Ovinter – klimatförändringens nya årstid
Den blir tydligare för varje år, den nya årstiden som klimatförändringen för med sig, och som varken är vinter, höst eller vår. Vissa kallar årstiden för ovinter, kanske för att synliggöra det som fattas oss: ett stadigt vinterväder med snö och kyla, kanske som en varning om att den nya årstiden förändrar våra levnadsvillkor.
En sak att notera när man tittar på SVT:s julkalender är den vita snön som sakta singlar ner. Nu framgår det inte var den fiktiva orten Kråksjö, som serien utspelar sig i, ligger. Men det är i alla fall inte i mellersta Sverige för här är i skrivande stund grågröna gräsmattor, lerigt och regnigt, och så brukar det inte se ut i en julkalender. Där ska vara riktig vinter med snö och kyla. Och om snön saknas, som i förra årets, så kommer den ändå tillbaka lagom till jul med hjälp av goda krafter. Drömmen om snö uppfylls tyvärr allt mer sällan i stora delar av Sverige. Men vilken årstid har vi att göra med när vintern inte riktigt kommer, när det är för sent för att kalla den höst och för tidigt att kalla den vår?
Det finns ett ord som har börjat användas för att benämna denna årstid som varken är vinter, höst eller vår: ovinter. Det ordet tipsades Hållbarhetstermgruppen om för ett tag sedan, tillsammans med frågan om ordet kunde publiceras i Hållbarhetstermlistan. I Hållbarhetstermgruppen samarbetar språkvetare, terminologer och experter inom olika ämnesområden för att reda ut och beskriva termer och begrepp som på ett eller annat sätt har koppling till hållbar utveckling och den planetära krisen vi befinner oss i. Resultatet publiceras i form av termposter i Hållbarhetstermlistan. För att ovinter ska kunna publiceras i Hållbarhetstermlistan behövs en beskrivning av begreppet, men hur skulle en sådan kunna se ut?
Förledet ”o” kan ge oss ledtrådar
I svenskan använder vi ofta ”o” för att skapa ett motsatsord, som i ordparet okunskap – kunskap, eller som katten Findus beskriver det när någon ätit upp hans köttbullar: de ofinns. Förledet ”o” kan också fungera förstärkande, som exempelvis i ordet oväsen som ungefär betyder ”mycket väsen”. Vidare kan det också ange att något är farligt eller dåligt, exempelvis som i odjur. Klart är att ”o” i ovinter inte har en förstärkande funktion. Snarare är det en motsats till den vinter vi återskapar genom julkalendrar och andra fiktiva uttryck, den vinter som många av oss just nu längtar efter med vita vidder, skridskoisar, skidspår, en kyla som känns, och en alldeles särskild tystnad.
Ungefär så kan ett landskap te sig under meteorologisk vinter som enkelt uttryckt inträder när dygnsmedeltemperaturen under fem dygn i följd är 0,0 °C eller lägre, om man studerar ett enskilt år. Sådana perioder blir allt kortare och inträffar mer sporadiskt i och med klimatförändringen, särskilt i den södra delen av Sverige. På vissa håll blir det somliga år inte någon meteorologisk vinter över huvud taget. Följaktligen inget julkalenderlandskap heller. Är det ovinter?
Vi vet med säkerhet att det är mörkare och kallare under vinterhalvåret än på sommarhalvåret, eftersom jordaxeln lutar bort från solen. Men beroende på var i landet vi befinner oss ter sig ovintern på lite olika sätt. Mer regn, temperaturer som växlar runt 0 °C, ömsom slask, ömsom ishalka. Ökat tryck på sjukvården för att vi halkar och bryter handleder och lårben. Isarna blir förrädiska och isskorpa bildas på marken så att renen inte når betet. Oförutsägbarhet alltså, och en tydlig påminnelse om att någon enstaka grads uppvärmning förändrar våra liv radikalt. Det verkar som om ”o” i ovinter också, likt odjur, har funktionen att uttrycka en varning för det som är farligt eller dåligt för oss.
Ovinter gör det abstrakta konkret
Ovinter finns i dagsläget inte med i Hållbarhetstermlistan. Däremot finns termposter för klimatförändringen och klimatlitteracitet (som handlar om vår förmåga att förstå vad klimatförändringen innebär och vad vi kan göra för att minska utsläppen av växthusgaser). För förståelse av dessa begrepp kan ordet fylla en viktig funktion: ovintern är konkret och sker precis just nu utanför våra fönster, eller när vi i mörkret är på väg till arbetet eller till skolan. Den dagen SVT:s julkalender gestaltar klimatförändringens nya årstid lite närmare verkligheten har vi kanske insett att det är ovintern som är på väg att bli det nya normala, och att den riktiga vintern kan bli ett minne blott.
/Karin Webjörn, Språkrådet, i samarbete med Gustav Strandberg, SMHI
