Simona Mohamsson i gott (namn)sällskap
Har vi anledning att vara oroliga för att vårt traditionella namnbruk med efternamn på ‑son håller på att försvinna? Antagligen inte eftersom nybildning av son-namn fortfarande är vanligt men med andra typer av förled än tidigare.
På 20 år har antalet svenskar vars efternamn slutar på son minskat i tusental. Varför vill man inte ha namnen som länge varit inbakade i svensk kultur, som Andersson och Pettersson?
Citatet är hämtat från en artikel i DN (2 juni 2025) där man ställer sig frågan varför allt färre ”medelsvensson” vill ha son-namn. I artikeln menar skribenterna att vi i rörelsen bort från bruket av son-namn riskerar att förlora en del av vår ursprungliga namnkultur och därmed ”känslan av tillhörighet eller tradition”. Men är det verkligen så att bruket med efternamn på ‑son reduceras bara för att antalet Andersson, Karlsson och Nilsson minskar? Och föreligger det en risk att vi håller på att mista en del av vår ursprungliga namnkultur?
Synnerligen produktiv efterled
Nja, olika studier visar att efterleden ‑son fortfarande är synnerligen produktiv. En enkel sökning i Post- och Inrikes Tidningar på Bolagsverkets hemsida ger vid handen att det kontinuerligt bildas nya efternamn på -son men med andra typer av förled än de etablerade svenska mansnamn som finns i de traditionella namnen. En förled i de nybildade son-namnen kan exempelvis bestå av ett annat efternamn, liknande Kinnmanson och Ahlgrensson. Exemplen är hämtade från en förteckning upprättad i början av 1900-talet så detta bildningssätt har funnits i över 100 år och är fortfarande levande. Förleden kan utgöras av namn från andra namnkulturer, se exempelvis Mohamsson här nedan. Att bilda ett son-namn till ett kvinnonamn är inte heller ovanligt. En annan typ av förled är mer morfologiskt obestämbar och därför svår att beskriva. Det kan t.ex. röra sig om uttryck från speciella intresseområden inom film eller dataspelsvärlden eller av smeknamn. En sammantagen iakttagelse är att kreativiteten flödar när man vill skapa ett unikt son-namn.
Tradition möter novation
Det nybildas alltså son-namn hela tiden men med andra former av förled än tidigare. Ett fint exempel på det är Simona Mohamsson där familjens ursprungliga tillnamn Mohammad ingår i förleden:
Pappa tänkte ’vad är det mest svenska som finns?’ och så tog han Mohammad som är familjenamnet och lade till son” (DN 20 juni 2025 s. 9).
Hennes efternamn är således en slags försvenskning av familjens ursprungliga namn, något som inte alls är ovanligt idag när namnkulturer ständigt möts och det tvärspråkliga inflytandet bidrar till kreativitet och dynamik i vårt namnskick.
På så vis förändras och utvecklas bruket av efternamn på ‑son. Personnamnslagen tillåter en relativt stor språklig frihet som gör det möjligt att bilda nya personnamn till traditionella mönster och son-namnen är ju ett av de äldsta sätten att bilda tillnamn i Sverige. Även om antalet Andersson och Svensson minskar så innebär inte det att bruket med son-namn håller på att gå förlorat. Det bara förändras och återuppstår i nya former, där tradition möter novation.
/ Sonja Entzenberg Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
