säkerligen bildat till fiskbeteckningen asp. Efterleden är löt ’betesmark’, ursprungligen ’sluttning’. Här kan det mer direkt syfta på tingsplatsen.

Aspeboda sn, Dalarna. – Under medeltiden avsåg namnet, äldst belagt 1368, en gård. Förleden utgörs av ett sjönamn *Aspe, bildat till trädbeteckningen asp, snarast med syftning på sjön Lilla Aspan. Efterleden är pluralis av → bod.

Aspelands härad hd, Småland. (in ...) Asbolandia (latiniserat) 1299, (in) Asboland 1337. – Aspeland är ett av de »land» i → Småland som inordnats som distrikt i häradsindelningen. Namnet är sammansatt av asbo(a), genitiv av asbo(a)r ’åsbor’, och → land ’land(skap)’; det är det enda av »smålanden» i Småland som har denna efterled. Den ås som avses i namnet är en lång rullstensås, som från trakten av Gränna vid Vättern i sydöstlig riktning genom bl.a. Aspeland sträcker sig ned till trakten av Pataholm vid Kalmarsund. Det har antagits att Aspeland har omfattat mer än dess från historisk tid kända område, bl.a. → Handbörds härad, där Emån bryter igenom den nämnda åsen.

Asperö ö, tätort, fiskeläge, Styrsö sn, Askims hd, Västergötland. Aspærø ca 1300. – Namnet innehåller genitiv av trädbeteckningen asp, sannolikt i kollektiv betydelse, och ordet ö.

Aspudden stadsdel, Stockholms stad. – Namnet uppträder 1772 som beteckning på ett torp under → Hägersten, senare delat på Stora och Lilla Aspudden. Ett privat byggnadsföretag byggde här en förstad på 1910-talet, vilken fick överta namnet Aspudden. Detta är sammansatt av trädbeteckningen asp och udde. Torpen låg dock inte vid något vatten och namnets ursprungliga syftning är därför oklar.

Aspåker by, Husby sn, Dalarnasamt gårdRåby-Rönö sn, Rönö hd, Södermanland → åker.

Aspås sn, tätort, Jämtland. (a) Aspasum 1348. – Ortnamnet är sammansatt av trädbeteckningen asp och pluralis (se inl. 3.3.1) av ås. Namnet syftade ursprungligen på den höjdsträckning där kyrkan ligger och avsåg tidigare även byn Storgården. I sockennamnet ska det kanske snarast fattas som ett bygdenamn.

Aspö sn, ö, Medelstads hd, Blekinge. – Socknen utbröts ur Nättraby socken 1925 (församlingen redan 1888). Namnet, som ursprungligen avsåg socknens huvudö och senare också en by, är känt från 1583. Det är sammansatt av trädbeteckningen asp och ö.

Aspö sn, Selebo hd, Södermanland. (Jn) Aspu 1257 sen avskr. – Namnet var ursprungligen ett önamn, fsv. Aspa ’Aspön’.

Atlingbo sn, Gotland. (j) Atlinga bo 1300-talets mitt. – Belägget är hämtat från Gutasagan. Namnet har vanligen ansetts innehålla atlingar (→ -inge) ’ättlingar till Atle’ och → bo ’bygd’, alltså ’Atles ättlingars bygd’. Samma personbetecknande atling ingår även i gårdnamnet Lilla Atlings, vilket kan återgå på ett äldre *Atlinge. Namnet Atlingbo kan vara ett primärt sockennamn, tillkommet i samband med sockenbildningen.

Attmar sn, Medelpad. (in) Otman 1425, (til) Admanne kirkia ca 1480. – Namnet går tillbaka på ett prepositionsuttryck *at Marma ’vid Marmen’, åsyftande bebyggelse, troligen kyrkbyn, intill sjön Marmen.

Augerum sn, Östra hd, Blekinge. (j) Awarwm 1440 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet, som är lånat från kyrkbyn, innehåller ave ’grund vik’, med syftning på ett parti i Lyckebyån, och → rum ’öppen plats’.

Ausås sn, Södra Åsbo hd, Skåne. (in) parochia Achæsaas 1300-talet, ecclesie Hathasaas 1361, (wti) Awetzaass 1465 (avser kyrkbyn). – Sockennamnet har övertagits från kyrkbyn. Förleden är oklar. Efterleden ås syftar på höjden vid sockenkyrkan.

Avesta kn, stad, Dalarna. – Namnet är lånat från byn Åvsta (in Aghastadhum 1303) i Krylbo. Byn hade under medeltiden ett laxfiske i Dalälven vid nuvarande Avesta, 1643 kallat Åffwestafors. Så småningom kommer skrivningen Ave- att reserveras för Avesta och Åv- för Åvsta. Förleden i Åvsta innehåller ordet ave (i belägget med biformen age) ’älvutvidgning, vik med bakvatten’ med syftning på en nu utfylld vik vid Krylbo torg. Efterleden kan innehålla antingen stad ’båtplats’ eller → sta(d). Se också → Krylbo.

Axberg sn, Örebro hd, Närke. (de) Axaberg 1314? – Namnets efterled berg syftar troligen på den höjd där kyrkan är belägen. Förleden har ännu ej fått någon tillfredsställande tolkning.

Axelvold gods, Svalövs sn, Rönnebergs hd, Skåne. Axeluol 1578, Axeluold 1581. – Godset bildades 1564 och gavs namn efter grundaren Axel Tønnesen Viffert. Efterleden är en dansk skriftform av ordet vall, här snarast använt efter mönster av äldre slotts- och herrgårdsnamn.

Axtorna by, Köinge sn, Faurås hd, Halland. vnam curiam [’en gård’] Axstorne 1362 sen avskr. – Förleden är dunkel. Efterleden kan innehålla ordet torn ’törne, törnbuske’. Vid byn stod ett slag mellan svenskar och danskar 1565.

Axvall tätort, f.d. exercisplats, Norra Vings, Skärvs snr, Valle hd, Västergötland. – Namnet, ca 1325 belagt som Affsæualdær med syftning på en allmänningsskog, har använts om det markområde som senare blev exercisplatsen Axevalla hed. Efterleden innehåller ordet vall ’slät, gräsbevuxen mark’ och förleden troligen dialektordet afse ’bäck’ åsyftande ett eller flera nu försvunna vattendrag på Axevalla hed. På platsen fanns unde r medeltiden slottet Axvall (Axsawaldh 1315 avskr.). Tätorten har vuxit fram i anslutning till Axvalls järnvägsstation, som anlades vid en järnvägslinje öppnad 1874. Jfr → Valle härad.